Bakgrund: Multipel skleros (MS) är en kronisk neurologisk sjukdom som kan ge omfattande funktionsnedsättningar. När en individ drabbas av MS kan närstående påverkas. Sjuksköterskans kompetensbeskrivning beskriver att en god vård innefattar ett personcentrerat förhållningssätt som inkluderar de närstående. Därav anses det relevant att ta reda på närståendes upplevelser av att leva med en anhörig med MS. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva med en anhörig med multipel skleros utifrån ett närståendeperspektiv. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats, där tretton vetenskapliga artiklar som var baserade på kvalitativ metod analyserades. Resultat: Resultatet visade att närstående upplevde förändringar gällande relationen, familjerollen samt ändrade behov efter att en anhörig drabbats av MS. Svårigheter i att finna sin identitet kopplades till att rollen som vårdare upplevdes svår. Information och stöd visade sig ha en central roll för ett fungerande liv. Slutsats: Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammar upplevelsen hos närstående för att underlätta situationen hos den drabbade familjen. Då vården saknar resurser och samhället är beroende av att närstående vårdar sina anhöriga är det viktigt att de känner sig trygga i sina roller. Detta kan stärkas genom kunskap, stöd och informationsöverföring.

Hjärtinfarkt är en vanlig sjukdom som påverkar många människor, direkt eller indirekt. Efter en hjärtinfarkt får patienterna stöd från sjukvården för att komma igång med rehabiliteringen och för att de ska kunna återgå till sina vanliga liv. Vi som sjuksköterskestudenter har fått upplevelsen att många patienter inte upplever att stödet är tillräckligt och därför vill vi skriva en litteraturstudie med syftet: hur patienter upplever stöd efter en hjärtinfarkt. Resultatet av dataanalysen ledde till två teman: stöd från sjuksköterskan samt stöd från andra. Under dessa två teman finns fem subteman som strukturerar upp resultatet. Patienter upplever att sjuksköterskans stöd ofta är otillräckligt. Anledningen är att informationen de får antingen inte kan förstås, att de får för lite information eller att det är för dåligt individanpassat och att det därför inte kan tillämpas av patienterna. Patienterna upplever att stöd från närstående är viktigt för att de ska kunna uppleva en större trygghet i situationen och för att den fortsatta rehabiliteringen ska fungera. Genom detta resultat kan en förståelse skapas om patienterna inte får tillräckligt med stöd kommer livet efter hjärtinfarkten bli svårare än vad det behöver vara. Sjuksköterskan har en viktig roll i hur patienterna upplever stöd efter en hjärtinfarkt. Informationen behöver personanpassas så att den lättare kan användas och den behöver även utvärderas för att sjuksköterskan ska kunna veta om informationen har uppfattats korrekt. Närstående är en viktig del i patienternas vård och måste involveras under hela processen. Detta för att patienternas upplevelse av stöd ska bli så positivt som möjligt och för att de ska kunna uppnå hälsa i framtiden.

No description available.

No description available.

När tillståndet hos en person med sjukdom försämras kan ett brytpunktssamtal hållas där vårdpersonal redogör och förtydligar hur behandlingsstrategin förändras. Närstående är en viktig och betydelsefull deltagare i livets slut både för personen med sjukdom och får vårdpersonalen. Detta då de närstående kan vara delaktiga inom omvårdnaden samt tillhandahålla stöd till personen med sjukdom. Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser av att delta vid ett brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slut. Litteraturstudien inleddes med en systematisk litteratursökning i två databaser där 14 studier valdes ut efter kvalitetsgranskning. Artiklarnas innehåll analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: att känna rädsla och ovilja för att prata om döden; att behöva tydlig information och tid för att förbereda sig; att få uttrycka sina känslor och vara delaktig i beslut kändes betydelsefullt; att under mötet komma till insikt och acceptera döden; att förmedla hopp och vilja den sjuke väl. Slutsatser av studien blev att närstående kan uppleva situationen som skrämmande, kaosartad, chockerande men även som en lättnad och att döden var väntad. Det är därför av vikt att som vårdpersonal ha förståelse för hur närstående upplever brytpunktssamtalet och ge dem utrymme till delaktighet vid brytpunktssamtalet för sina tankar, frågor och åsikter.

Bakgrund: Demenssjukdom är en progredierande och obotlig sjukdom som ger en kognitiv påverkan. I ett system där den ena individen påverkar den andra kommer en demenssjukdom inte bara förändra livet hos den som är sjuk, utan i stor utsträckning även de närstående. Närstående får ofta inta rollen som vårdare till sin partner men allt eftersom sjukdomen fortskrider kan omvårdnadsarbetet bli övermäktigt och beslut om flytt till särskilt boende kan behöva tas. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser när deras partner med demenssjukdom flyttar till särskilt boende. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar som hittades genom en systematisk sökning i omvårdnadsrelaterade databaser. Artiklarna granskades via HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen följde Friberg (2017) trestegsmodell. Resultat: Upplevelsen förändrades över tid och delades upp i två innehållsområden och sex kategorier. Upplevelser före flytt: Att sätta sig själv i andra hand och ett smärtsamt beslut. Upplevelser efter flytt: Att slitas mellan motstridiga känslor, svårt att släppa kontrollen, förlora en del av sig själv och slutligen besvikelse och farhågor inför framtiden. Diskussion: Metoden diskuteras utifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Vidare lyfts de tre fynden att sätta sig själv i andra hand, ett smärtsamt beslut samt svårt att släppa kontrollen i resultatdiskussionen och diskuteras utifrån en systemteoretisk ansats samt personcentrerad omvårdnadsmodell. Det är betydelsefullt att samhället och omvårdnadspersonal blir medvetna om närståendes upplevelser som en process för att kunna inge rätt stöd.

Ungefär 200 000 till 300 000 människor lever med hjärtsvikt i Sverige och antalet ökar ständigt i takt med att befolkningen blir äldre. Ökningen beror dels på att behandlingen av hjärtsvikt förbättrats och att medellivslängden har ökat samt att vården för andra kardiovaskulära sjukdomar förbättrats t ex hjärtinfarkt. Symtomen för hjärtsvikt kan vara påfrestande och påverkar både patienter och deras närstående mer eller mindre under hela sjukdomsförloppet. För att patienterna och deras närstående ska kunna hantera den nya livssituationen behövs stöd av sjuksköterskor. För att som sjuksköterska kunna utöva personcentrerad vård krävs kunskap, planering, handling och uppföljning om patientens livssituation. Det handlar bl a om att skaffa sig kunskap om patientens behov, intressen och livsvanor. Detta eftersom det är viktigt ur ett patientperspektiv att bli sedd som en person och inte som en diagnos. Syftet var att belysa hur sjuksköterskor kan stödja patienter med hjärtsvikt och deras närstående . För denna studie valdes en litteraturöversikt som metod. Artikelsökningarna genomfördes med sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Sexton vetenskapliga artiklar valdes ut, analyserades, kritiskt värderades och sammanställdes. Valda artiklar var genomförda med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Analysen genomfördes genom att artiklarnas resultat lästes flera gånger för att upptäcka gemensamma nämnare som ledde fram till tre huvudrubriker med tillhörande underrubriker. Resultatet visade att sjuksköterskorna stöttade patienterna med hjärtsvikt och deras närstående genom att ge informativt-, emotionellt - och instrumentellt stöd. Informativt stöd innebar att sjuksköterskorna informerade och undervisade patienterna och närstående om sjukdomen. Emotionellt stöd innebar att öka känslan av trygghet både hos patienten och närstående. Instrumentellt stöd innebar att bidra med omvårdnad och främja vikten av kunskap om omvårdnad. Slutsatsen med denna studie är att sjuksköterskor kan stödja patienter med hjärtsvikt och deras närstående med informativt-, emotionellt- och instrumentellt stöd. Dessutom kunde de bidra med ökad kunskap om hjärtsvikt, egenvård och livskvalitet för patienterna och deras närstående. Detta ledde till att patienterna och deras närstående fick ett ökat välbefinnande och bättre hälsa.

Parkinsons sjukdom är en progressiv kronisk sjukdom som ger en tilltagande försämring av motoriska och kognitiva funktioner. Många personer med Parkinsons sjukdom bor kvar i hemmet och får ett ökat behov av stöd och hjälp. De som tillgodoser detta behov av omvårdnad är ofta närstående som vårdar personen. Detta kan få en påverkan på närståendes hälsa ochlivskvalité. Syftet med denna studie var att beskriva närståendes upplevelser av att leva tillsammans med en person med Parkinsons sjukdom. Tolv vetenskapliga artiklar valdes ut via en litteratursökning och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats enligt Bengtsson(2016). Analysen resulterade i sex olika slutkategorier; att ha behov av information och kunskap om sjukdomen, att ha behov av stöd och fungerande sjukvård, att livet och vardagen förändras vilket kan skapa ensamhet och isolering, att relationer förändras och ger nya förhållningssätt, att vilja orka vårda och känna oro för att inte räcka till, att känna osäkerhet och behöva ta svåra beslut. Resultatet visade att närstående saknade information, hade ett stort behov av stöd, livet och vardagen förändrades samt skapade ensamhet och isolering och relationer förändrades. Slutsatsen är att sjuksköterskor måste synliggöra närstående som en viktig del i omvårdnaden samt att ge närstående bra förutsättningar att klara det dagliga livet.

Diabetes mellitus (DM) är en kronisk sjukdom som drabbar många. Det är enallvarlig och livslång sjukdom spridd över hela världen både bland vuxna ochbarn. Vid bristande behandling kan DM vara livshotande. Närstående har en storbetydande roll för dessa personer och det ställs höga krav på närstående. Syftetmed denna litteraturstudie var att beskriva närståendes upplevelser av att leva mednågon med DM. Den systematiska litteratursökningen resulterade i 10 artiklarsom analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats.Analysen resulterade i 4 slutkategorier: kunskap och stöd; anpassa sin vardag efterpersonen med DM; rädsla för sjukdomens komplikationer; förändrad roll irelationen. I resultatet framkom att sjukdomen hade en påverkan hos närståendetill personer med DM genom att de upplevde att sjukdomen förändrade derasvardag och gjorde rollförändringar i familjen. De upplevde även att de varensamma och inte involverades i sjukdomshanteringen av varken personen medDM eller sjukvårdspersonal. Studien visade att det är viktigt att sjuksköterskorfångar upp närstående och involverade dem i sjukdomshanteringen om de vill ochom personen med DM vill det.

Sorg kan förekomma i många skeden i livet och sjuksköterskor kan i sitt arbete komma i kontakt med sörjande personer. Sjuksköterskors ansvar är att förebygga ohälsa hos såväl närstående som patient och då sorgeprocessen är komplex kan sjuksköterskorna anse det svårt att bemöta den sörjande på ett adekvat vis. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av faktorer som påverkar bemötandet av närstående i sorg. Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultatet utgjordes av nio vetenskapliga artiklar som sammanställdes i fyra kategorier: Stressande arbetsmiljö, Hantering av egen osäkerhet, Motivation och Vårdande relation. Slutsats: Flera olika faktorer bidrog till att sjuksköterskorna erfor en stressande arbetsmiljö, vilket ledde till att deras bemötande av närstående i sorg påverkades negativt. Sjuksköterskorna erfor en osäkerhet i att bemöta närstående i sorg, vilket de kopplade till för lite erfarenhet och utbildning. Även om det var svårt kände sjuksköterskorna sig motiverade att bemöta närstående i sorg och en djup relation dem emellan kunde ofta utvecklas som gynnade den närståendes sorgehantering. Ytterligare forskning behövs för att kunna möjliggöra en förbättring av sjuksköterskors bemötande av närstående i sorg. / Grief may occur in many stages in life and nurses are meeting grieving people throughout their work. Nurses responsibility is to prevent illness in both families and patients and with the complexity in the grieving process nurses can find it difficult to meet grieving people adequately. The aim of this study was to describe nurses’ experiences of factors influencing the meeting with families in grief. Method: The study was conducted as a structured literature review with an inductive approach. The result was constructed by nine scientific articles compiled in four categories: Stressful work environment, Coping with own uncertainty, Motivation and Nursing relationship. Conclusion: Several different factors contributed to the nurses experiencing a stressful work environment, affecting their meeting with families in grief negatively. Nurses experienced uncertainty in their meeting with families in grief, which they linked to a lack of experience and education. Even though it was difficult, the nurses felt motivated to meet families in grief and a deep relationship could be formed between them which affected the grieving process positively. Further research is needed to enable an improvement of nurses meeting families in grief.