För en person som drabbas av bipolär sjukdom innebär detta ett stort lidande för dennes liv och hälsa. Bipolär sjukdom kännetecknas av kroniska humörsvängningar, så kallade maniska samt depressiva perioder. Det är av stor vikt att anhöriga ges tillräckligt med information angående sjukdomen, då dessa anses utgöra en viktig roll i stärkandet av personen som lever med bipolär sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av hälsa hos en kvinna som lever med bipolär sjukdom. Designen som användes för denna studie var en litteraturstudie. Data hämtades från en självbiografi och den kvalitativa innehållsanalysen valdes som metod. I denna studie valdes en deduktiv ansats med utgångspunkt i världshälsoorganisationens definition av hälsa vilket beskrivs som ett tillstånd av komplett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom. Resultatet visade att sjukdomen skapade ett ökat behov av socialt stöd och påverkade personens psykiska och fysiska hälsa, vilket bland annat ledde till ett självskadebeteende. Denna fördjupade kunskap kan hjälpa sjuksköterskan i bemötandet av personer med bipolär sjukdom och således minska lidande och främja dennes hälsa.

Smärtlindring i livets slutskede är rekommenderad och högt prioriterad av socialstyrelsen för en god vård i livets slutskede. Bristande smärtlindring kan leda till minskat välbefinnande då smärtan påverkar hela människan. Distriktssköterskor har en betydelsefull roll för patienter i livets slutskede genom att utföra smärtskattning och vidta åtgärder som patienten är i behov av. Därför är det viktigt att distriktssköterskor har kunskap om smärta och hur smärtlindring påverkar patienter. Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av smärtlindring i hemmet hos patienter som befinner sig i livets slutskede. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att distriktssköterskorna upplever att en god relation och en god kontakt med andra professioner och befattningar ökar möjligheten för en god smärtlindring för patienter. Distriktssköterskorna upplever att smärtskattning är ett redskap som underlättar arbetet för att kunna bedöma smärtan hos varje individ och därmed ge individanpassad smärtlindring till patienter i livets slutskede. Författarna vill belysa att distriktssköterskorna upplever att det är viktigt att arbeta aktivt med smärtlindring i livets slutskede så att utvecklingen går i rätt riktning och för att distriktssköterskorna ska kunna erbjuda en god vård till patienter i livets slutskede.

Background: Organ donation has an obvious establishment in health care. When the patient hasn’t expressed his or hers stand for donation, relatives will be placed in a decision-making position which may seem daunting and complex. Purpose: The purpose was to elucidate relative’s experiences in connection with the donation process. Method: A qualitative literature study based on 20 caring science articles. Result: Three themes were created. When life fades is dealing with feelings of denial to a critical condition, uncertainty about death and the feeling of losing the footing. The importance of getting your own needs satisfied highlights confirmed and neglected needs. To make sense of death is about giving life as a gift to someone in need of transplantation and find meaning by the experience that the deceased lives on in someone else. Conclusion: For relatives’ life turns up and down when a critically ill next of kin passes. Not having your needs confirmed can lead to further suffering. By a consideration about the occurrence of deficiencies and about what is perceived as satisfactory to relatives during the organ donation process, the intensive care nurse can pay better attention to requests.

SammanfattningBakgrund: Vem som helst kan drabbas av hjärtstopp och oavsett orsak kommer det att krävas hjärt-lungräddning. I Sverige räddas en människa med hjälp av hjärt-lungräddning var sjätte timme. Hos de närstående finns idag ett större engagemang om de finns vid sidan om patienten. En sjuksköterska inom slutenvården löper därför en stor risk att under sin yrkeskarriär närvara vid hjärt-lungräddning där närstående är närvarande.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkas då patientens närstående närvarar vid pågående hjärt-lungräddning inom slutenvård.Metod: En allmän litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Studiens resultat är analyserat med en latent innehållsanalys beskriven av Graneheim och Hällgren-Lundmans.Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande under akut hjärtstopp upplevdes både som positiv och negativ utifrån patientsäkerheten. Det resulterade i två övergripande teman som var patientsäkerheten äventyrades och patientsäkerheten förbättrades.Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkades av närståendes närvaro vid akut hjärtstopp var situationsberoende. Patientsäkerheten kunde äventyras om patientens närstående på något sätt påverkade sjuksköterskans arbete vid HLR vilket kunde ge en känsla av otillräcklighet. Annars kunde det istället ge en ökad känsla av fokus och motivation.

Drygt var tredje person i Sverige kommer någon gång vara med om ett cancerbesked. Att få diagnosen cancer kan göra livet annorlunda. Alla som drabbas av cancer dör inte, men många blir aktuella för palliativ vård och går över till ett lindrande skede istället för botande. Sjuksköterskan ansvarar inte bara för patientens välmående utan även de närståendes där vikten läggs på att bedriva en familjefokuserad omvårdnad där inkludering av närstående är viktigt. Syftet med litteraturstudien var att lyfta de närståendes erfarenheter av att leva med en person som är döende i cancer. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats där tio resultatartiklar valdes ut. Fyra huvudteman och nio underteman formades efter resultatbearbetning där huvudtemana blev: Stå bredvid, Pausa sitt eget liv, Vara med och Tacksamhet. Slutsatsen i litteraturstudien var att närstående till en person som var döende i cancer, kände en oro för att den döende personen skulle avlida ensam eller med obehandlade smärtor. Närstående var i behov av bra stöd och vägledning från sjuksköterskan. Genom att ta del av de närståendes upplevelser kan sjuksköterskan få en ökad förståelse, vilket underlättar för de närstående att ta emot stöd. / Approximately every third person in Sweden will be a part of a cancer diagnosis. When the diagnosis is set, the life may change. All of those who get a cancer diagnosis will not die but some will reach a palliative stage where the goal is to ease pain and anxiety instead of curative treatment. The registered nurse is not only responsible for the patient's wellbeing but also the wellbeing of the relatives. It´s important to conduct a family focused nursing care where the inclusion of close relatives is important. The aim of this study was to embrace the relatives´ experiences of living with a person who is dying from cancer. The study was conducted as a general literature study with an inductive approach in which ten result articles were selected. Four main themes and nine sub-themes were formed after the results were processed, where the main themes became: Standing on the side, Pause their own life, Be with and Gratitude. The conclusion of the literature study was that relatives of a person dying from cancer felt a distinct concern that the dying person would die alone or with untreated pain. The relatives were in need of better support and guidance from the registered nurse. By taking part of the relatives´ experiences, the registered nurse can gain an increased understanding, which makes it easier for the relatives to receive support.

Bakgrund: Palliativ vård delas in i två faser, en tidig och sen fas. Den tidiga fasen börjar när en patient får en obotbar sjukdom. Den sena fasen är definierad som livets slutskede där målsättningen är att lindra lidande och att erbjuda stöd till närstående. Närstående har ofta en stor del i vården i livets slutskede och är därav viktiga att beakta. Det är av betydelse att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i livets slutskede på sjukhus för att ge sjukvårdspersonalen en ökad kunskap och förståelse för närståendes situation.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i vården vid livets slutskede inom slutenvård Metod: Studien baserades på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analys.  Resultat: I resultatet av studien framkom tre huvudteman: Att gemenskap är betydelsefullt, Kommunikationen påverkar delaktigheten och Vikten av att få information. De närstående berättar om hur vårdpersonalen mötte dem med empati. Vårdpersonalen lät närstående vara delaktiga genom god kommunikation och tydlig information. De närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen inte fann tid för att hjälpa närstående.  Slutsats: Resultatet visade hur närstående upplever delaktighet av vården i livets slutskede inom slutenvården. Det framgick att det var av betydelse att närstående blev bemötta med empati från vårdpersonalen. När kommunikationen var fungerande och informationen var tydlig kunde de närstående uppleva delaktighet i vården. Närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen var stressad. En ökad förståelse för närstående kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtiden.

Bakgrund: Hjärtinfarkt räknas som svår sjukdom och är något som drastiskt kan förändra livet på många sätt för både patient och närstående. Närståendes stöd efter hjärtinfarkten har visat sig fungera som en motiverande faktor hos den drabbade till att förändra och bibehålla nya livsstilsförändringar. Att som närstående vårda en annan människa kan innebära en stor påfrestning och ökar risken att utveckla posttraumatisk stressyndrom. Genom att belysa närståendes upplevelser efter en hjärtinfarkt kan ökad förståelse erhållas, vilket är av vikt för sjuksköterskor i tillämpningen av personcentrerat bemötande. Syfte: Att beskriva upplevelser hos närstående till en person som överlevt hjärtinfarkt. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar publicerade i databaserna PubMed och CINAHL analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av sex kategorier; Att förlora kontroll och känna rädsla för döden, Att distansera sig och fokusera på den drabbade, Att ansvaret ökar, Att behöva stöd och information från sjukvården, Att relationen med den drabbade förändras, Att synen på livet förändras. Slutsats: Hos närstående till en person som överlevt hjärtinfarkt är otillräckligt bemötande och information inom sjukvården en vanlig upplevelse som bidrar till bristande kontroll och hantering av hjärtinfarkten. Genom implementering av modellen närstående-centrerad vård kan kommunikationen mellan sjuksköterskan och närstående förbättras och delaktigheten hos närstående öka.

Bakgrund och problemformulering: Behovet av organ för transplantation överskrider idag tillgången, vilket resulterar i att människor avlider i väntan på ett organ. För intensivvårdssjuksköterskor är organdonation en sällan förekommande händelse, vilket medför avsaknad av kunskap och erfarenhet om den komplexa och påfrestande vården av en organdonator. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda en patient som är en potentiell organdonator. Metod: En systematisk integrativ litteraturöversikt enligt modellen av Whittemore och Knafl (2005). Resultat: Att vårda en organdonator beskrevs som en stor emotionell påfrestning samt som en stressande och tung arbetsbörda. Resultatet visade ett uttryckt behov från intensivvårdssjuksköterskor om mer kunskap och utbildning inom området, framförallt för att klara av den svåra uppgiften att bemöta närstående. För att organdonation ska kunna genomföras krävs närståendes förståelse och acceptans vilket i samband med deras sorg var svår att få. Detta ställde stora krav på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att stötta närstående och parallellt arbeta aktivt för medicinskt bevarande av organen. Diskussion: Texten presenterar reflektioner med fokus på intensivvårdssjuksköterskors emotionella stress, behovet av utbildning, bemötandet av närstående. Vidare diskuteras organdonations positiva inverkan på samhället och individen.

Bakgrund: I Sverige uppskattas cirka 100.000 människor vara drabbade av Alzheimer sjukdom. Alzheimer sjukdom motsvarar 60-70 % av alla Demenssjukdomar. Många Alzheimerdrabbade bor kvar i hemmet och närstående blir informella vårdgivare. Sjukdomen medför en livsförändring för de närstående. Sjuksköterskan ska med livsvärldsteorin kunna erbjuda närstående stöd som är individuellt anpassad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva närståendes upplevelser av att leva tillsammans med en Alzheimerdrabbad partner i hemmet. Metod: En litteraturstudie har utförts enligt Kristenssons metod för litteraturstudier. Resultatet baserades på åtta vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PsycINFO. Dessa kvalitetsgranskades med Carlsson och Eimans bedömningsmall och analyserades med Kristenssons metod för innehållsanalys.    Resultat: Litteraturstudiens resultat presenteras i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Kategorierna som framkom var Närståendes upplevelser av börda, Närståendes upplevelser av stöd i samband med sjukdomen, Acceptansens inverkan på närståendes upplevelser av sjukdomen och Närståendes upplevelser av sjukdomens inverkan på relationen. Resultatet visar att närståendes upplevelser av att leva tillsammans med en Alzheimerdrabbad partner kunde vara både positiva och negativa. Slutsats: Närstående upplevde börda i form av förlust av sig själva, sitt sammanhang och sin partner. De närstående som accepterat livsförändringen och rollen som informell vårdgivare upplevde meningsfullhet i sitt nya sammanhang. Acceptansen stärkte kärleken mellan den närståendes och den Alzheimerdrabbade partnern. Livsvärldsteorin ger sjuksköterskan möjlighet att förstå närståendes unika behov och kan erbjuda individuellt stöd.

Bakgrund: Över hela världen förekommer våld på akutmottagningar. Sjuksköterskor som oftast träffar patienten först är en utsatt yrkesgrupp, som dagligen tvingas uppleva detta våld som har blivit en del av deras vardag på arbetet. Våldet utförs oftast av patienter och deras närstående och kan vara både verbalt och fysiskt våld. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av våld på akutmottagning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats utfördes. Sökningarna gjordes i Cinahl och Pubmed, totalt 10 kvalitativa artiklar valdes ut som sedan kvalitetsgranskades. Därefter analyserades artiklarna med hjälp av en allmän litteraturöversikt. Resultat: Sjuksköterskor har olika upplevelser av våld. Analysen resulterade i kategorierna “Accepterat våld”, “Rädsla”, “Sömnsvårigheter”, ”Minskat arbetsengagemang” och “Bristande stöd”. Slutsats: Våld mot sjuksköterskor på akutmottagningar är ett globalt problem som idag har blivit en normalitet. Våldet medför en negativ effekt på sjuksköterskornas hälsa och deras vilja till att fortsätta arbeta på akutmottagningen. / Background: Across the world, there is violence at emergency clinics. Nurses who usually meet the patient first are an exposed professional group, who are daily forced to experience this violence that has become part of their everyday lives at work. The violence is usually performed by patients and their relatives and can be both verbal and physical violence. Aim: The aim was to investigate nurses' experience of violence at the emergency room. Method: A qualitative literature study with an inductive approach was performed. The searches was conducted in Cinahl and Pubmed, a total of 10 qualitative articles were selected which were then quality checked. Subsequently, the articles were analyzed using a general literature review. Results: Nurses have different experiences of violence. The analysis resulted in the following categories “Accepted violence”, “Fear”, “Sleep difficulties”, “Reduced work engagement” and “Lack of support”. Conclusion: Violence against nurses at emergency clinics is a global problem that has become a norm today. The violence has a negative effect on the nurses' health and their willingness to continue working at the emergency room.