Bakgrund: I dag har ca 30 000 – 40 000 svenskar av schizofreni som är den mest svårförstådda psykossjukdomen. Personer som lider av schizofreni är i stort behov av stöd ifrån deras närstående. Det är även vanligt att vården lägger över ett stort ansvar på närstående när den sjuke är i hemmet. Att vara närstående till en person som lider av schizofreni kan vara mycket krävande och ha en stor påverkan på deras livssituation. Det är en del av sjuksköterskans roll ta reda på närståendes upplevelse och erfarenhet och att involvera närstående i vårdandet för att på så sätt kunna förbättra omvårdnaden av personen med schizofreni. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva upplevelsen av att leva med en närstående som har diagnosen Schizofreni. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats som baserades på nio vetenskapliga artiklar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Resultatet i studien visade att de närståendes upplevelse var mycket komplex och varierande. De närståendes upplevelse beskrev oftast genom emotionella upplevelser som påverkades utav olika faktorer. De olika faktorerna som påverkade de närstående var sjukdomen, stigma, kunskap och stöd. Slutsats: I studien framkom det att närståendes upplevelse var väldigt komplexa och påverkades av många olika faktorer. De närstående till en person som lider av schizofreni upplevde en stark påverkan både på deras livssituation, framtidssyn och emotionella känslor, och genom ökad kunskap och stöd kunde deras upplevelse förändras.

Bakgrund: Amyotrofisk lateralskleros är en neurologisk sjukdom som orsakar muskelförtvining. I Sverige insjuknar årligen runt 220–250 personer i ALS och totalt lever cirka 750–850 personer med sjukdomen. Etiologin är ännu okänd för sjukdomen som leder till döden.   Syfte: Att belysa upplevelsen av att vara närstående till personer med ALS.   Metod: En kvalitativ intervjustudie baserad på sex intervjuer vilka analyserades utifrån en kvalitativ manifest innehållsanalys.   Resultat: I analysprocessen framkom tre huvudkategorier; Närståendes upplevelser att leva med personer med ALS, Närstående upplevelser av vården och Närståendes önskemål angående vårdmöten. Att leva i den direkta närheten av någon som drabbats av ALS skapar mycket oro, ångest och förtvivlan. Närstående upplever förtvivlan då informationen anses otillräcklig vilket också gäller kunskapen kring sjukdomen bland vårdpersonalen.   Slutsats: Att drabbas av ALS är att få sin dödsdom. Sjukdomen drabbar inte bara patienten utan också närstående. Den slutsats som kan dras utifrån studiens resultat är att det saknas kunskap, information och stöttning av de närstående.

Bakgrund: Psykisk ohälsa börjar uppmärksammas mer i samhället. Personer med psykisk ohälsa upplever dock att stödet från närstående inte uppfyller deras förväntningar. Sjuksköterskor ser närstående både som ett hinder och en resurs för personer med psykisk ohälsas återhämtning. Syfte: Beskriva närståendes upplevelser av att leva med personer med psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en beskrivande syntes enligt Evans. Resultat: Resultatet utmynnade i två teman. Temat Upplevelser av bemötande består av subtema; Utanförskap och informationsbrist och Samhörighet och förståelse. Temat Upplevelser av stöd och dess utmaningar; Anpassning till personer med psykisk ohälsa och Svårigheter och rädsla. Slutsats: Att närstående involverades i vården uppgavs som positivt, dock beskrev närstående att de inte fick tillräckligt med information om hur de kunde bemöta personer med psykisk ohälsa. Stigmatiseringen i samhället påverkade både personer med psykisk ohälsa och närstående negativt där närstående beskrev att de endast valde att berätta för vissa utomstående som kunde stötta dem.

Bakgrund: Att ha kontakt med närstående till personer med demenssjukdom ingår i omvårdnadspersonalens dagliga arbete. Det finns i forskning beskrivet hur närstående upplever sin situation och i riktlinjer beskrivs vikten av att kommunicera med närstående utifrån ett personcentrerat förhållningssätt.  Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att kommunicera med närstående till personer med demenssjukdom.  Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer med undersköterskor anställda på särskilt boende anpassat för personer med demenssjukdom. Resultat: I studien identifierades fyra huvudkategorier och tolv underkategorier. Huvudkategorierna var: strävan efter att vara professionell, relationen mellan omvårdnadspersonal och närstående, bemötande av närståendes behov och behov av teamsamverkan. Slutsats: Ett professionellt förhållningssätt och ett gott bemötande är några av de viktigaste förmågorna som omvårdnadspersonalen innehar. Att förekomma och ta initiativ till kontakt även om det inte finns någon egentlig anledning skapar trygga och välmående närstående. En närvarande sjuksköterska och ett väl sammansvetsat multiprofessionellt team ökar kvaliteten på omvårdnaden av personer med demenssjukdom. / Background: Contact with relatives to people with dementia is included in the daily work of the nursing staff. In research, it is described how relatives experience their situation and guidelines describe the importance of communicating with relatives based on a personcentered approach. Aim: To describe the nursing staff's experiences of communicating with relatives to people with dementia. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Eight semi-structured interviews with nursing staff employed on nursing-home specially adapted for people with dementia. Result: The study identified four main categories and twelve subcategories. The main categories were: the pursuit of being professional, the relationship between nursing staff, addressing the needs of relatives and relatives and the need for team collaboration.  Conclusion: A professional approach and good treatment is one of the most important abilities that nursing staff possess. To occur and initiate contact even if there is no real reason creates safe and prosperous relatives. A present nurse and a well-knit multi-professional team increase the quality of care for people with dementia.

Bakgrund: Donationsprocessen är en del av intensivvården som ställer stora krav på de närstående, som förutom att ha drabbats av plötslig förlust, också har ett beslut om donation att ta ställning till. Intensivvårdssjuksköterskor har en stor roll i denna process men upplever ofta det svårt att veta hur de ska bemöta de närstående på ett bra sätt. Syfte: Att identifiera och sammanställa hur närstående till potentiella organdonatorer upplever transitionerna de genomgår under donationsprocessen. Metod: Studien utfördes som en litteraturöversikt med kvalitativ design. En deskriptiv innehållsanalys utfördes av 17 stycken studier som baserats på intervjuer med närstående kring deras upplevelser av donationsprocessen. Resultat: De närståendes transitioner sammanfattades i tre huvudkategorier: från liv till död, insikt och acceptans och från död till liv. Beskrivningarna av deras upplevelser kretsade i huvudsak kring bemötande från vården, samtyckesprocessen och förståelse för situationen. De flesta upplevde ett gott empatiskt bemötande men många hade svåt att ta till sig och förstå information kring framför allt hjändödsbegreppet. Att ta ett beslut om samtycke till donation upplevdes för vissa som en tröst då det gav förlusten en mening, medan andra upplevde det som ett omöjligt och fruktansvärt beslut att ta. Slutsats: Viktiga områden för näståendes upplevelser under donationsprocessen var bemötandet, det emotionella stödet, informationen och beslutsfattandet. Kunskapen om närståendes upplevelser är relevant för intensivvården och intensivvårdssjuksköterskan för att vården skall kunna ge den omvårdnad som behövs under processen. / Background: The process of organ- and tissue donation is a part of the critical care that puts a lot of pressure on the next of kin who as well as being victims of a sudden loss, need to make a decision about donation. Intensive care nurses play a major role within this process and often experience it difficult to know how to respond to the next of kin in a good way. Aim: To identify and compile how next of kin to potential organ donors experience the transitions they go through during the donation process. Method: This study has been conducted as a review of previous literature and with a qualitative design. A descriptive content analysis was performed of 17 studies which were based on interviews with next of kin and their experiences with the donation process. Results: The next of kin transitions were compiled into three main categories: from life to death, insight and acceptance and from death to life. The description of their experiences through these transitions mainly focused on reception from hospital staff, the decision-making process and their perception of the situation. The reception in the majority of the cases was considered good and empathetic. A number of them had a difficult time understanding the information given to them, in particular about the meaning of brain death. Some of the next of kin did experience making the decision about donation as a comfort that gave them a deeper meaning to their loss, while others experienced it as an impossible and dreadful decision to make. Conclusion: Important aspects recognized by the next of kin during the donation process were; the personal treatment, the emotional support, the received information and the decision-making. The knowledge surrounding experiences of the next of kin, is relevant to the intensive care and the intensive care nurse, to reassure that they provide the care needed during the process.

Bakgrund: HIV är en kronisk sjukdom som drabbar människor i helavärlden. Sjukdomen är förknippad med skam, skuldkänslor och utsatthet. Både den sjuka personen och de närstående är fysiskt och psykiskt utsatta. Studier har visat att närstående till patienter med kronisk sjukdom blir åsidosatta. I dagens samhälle har det blivit vanligare att närstående vårdar – därmed är det viktigt att deras upplevelser beaktas för att de ska kunna erbjudas rätt stöd. Sjuksköterskan har ett ansvar att inkludera och stödja de närstående för att de ska kunna upprätthålla sin roll som vårdare. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser av att vårda en person med HIV. Metod: En litteraturöversikt som består av tio vetenskapliga artiklar används. Artiklarna genomsökts i tre olika databaser. Artiklarna är både kvalitativa och mixad metod. Innehållsanalys gjordes enligt Friberg. Resultat: I resultatet framkom olika kategorier och subkategorier; De närståendes känslor med subkategorierna Rädsla, Frustration, Hopp och hopplöshet samt Närståendes positiva upplevelser av att vårda; Konsekvenser för närstående som vårdar med subkategorierna Stress, Vårdbörda och ansvar samt stigmatisering. De övriga huvudkategorierna är Kunskap och brist på kunskap samt Stöd och brist på stöd. Diskussion: Resultatdiskussionen tar upp hur stigmat får olika konsekvenser för de närstående i samband med vårdandet av en person med HIV. Utgångspunkter tas framförallt ifrån Erikssons caritativa teori med fokus på begreppen hälsa och lidande. Även kunskap och brist på kunskap för de närstående är av central betydelse gällande sjukdomen. Detta diskuteras utifrån de närståendes förutsättningar för att vårda en person med HIV. / Bakgrund: HIV is a chronic disease that affects people worldwide and is associated with shame, guilt and vulnerability. Both the person with an HIV and the related are physically and psychologically exposed. Studies have shown that relatives of the patients with chronic diseases are often neglected. In today's society, it has become more common for relatives to care - so it is important that their experiences are taken into consideration in order to be offered the right support. The nurse has a responsibility to include and support the related persons in order to maintain their role as carers. Aim: The aim of this literature study was to highlight the family caregivers’ experiences of caring for a person who has HIV. Method: A literature review consisting of ten scientific articles found in three different databases. The articles have both qualitative and mixed design. The content analysis was conducted according to Friberg. Results: The results exposed different categories and subcategories; The emotions of the family caregivers with the subcategories Fear, Frustration, Hope and hopelessness as well as the family caregivers’ positive experiences of caring; Consequences that family caregivers faced during caring for relatives with the subcategories Stress, Care burden and Responsibility as well as Stigmatization. The other main categories are Knowledge and lack of knowledge as well as support and luck of support. Discussion: The outcome discussion explains how stigmatism has different consequences for the relatives in association with the care of a person with HIV. The premises are primarily taken from Eriksson's caritative theory, focusing on the concepts of health and suffering. Knowledge and lack of knowledge for the relatives are also discussed based on the family caregiver’s conditions to care for the person who has HIV.

Bakgrund: Patienter som utsatts för trauma och ankommer till en akutmottagning/intensivvårdsavdelning behöver ett professionellt bemötande och omfattande omhändertagande av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienter som utsatts för trauma och deras närståendes upplevelser av sjuksköterskans bemötande på akutmottagning och/eller intensivvårdsavdelning. Metod: Beskrivande design med litteraturöversikt som datainsamlingsmetod. Tio kvalitativa artiklar har använts, varav fem artiklar har genomfört studier som undersökt patienters upplevelser och fem artiklar har genomfört studier som undersökt närståendes upplevelser. Resultat: Fyra betydande beteenden i sjuksköterskans bemötande identifierades; information från sjuksköterskan, verbal och icke-verbal kommunikation hos sjuksköterskan, psykiskt och fysiskt stöd från sjuksköterskan samt engagemang och attityd hos sjuksköterskan. Patienter och närstående ansåg att ärlig och förståelig information, en relation till sjuksköterskan, fysisk beröring och ögonkontakt, ett engagemang och visat intresse för patient/närstående, samt att deras känslomässiga och fysiska behov blev tillfredsställda var vårdande beteenden i sjuksköterskans bemötande. Patienter och närstående upplevde sjuksköterskans bemötande som icke-vårdande när informationen var bristfällig, när sjuksköterskan var tvär, stressad och verkade överbelastad samt när sjuksköterskan inte uppmärksammade patientens och de närståendes psykiska och fysiska behov. Slutsats: Patienter som utsatts för trauma och deras närstående upplevde sjuksköterskans bemötande på akutmottagning och/eller intensivvårdsavdelning som både positivt och negativt. Upplevelserna av bemötandet avgjordes i samband med sjuksköterskans förmåga att överföra information, kommunicera, engagera sig och uppfylla fysiska och psykiska behov hos patienten och närstående. / Background: Patients who have suffered trauma and arrives at an emergency department / intensive care department need professional encounter and comprehensive care from the nurse. Aim: The aim of the study is to examine patients who have suffered trauma and their families’ experiences of the nurse's encounter at the emergency care and / or intensive care department. Method: A descriptive design with a literature review as data collection method. Ten qualitative articles have been used, where five of the articles have conducted studies that investigated patients’ experiences and five articles have conducted studies of families’ experiences. Result: Four significant behaviours in the nurse’s encounter were identified; information from the nurse, verbal and nonverbal communication from the nurse, psychological and physical support from the nurse, and commitment and attitude of the nurse. Patients and family considered that honest and understandable information, a relationship with the nurse, physical touch and eye contact, commitment and demonstrated interest in patient/family, and that their emotional and physical needs were satisfied was caring behaviours in the nurse’s encounter. Patients and family experienced the nurse’s encounter as non-caring when the information was inadequate, when the nurse was crossed, stressed and seemed to be overloaded, and when the nurse didn’t pay attention to the physical and psychological needs of the patient and the family. Conclusion: Patients who have suffered trauma and their families´ experienced the nurse's encounter at the emergency care and/or intensive care department as both positive and negative. The experiences of the encounter were determined in connection with the nurse's ability to transmit information, communicate, engage and fulfil the physical and psychological needs of the patient and their families.

Den palliativa vården har som mål att utifrån ett helhetsperspektiv stödja patienten så att denne har möjlighet att uppleva välbefinnande livet ut. Att vårdas i det egna hemmet anses vara det bästa alternativet då den bekanta omgivningen bevarar patientens självkänsla och integritet. I ett patientperspektiv inkluderas även patientens närstående. När vården bedrivs i det egna hemmet kan det medföra att de blir delaktiga i vården. Denna situation kan vara omvälvande och förändrar närståendes livssituation. Syftet är att beskriva närståendes upplevelser av att vara delaktiga i vårdandet av en vuxen familjemedlem som erhåller palliativ vård i det egna hemmet. Uppsatsen är en litteraturöversikt som bygger på tio vårdvetenskapliga artiklar. Artiklarna bearbetades och analyserades med hjälp av Fribergs (2012) metod. Sammanlagt skapades elva underteman som därefter sammanfördes till fyra huvudteman, upplevelser av en förändrad livssituation, upplevelser av att anta vårdarrollen, upplevelser av att vårda samt upplevelser av stöd. Resultatet visar att närståendes upplevelser av palliativ vård i det egna hemmet är förenat med många olika känslor. Vårdarrollen kan upplevas som en belastning och de närstående tvingas undertrycka tankar som annars kan leda till skuldkänslor. Brist på stöd och hjälp från vårdare, familj och vänner gör att de känner sig otrygga, maktlösa och utelämnade. Två fynd från resultatet, som har betydelse för förståelsen av de närståendes upplevelser av att vara delaktiga i den palliativa vården när den bedrivs i det egna hemmet, diskuterades. I diskussionen presenteras dessa som två nya teman, behov av stöd och hjälp från omgivningen samt skuldkänslor och förbjudna tankar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige. När en person drabbas av sjukdomen, påverkas även många närstående. Detta resulterar i en livsförändring även för dem. Närstående blir en del av sjukdomen och det är ofta de som vårdar sin partner i hemmet. Detta är ett stort ansvar som med tiden kan bli påfrestande, då ens partner blir allt sjukare. Detta kan leda till att ett lidande skapas. För att bemöta och tillgodose behov hos närstående krävs kunskap om hur närstående upplever att vårda sin närstående. Syftet med denna studie är att beskriva närståendes upplevelse av att vårda och leva ihop med en person som drabbats av Alzheimers sjukdom. Metoden är en litteraturöversikt. Åtta artiklar, sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar har analyserats utifrån Evans (2003) analysmodell. Likheter och skillnader i studiernas resultat identifierades och resulterade i tre huvudteman och åtta subteman. Emotionella upplevelser belyser känslor som närstående upplever, effekter på förhållandet redogör för förändringar i förhållandet och upplevelse av stöd och information redogör för vikten hos närstående att finna en mening med omvårdnaden, samt behovet av stöd och information de närstående har. Författarna diskuterar hur sjuksköterskan genom att ha kännedom om närståendes upplevelser kan ge stöd och hjälp. En viktig fråga författarna problematiserar är om hjälpen redan finns men att den används på ett felaktigt sätt. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Hemmet som vårdplats har succesivt blivit vanligare i Sverige. Befolkningen blir även allt äldre vilket gör att behovet av avancerad hemsjukvård kommer att öka. Palliativ vård är aktuellt när sjukdomen inte längre går att kurera eller bota. Syftet med palliativ vård är att lindra lidande men också att främja livskvaliteten för de personer som befinner sig i livets slutskede. Under palliativ vård skall den sjuke få en god smärtlindring och kunna leva så aktivt som möjligt. Närstående har en viktig roll i den palliativa vården och blir de som har ansvaret för den sjuke personen i hemmet. Att vara närstående till en palliativ sjuk person beskrivs som intensivt, stressigt och mycket ansträngande, vilket ger minskad frihet och en begränsad livsstil. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva de närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmiljö.Metoden som användes var en litteraturstudie där kvalitativa artiklar användes. Tio artiklar granskades och resulterade i fyra huvudkategorier och åtta underkategorier.Resultatet visar att närstående upplever en förändrad livssituation och livsvärld med ett nytt ansvar för den nya situationen. De behöver mer stöd, information och kunskap. De närstående uttrycker brist på egen tid och informellt stöd. Närstående uttrycker känslor av oro, ångest och utmattning. Detta leder också till rädslor inför sjukdomen och framtiden. Trots detta upplever många närstående även positiva aspekter av att vara informella vårdgivare.Sjuksköterskan bör möta varje närstående som unik och att alla har individuella behov.Vi anser att det krävs mer utbildning för sjuksköterskor i att hantera de krislägen som närstående upplever då en nära familjemedlem ligger inför döden. / Program: Sjuksköterskeutbildning