Bakgrund: Det palliativa vårdbehovet väntas öka i framtiden och av de cirka 90 000 dödsfallen som sker i Sverige årligen är cirka 72 000 av dessa i behov av palliativ vård. Då de närstående utgör en av hörnstenarna inom den palliativa vården är det därför viktigt att sjuksköterskan besitter den kunskap som krävs i mötet med de närstående, samt att inkludera de närstående tidigt i vårdkedjan vilket ger dem en möjlighet att förberedas inför det stundande dödsfallet. Detta ställer ett ökat ansvar på sjuksköterskeprofessionen både vad gäller symtomlindring men också bemötandet och inkluderingen av de närstående under vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av mötet med närstående till patienter inom den palliativa vården. Metod: Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar användes som grund för genomförandet av denna litteraturöversikt. CINAHL Complete och PubMed var databaserna som användes vid artikelsökningen. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i fyra olika huvudteman med subteman som var kommunikation, från novis till expert, inkludering av familjen och närstående som påverkar vården negativt. Resultatet visade att sjuksköterskorna ansåg att de närstående utgjorde en viktig roll inom den palliativa vården, detta då de påverkar vården i stor utsträckning. Vikten av kommunikationen framkom och svårigheterna som den nyexaminerade sjuksköterskan kan uppleva i mötet med närstående. Diskussion: I metoddiskussionen diskuterar författarna styrkorna och svagheterna med litteraturöversikten. I resultatdiskussionen diskuterar författarna hur relationen kan stärkas mellan sjuksköterskan och de närstående men också hur närståendes förväntningar på vården kan påverka vårdrelationen. Även sjuksköterskans tidigare erfarenhet diskuteras med stöd av Phil Barkers tidvattenmodell.

Introduktion: Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i världen. Många patienter genomgår en palliativ vård och i denna process har närstående en betydelsefull position. Syfte: Att undersöka närståendes erfarenheter av den palliativa vården relaterat till cancer i livets slutskede. Metod: Litteraturstudien grundar sig på Polit och Becks (2017) nio steg. Artiklar som tillämpades i resultatet söktes fram i tre olika databaser: Cinahl, PubMed och PsycInfo. Samtliga artiklar har genomgått Polit och Becks (2017) kvalitetsgranskning. Till resultatet framkom tio artiklar varav sex var av kvalitativ metod, tre av kvantitativ metod och en av mixad metod.  Resultat: Litteraturstudiens resultat baseras på tre kategorier: stöd, samspel med vårdpersonal samt information. Slutsats: Det framkom både positiva och negativa erfarenheter från närstående i samtliga kategorier. Positiva erfarenheter framkom när närstående fann tillit till vårdpersonal och fick tillräckligt med stöd och information. Negativa erfarenheter framkom i samband med ett otillräckligt stöd, bristfällig information och kommunikation samt kunskapsbrist om symtom och symtomhantering.

Bakgrund: När en patient drabbas av hjärtstopp är sjuksköterskans främsta uppgift att omedelbart vidta åtgärder för att rädda liv. Enligt etiska riktlinjer har närstående rättighet att närvara vid HLR. Tidigare studier visade dock att närståendes rättighet att närvara inte efterlevs av sjuksköterskorna. Vidare forskning visade att sjuksköterskan kunde känna svårigheter med att agera samt utföra HLR och samtidigt stödja närståendes situation vilket kunde leda till att närstående inte får erbjudande att närvara. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att närstående närvarar vid hjärt- och lungräddning inom sjukhusmiljö. Metod: Designen var litteraturstudie. Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl samt PubMed. Nio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: Förhållningssätt, Emotionell påverkan samt Följa riktlinjer och ge stöd. Sjuksköterskorna hade positiva, negativa och neutrala förhållningssätt. De kände sig emotionellt påverkade under närvaron som både underlättade och hindrade mötet med närstående. Bristen av fastställda och tydliga riktlinjer skapade en osäkerhet i sjuksköterskans förhållningssätt till att närstående erbjuds att närvara vid HLR. Slutsats: Att vidareutveckla riktlinjer eller tydliggöra riktlinjer som finns var en slutsats som framkom utifrån sjuksköterskornas erfarenheter, för att de ska kunna bli etiskt förberedda och genom implementering av riktlinjer med etiskt perspektiv känna sig säkra till närvaron.

Bakgrund: Idag finns ca 140 000 - 150 000 i Sverige som har en demenssjukdom, varav 50–60% har diagnosen Alzheimers sjukdom. Symtom visar sig som bristande orienteringsförmåga, glömskhet och svårighet att uttrycka sig. Patienten får det successivt allt svårare att klara vardagen och behöver allt mer hjälp, denna hjälp utförs ofta av närstående. En emotionell och psykologisk påverkan upplevs av närstående i närvaro av Alzheimers sjukdom.  Syfte: Att beskriva upplevelsen att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom.  Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys av 5 bloggar Resultat: Resultatet utgörs av de tre kategorier Livsförändring, Det psykiska måendet och Omgivningens betydelse. Att vara närstående till en Alzheimersjuk person innebär resulterar i förlust av kontroll, begränsningar och förändrade relationer som leder till en livsförändring. Närståendes psykiska mående påverkas av pliktkänslor, otillräcklighet, skuldkänslor, sorg, ensamhet och oro. Vårdpersonalens bristande förståelse och kunskap skapar en känsla av otrygghet.  Slutsats: Närstående genomgår många utmaningar och behöver anpassa sin livssituation när de blir vårdare till en Alzheimersjuk person. Genom att inkludera närstående inhämtar sjuksköterskan en förståelse för att kunna bistå med hjälp, råd och stöd.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige och cirka 25000 individer insjuknar årligen. Alzheimers sjukdom brukar benämnas “de anhörigas sjukdom” eftersom det ofta är dem som står för stor del av vårdandet. För att vårdpersonal ska kunna stötta de närstående och den som insjuknat är det viktigt att arbeta personcentrerat och anpassa stödet efter individernas egenvårdskapacitet.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva i en relation med en partner med Alzheimers sjukdom.  Metod: Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie med grund i fyra patografier. Innehållsanalysen är utförd efter Graneheim och Lundmans beskrivning. Resultat: I patografierna beskrev författarna deras upplevelser av livet som närstående till en partner med Alzheimers sjukdom. Analysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Följande kategorier var; kärlek, sorg, att förlora sig själv och behov av stöd.  Slutsats: I resultatet framkom det att livet förändras för båda parter i relationen när den ena drabbas av Alzheimers sjukdom. Den friska närstående antar ofta en vårdande roll i att hjälpa den som blivit sjuk. Genom att bemöta närståendes behov av stöd i ett tidigare skede kan vården på sikt spara resurser. Detta relaterat till att närstående utan tillräckligt stöd riskerar att bli patienter på grund av nedsatt hälsa eller psykiska besvär som eventuellt kunnat förebyggas.

Introduktion/Bakgrund: För att kunna överleva ett hjärtstopp krävs återupplivning i form av hjärt-lungräddning. Majoriteten av hjärtstoppen sker i hemmet och många bevittnas troligen av närstående. Det råder delade meningar hos vårdpersonalen om närstående ska få närvara under återupplivning eller inte. Trots att det finns riktlinjer som menar att de bör erbjudas närvaro är det ingen inarbetad rutin. Närstående hänvisas ofta till ett intilliggande rum då vårdpersonalen känner sig obekväma och är oroliga för att närstående inte ska kunna hantera situationen.  Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa närståendes erfarenheter av att närvara under återupplivning vid hjärtstopp. Metod: Litteraturstudie som är systematiskt genomförd enligt Polit och Beck’s (2017) nio steg. Tre urvalsprocesser resulterade i totalt 15 artiklar. 13 kvalitativa och 2 mixed methods artiklar. Databearbetning och analysprocessen genomfördes med hjälp av Polit och Beck’s (2017) tematiska analysmetod. Resultat: Två teman har identifierats, behov och emotionella reaktioner, med tillhörande underteman: inkludering, stöd, information, professionellt bemötande, obehag och overklighet, otillräcklighet och lättnad. Slutsats: Närstående bör tillfrågas om de önskar att närvara under återupplivningen. Vare sig de väljer närvaro eller inte är det viktigt att de får kontinuerlig information och stöd. Närståendes individuella behov och känslor bör beaktas av vårdpersonalen och omhändertagandet bör ske utifrån dessa. Detta underlättar närståendes hantering av händelsen och hur den erinras.

I Sverige lever ca 130 000–150 000 personer med demenssjukdom och ca 20 000–25 000personer beräknas insjukna årligen. Det är en sjukdom som inte går att bota och leder till döden.Kognitiva och fysiska nedsättning påverkar deras autonomi och förmågan att fatta egna beslutblir begränsad. För att vården kring personen med demenssjukdom ska bli som personen önskarär det viktigt att ta reda på önskemål och tankar som de har kring deras framtid. Delaktighet i etttidigt skede underlättar för både den demenssjuke och närstående att fatta beslut kringlivsuppehållande åtgärder. Syftet med studien var att belysa förutsättningar att diskutera ochplanera livets slut vid demenssjukdom. Metodval för det självständiga arbetet var litteraturöversikt med avsikt att skapa en tydlig bild avaktuell forskning inom det valda ämnesområdet. Sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes viadatabaserna CINAHL, PubMed, PsycINFO och Medline där aktuell vetenskaplig forskningpubliceras, 14 artiklar inkluderades och 1 artikel inkluderades efter att ha läst de tidigaresjälvständiga arbetena med inriktning på demenssjukdomar i databasen DIVA på Sophiahemmetshögskola (SHH). Analysen gjordes genom en integrerad analys med induktiv ansats. Resultatetmynnade ut i två huvudkategorier; Planering och information kring livets slut viddemenssjukdom och samtal med syfte att planera vården vid livets slut. Resultatet visade attnärstående och vårdpersonal har svårt att lyfta dessa frågor med dem som drabbats avdemenssjukdom. Det fanns en föreställning om att inte diskutera framtida önskemål om vård ilivets slut i början av demenssjukdomen eftersom det ökade personen med demenssjukdomensexistentiella ångest. En del vårdpersonal ansåg inte att detta ingick i deras arbetsuppgifter och detframkom även att det underlättade med ett framtaget nationellt instrument för att initiera ochstrukturera upp samtalet. Vårdpersonalen som visade intresse av närståendes och personen meddemenssjukdoms åsikt, ingav en känsla av delaktighet och förtroende. Närstående upplevde att enpalliativ vårdplanering underlättade vården för deras närstående och att de upplevde att dethjälpte till att de fick en adekvat vård. Personen med demenssjukdom ansåg att palliativ vårdplanunderlättade att få den vård de önskade samt att deras närstående avlastas från att ta beslut i derasställe. Slutsatsen blev att samtalet om livets slut uppfattades som en viktig del av demensvårdenmen att vårdpersonal inte alltid vet när och hur samtalet ska initieras. Fördjupad kunskap behövsför att underlätta samtalet i planeringen av palliativ vård vid demenssjukdom.

Bakgrund: Närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning har varit en vetenskaplig diskussion sedan 1980-talet. I de etiska riktlinjerna för hjärt-och lungräddning står det att närstående ska få möjlighet att närvara om det inte påverkar utförandet negativt. Sjuksköterskans val av handlingar har stor betydelse vid en hjärt-och lungräddning och sjuksköterskan behöver vara medveten om sin egen erfarenhetsbaserade kunskap och sina värderingar för att kunna handla korrekt i etiska situationer. Tidigare forskning har studerat sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande men det behövs mer forskning på sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning.  Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning på sjukhus.  Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en integrerad litteraturöversikt med en induktiv ansats. Urvalet bestod av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Analysen utfördes på sju kvantitativa och två kvalitativa artiklar enligt Whittemore & Knafl (2005) beskrivning av en integrerad analys.  Resultat: I resultatet presenterades fyra teman, vilka var Närvaro är ett stöd för närstående, Närstående traumatiseras av närvaro, Närstående kan påverka hjärt-och lungräddningen och Beslut om närståendes närvaro är komplext.  Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor har olika erfarenhet av närståendes närvaro vid hjärt-och lungräddning. På grund av olika erfarenheter kan det vara svårt och komplext att utveckla tydligare riktlinjer. Dock kan det leda till en förståelse som kan hjälpa sjuksköterskor när de ska ta beslut om närstående ska få närvara vid en hjärt-och lungräddning.

Bakgrund: Palliativ vård definieras som vård i livets slutskede och innebär en helhetsvård av patient och närstående under vägen fram till döden. Att vara närstående till en individ som genomgår palliativ vård innebär ett växlande mellan att vara vårdande och samtidigt bearbeta sin egen sorg. Sjuksköterskan ansvarar för att patienter och närstående får korrekt, lämplig och tillräcklig information och det viktigaste redskapet för att bygga en professionell relation är kommunikation. Den muntliga kommunikationen bör präglas av ömsesidig förståelse och kontakt, empati och sympati. Syfte: Att belysa den muntliga kommunikationen inom palliativ vård utifrån sjuksköterskans- och närståendes perspektiv. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats enligt Polit och Beck (2017) nio steg. Databaserna Cinahl, PubMed samt PsycInfo användes för att söka fram artiklar. Nio artiklar med kvalitativ metod och en artikel med mixad metod användes till studiens resultat. Huvudresultat: Fyra huvudteman Anpassa kommunikationen, Kommunikation i rätt tid, Skapa en relation och Ge stöd och samarbeta identifierades till resultatet. Slutsats: Sjuksköterskan har en central roll i kommunikationen till närstående inom palliativ vård och kan med sin kommunikation bidra till en ökad kunskap och förståelse, vilket resulterar i att närstående känner sig delaktiga och den palliativa vården blir respektfull och värdig.

Varje år avlider ungefär 90 000 personer i Sverige och uppskattningen är att 80 % av dessa skulle kunna ha nytta av vård i livets slut. Kring dessa 90 000 personer finns oftast ett okänt antal närstående som blir påverkade av situationen. Palliativ vård, eller vård i livets slut innefattar den vård som träder in när sjukdom inte längre går att bota. Vården är då inriktad på lindrande åtgärder för både patient och närstående. Målet med den palliativa vården är att lindra lidande, främja hälsa och ge förbättrad livskvalitet till den som är obotligt sjuk. Eftersom närstående ofta har en stor del i den palliativa vården valde författarna att belysa palliativ vård ur ett närståendeperspektiv. Syftet med litteraturöversikten är att belysa närståendes upplevelse av att vårda en palliativ patient i hemmet. Efter granskning av artiklar rörande ämnet inkluderades tolv artiklar med kvalitativ metod i studiens resultat. Genom dataanalys framkom fyra huvudteman med fyra tillhörande subteman. Huvudtemana var närståendes självbild, närståendes behov av samarbete med vårdpersonal, existentiella tankar och förberedelser samt närståendes upplevelse av symtomlindring. Resultatet visar att rätt stöd och information från vårdpersonalen är en grundläggande förutsättning för att närstående ska klara av rollen som vårdgivare såväl fysiskt som psykiskt. Diskussionsdelen belyser studiens teman där behovet av stöd, existentiella tankar samt närståendes uppfattning av symtomlindring är i fokus. Till diskussionsdelen diskuteras även hållbar utveckling i relation till studiens syfte samt en metoddiskussion där valet av metod motiveras. Slutsatsen beskriver att upplevelsen av att vara närstående till en palliativ patient är ansträngande och kräver stöd från vårdpersonal genom hela processen.