Sedan Grundskoleförordningen (Riksdagen, 1994) decentraliserade frågan kring nivågruppering till varje enskild rektor har forskningen inom detta område nästan uteslutande utgått från ett lärarperspektiv. Utifrån att denna form av differentiering fortfarande används inom dagens matematikundervisning är syftet att genom en kvalitativ studie, via semistrukturerade personliga elevintervjuer, undersöka hur nivågruppering kan påverka några högstadieelevers självuppfattning. Ur ett sociokulturellt perspektiv studerades vilka sociala konsekvenser några elever i grundskolans senare år upplever att nivågruppering kan medföra samt hur denna form av gruppering kan påverka dessa elevers prestationsnivå gällande skolarbetet. Resultatet har visat att nivågruppering kan påverka elevers självuppfattning negativt genom att elevernas självförtroende kan påverkas negativt vid undervisning i homogena grupper vilket i sin tur omedvetet påverkar elevernas prestationsnivå gällande skolarbetet. Avslutningsvis kan sägas att studien belyser hur den traditionella katederundervisningen kan vara orsaken till att nivågruppering ses som nödvändig inom matematikundervisningen och vad detta kan ha för konsekvenser för samhället som utvecklande kollektiv.

Ända sedan parallellskolsystemet ersattes av en gemensam grundskola har det funnitsett behov av differentiering, det vill säga att undervisning och material utformas för att möta elevers olikheter och tillgodose deras olika förutsättningar för lärande. En form av differentiering som är vida omdiskuterat i dagens skola är nivågruppering.Vi har gjort en komparativ enkätundersökning med syftet att fånga elevers inställningtill nivågruppering som studieform samt om deras uppfattning skiljer sig åt mellan deolika nivågrupperna. Vi har även undersökt om eleverna tror att deras kunskapsutveckling påverkas av nivågrupperingen samt om eleverna är intresserade av nivågruppering i andra ämnen än matematik. Undersökningen har gjorts på en skola i centrala Malmö där elever från årskurs 9 har deltagit i studien och där eleverna på skolan är nivågrupperade i matematik.Våra resultat och nivågruppering som begrepp har tolkats utifrån Vygotskijs teori omden närmsta utvecklingszonen och ur ett sociokulturellt perspektiv.Av resultaten framkommer det att mer än 85 procent av eleverna på skolan är positivatill nivågruppering utan några större skillnader mellan grupperna. De främsta orsakerna till att eleverna är positiva är att de delas in i mindre grupper, där de får mer individuell tid med läraren, samt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskapsnivå. Det framkom även att mer än 60 procent av eleverna inte ansåg att deraskunskapsutveckling skulle gynnas av en förändrad gruppindelning. Resultaten visardock överlag att nivågruppering inte är önskvärd i andra ämnen.

<p>Den här uppsatsen undersöker, utifrån en beskrivande idéanalys, <em>hur</em> begreppet nivågruppering har använts över tid i läroplanerna Lgr-1962, Lgr-1969, Lgr-1980 och Lpo-1994 samt förarbetena SOU 1961:30, SÖ-1967, SÖ-1978, SOU 1992:94. Med <em>hur</em> avser vi att eftersöka argument som talar <em>för</em>/<em>mot</em> nivågruppering generellt men även specifikt <em>för</em>/<em>mot</em> organisatorisk nivågruppering (utanför den heterogena klassens ram) samt <em>för/mot</em> pedagogisk nivågruppering (inom klassens ram).<strong> </strong>I läroplanerna och förarbeten till dessa eftersöks även om nivågruppering förespråkas eller avstyrks, samt vem som anses dra nytta av nivågrupperingen det vill säga läraren eller eleverna.</p><p>Undersökningen byggs på tidigare forskning kring nivågruppering och de vanligast förekommande argumenten <em>för </em>respektive <em>mot </em>som uppträder däri. Utifrån dessa argument görs ett analysschema men undersökningen omfattar även argument som inte uppträder i forskningsgenomgången.</p><p>I analysen framkommer (bland annat) att samtliga argument som uppträder i tidigare forskning återfinns i en eller flera förarbeten respektive läroplaner och att det största antalet av argumenten vänder sig <em>mot </em>nivågruppering (även om det finns många <em>för</em> nivågruppering också och främst vad gäller pedagogisk nivågruppering). Trots detta har nivågruppering använts och används fortfarande. En slutsats blir att det inte upplevs finnas några fungerande alternativ.</p><p>Nyckelord: differentiering, heterogenitet, homogenitet, läroplaner, nivågruppering</p>

<p>Sammanfattning</p><p>All undervisning skall sträva efter att vara individanpassad. Nivågruppering kan vara ett sätt att nå de mål som finns uppsatta av Skolverket. Det är viktigt att forska kring hur eleverna upplever denna nivågruppering.</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka om differentiering inom Idrott och Hälsa är lämpligt som verktyg i undervisningen samt att granska vad eleverna anser om nivågruppering som metod. Tidigare forskning visar på både negativa och positiva effekter av denna metod. En risk är att elever i den mindre avancerade gruppen upplever att de är sämre och får en lägre status på skolan. En positiv aspekt av nivågruppering är att eleverna kan få en undervisning som de själva känner att de behärskar och i och med detta motiveras till rörelse och motion.</p><p>Studien har genomförts på en skola i Mellansverige där eleverna kan välja att gå i grupp 1, som är den mer avancerade gruppen, eller att gå i grupp 2, som är den mindre avancerade gruppen. Undersökningen har genomförts genom två gruppintervjuer med elever från år nio. Val av metod motiveras med att författarna ville få fram ett resultat som skildrade ett fåtal elevers tankar kring differentiering. Med en gruppintervju kunde vi få svar på frågor som inte varit möjligt vid t.ex. en enkätundersökning. Till att börja med intervjuades fyra elever från grupp 1. Sedan intervjuades fem elever från grupp 2. Båda intervjuerna spelades in på en minidisc för att återge ett så korrekt resultat som möjligt.</p><p>Resultatet visade att samtliga elever som deltog i undersökningen var positiva till nivågrupperingen. Tydligast märktes detta hos de kvinnliga elever som gick i grupp 2. De kände innan grupperingen en olustkänsla inför idrottslektionerna. De kände sig utanför och underlägsna de andra som tog ämnet på större allvar. De går nu till skillnad från tidigare på lektionerna med en positiv inställning till ämnet. Det som i undersökningen framkommer som negativt är att det, enligt eleverna, bedrivs en undervisning för grupp 2 som enligt författarna är under all kritik. Det framkommer genom intervjuerna med eleverna att det i den mindre avancerade gruppen ofta förekommer lektioner där läraren ger eleverna helt fria händer att göra vad det vill. Skolan har en individualiserad undervisning som i sig är positivt, men de tycks sakna den disciplin som krävs för att detta ska leda till en ökad förståelse för ämnets vikt. Det leder ofta till oseriösa lektioner där elever driver runt och gör lite som de vill.</p>

<p>The question how teaching should be organized in order to give the students the help and support they need to reach their goals is always of vital interest. All students are unique individuals with different prerequisities, possibilities and needs. Streaming in mathematics could be one solution.</p><p>The first week at upper secondary school a diagnostic test is carried through. Thereafter, the result is used as a basis for dividing the classes into different teaching groups. Thus, the groups working with mathematics become more homogeneous and the students’ previous knowledge is approximately at the same level. As a result of this, the teaching can be adjusted to each individual student’s needs.</p><p>But what do the students think about streaming? What are the groups called? Are there differences in values and attitudes between the groups? How do other students, teachers or parents look upon streaming? Is it possible to change groups? Are the students stimulated by streaming or is it a means to facilitate for the teachers? The aim of my survey is to examine students’ opinion of mathematics at upper secondary school. The survey was implemented in a small town in Central Sweden and comprises 228 students in 13 teaching groups.</p><p>My survey shows that streaming is needed in order to meet the different needs of all students. However, it should be developed to involve a greater freedom of choice during the students’ education at upper secondary school. More streamed teaching would lead to a lower pace of teaching and more suited course literature which would improve the students’ results. However, it is also very important that the teacher does not see the streamed group as homogeneous, but is aware of the students’ varying comprehension. The teacher should also have the same expectations on all students, use neutral names for the groups and value all levels alike.</p> / <p>Det har länge diskuterats hur undervisningen bäst ska utformas för att ge eleverna den hjälp och det stöd de behöver för att nå sina mål. Alla elever är unika individer, med olika förutsättningar, möjligheter och behov. Nivågruppindelning i matematik kan vara en lösning. Första veckan på gymnasiet görs ett diagnostiskt prov. Resultatet använder lärarna sedan som underlag för klassernas indelning i olika undervisningsgrupper. Matematikgrupperna antas då vara mer homogena där elevernas förkunskaper är ungefär på samma nivå. Undervisningen kan då bättre anpassas för var enskild elevs behov.</p><p>Men hur uppfattar eleverna nivågruppindelningen? Hur benämns grupperna? Förekommer det värderingar eller attitydskillnader mellan grupperna, från andra elever, lärare eller föräldrar? Går det att byta grupp? Stimuleras eleverna av gruppindelningen, eller är den mest till för lärarna? Syftet med det här arbetet är att undersöka elevers uppfattning i matematik på gymnasiet. Undersökningen gjordes i en mindre mellansvensk stad, och omfattade 228 elever i 13 undervisningsgrupper.</p><p>Nivågrupperingar behövs i skolan för att möta elevers olika behov, men bör utvecklas till större valfrihet av grupptillhörighet under gymnasietiden. Mer differentierad undervisning, ge möjlighet till lägre undervisningstempo och anpassad kurslitteratur, skulle höja elevernas resultat. Men det är också viktigt att läraren inte ser den nivåindelade gruppen som homogen, utan räknar med varierad förståelse, har lika förväntningar på alla elever, använder oladdade benämningar till grupperna samt värderar alla nivåer lika högt.</p>

Den här uppsatsen undersöker, utifrån en beskrivande idéanalys, hur begreppet nivågruppering har använts över tid i läroplanerna Lgr-1962, Lgr-1969, Lgr-1980 och Lpo-1994 samt förarbetena SOU 1961:30, SÖ-1967, SÖ-1978, SOU 1992:94. Med hur avser vi att eftersöka argument som talar för/mot nivågruppering generellt men även specifikt för/mot organisatorisk nivågruppering (utanför den heterogena klassens ram) samt för/mot pedagogisk nivågruppering (inom klassens ram). I läroplanerna och förarbeten till dessa eftersöks även om nivågruppering förespråkas eller avstyrks, samt vem som anses dra nytta av nivågrupperingen det vill säga läraren eller eleverna. Undersökningen byggs på tidigare forskning kring nivågruppering och de vanligast förekommande argumenten för respektive mot som uppträder däri. Utifrån dessa argument görs ett analysschema men undersökningen omfattar även argument som inte uppträder i forskningsgenomgången. I analysen framkommer (bland annat) att samtliga argument som uppträder i tidigare forskning återfinns i en eller flera förarbeten respektive läroplaner och att det största antalet av argumenten vänder sig mot nivågruppering (även om det finns många för nivågruppering också och främst vad gäller pedagogisk nivågruppering). Trots detta har nivågruppering använts och används fortfarande. En slutsats blir att det inte upplevs finnas några fungerande alternativ. Nyckelord: differentiering, heterogenitet, homogenitet, läroplaner, nivågruppering

The question how teaching should be organized in order to give the students the help and support they need to reach their goals is always of vital interest. All students are unique individuals with different prerequisities, possibilities and needs. Streaming in mathematics could be one solution. The first week at upper secondary school a diagnostic test is carried through. Thereafter, the result is used as a basis for dividing the classes into different teaching groups. Thus, the groups working with mathematics become more homogeneous and the students’ previous knowledge is approximately at the same level. As a result of this, the teaching can be adjusted to each individual student’s needs. But what do the students think about streaming? What are the groups called? Are there differences in values and attitudes between the groups? How do other students, teachers or parents look upon streaming? Is it possible to change groups? Are the students stimulated by streaming or is it a means to facilitate for the teachers? The aim of my survey is to examine students’ opinion of mathematics at upper secondary school. The survey was implemented in a small town in Central Sweden and comprises 228 students in 13 teaching groups. My survey shows that streaming is needed in order to meet the different needs of all students. However, it should be developed to involve a greater freedom of choice during the students’ education at upper secondary school. More streamed teaching would lead to a lower pace of teaching and more suited course literature which would improve the students’ results. However, it is also very important that the teacher does not see the streamed group as homogeneous, but is aware of the students’ varying comprehension. The teacher should also have the same expectations on all students, use neutral names for the groups and value all levels alike. / Det har länge diskuterats hur undervisningen bäst ska utformas för att ge eleverna den hjälp och det stöd de behöver för att nå sina mål. Alla elever är unika individer, med olika förutsättningar, möjligheter och behov. Nivågruppindelning i matematik kan vara en lösning. Första veckan på gymnasiet görs ett diagnostiskt prov. Resultatet använder lärarna sedan som underlag för klassernas indelning i olika undervisningsgrupper. Matematikgrupperna antas då vara mer homogena där elevernas förkunskaper är ungefär på samma nivå. Undervisningen kan då bättre anpassas för var enskild elevs behov. Men hur uppfattar eleverna nivågruppindelningen? Hur benämns grupperna? Förekommer det värderingar eller attitydskillnader mellan grupperna, från andra elever, lärare eller föräldrar? Går det att byta grupp? Stimuleras eleverna av gruppindelningen, eller är den mest till för lärarna? Syftet med det här arbetet är att undersöka elevers uppfattning i matematik på gymnasiet. Undersökningen gjordes i en mindre mellansvensk stad, och omfattade 228 elever i 13 undervisningsgrupper. Nivågrupperingar behövs i skolan för att möta elevers olika behov, men bör utvecklas till större valfrihet av grupptillhörighet under gymnasietiden. Mer differentierad undervisning, ge möjlighet till lägre undervisningstempo och anpassad kurslitteratur, skulle höja elevernas resultat. Men det är också viktigt att läraren inte ser den nivåindelade gruppen som homogen, utan räknar med varierad förståelse, har lika förväntningar på alla elever, använder oladdade benämningar till grupperna samt värderar alla nivåer lika högt.

Syftet med min studie är att beskriva elevers erfarenheter av olika sätt att organisera matematikundervisningen. I mitt arbete har jag använt mig av fokusgrupp som metod. Arbetet bygger på tre fokusgruppintervjuer med tre elever i varje grupp. Eleverna som går i årskurs 8 var under en period indelad i nivågrupper i matematikundervisningen men har nu undervisning i helklass. Resultatet visar att elevernas erfarenheter av matematikundervisningens organisation skiljer sig utifrån vilken nivågrupp de undervisats i. Deltagarna som tidigare fick undervisning i den mest avancerade nivån är de som ställer sig mest positiva till att arbeta i homogena grupper medan eleverna från den minst avancerade ser flest fördelar med heterogena undervisningsgrupper. I alla tre fokusgrupperna framkommer betydelsen av undervisningsmodeller och läromedel för deras motivation och lärande. Eleverna upplever att undervisningsmodellen med genomgång och enskilt arbete har varit och är den vanligaste. Mellan grupperna skiljer sig synen på denna modell i positiv och negativ bemärkelse, men sett utifrån sitt eget lärande upplever eleverna generellt en trygghet i läroboksstyrda lektioner. / The purpose of my study is to describe students' experiences of different ways of organizing the teaching in mathematics. In my work, I have used the focus group method. The work is based on three focus group interviews with three students in each group. Students who are in grade 8 were during a period divided into ability groups in mathematics education but are now taught in one group. The results show that students' experience of the organization of mathematics teaching differs from which ability group they were taught in. Participants who previously received training in the most advanced group are the ones that are the most positive about working in homogeneous groups, while students from the least advanced group apprehend most benefits with heterogeneous learning groups. In all of the three focus groups the importance of teaching models and teaching materials for their motivation and learning is revealed. Students feel that the teaching model of lectures and individual work has been and is the most common. The views on this model differ in a positive and negative sense between the groups , but from the perspective of their own learning experience students generally secure in textbook-driven lessons.

Syftet med studien är att undersöka hur sex lärare i moderna språk förhåller sig till individualisering i undervisningen. Metoden som använts är kvalitativa forskningsintervjuer med språklärare verksamma inom såväl grundskolan som gymnasiet. Undersökningens resultat åskådliggör en mångfald av tolkningar kring individualiseringsuppdraget hos lärare i moderna språk. Utifrån informanternas svar identifieras tre skilda individualiseringsmodeller. I den första modellen framstår individualiseringen framförallt som en metod baserad på nivåindelning och användande av särskilt material. Individualisering beskrivs i den andra modellen som ett förhållningssätt, att beakta elevernas olikhet, och utformas under en rad olika inslag, från planering till utvärdering. I den tredje modellen nås individualisering i helklassundervisning genom varierande arbetsformer samt lärarens kontakt med eleverna under lektionen. Att läraren snarare ansluter sig till en av dessa tre modeller tycks hänga samman med vilka behov och risker denne förknippar med individualisering.

Syftet med denna studie var att avgöra vilka attityder idrottslärare har till nivågruppering inom ämnet Idrott och Hälsa samt vilka argument de har för att använda eller inte använda sig av arbetssättet. Studien undersöker även vilka för- och nackdelar idrottslärarna ser med nivågruppering samt hur de löser det rent praktiskt.   Den metod som använts är en kvalitativ metod i form av halvstrukturerade intervjuer och målgruppen har varit lärare som undervisar i ämnet Idrott och Hälsa. En jämförelse har gjorts mellan idrottslärare med lång erfarenhet och idrottslärare med kortare erfarenhet för att se om erfarenhet av yrket påverkar synen på arbetssättet.   Resultatet visar att majoriteten av idrottslärarna är positivt inställda till nivågrupperad undervisning men att de inte kan använda sig av arbetssättet så ofta de vill på grund av bristande resurser. Samtliga idrottslärare i undersökningen var överens om att den idrottsliga utvecklingen gick snabbare för alla elever i en klass, oavsett vilken grupp de tillhörde, när nivågruppering användes jämfört med sammanhållen undervisning. Den slutsats som kan dras av undersökningen är att nivågruppering kan gynna alla elever i en klass om det används på rätt sätt. Lågpresterande elever får lättare att nå målen och ett godkänt betyg samtidigt som högpresterande elever får större utmaning. En lärare måste dock vara medveten om de risker som arbetssättet kan innebära och endast använda det under väl genomtänkta tillfälliga moment.