Bakgrund: Pandemins utbrott resulterade till att arbetet sjuksköterskor utförde blev högintensivt. Sjuksköterskor arbetade efter sin profession genom att ta ansvar och främja omvårdnadsarbetet. Tidigare forskning visar att pandemin påverkade sjuksköterskor på olika sätt. Sjuksköterskor önskade klara direktiv och riktlinjer samt adekvat skyddsutrustning. En annan sida av pandemin beskrivs genom närstående och patienters perspektiv, hur isolering och restriktioner påverkat dem. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av psykisk ohälsa vid vård av patienter med covid-19. Metod: Allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017), där fyra kvalitativa och sju kvantitativa artiklar analyserades. Resultat: I temat patientnära arbete som orsak till psykisk ohälsa upptäcktes att sjuksköterskor erfor PTSD, stress, ångest, depression, ensamhet, sömnlöshet, rädsla och utbrändhet. I temat rädsla för smitta som orsak till psykisk ohälsa upptäcktes att sjuksköterskor erfor oro, rädsla, dödsångest, stress, skuldkänslor, samvetskval, ensamhet, isolering, sömnsvårigheter och moraliska dilemman. I temat ett ökat välbefinnande upptäcktes att sjuksköterskor erfor tacksamhet, uppmuntran, plikt och ansvar. I temat en bevarad hälsa genom hälsofrämjande strategier upptäcktes att sjuksköterskor erfor hjälpsamhet, omhändertagande, stöttning och uppmuntran gentemot arbetskamrater. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av psykisk ohälsa orsakade ett psykiskt och fysiskt lidande. Det framkom också att positiva känslor och tillväxt som individer i sin yrkeserfarenhet kunde erfaras.

No description available.

Bakgrund: Att vara närstående till någon med beroende kan vara påfrestande och svårt. Närstående tar ofta ett stort ansvar för den drabbade vilket ofta leder till att de känner sig trötta, utelämnade och utvecklar egen psykisk ohälsa. Psykiatrisjuksköterskan har ett ansvar för att värna om närståendes hälsa och för detta behöver de kunskap kring deras situation. Närstående till personer med beroende är idag inte så väl studerat.   Syfte: Att beskriva innebörden av att vara närstående till någon med beroende. Metod: En Kvalitativ studie där data bygger på tjugo skrivna berättelser från närstående till personer med ett beroende. Data analyseras med fenomenologisk livsvärldsansats. Resultat: Skulden framkommer som den essentiella innebörden i upplevelsen av att vara närstående till någon med beroende och kan beskrivas utifrån fyra kluster: ”Känslor av maktlöshet”, ”Påfrestningar psykiskt och fysiskt”, ”Behov av att bli sedda och lyssnade på” samt ”Avsaknad av stöd”. Konklusion: Att vara närstående beskrivs som en daglig kamp vilken innefattar en rad svåra känslor. Närstående uttrycker en önskan om att bli involverad i vården och har även själva ett behov av stöd för att inte utveckla psykiska ohälsa / Background: Being related to a person with addiction can be stressful and difficult. Relatives often take great responsibility for the victim, which can make them feel tired, left out and at risk of becoming mentally ill themselves. The psychiatric nurse has a responsibility to safeguard the health of relatives and for this they need knowledge about relatives´ situation. Relatives of people with addiction are not so well studied today.   Purpose: To describe the meaning of being related to someone with an addiction. Method: A Qualitative, phenomenological life-world approach was used. Data were collected by twenty written narratives of related parties. Data were analyzed according to the phenomenological lifeworld approach. Result: Guilt emerges as the essential meaning of being related to someone with an addiction. This can be described based on four clusters: “Feelings of powerlessness”, “Strain mentally and physically”, “Needs for being seen and listened to” and “Lack of support”. Conclusion: Being related is described as a daily struggle which involves a number of difficult emotions. Relatives need support to avoid suffering from mental illness themselves. Relatives express a desire to be involved in care and expressed need of support in order to not develop mental illness themselves.

Introduktion/Bakgrund: Patienter i livets slutskede som upplever outhärdliga symtom kan få palliativ sedering. Sjuksköterskor har en viktig roll när palliativ sedering tillämpas. De har ansvar för att stötta och företräda både patient och närstående. Det finns en brist på forskning om närståendes upplevelser av palliativ sedering. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur det upplevs att vara närstående till en patient som får palliativ sedering. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Becks (2016) nio steg. Databassökningen gjordes i tre databaser; PubMed, Cinahl samt PsycINFO där åtta artiklar identifierades till resultatet. Resultat: Närståendes upplevelser sammanställdes i fem teman: önskan om en god död, behov av information och kunskap, tankegångar, möjlighet till avsked och känsla av ansvar. Slutsats: Närstående hade en positiv upplevelse av palliativ sedering. De tveksamheter som närstående generellt hade var om patientens välmående, eventuell förkortning av livet samt ifall sederingen gav en god död. Resultatet visade ett stort behov av information och kunskap från vårdgivare för att närstående skulle ha en bättre upplevelse.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är den vanligaste formen av diabetes och den sjukdom som ökar mest i världen. En central del är att patienten själv tar ansvar för behandlingen genom egenvård. Egenvården kan däremot vara svår och komplex för många patienter och de kan vara i behov av stöd för att hantera sin sjukdom. Syfte: Belysa hur patienter med Diabetes mellitus typ 2 erfar stöd från närstående vid utförandet av egenvård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit och Becks (2017) nio steg. Vid databearbetning tillämpades ett induktivt förhållningssätt. Studien är systematiskt utformad och baserades på 15 vetenskapliga artiklar, varav 5 kvantitativa artiklar, 9 kvalitativa artiklar och 1 mixad-metod. Resultat: Fem kategorier identifierades, kosthållning, fysisk aktivitet, läkemedelshantering, glukosövervakning och emotionellt stöd. Slutsats: Studiens resultat visade att patienters erfarenheter tyder på att stöd från närstående hade betydelse för utförandet av egenvården. Företrädesvis underlättade stöd från närstående utförandet av egenvård vid främst kosthållning, fysisk aktivitet och läkemedelshantering. Det framgick även att ett otillräckligt stöd från närstående försvårade utförandet av egenvård.

När en människa drabbas av kronisk sjukdom, i det här fallet demens, påverkas hela livssituationen både för den närstående med demens och de runt omkring. De anhöriga får begränsat livsutrymme och en bundenhet uppstår till den närstående. Att arbeta som specialistsjuksköterska inom hemsjukvård innebär utmaningar i möten med demenssjuka och dess anhöriga i deras hemmiljö. Anhörig till närstående med demenssjukdom i hemmet lider ofta i det tysta och demenssjukdom kallas ibland för de ”anhörigas sjukdom”. Syftet med studien är att identifiera anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demens i hemmet samt gensvaret från hemsjukvården. Studien är en integrativ systematisk litteraturöversikt. Data inhämtas genom databaserna Cinahl och Medline. Totalt identifierades tio artiklar som bedömdes svara mot studiens syfte. Resultatet resulterade i tre övergripande teman: Att hantera rollen som anhörig och relationen till närstående med demens, Åsidosättande av egna behov och Bristen av stöd och stödet från hemsjukvården. Anhöriga tar en central roll i den drabbades liv vilket får konsekvenser genom förändrade relationer. Flera anhöriga blir bundna till hemmet för rädsla att lämna sin närstående. På grund av hög belastning åsidosätter anhöriga egna behov och utvecklar ohälsa. Anhöriga upplever bristande stöd från hemsjukvården med otrygghet och osäkerhet som följd. Positiva effekter utvecklas också där vårdkontakt med hemsjukvård fungerar. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling hos distriktssköterskor inom hemsjukvård om demenssjukdom. Anledningen är anhörigas upplevelser av bristande stöd och kompetens i samband med vårdandet av en närstående med demens.

Bakgrund: Statistik visar att var tredje person i Sverige under sin livstid kommer att drabbas av cancer och att antalet cancerfall har ökat under de senast decennierna. Majoriteten av de som får en cancerdiagnos har närstående som sitt närmaste stöd. Detta gör också att rollen som närstående har en stor betydelse för både personen med cancer och dennes vård. Målet med denna studie är därför att sätta närstående i centrum och belysa hur dom påverkas och upplever när någon i deras närhet drabbats av cancer. Syfte: Studiens syfte var att undersöka närståendes upplevelser när någon i nära relation drabbats av cancer. Metod: Byggd på en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats, där 13 vetenskapliga artiklar valdes ut. Analysmetod gjordes i form av en manifest innehållsanalys. Resultat: Studien är uppbyggt på tre kategorier Känslomässig utmaning, Förändrad livsvärld och Upplevelser av sjukvården och följt av två vardera underkategorier. Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans bemötande och kunskap har en stor betydelse för närståendes upplevelser inom cancervården. Vården ska också utgå från ett helhetsperspektiv, där hela familjen som en enhet bör inkluderas.

Bakgrund: Närstående är en viktig del i vården av patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Tidigare forskning visar att närstående tenderar att drabbas av psykisk ohälsa. Närstående har visat sig ha behov av stöd från omvårdnadspersonalen och har på olika sätt uttryckt hur detta behov kan uppfyllas. Forskningen synliggör ett samband mellan närståendes mående i relation till hur deras behov av stöd blir tillgodosett när deras familjemedlem blir vårdad inom intensivvården. Det är därför av intresse att sammanställa kunskapsläget av vilka behov av stöd som finns hos närstående till patienter som intensivvårdas. Syfte: Att sammanställa vilka behov av stöd närstående till patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning har under vårdtiden. Metod: Litteraturstudie med systematisk ansats med en syntes. Resultat: Genom att omvårdnadspersonalen uppmuntrar närstående att vara nära patienten, tillhandahåller information och bemöter dem med respekt och kompetens, samt ges utrymme för egenvård, upplever närstående att de får stöd från omvårdnadspersonalen. Slutsats: Omvårdnadspersonalens bemötande av närstående har stor betydelse för deras välbefinnande. Att identifiera vilka behov av stöd närstående till intensivvårdspatienter har och hur dessa behov kan tillgodoses anses vara viktigt för framtida intensivvård.

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att tillgodose personens behov av hjälp och stöd samt att främja livskvalitet. De centrala komponenterna inom den palliativa vården är att ha en helhetssyn på personen, att arbeta med symtomlindring, teamarbete, kommunikation och att ge stöd till närstående. Syftet: Syftet var att belysa närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet. Metod: Litteraturöversikten inkluderade 18 vetenskapliga originalartiklar. De kvalitativa artiklarna analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys medan de kvantitativa artiklarna granskades enligt Friberg med en datareduktion. Resultat: Resultatet belyste flera väsentliga delar för att kunna uppnå god palliativ vård för närstående. Det framkom skillnader som sker i relationer och i vardagen. Upplevelser kring stöd beskrevs, både från andra familjemedlemmar och vänner samt från sjukvården. Det beskrevs möten med vårdpersonal där önskningar och förväntningar både blivit tillgodosedda och även upplevelser som varit negativa och inte uppfyllt det som närstående behövt vilket har skapat lidande. Diskussion: Närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet diskuterades utifrån begreppen kommunikation, relation och lidande i Travelbees teori. Upplevelserna bekräftades utifrån sjuksköterskans perspektiv som menade att mer tid med varje familj var en stor del för att kunna tillgodose behoven. Slutsats: Sjuksköterskor behövde lägga mer vikt vid att uppmärksamma närstående och deras behov. För att sjuksköterskorna skulle kunna utföra detta krävdes tid och kontinuitet vilket i sin tur skapade möjligheter till att utveckla en relation. Sjuksköterskor behövde hjälpa de närstående att få deras behov tillgodosedda, vilket till stor del kunde utföras genom att informera, finnas som stöd och avlasta närstående. / <p>Examinationsdatum: 2021-03-24</p>