Rapport från senaste European Social Science History Conference i Glasgow, där kritiska rön om ADHD-diagnostisering presenterades under rubriken: "Changing conceptions on normal childhood behaviour: International perspectives on ADHD and learning disability". Rapporten behandlar den forskning som presenterades vid konferensen om kraftigt stigande diagnostisering av ADHD, orsakerna till detta, konkurrerande perspektiv samt centrala problem som relaterades till den ökande diagnostiseringen. / A report from the latest European Social Science History Conference in Glasgow 2012 presented critical findings about ADHD diagnoses under the title: ”Changing conceptions on normal childhood behaviour: International perspectives on ADHD and learning disability". The report covers research on rapidly rising diagnosis rates of ADHD, including possible reasons, competing perspectives, and key issues related to the increasing diagnosis. The evidence suggests that the precautionary principle is increasingly rare among the occupations that are central for the diagnosis of the condition. Historical and social scientific aspects of the disorder may give a different picture than the dominant and widespread definition, which is understood solely in a medical context with a focus on pharmacology.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle där olika etniciteter integreras med varandra och segregeras från varandra. Något som avspeglar sig på skolväsendet. Det framkommer att skolans elever oreflekterat kategoriseras och grupperas utifrån etnisk bakgrund. Något som mynnar ut i syftet med detta arbete som problematiserar skolpersonals förhållningssätt till elever utifrån deras etniska bakgrund Arbetet bygger på en litteraturstudie där ett antal tidigare utförda kvalitativa studier ligger som grund. Jag har främst använt mig av tre avhandlingar och därtill ett antal vetenskapliga artiklar. De grupperingar och kategorier som framträder inom skolan skapas utifrån en norm som gestaltas i form av en mall för hur en elev ska vara.

Studiens syfte och innehåll handlar om vilka elever som pedagoger i skolan definierar som avvikande elever och vilka metoder som specialpedagogen använder för att utreda elevens behov samt hur dessa val av metoder påverkar eleven. Intervjupersonerna var specialpedagoger   I de specialpedagogiska svaren kan man klart se att pedagogernas uppfattning av begreppet avvikande grundade sig på pedagogernas egen tolkning av normalitet. Fastän de flesta specialpedagogerna ansåg att avvikelserna hos eleverna berodde på skolans miljö och organisation så blir eleven bärare av problemen och pedagogerna definierade vilka elever som var avvikande   Samtliga sex specialpedagoger använde klassrumsobservationer som metod och var överens om att eleverna skulle vara inkluderade i den vanliga klassen. Utav de sex kommuner som ingick i denna studie så är det endast en kommun som levde upp till denna inkluderingstanke.

Syftet med denna studie var att undersöka likheter och skillnader i förskollärares och grundskollärares syn på normalitet och avvikelse hos barn. Datainsamlingsmetoden som har använts är kvalitativ samtalsintervju och fem förskollärare respektive fyra grundskollärare har intervjuats. Samtalsintervju som metod valdes för att möjliggöra en förståelse för och kartlägga respondenternas uppfattningar, värderingar och tankesätt. Intervjuerna har skrivits ut och transkriberats och intervjusvaren har kategoriserats och analyserats.  Resultatet visar på att varken grundskollärarna eller förskollärarna ville använda ordet eller definiera normalitet i vidare utsträckning men i och med att de definierar avvikelse och skapar kategorier av barn så skapas och definieras normaliteten samtidigt. Resultatet visar även på att förskollärarna i större utsträckning problematiserar synen på avvikelse och intar ett relationellt perspektiv jämfört med grundskollärarna som tenderar att inte ett kategoriskt perspektiv. Resultatet tolkas sedan bland annat utifrån skillnader i förskolan och skolans verksamhet.

ADHD var ett intresseväckande fenomen i den pedagogiska och specialpedagogiska debatten genom att det som företeelse ökade i den svenska grundskolan. Studiens syfte var att genom en kritisk diskursanalys problematisera samt analysera, om och hur låg- och mellanstadielärare bidrog till konstruktionen av fenomenet ADHD vid en grundskola. Uppsatsen tog sin vetenskapsfilosofiska utgångspunkt i kritisk realism och använde begrepp samt tillämpliga delar från Bourdieus och Foucaults teoribildningar. Genom en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer, gavs en möjlig ansats till förståelse för fenomenet. På fältet etablerade fenomenet förhållanden vilka konstituerade och uppehöll en efterfrågan på diagnostisering, medicinering tillika kategoriska pedagogiska- och specialpedagogiska modeller. Detta ägde särskilt rum när behovet av struktur och ordning uppstod i klassrummet samt när lärare upplevde stress och otillräcklighet i sin yrkesutövning. Hos gruppen av informanter var denna efterfrågan på diagnoser uttalad och utbredd samtidigt som den tonades ned i betydelse. I denna studie framfördes synpunkten på att en hegemonisk diskursordning uppehållen av bland annat normaliserande makt fann sin tillämpning inom olika sociala nivåer av organisationen. Normalitetsdiskursen var bland annat iklädd medicinska, psykiatriska, psykologiska men även pedagogiska och specialpedagogiska attribut beroende på vilket ärende som fanns på agendan och vilka agenter som närvarade. Genom ett ingrepp i elevens identitet förflyttades vederbörande in i en abnormitet vilken verkställdes genom medlemskapet i den exkluderade gruppen kallad de här barnen. Det pedagogiska samtalet hos grundskollärarna angående eleverna uppehöll sig ofta kring fenomenet vilket i sig tjänade som normbildare och stabilisator av hierarkiska maktstrukturer på fältet. De krafter som gjorde att detta förhållande uppstod i organisationen gick att studera diskursivt. Studien gav en möjlig tolkning vilken kunde vara fruktsam i lärares strävan efter förståelse för och därmed möjlighet att omkonstruera sin pedagogiska och specialpedagogiska yrkesroll.

Syftet med undersökningen är att få en förståelse och fördjupad kunskap i vad som anses vara ett avvikande beteende hos förskolebarn. Undersökningen granskar hur förskollärarna beskriver barn som avviker från normen, samt om förskollärare har några metoder eller strategier, när de arbetar med dessa barn. Vidare undersöks även om förskollärarna har tillgång till något stöd och hjälp när de har barn i verksamheten, som avviker från normen. Studien bygger på semistrukturerade frågor, som genomförs med hjälp av åtta utbildade förskollärare på tre olika mindre orter i södra och västra Sverige. För att få substans i arbetet, används även litteratur och tidigare forskning. Studien visar, att ett avvikande beteende hos ett barn kan yttra sig på flera olika sätt. Oftast beskrivs dessa barn som utåtagerande och att det händer mycket saker omkring dem. Men det framkommer även att ett avvikande beteende kan visa sig som ett tyst och omärkbart barn, som drar sig undan från de andra. Det som är gemensamt för dessa barn är, att de har svårt med det sociala samspelet. I studien framkommer även att förskollärarna ser på dessa barn ur olika teoretiska perspektiv. Men ett perspektiv är framträdande, det salutogena synsättet, som Antonovsky myntade, där man väljer att fokusera på det som fungerar hos individen. Inom det salutogena synsättet inkluderas även begreppet KASAM, som står för en känsla av sammanhang. I studien framträder även Vygotskijs teorier, som Läroplan för förskolan Lpfö 98 (2010) till viss del bygger på.

Studiens övergripande syfte har varit att studera vad som över tid ansetts vara viktigast att svensk förskoleverksamhet förmedlar till barnet utifrån styrdokumenten. Under analysen av dokumenten framträdde en skillnad i språkbruket kring vad som är ”normalt” mellan de dokument som publiceras under 1980- talet och de som sedan kommer under slutet av 90-talet och 2000-talet. Därmed kom studien även att behandla hur normalitet och normalisering tar sig uttryck över tid i dokumenten. Resultatet av studien visar att det i första hand är tre mikroteman som utgör makropropositioner i dokumenten; Normalitet/ nomadisering, Framtidsfokus samt Gruppen/ individen. Vidare fann vi att i formuleringarna rörande barn förändras och antar en mer individinriktad form i början av 1990- talet. Vi har analyserat detta, och kommit fram till att det rör sig dels om en ansvarsförskjutning av förskolan från Socialstyrelsen till Utbildningsdepartementet men även att det 1990, av James & Prout utkommer en text som lägger grunden för en ny barnsyn, barnet och barndomen får nu ett värde i sin egen rätt och författarna argumenterar för att ”vuxenhet” inte skall ses som det slutgiltiga målet, det färdiga resultatet av barndomen. Detta medför ett nytt sätt att forska, inte bara om, utan för och med barn, ett nytt paradigm tar alltså plats i de nyare styrdokumenten.

BakgrundI bakgrunden presenteras tidigare forskning i form av artiklar, avhandlingar samt litteratur med koppling till undersökningsområdet. Ur Läroplanen för förskolan Lpfö-98 (reviderad 2010) har vi även valt att lyfta de delar som vi anser relevanta för undersökningen. Vi har valt att använda oss av Michel Foucaults teorier kring normalitetsbegreppet, vilket även presenteras i ett avsnitt.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur ett antal pedagoger resonerar kring normalitet hos barn i förskolan. Våra frågeställningar är: Finns det beteenden hos barnen som pedagogerna värdesätter högre än andra? Hur resonerar pedagogerna kring bemötandet av barns olikheter? Hur förhåller sig pedagogerna till de normer som existerar i samhället gällande hur ett barns beteende bör vara?MetodMetoden vi valt att tillämpa i undersökningen är kvalitativ intervju. Undersökningen genomfördes på sex stycken verksamma pedagoger på tre olika förskolor. Vi redogör även för hur vi genomfört undersökningen samt hur vi tagit hänsyn till de etiska principerna vid forskning. Ett stycke i metoden behandlar även tillförlitlighet och giltighet följt av ytterligare ett stycke där vi redogör för hur vi gick tillväga i vår analys och bearbetning.ResultatI resultatet presenteras de fem centrala teman som framkom ur analysen. Vi har valt att benämna dem som: Att vara avvikande där det framkom att det framförallt är fyra beteenden som pedagogerna anser avvikande: utåtagerande, svårigheter i det sociala samspelet,3koncentrationssvårigheter och trots. Majoriteten av pedagogerna anser dock att beteendet ska vara återkommande för att anses avvikande. I temat Att förhålla sig till normen – en ständig balansgång framkom det att pedagogerna anser att det är önskvärt att barn har ett bra självförtroende, känner trygghet i den egna identiteten samt utvecklas till självständiga individer. Dock visar en annan del i temat att pedagogerna anser att barnen inte heller får bli för dominanta i barngruppen. Temat Utveckling i förhållande till ålder visar att några av pedagogerna anser att det är ett föråldrat tankesätt att sätta barns utveckling i förhållande till deras ålder. En annan del visar dock att tankesättet fortfarande existerar hos pedagogerna och det är genom fyra aspekter som gör att vi kan utläsa det här: när barn avviker avsevärt från den förväntade utvecklingen, när pedagogerna gör skillnad i acceptansen beroende på ålder när ett barn uppvisar ett beteende, stora variationer i barnets utveckling inom samma åldersgrupp samt föräldrars oro när deras barn inte utvecklas likvärdigt med jämnåriga. I temat Barn som går emot strömmen framkom det att det är framförallt i tre situationer som pedagogerna anser att barn går emot strömmen och kan bli utmärkande: i gruppaktiviteter, i den fria leken samt i förskolans vardagsrutiner. En annan del visar även att pedagogerna anser att barnen kan gå emot strömmen genom att ha en negativ inställning till förskolan. Sista delen i resultatet Samhället och dess institutioner visar att samtliga pedagoger anser att det existerar normer i samhället för hur ett barns beteende bör vara. En del visar att majoriteten av pedagogerna anser att normerna blir mer påtagliga i skolan än i förskolan. Två av pedagogerna lyfter att ett samarbete mellan förskolan och skolan skulle vara gynnsamt. Ytterligare en del visar att några av pedagogerna anser att normerna blir tydliga redan i förskolan. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundI bakgrunden presenteras tidigare forskning i form av artiklar, avhandlingar samt litteratur med koppling till undersökningsområdet. Ur Läroplanen för förskolan Lpfö-98 (reviderad 2010) har vi även valt att lyfta de delar som vi anser relevanta för undersökningen. Vi har valt att använda oss av Michel Foucaults teorier kring normalitetsbegreppet, vilket även presenteras i ett avsnitt.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur ett antal pedagoger resonerar kring normalitet hos barn i förskolan. Våra frågeställningar är: Finns det beteenden hos barnen som pedagogerna värdesätter högre än andra? Hur resonerar pedagogerna kring bemötandet av barns olikheter? Hur förhåller sig pedagogerna till de normer som existerar i samhället gällande hur ett barns beteende bör vara?MetodMetoden vi valt att tillämpa i undersökningen är kvalitativ intervju. Undersökningen genomfördes på sex stycken verksamma pedagoger på tre olika förskolor. Vi redogör även för hur vi genomfört undersökningen samt hur vi tagit hänsyn till de etiska principerna vid forskning. Ett stycke i metoden behandlar även tillförlitlighet och giltighet följt av ytterligare ett stycke där vi redogör för hur vi gick tillväga i vår analys och bearbetning.ResultatI resultatet presenteras de fem centrala teman som framkom ur analysen. Vi har valt att benämna dem som: Att vara avvikande där det framkom att det framförallt är fyra beteenden som pedagogerna anser avvikande: utåtagerande, svårigheter i det sociala samspelet,koncentrationssvårigheter och trots. Majoriteten av pedagogerna anser dock att beteendet ska vara återkommande för att anses avvikande. I temat Att förhålla sig till normen – en ständig balansgång framkom det att pedagogerna anser att det är önskvärt att barn har ett bra självförtroende, känner trygghet i den egna identiteten samt utvecklas till självständiga individer. Dock visar en annan del i temat att pedagogerna anser att barnen inte heller får bli för dominanta i barngruppen. Temat Utveckling i förhållande till ålder visar att några av pedagogerna anser att det är ett föråldrat tankesätt att sätta barns utveckling i förhållande till deras ålder. En annan del visar dock att tankesättet fortfarande existerar hos pedagogerna och det är genom fyra aspekter som gör att vi kan utläsa det här: när barn avviker avsevärt från den förväntade utvecklingen, när pedagogerna gör skillnad i acceptansen beroende på ålder när ett barn uppvisar ett beteende, stora variationer i barnets utveckling inom samma åldersgrupp samt föräldrars oro när deras barn inte utvecklas likvärdigt med jämnåriga. I temat Barn som går emot strömmen framkom det att det är framförallt i tre situationer som pedagogerna anser att barn går emot strömmen och kan bli utmärkande: i gruppaktiviteter, i den fria leken samt i förskolans vardagsrutiner. En annan del visar även att pedagogerna anser att barnen kan gå emot strömmen genom att ha en negativ inställning till förskolan. Sista delen i resultatet Samhället och dess institutioner visar att samtliga pedagoger anser att det existerar normer i samhället för hur ett barns beteende bör vara. En del visar att majoriteten av pedagogerna anser att normerna blir mer påtagliga i skolan än i förskolan. Två av pedagogerna lyfter att ett samarbete mellan förskolan och skolan skulle vara gynnsamt. Ytterligare en del visar att några av pedagogerna anser att normerna blir tydliga redan i förskolan. / Program: Lärarutbildningen

<p><strong>Bakgrund:</strong> I Sverige drabbades år 2007 ca 180 tonåringar av cancersjukdom. Under tonårstiden sker stora psykiska och fysiska förändringar. <strong>Syfte:</strong> Syftet var att beskriva tonåringars hantering och upplevelser i samband med omvårdnad och behandling av cancersjukdom. <strong>Metod:</strong> En litteraturstudie genomfördes där 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar hittats med hjälp av sökord i databaser. Därefter granskades de, och en manifest innehållsanalys användes där två tydliga kategorier framträdde. <strong>Resultat:</strong> Cancersjuka tonåringar hade behov av att dölja kroppsliga förändringar som uppkom i samband med sjukdomen. De hade även en önskan om att vara normala och inte bli behandlade annorlunda. Relationer såsom familj och vänner var viktiga för att hantera sjukdomen. Tonåringarna hade behov av information och delaktighet i vården och de värdesatte närhet och respekt av personalen. <strong>Diskussion:</strong> Eftersom tonårstiden är en speciell tid att ha cancer då självständighet och identitet byggs upp behöver vården av denna patientgrupp förbättras. Sjuksköterskan har en viktig roll att anpassa vården efter varje individ.</p>