Läsförståelse är ett aktuellt ämne i skolan. Det finns många olika teorier kring läsförståelse och hur det skall individanpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi arbetat med metoden En läsande klass vilket har väckt vår nyfikenhet och därför har vi valt att fördjupa våra kunskaper kring metoden i vårt examensarbete. Syftet med vårt arbete är skapa en djupare förståelse för hur pedagoger inom Samhällsorienterade ämnen kan arbeta med metoden: En läsande klass. Våra frågeställningar är: •På vilket sätt kan pedagoger lära ut olika begrepp inom de Samhällsorienterade ämnena genom metoden En läsande klass? •Hur fungerar En läsande klass utifrån teoretiska begrepp som flerstämmigt klassrum och sociokulturellt lärande?Den sociokulturella teorin genomlyste alla tre nivågrupperingar. Eleverna lär sig av varandra och från varandra i sociokulturella sammanhang. Studien visade också på vikten av det flerstämmiga klassrummet där dialogen mellan elev-elev och elev- pedagog blev tydlig. Genom att observera och intervjua pedagoger har vi fått svar på våra frågeställningar. Resultatet visade att oavsett vilken nivågruppering eleverna tillhörde hade de svårigheter för samma begrepp. Pedagogerna förklarade begreppen på olika nivåer, beroende på vilken grupp eleverna tillhörde. Pedagogernas begreppsförklaringar var allt från abstrakta till konkreta med laborativa medel. Slutsatsen vi kan dra av studien är att pedagogerna fokuserar på individnivå där eleverna får samspela med varandra i nivågruppen de tillhör.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur nivågruppering kan påverka elevers lärande i skolans tidigare år. Syftet har uppfyllts genom att svar sökts på två frågeställningar; den första rörande vilka för- respektive nackdelar avseende elevers lärande i matematik framträder vid nivågruppering. Den andra frågeställningen som denna studie svarar på är vilka faktorer för elevers lärande som spelar in vid nivågruppering i matematikundervisning. Detta har skett via en systematisk litteraturstudie där vetenskaplig forskning inhämtats för granskning och analys. Studiens resultat avslöjar att nivågruppering i matematik sällan gynnar elevers lärande generellt och oftast drabbar de lågpresterande elevernas lärande negativt. Resultatet indikerar också att dessa negativa effekter är en följd av skolornas bristande organisering av, och lärarnas inställning till, nivågruppering. / <p>Matematik</p>

Studiens syfte var att få en inblick i bakomliggande faktorer till hur skolor i Sverige organiserar sin matematikundervisning. Vad och vem som påverkar vilken organisationsform som väljs, vilka föroch nackdelar rektor och speciallärare med specialisering mot matematikutveckling ser med den valda organisationen samt vilken roll speciallärare med specialisering mot matematikutveckling har i vald organisationsform. En enkät mailades till ansvariga på 1027 högstadieskolor med årskurs 7 - 9, kommunala skolor och friskolor i hela Sverige. Enkäten, som 214 respondenter svarade på, försåg oss med både kvantitativ och kvalitativ empiri vilken gav oss bakgrundsinformation till skolornas val av organisationsform i matematikundervisningen. Genom enkäten fick vi även kontaktuppgifter till 82 rektorer och på 32 av dessa skolor fanns även en speciallärare med inriktning mot matematikutveckling. De 8 rektorer som kontaktades gav oss en djupare inblick i studiens frågeställningar, även 5 speciallärare med specialisering mot matematikutveckling bidrog med kvalitativ empiri till studien. Studien visar att av de 214 skolor som svarat på enkäten har cirka 50 % helklassundervisning, knappt 20 % tvålärarskap, knappt 20 % parallellagd undervisning och drygt 10 % annan organisationsform av matematikundervisningen. Ett tydligt mönster som syntes var att oavsett vilken organisationsform skolorna angett satsar de extra resurser på att det ska finnas fler vuxna i matematikklassrummet, det kan vara ämneslärare, resursperson, speciallärare eller specialpedagog. Det förekommer även att elever delvis arbetar med matematik i liten grupp med ämneslärare eller speciallärare. Några skolor anger att de ger eleverna mer tid för matematik, det kan vara genom utökad timplan, matematik på elevens val eller matematiktillfälle utanför ordinarie skoldag. Alla insatserna har som mål att eleverna skall bli behöriga att söka till gymnasiet. / The purpose of the study was to get an insight in the factors behind how schools in Sweden are organising the teaching of mathematics. What and whom has made the overall decisions, and the advantages and disadvantages with the selected organisation in the perspective of the principal and the special needs coordinator and what part the special needs coordinator is playing in the selected organisation in teaching mathematics. A survey was emailed to the principal of 1027 secondary schools, both compulsory mainstream schools and independent schools in the whole of Sweden. Our survey gave us both quantitative and qualitative empirics regarding the reasons behind the selected form of organisation within mathematics and contact details to 82 of the participating principals and at 32 of these schools there was also a special needs coordinator focusing on mathematics development. The 8 principals who were contacted and the 5 special needs coordinators in mathematics provided deeper understanding to the questions of the study and increased the qualitative empirics .The study shows that out of the 214 replies from different schools approx 50% are teaching mathematics in a complete class of students with one responsible teacher, 20% are using two teacher system, 20% are timetabling classes in parallel and 10% in another or combined form of organisation. A clear pattern that we identified was that the schools regardless of the form of organisation all spent resources on adding extra staff during mathematics lessons, for example another subject teacher, teacher assistant or special needs coordinator. Some schools teach their students in smaller groups, others have extended the number of hours or made mathematics a pupils choice to increase the number of hours in mathematics. The overall aim for the efforts is to make all the students qualified for studies at sixth form.

Nyanlända ungdomar i åldern 16-19 år får efter en kartläggning en placering i en klass på introduktionsprogrammet Språkintroduktionen. Elevgruppens heterogenitet föranleder olika organisatoriska och undervisningsmässiga åtgärder vid nivågrupperingen. I denna uppsats undersöks genom kvalitativa forskningsintervjuer hur detta organiseras i tre av de kommuner i södra Sverige som har det största antalet nyanlända elever. Uppsatsen syftar också till att göra en diskursanalys av lärares uppfattningar av kartläggningen och nivågrupperingen. Resultatet visar upp tre väl genomtänkta organisationer av kartläggning med beprövade urvalskriterier för nivågruppering, där elevens skolbakgrund nämns som den främsta. Diskurserna som har identifierats i informanternas svar visar en upplevelse av att en jämn nivå överlag gynnar såväl elevernas språkutveckling som lärarens arbete, att elevflyttar är nödvändiga men att de bör ske med restriktioner och att läraren i svenska som andraspråk har en viktig roll för att en nivågruppering och sedermera en elevs skolframgång ska bli optimal.

<p>Elever tar till sig kunskap olika fort och på olika sätt. Förutsättningen för lärande hos den enskilda eleven påverkas av ett antal olika faktorer. Till exempel föredrar vissa elever grupparbete medan andra helst arbetar ensamma. Några elever lär sig snabbt och enkelt medan andra behöver mera tid för reflektion. Läroplanens krav på individualisering är tydlig. För att maximera lärandet hos samtliga elever bör läraren individualisera matematikundervisningen. I planeringen av denna förväntas läraren utgå från varje elevs individuella förmågor och behov. Denna studie undersöker hur lärare går till väga för att individualisera matematikundervisningen samt vilka konsekvenser det kan få för eleverna. Undersökningen baserar sig på fyra lärarintervjuer och 16 elevintervjuer. Resultatet visar bland annat att gemensamma genomgångar följt av nivåanpassat eget arbete eller grupparbete är vanligt förekommande. Enskilda och gemensamma samtal och/eller diagnoser fungerar som utgångspunkt för planeringen. Lärarna varierar innehållet och arbetsformerna för matematikundervisningen, vilket är uppskattat av de flesta elever.</p>

<p>Uppsatsen ger en beskrivning av olika lärares resonemang kring hur man organiserar matematik- undervisningen under skolår 7-9. Ingår gör också lärares resonemang om vilka moment/förmågor i matematik som olika elever bör ha med sig efter avslutad grundskola. Den tredje frågan som behandlas i uppsatsen är vilka moment/förmågor inom matematiken som undervisningens organisation ger eleverna möjlighet att lära sig. Dessa frågor besvaras med hjälp av observationer på tre olika skolor och intervjuer med sex lärare på dessa tre skolor. I uppsatsen ingår en analys av de läromedel som skolorna använder sig av inom matematikundervisningen. </p><p>Ett gemensamt resultat, enligt den forskning som ingår i litteraturstudien och enligt de lärare som jag har intervjuat, är att frågan om hur man ska organisera matematikundervisningen är mycket svår att svara på. Enligt forskningen kan man hitta både för- och nackdelar med olika sätt att organisera undervisningen på. De lärare som jag har intervjuat pekar också på olika för- och nackdelar med olika sätt att organisera matematik-undervisningen. Det visar sig att läromedlet i matematik kan spela en ganska stor roll för hur man organiserar undervisningen.</p>

<p>Syftet med undersökningen var att klarlägga om elever med särskilt stöd i matematik visste varför de fick särskild undervisning. Ett annat syfte var också att ta reda på barnens delaktighet i beslutet och vad de kände angående undervisningen och gruppindelningen. Undersökningen utgår från ett barns perspektiv därmed var ambitionen att barnens egna tankar och värderingar tydligt skulle komma fram. För att uppnå det syftet intervjuade vi sju barn i årskurs fyra. Vi utgick från tre frågeställningar: På vilket sätt har eleven varit delaktig i beslutet om särskilt stöd i matematikundervisning? På vilket sätt har eleven särskilt stöd i matematikundervisningen, enligt eleven själv? Vad känner eleven angående särskilt stöd? Vi använde oss av en kvalitativ forskningsansats med observationer och semistrukturerade intervjuer. Vi bearbetade intervjuerna utifrån de tre frågeställningarna. Resultatet blev sex stycken kategorier dessa är: ingen delaktighet, osäkerhet, stress, arbetsro, utmaning och självförtroende. Den första frågan handlar om att vara delaktig vid beslut om att vara i den lilla gruppen för att få särskilt stöd i matematik. Det visade sig att samtliga elever inte varit delaktiga vid beslutet. Den andra frågan handlar om elevens egen uppfattning om anledningar till varför den var placerad i den lilla gruppen. Samtliga elever hade olika tolkningar. Den tredje frågan handlar om elevens känslor angående att ha särskilt stöd i matematik. Någon elev kände att den lilla gruppen medförde arbetsro då ljudnivån blev lägre med färre elever. Några elever kände hjälplöshet då fröken inte hann med att hjälpa alla. Då läraren lät eleven hoppa över de uppgifter den redan kunde kände eleven att den fick en lagom utmaning. De flesta barn som intervjuades hade en positiv självkänsla när det gällde matematik. Barnen själva ansåg sig vara duktiga på matematik.</p>

<p>The purpose of this degree thesis is to investigate what the English teachers in an upper sec-ondary school, think about teaching students in ability grouped classrooms. The questions that I have set out to investigate include what the teachers think about ability grouping in English, the school’s current organisation of ability groups, the pros and cons of ability grouping in English, differentiation in teaching and if students get more individualized teaching with abil-ity groups, how the teachers cooperate and what would be the optimal teaching situation in an English learning classroom.</p><p>I did a lot of theoretical research on the subject and studied old essays on similar subjects. I also did some classroom observations to use as background information for my interviews. I interviewed five teachers of different sex, age, and teaching experience. The teachers clearly had different views on the pros and cons of ability grouping and how to deal with the stu-dents’ different levels of English. They all agreed on the advantages it creates for the teachers, the main advantages being the small groups and the students being on almost the same level. They also agreed on the difficulty of individualised teaching, even with ability groups. Most of them also agreed that the main problem with ability grouping is how to deal with the weak-est or most basic level. It’s important that they have good pedagogical teachers who want to teach them and know how to. It also leads to problems amongst the teachers, in deciding who should or wants to teach which group and how to teach on a certain level. The teachers all had different ideas on how to improve the organisation of English teaching, from small mixed groups or only two ability levels, to a rotation of teachers between the groups and the different areas of English. In conclusion, upper secondary students are used to different groups, since they have chosen not only schools, but programs and individual courses. If the goal is small groups in English, maybe ability grouping is a possible solution. But above all, it has to be a possibility for the students, not the teachers.</p>

The purpose of this degree thesis is to investigate what the English teachers in an upper sec-ondary school, think about teaching students in ability grouped classrooms. The questions that I have set out to investigate include what the teachers think about ability grouping in English, the school’s current organisation of ability groups, the pros and cons of ability grouping in English, differentiation in teaching and if students get more individualized teaching with abil-ity groups, how the teachers cooperate and what would be the optimal teaching situation in an English learning classroom. I did a lot of theoretical research on the subject and studied old essays on similar subjects. I also did some classroom observations to use as background information for my interviews. I interviewed five teachers of different sex, age, and teaching experience. The teachers clearly had different views on the pros and cons of ability grouping and how to deal with the stu-dents’ different levels of English. They all agreed on the advantages it creates for the teachers, the main advantages being the small groups and the students being on almost the same level. They also agreed on the difficulty of individualised teaching, even with ability groups. Most of them also agreed that the main problem with ability grouping is how to deal with the weak-est or most basic level. It’s important that they have good pedagogical teachers who want to teach them and know how to. It also leads to problems amongst the teachers, in deciding who should or wants to teach which group and how to teach on a certain level. The teachers all had different ideas on how to improve the organisation of English teaching, from small mixed groups or only two ability levels, to a rotation of teachers between the groups and the different areas of English. In conclusion, upper secondary students are used to different groups, since they have chosen not only schools, but programs and individual courses. If the goal is small groups in English, maybe ability grouping is a possible solution. But above all, it has to be a possibility for the students, not the teachers.

Elever tar till sig kunskap olika fort och på olika sätt. Förutsättningen för lärande hos den enskilda eleven påverkas av ett antal olika faktorer. Till exempel föredrar vissa elever grupparbete medan andra helst arbetar ensamma. Några elever lär sig snabbt och enkelt medan andra behöver mera tid för reflektion. Läroplanens krav på individualisering är tydlig. För att maximera lärandet hos samtliga elever bör läraren individualisera matematikundervisningen. I planeringen av denna förväntas läraren utgå från varje elevs individuella förmågor och behov. Denna studie undersöker hur lärare går till väga för att individualisera matematikundervisningen samt vilka konsekvenser det kan få för eleverna. Undersökningen baserar sig på fyra lärarintervjuer och 16 elevintervjuer. Resultatet visar bland annat att gemensamma genomgångar följt av nivåanpassat eget arbete eller grupparbete är vanligt förekommande. Enskilda och gemensamma samtal och/eller diagnoser fungerar som utgångspunkt för planeringen. Lärarna varierar innehållet och arbetsformerna för matematikundervisningen, vilket är uppskattat av de flesta elever.