Miljön på en intensivvårdsavdelning är utformad för att vårda kritiskt sjuka patienter med livshotande skador. Rummet är fyllt med högteknologisk apparatur, höga ljud, ofta flera patienter på samma sal och personal som ständigt närvarar i rummet. Närstående har en stor betydelse för patienten och de har behov av att få vara nära, få information och känna delaktighet när deras anhörige är svårt kritiskt sjuk. Intensivvårdsmiljöns påverkan på den närståendes besök är viktigt att lyfta fram för att kunna möta närståendes önskan att vara nära samt skapa en vårdande miljö där både patientens och närståendes behov beaktas. Syftet med studien var att undersöka närståendes upplevelser av att besöka en anhörig i intensivvårdsmiljön. En kvalitativ metod tillämpades med intervjuer av sju närstående till patienter på en intensivvårdsavdelning. Som analysmetod användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade bland annat att närstående upplevde det var vårdpersonalens förhållningssätt som till stor del skapade miljön på IVA. Även den fysiska miljön påverkade upplevelsen där önskan om enkelrum för patienten var stark. Miljön på flerbäddsrum uppfattades i regel som stökigare, högre ljudvolym orsakat av mer människor på salen och fler larm. Närstående har ett stort behov av att vara nära sin anhörige då denne är svårt sjuk. De närstående hänvisas antingen till väntrum, speciella anhörigrum eller till att sitta bredvid patienten på rummet när de kommer till IVA. Utformningen av dessa utrymmen skulle kunna utvecklas för att på ett bättre sätt möta de närståendes behov och underlätta deras besök i intensivvårdsmiljön. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

På en intensivvårdsavdelning vårdas patienter som är kritiskt sjuka och är i behov av intensivvård. Forskning visar att det är värdefullt att närstående är inkluderade i vården då de bidrar med ett sammanhang, mening, styrka och stabilitet för patienten. Närstående tillför därigenom en viktig emotionell aspekt i vårdandet. Intensivvårdssjuksköterskan anser att närstående blivit en allt mer central del i deras arbete de senaste åren och det är en betydelsefull arbetsuppgift att ge närstående stöd, vägledning samt möjlighet till delaktighet i den intensivvård som bedrivs. Närstående beskriver att de bär på känslor av hopplöshet och sårbarhet. De uttrycker även en vilja att stödja patienten men att de inte alltid vet hur. Studiens syfte är att undersöka intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stärka närståendes medverkan och patientstödjande funktion inom intensivvården. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ observationsstudie där intensivvårdssjuksköterskans interaktion med närstående inne på patientsalen har observerats. De renskrivna fältanteckningarna har sedan analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys och genererade i fyra subkategorier och två kategorier. I resultatet framkommer det att intensivvårdssjuksköterskan stärker närståendes medverkan och stödjande funktion då hon i sin interaktion med närstående skapar delaktighet genom att ge närstående vägledning och efterfråga närståendes kännedom om patienten. Skapar samspel handlar om att intensivvårdssjuksköterskan skapar en plats för interaktion och värnar om och bekräfta närstående. Intensivvårdssjuksköterskans förmåga att få närstående att känna sig delaktiga i vården och uppleva ett samspel är en förutsättning för att skapa en god vårdrelation som stärker närståendes funktion. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Det finns mycket forskning om hur patienter upplever miljön i ett intensivvårdsrum. Däremot finns inte lika mycket forskning om hur närstående upplever intensivvårdsrummet. Forskning visar att närståendes närvaro har stor betydelse för patientens tillfrisknande och möjlighet att återfå hälsa och välbefinnande. Närstående förmedlar trygghet till patienten genom att berätta om det som sker i vardagen, utanför sjukhuset. Intensivvårdsmiljön innehåller avancerad utrustning och det kan te sig skrämmande för närstående, därav är det av intresse att fånga deras upplevelser. Studiens syfte är att belysa närståendes upplevelser av vårdmiljön i ett speciellt inrett patientrum på en intensivvårdsavdelning. Metoden som användes hade en kvalitativ ansats och en öppen intervjuguide användes vid datainsamlingen. Resultatet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Två huvudkategorier har identifierats. Dessa är Ljud och ljus skapar trygghet och harmoni och Natur och interiör reducerar känsla av instängdhet och skapar möten. Det speciellt inredda patientrummet ger närstående en harmonisk och lugnande miljö. Dock upplevdes inte hemmastaddhet i rummet under vistelsen trots de förändringar i utformningen som gjorts där. Resultatet visar vikten av att utforma miljö och interiör vid ombyggnationer och nybyggnationer så att det bidrar till en gynnsam miljö för närstående. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Hjärtinfarkt är en av de sjukdomar som har högst mortalitet i Sverige. Tack vare bättre akutvård överlever idag fler patienter än för bara tio år sedan, men antalet som dör är fortfarande stort. Att återhämta och rehabilitera sig efter en hjärtinfarkt tar tid och många blir aldrig helt återställda vare sig fysiskt eller psykiskt, dels för att det är många äldre multisjuka som drabbas, och dels på grund av psykiska besvär såsom rädsla kan finnas kvar i flera år. Dessutom kan oro för den drabbade påverka närstående i hög grad. Syftet med uppsatsen är att beskriva upplevelser som patienter erfar i sitt dagliga liv en kort tid efter att ha fått en hjärtinfarkt. Sju vårdvetenskapliga artiklar har analyserats enligt Evans kvalitativa metod för att besvara syftet. I resultatet framkom det skilda upplevelser av vardagen och rehabiliteringen efter hjärtinfarkt. Patienternas skilda synsätt på hur de förhöll sig till hjärtinfarkten gjorde att en del var motiverade och klarade att anpassa sig till en hälsosammare livsstil, medan andra patienter hade svårare med anpassningen eller inte tog sig tid till förändringar överhuvudtaget. Många patienter kände sig överbeskyddade av sina närstående och att de var en börda för sin omgivning. De närstående gjorde bara vad de trodde var bäst för den drabbade. I diskussionen behandlas könsskillnader mellan kvinnor och män samt depression. Dessutom diskuteras sjuksköterskans ansvar och vikten av rätt och tydlig information i kliniska implikationer. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Internationellt sett har intresset hos vårdpersonal ökat när det kommer till att låta närstående närvara vid återupplivningsförsök. Även hos allmänheten har stödet ökat för närvaro vid återupplivning. Forskning har visat att det finns stora fördelar för patienter vid familjebevittnad återupplivning (FBÅ). Det är dock viktigt att även ta del av sjuksköterskans uppfattningar då hon utgör en viktig del av vårdteamet, som är direkt inblandad i omhändertagandet av både patient och närstående. Syftet med arbetet är att kartlägga sjuksköterskans uppfattning om närståendes närvaro vid HLR, samt belysa de faktorer som påverkar dessa.Arbetet är en litteraturstudie där nio vetenskapliga artiklar, åtta kvantitativa och en kvalitativ, ligger till grund för resultatet. Artiklarna analyserades genom att söka efter likheter och skillnader i artiklarna resultat. Det resulterade i teman med tillhörande subteman. Dessa teman och subteman presenteras i resultatet. Resultatet har delats upp i tre teman utifrån sjuksköterskors uppfattningar om närståendes närvaro vid HLR: vilken betydelse den har för de närstående, vilka effekter det har på sjuksköterskans arbete och vilka faktorer som påverkar sjuksköterskors uppfattningar om FBÅ. Sjuksköterskan ser liksom närstående och patienter flera fördelar med FBÅ, men även risker. Bland annat ökad stress och störningar i patientarbetet.Resultatet diskuteras och det framstår som viktigt att som vårdpersonal vara uppmärksam på vilka problem som kan uppstå i samband med familjebevittnad återupplivning. Det visar sig att sjuksköterskorna anser det mycket viktigt att det finns en stödperson som ansvarar för den närstående under dennes närvaro. Till sist föreslås mer forskning i Sverige då kunskapen inom område är begränsat. / Program: Fristående kurs

Det plötsliga och oväntade dödsfallet är en svår och kaotisk situation för närstående men också en krävande situation för ambulanspersonal som skall tillgodose de närståendes behov. Det är viktigt att mötet mellan ambulanspersonal och närstående blir så optimalt som möjligt. Varje möte är unikt och kräver respekt, värme och engagemang från ambulanspersonalen. I prehospital sjukvård ges det sällan möjlighet till feedback från närstående efter en arbetsinsats, vilket försvårar chanserna till att utveckla och förbättra vårt omhändertagande. Syftet med denna studie är att belysa hur närstående har upplevt situationen och mötet med ambulanspersonal när det skett ett plötsligt dödsfall i hemmet. Datainsamlingen till studien har skett genom fem öppna intervjuer med närstående som mött ambulanspersonal, studien har ett livsvärldsperspektiv som grund och dataanalysen har gjorts med en kvalitativ analys av innebörder. I studien framkom att ambulanspersonal lyckats vända en kaotisk situation till något vackert och stämningsfullt genom att iordningställa den döda, tända ljus, lägga fram blommor och inbjuda de närstående till avsked. Närstående berättar att ambulanspersonalens fysiska kontakt och närvaro varit av vikt. De har även upplevt ambulanspersonalen som vänliga, omtänksamma, fantastiska, trevliga och professionella i bemötandet. Närstående beskriver även en frustration av att inte komma fram till 112 tillräckligt snabbt, att ambulanspersonalen varit otydlig i informationen, till exempel hur länge närstående kan ha den avlidna kvar i hemmet samt att det inte alltid lämnats skriftlig information.Slutsatsen är att ambulanspersonal har ett professionellt omhändertagande av närstående. Det är viktigt att ambulanspersonal iordningsställer den döda, inbjuder till avsked, ger närstående tid, tydlighet med muntlig och skriftlig information. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

En av de svåraste uppgifterna en sjuksköterska kan stå inför i ett akutläge är att både ta hand om patient och närstående. Då all kraft fokuseras på den vårdkrävande patienten är det av förklarliga skäl som närstående kan hamna i skymundan. Att som ambulanspersonal efter avslutad behandling ta sig an de närstående i deras kaosartade situation åskådliggörs i denna studie vars syfte är att belysa ambulanspersonals erfarenheter och strategier i mötet med närstående i samband med plötsliga dödsfall i hemmet.För att på ett öppet sätt försöka förstå beskrivna situationer så valdes det en kvalitativ intervju som metod. Då metoden var bestämd kontaktades två verksamhetschefer vilka godkände genomförandet av studien. Urvalskriterierna för informanterna var sjuksköterskekompetens, minst fem års ambulanserfarenhet samt intresse av att medverka. De inspelade intervjuerna transkriberades och avidentifierades för att sedan analyseras och segmenteras.Resultatet är uppdelat i tre faser, där första fasen innehåller det som framkommit under färden ut till patienten. I den andra fasen har det snabba mötet med de närstående samt omhändertagandet av patienten behandlats och slutligen i den tredje fasen har omhändertagandet av de närstående behandlats. I resultatet beskrivs att det krävs tillräckligt med ambulanspersonal under återupplivning för att det skall bli ett optimalt omhändertagande av både patient och närstående. Det visade sig även att fokus initialt alltid låg på ett professionellt medicinskt omhändertagande och att närstående kom i andra hand i akutskedet. Stöd, omsorg och information till de närstående gavs så fort tid och utrymme fanns. Informanternas uppfattning var att den stunden som tillbringas med de närstående efter att behandling blivit avslutad kom att bli ett bestående minne hos de närstående. Informanterna fann uppdrag som dessa betydelsefulla trots att återupplivning ej lyckats. De kände att de gjort en viktig insats genom att stötta de närstående. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Att ha en anhörig som är i livets slutskede kan innebära ett deltagande av den närstående och är många gånger en lång process. Närstående kan uppleva lidande vilket kan vara svårt att bemöta för sjuksköterskan. Alla närstående hanterar sina känslor på olika sätt och sjuksköterskan behöver ha en öppenhet och följsamhet inför varje människas förändrade livsvärld. Enligt Socialstyrelsen behöver närstående särskilt stöd som är utformat efter deras behov. Syftet med den här uppsatsen är att belysa närståendes levda erfarenheter av att ha en anhörig i livets slutskede. För att närma oss närståendes levda erfarenheter valdes fem stycken självbiografier för analys. Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet handlar om hur närstående upplevde ett lidande när deras anhörig var i livets slutskede, ett lidande som innefattade sorg, existentiella tankar och upplevelser av skam, skuld och förlåtelse. De närstående upplevde också en förändring av deras livsvärld då de upplevde att de intog nya roller i relationen till de anhöriga. Förändringarna innebar även en upplevelse av trötthet och att det kändes som att leva i en overklighet. Känslor av maktlöshet upplevdes av de närstående när exempelvis det fanns brister i vården av anhöriga, eller rädslan av att som närstående bli lämnade. Samtidigt kunde närstående uppleva trygghet, då de upplevde att vården var god, att vänner, familj och bekanta fanns där som ett stöd. De fann även en trygghet i att förbereda inför ett avsked med den anhörige. Det är av vikt att vi som blivande sjuksköterskor har ett mod att våga finnas där för de närstående, att uppmärksamma deras behov. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Det beräknas att en till fyra procent av befolkningen i västvärlden har kronisk hjärtsvikt och att var tjugonde inläggning på medicinsk vårdavdelning beror på hjärtsvikt. Behandlingsregimen är noggrann och inkluderar både farmakologisk och icke farmakologisk behandling. Symtom vid hjärtsvikt är ödem, andnöd i vila och trötthet. Tidigare forskning visar att patienter med hjärtsvikt ofta är omedvetna om att de har hjärtsvikt och inte vet varför de tar läkemedel för detta. De har också svårt för att förstå och att följa de egenvårdsråd som rekommenderas av hälso- och sjukvårdspersonal. Föreliggande arbete är en litteraturstudie vars syfte är att beskriva hur den vuxne patienten med kronisk hjärtsvikt upplever sitt liv. Det teoretiska perspektivet som har använts är livsvärldsteoretiskt patientperspektiv. Ett patientperspektiv möjliggör en vård där patientens behov står i fokus. Begreppen livsvärld, lidande-välbefinnande och vårdrelation tydliggör och möjliggör vård ur patientens perspektiv. Kvalitativ innehållsanalys har använts som metod.Resultatet visar att patienternas upplevelse av kronisk hjärtsvikt var att livet förändrades. Många patienter kände sig oviktiga, utelämnade och hade svårt för att anpassa sig till de förändringar hjärtsvikten orsakade. Deras upplevelse av sina liv var relaterade till en osäker framtid och oviss vård. Många av patienterna beskriver ett sjukdomslidande som inte lindras och ytterligare lidande som är orsakad av vården. De patienter som upplever en inre styrka och förmåga att hantera sin sjukdom och sitt liv har ett fortsatt välbefinnande. Resultatet presenteras som två teman; Att leva i en främmande och oförståelig värld och Att leva i den rådande situationen. Att leva i en främmande och oförståelig värld baseras på fyra kategorier vilka är Utanförskap, Tvetydighet, Otillräcklighet, och Ovisshet. Ovanstående kategorier förutom ovisshet presenteras med underkategorier. Tema att leva i den rådande situationen baseras på kategorierna Trygghet och Styrka. Trygghet presenteras med två underkategorier. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Utvecklingen i samhället visar på att allt mer kvalificerad vård bedrivs i hemmet och detta ställer nya krav på de närstående och professionella vårdgivarna.En förutsättning för vård i hemmet är att det (oftast?) finns en närvarande närstående som kan delta i vården. De närstående har en central roll i vårdandet i samverkan med professionell vårdpersonal.Syftet med studien är att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en cancersjuk make/maka i hemmet. Hur upplevs stödet från professionell vårdpersonal? I studien har sex närstående intervjuats och datamaterialet har analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys.I resultatet framkom tre huvudkategorier med tillhörande underkategorier som har betydelse för närståendes upplevelser av att vårda samt stödet från vårdpersonalen. Dessa var: att vara den som vårdar – det naturliga åtagandet, möte med professionell vårdpersonal samt delad omsorg. Det framkommer tydligt i resultatet att det är naturligt att vårda sin make/maka i hemmet men detta kan påverka den närståendes egen hälsa. En god och förtroendefull relation samt lättillgänglig och kompetent vårdpersonal som tar sig tid för att lyssna och prata upplevs betydelsefullt. I diskussionen diskutera författarna studiens resultat utefter tidigare forskning. Arbetet avslutas med en slutsats av studien. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska