Bakgrund: Uteblivna patientbesök är ett problem som påverkar sjukhusen ekonomi men även patienternas hälsa. No shows är ett uttryck som används för de patienter som utan att meddela ej kommer till bokade besök och denna patientgrupp riskerar i högre grad att insjukna akut samt förvärra sitt sjukdomstillstånd genom att utebli. No shows ger även en stor ekonomisk belastning på sjukvården. Patienter som avbokar eller väljer att ej närvara vid besök, där bland screeningpatienter, löper en högre risk att insjukna akut än de som deltar vid screening. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka faktorer till att patienter uteblir från besök vid röntgenavdelningen. Metod: Denna studie genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Artikelsökningen gjordes i databaserna PubMed samt Cinhal och resulterade i 15 artiklar som svarade mot syftet. Resultat: Orsaker till uteblivna besök sammanställdes i sex huvudgrenar; rädsla, praktiska faktorer, ålder, administration, familj och socioekonomisk status. Slutsats: Liknande resultat återfinns i studier vid andra avdelningar och resultatet kunde således generaliseras. Mer forskning behövs om varför dessa huvudgrenar påverkar att patienterna ej kommer på sina besök. Det är av vikt för röntgensjuksköterskan att veta om orsaker till uteblivna besök för att kunna jobba mot en förändring som kan förbättra både sjukhusens ekonomi men även patienthälsan. / Background: Missed appointments is a problem that effects the hospital economics and the patients’ health, No- show patients is a term for patients thats without informing don't come to their booked appointment.This patient’s group has a higher risk of falling ill urgently or aggravate the already existing disease. A patient cost too the health care system is bigger when they miss booked appointments. Patient’s who decline or select not to participate in screening also increases their risk of falling ill. the Screening patients that’s participate decreases risk of sickness or finding it early. Purpose: The purpose of this study was to examine factors to no show patient’s in radiology. Method: A literature review was conducted. Articles searches using databases PubMed and Cinhal resulted in 15 articles that’s matched the purpose of the study. Result: Six different factors/reasons was found, fear, practical factors, aged, administrations, family and social status. Conclusions: Similar results was found in study’s in other departments of the hospital and there for a generalization was possible. More research needs to be done in to how the seven main branches actually effects missed appointments and no show patient’s. It is of importance to the radiology nurse to know the reasons so they can work towards a positive change in both hospital economics and patient’s health.

Centrala venösa infarter används inom vården för att administrera läkemedel, ge parenteral nutrition och för blodprovstagning. Indikationer på att en patient behöver en central venös infart är att patienten behöver akut vård eller långvarig intravenös administrering av läkemedel. Många av dessa patienter behöver dessutom genomgå undersökningar via datortomografen (DT), där kontrastmedel kan krävas för att undersökningen ska kunna utföras. Syfte: Syftet med litteraturöversiktet var att sammanställa kunskap om centrala venösa infarters användbarhet vid administrering av kontrastmedel i samband med DT undersökningar. Metod: En allmän litteraturöversikt som baseras på tolv kvantitativa artiklar. Resultat: I de tolv artiklarna så uppmärksammades fyra kategorier som syftar till användbarheten: Tryck och Flödeshastigheter, Kateterspetsläge, Efterspolning och Diagnostisk bildkvalitet. Flera av studierna visade på kateterspetsförskjutning i samband med en kontrastmedelsinjektion med tryckspruta på DT. Tre av de fyra studier som kontrollerade bildkvalitet visade på bra diagnostisk bildkvalitet. Slutsats: Centrala venösa infarter är användbara vid administrering av kontrastmedel under datortomografiundersökningar under förutsättning att röntgensjuksköterskan har rätt kunskap om användandet av dem. Nationella riktlinjer behövs för att underlätta röntgensjuksköterskans arbete med dem så att hanteringen av dem utförs patientsäkert. / Central venous access is used in healthcare for drug administration, blood sampling, and providing parenteral nutrition. Indications for a patient needing a central venous access are either that a patient needs urgent care or prolonged intravenous administration of drugs. Many of these patients also need to undergo examinations via computed tomography (CT), where contrast agents may be required for the examination to be performed. Purpose: The purpose of the literature review was to compile knowledge about the usability of central venous access during the administration of contrast agents in connection with CT examinations. Method: A general literature review based on twelve quantitative articles was performed. Result: In the twelve articles, four categories were observed with the aim being usefulness: Pressure and Flow Rates, Catheter Tip position, Flushing and also Diagnostic Image Quality. Several of the studies showed catheter tip displacement being in connection with a contrast injection of a syringe during the CT examinations. Three of the four studies that controlled image quality showed good diagnostic image quality. Conclusions: Central venous access is useful in the administration of contrast agents during computed tomography examinations, provided that the radiographer has the correct knowledge of their use. National guidelines are needed to facilitate the radiographers work with them so that their usability is carried out with patient safety in mind.

White matter hyperintensities (WMH) are commonly found as bright regions in brain MRI images in older individuals. They are associated with various neurological and vascular diseases, such as stroke, dementia, and cardiovascular disorders. WMH is also one of the seven radiological parameters included in the idiopathic normal pressure hydrocephalus (iNPH) Radscale, used to grade the radiological signs of normal pressure hydrocephalus. The radiological patterns are highly heterogenous, making quantification and classification of WMHs complex. In this project, an automated method for quantitative and qualitative assessment of white matter hyperintensities was developed based on the deep learning architecture nnU-Net.  Different configurations of the nnU-Net network were trained on a publicly available dataset from the 2017 Medical Image Computing and Computer Assisted Invention Society (MICCAI) WMH segmentation challenge constituting different grades of WMHs, and eventually ensembled to produce the final output of the segmentation model. Based on the segmentation result, a volumetric assessment was performed using Fazekas scale, which can then be used as one of the essential radiological parameters in the iNPH Radscale. Furthermore, the pipeline subdivides and classifies the hyperintense regions based on spatial information and T1-signal intensity, which is believed to have a significant impact on the pathology of the WMHs.  The final pipeline accurately segments WMHs from T1-weighted and FLAIR MRI images with a Dice’s similarity coefficient of 0.81, quantitatively classifies each case according to Fazekas scale and further subdivides each hyperintense voxel based on its location in the brain and intensity in the T1-weighted image. Hopefully, this can serve as a meaningful tool in the diagnosis of iNPH as well as future research aiming to fully understand the clinical implications of different types of WMHs.

Introduktion: Röntgenmottagningen på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) undersökertraumapatienter med sliding gantry datortomografi (SGDT). I ett SGDT-system står bordet fastpå plats och det är istället gantryt som rör sig över patienten under bildtagningen. Detta öppnarupp för möjligheten till ett nytt arbetssätt vilket kan påverka både röntgensjuksköterskor ochpatienten. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur SGDT påverkar röntgensjuksköterskans arbete vidtrauma och akutverksamhet. Underlättar SGDT arbetsflödet för röntgensjuksköterskor? I sådanafall hur? Metod: Studien utfördes som en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Tioröntgensjuksköterskor deltog i studien. För att koda material och skapa tema gjordes en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: Fördelar med SGDT är att arbetsflödet blivit smidigare eftersom det finns en tydligareroll i traumarummet, det är bättre organiserat, samarbetet med traumateamet har blivit bättre ochröntgensjuksköterskorna återgår fortare till normala akutflödet. Nackdelen med SGDT är att detinte är anpassad till ett vanligt akutflöde på USÖ. Slutsats: SGDT underlättar arbetsflödet för röntgensjuksköterskan vid en traumasituation med ettförbättrat samarbete, kommunikation och organisering. Dock är SGDT inte optimal för detvanliga akuta flödet. / Introduction: The department of radiology at Örebro University Hospital (USÖ) examinestrauma patients with sliding gantry computed tomography (SGDT). A SGDT system incorporatesa stationary examination table with a gantry that passes over the patient during scanning. Thisnovel method has the potential to affect both the radiographer as well as patient care. Aim: The aim of the study is to ascertain how SGDT affects the work of radiographers in traumaand emergency care. Does a SGDT facilitate an improved workflow for radiographers? If so,how? Method: The study used a qualitative design with semi-structured interviews. Ten radiographersfrom USÖ participated in the study. A qualitative content analysis was performed to create codesand themes from the collected materials. Results: The foremost benefit of SGDT is that the radiographers’ workflow improved. This isdue to a clearer role in the trauma suite, improved organisation, better interprofessionalcooperation with the trauma team and the ability to return more quickly to regular acuteexaminations. A drawback with SGDT is that it is suboptimal for normal acute examinations. Conclusion: SGDT facilitates a better workflow for radiographers in trauma examinationsbecause of improved coordination, communication and organisation, with few drawbacks.

Sammanfattning Tillgänglighet och väntetid till såväl undersökningar som vård är två stora utmaningar inom svensk hälso-och sjukvård. Bristande tillgänglighet och onödig väntetid är faktorer som kan innebära lidande för patienter, medföra onödiga kostnader för sjukvården och påverka medarbetarnas upplevelse av sin arbetsmiljö. I såväl diagnostik som behandling inom hälso- och sjukvården har radiologi en central roll. Detta förbättringsarbete utgår från frågan om ett förbättrat flöde i form av en förberedelseenhet kan minska väntetider för patienter som behöver genomgå en datortomografiundersökning och hur det påverkar medarbetarnas arbetsmiljö. Förbättringsarbetet visade att en förberedelseenhet kunde startas upp och ta emot fler patienter med samma medarbetarstyrka. Studien av förbättringsarbetet påvisade att arbetsmiljön upplevdes fortsatt positiv från medarbetarnas sida. Medarbetarna förklarade att förberedelseenheten underlättade flödet att de fick en tydligare överblick om flödet vilket gjorde planeringen lättare. Medarbetarna upplevde även att det var positivt att de fick utökade möjligheter till rotation mellan förberedelseenheten och undersökningsrum. De kände att det var tillfredsställande att kunna erbjuda lediga tider till fler patienter samtidigt som de kunde erbjuda lediga tider inom en snar framtid vid eventuella avbokningar.   Förbättringsarbetets slutsats är att produktiviteten och effektiviteten ökade genom införandet av förberedelseenheten. Studiens slutats är att medarbetarnas arbetsmiljö påverkades positivt genom ökad variation av arbetsuppgifter och att mer tid frigörs för patientens frågor och funderingar.

A common problem within positron emission tomography examinations of the brain is the motion of the patient. If the patients ́ head moves during an examination all the data acquired after the movement will not be suited for clinical use. This means that a lot of data recovered from PET is not used at all. Motion tracking during PET acquisitions of the brain is not a well explored issue within medical imaging in relation to the magnitude of the problem. Due to the radiation risks of the examination and the logistics at the hospital, a second acquisition is not preferred. Therefore a method to avoid a second acquisition would be welcome. PET data saved in list mode makes it possible to analyze the data during an examination. By calculating the center of mass of the object examined in list mode only using the raw data from PET and use it as a tracking point, it would be possible to track a motion during an acquisition. The center of mass could therefore possibly be used as a reference to connect two different time intervals on each side of the moment were the motion occurred. The raw PET data used for this project was acquired in the Nuclear Medicine Department in Karolinska University Hospital in Huddinge and covered four turns of one minute acquisitions in different positions and with two different objects that were saved in list mode. The acquisitions were analyzed with the Siemens software e7-tools and sliced into time intervals. To calculate the center of mass within these time intervals, two methods were developed. One method only used the Siemens software e7-tools and histogrammed the time of flight bin position. The other method used each event position in its sinogram to calculate a center of mass sinusoidal equation. This equation lead to coordinates describing the center of mass in a specific slice. / Ett vanligt problem inom positronemissiontomografiundersökningar av hjärnan är rörelser från patienten. Om patienten rör sitt huvud under undersökningen kommer all förvärvad data inte vara kliniskt lämpad. Detta innebär att en stor del av datan från en PET-undersökning inte används över huvud taget. Rörelsespårning under PET undersökningar av hjärnan är ett relativt outforskat ämne inom medicinsk bildgivning i relation till amplituden av problemet. På grund av strålningsrisken av un- dersökningen och logistiken på sjukhusen, är en andra bildtagning inte att föredra. Därför skulle en metod för att undvika en andra bildtagning vara uppskattad. PET-rådata sparad i list mode möjliggör analys av data inom tidsspektrat av en undersökning. Genom att beräkna det undersökta objektets barocentrum genom att enbart använda rådata sparad i list mode och använda detta som en referenspunkt, så finns en möjlighet att följa en rörelse under en undersökning. Objektets barocentrum skulle kunna fungera som en referenspunkt för att binda ihop två olika tidsegment på varsin sida om tillfället då en rörelse har skett. Rådatan som användes i detta projekt var förvärvad vid nukleärmedicinska avdelningen på Karolinska Universetetssjukhuset i Huddinge och täckte fyra stycken undersökningar på en minut vardera i olika positioner och två olika objekt som sparades i list mode. Datainsamlingarna över- sattes med Siemens-mjukvaran e7-tools och delades sedan upp i tidsegment. För att räkna ut ett barocentrum i dessa tidssegment så utvecklades två metoder. En metod använde sig enbart av Siemens-mjukvaran e7-tools och använde dess funktion ”histogramming” för att dela upp alla events time of flight position. Den andra metoden använde varje events position i dess sinogram för att beräkna en barocentrisk sinusformad funktion. Denna funktion ledde till koordinater som beskrev masscentrum i en specifik skiva.

Bakgrund: Antalet magnetresonanstomografi (MR)-undersökningar ökar kontinuerligt vilket resulterar i ökat antal fall där annan sjukvårdspersonal, som i denna studie kallad för övrig personal, följer med patienten in i MR-rummet. Eftersom arbetet i en MR-miljö innefattar väldigt starka magnetfält bör all personal som skall vistas i och omkring MR-rummet ha genomgått en MR-säkerhetsutbildning för att förebygga skadliga och potentiellt dödliga olyckor .  Syfte: Denna studie syftar till att undersöka MR-personalens säkerhetsupplevelser när övrig personal är närvarande i MR-miljön, samt om det föreföll skillnader mellan universitetssjukhus och medelstora sjukhus i fyra kategorier: teamsamarbete, säkerhetsklimat, incidentrapportering och utbildning.  Metod: En empirisk kvantitativ enkätstudie som utgick från enkäten SAQ (Safety Attitudes Questionnaire)användes vilken anpassades för att besvara studiens syfte. Enkäten distribuerades till sju universitetssjukhus och sju medelstora sjukhus där målgruppen var röntgensjuksköterskor som arbetade med MR.  Dataanalysen genomfördes med hjälp av statistikprogramvaran SPSS för att kunna bearbeta resultaten.  Resultat:  Röntgensjuksköterskor upplevde en känsla av osäkerhet när övrig personal är närvarande i MR-miljön och att det fanns bristfällig kunskap och utbildning för att upprätthålla ett MR-säkert arbetssätt. Det fanns även signifikant skillnad mellan universitetssjukhus och mellanstora sjukhus avseende efterlevnad av säkerhetsrutiner och riktlinjer samt MR-säkerhetsutbildning bland övrig personal.  Slutsats: Denna studie visade att övrig personal utgör en väsentlig bidragande faktor till ökade risker för MR-relaterade olyckor. Resultaten tyder även på att det finns skillnader i efterlevnad av säkerhetsrutiner och riktlinjer samt MR-säkerhetsutbildning bland övrig personal, där faktorerna i båda fallen visade att universitetssjukhus hade bättre utfall än medelstora sjukhus. / Background: The number of Magnetic Resonance Imaging (MRI) -examinations is constantly increasing and thus the number of cases where other healthcare personnel, referred to as "other personnel" in this study, accompany the patient into the MRI room. Because the MRI-environment includes strong magnetic fields ,all personnel who are to be present in and around the MRI room should have undergone MRI safety training to prevent harmful and potentially fatal accidents. Objectives: This study aim to investigate the safety experiences of MRI personnel when other personnels are present in the MRI environment and explore potential differences between university hospitals and medium-sized hospitals in four categories, teamwork, safety climate, incident rapporting and education .  Methods: A quantitative survey using the adapted Safety Attitudes Questionnaire (SAQ) in order to answer the purpose of the study was conducted. The survey was distributed to seven university hospitals and seven medium-sized hospitals, targeting radiographers working with MRI. Data analysis was performed using the statistical software SPSS to be able to process the results.  Results: Radiographers experienced a sense of uncertainty when other personnels were present in the MRI environment, indicating a lack of knowledge and training to maintain adequate MRI safe working method.There was also a significant difference between university hospitals and medium-sized hospital regarding compliance with safety routines and guidelines as well as MRI safety training amongst other staff.  Conclusion: This study demonstrated that other personnels constitute a significant contributing factor to increased risks of MRI-related accidents. The results also suggest differences in adherence to safety procedures, guidelines, and MR safety training among the other personel, with both factors indicating better outcomes in university hospitals compared to medium-sized hospitals.

Positronemissionstomografi är en väl använd modalitet som kan hjälpa till att ge information om olika organs tillstånd. Ett problem som kan uppstå när man utför undersökningar är att patientrörelser, i synnerhet andning, förvränger de resulterande bilderna. Detta är ett vanligt problem och kan leda till komplikationer som inkorrekt diagnos och i sin tur felbehandling. Om rörelsen är för kraftig kan det till och med göra bilden värdelös, vilket tvingar patienten att genomgå en ny examination som är kostsam både för patientens hälsa och för sjukhuset som utför undersökningen. För att förhindra att detta inträffar har flera studier gjorts för att anpassa bilderna så att även om patienten rör sig skulle undersökningen fortfarande ge acceptabla bilder. Detta projekt är en fortsättning på det arbete som gjorts av en annan student på CBH-skolan vid KTH, som för sin masteruppsats tränade en djupinlärningsmodell att korrigera för patientrörelser. Denna modell tränades uteslutande på PET-fantomer och inte attenuerad data som genererats i simuleringar. I detta projekt prövades och implementerades tre olika metoder för att ta fram attenueringsmappar med hjälp av modellen för att utföra både rörelse- och attenueringskorrektion. Resultaten visade att metoden som direkt tillämpade deformationen mellan attenueringskarta och respektive PET-gate var överlägsen de andra, men den kunde fortfarande inte återge korrigerade bilder där lesionerna som fanns på fantomen är tydligt synliga. / Positron emission tomography is a widely used modality that can help provide information about how various parts of the body are functioning. An issue that can occur when performing these examinations is patient movement, usually breathing, distorting the resulting images. This is a common issue and can lead to complications such as misdiagnosis and in turn mistreatment. If the movement is too significant it can even render the scan useless, forcing the patient to undergo a new scan which is costly both for the patient’s health and for the hospital performing the examination. To prevent this from happening several methods have been tried to adapt the images so that even if the patient moved the scan would still produce acceptable images.  This project is a continuation of the work done by another student on the CBH-school at KTH who, for his master’s thesis, trained a deep-learning model to correct for patient movement. This model was trained exclusively on PET phantoms and not attenuated data generated in simulations. In this project three different methods were tested and implemented to acquire attenuation maps that could be used to perform movement- and attenuation correction. The results showed that the method that directly applied the deformation between attenuation map and respective PET-gate was superior to the others, but it could still not reconstruct corrected images with the lesions that were originally visible on the phantom.

No description available.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Mammografiscreening har minskat antalet dödsfall i bröstcancer. Kvinnor upplever undersökningen som ångestfylld, besvärlig och smärtsam, vilket orsakar minskat deltagande. För ökat välbefinnande är det viktigt med förståelse för kvinnors erfarenheter.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa kvinnors erfarenheter av mammografiscreening.  Metod: En litteraturstudie med resultat från tio kvalitativa studier. Sökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetsgranskades sedan analyserades och sammanställdes studiernas resultat.  Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och nio underkategorier. Huvudkategorierna var oro och rädsla, känsla av utsatthet samt behov av trygghet. Resultatet visar att erfarenheterna varierade men det upplevdes främst som fyllt av ångest, oro och smärta. Dessa känslor kunde lugnas med tiden, genom adekvat information eller om röntgensjuksköterskan var omtänksam och gav god omvårdnad.  Konklusion: Röntgensjuksköterskan har stort inflytande på undersökningen och kan med små medel förbättra kvinnors erfarenheter. Den kliniska verksamheten och röntgensjuksköterskan uppmuntras anpassa arbetssättet mot en mer personcentrerad omvårdnad. Då genomförs undersökningen på ett smidigare sätt och bilderna blir bättre vilket genererar ett minskat behov av omtag, och därmed kostnad, samt minskad psykisk påfrestning för kvinnorna. / Background: Breast cancer is the most common form of cancer among women. Mammography screening has reduced the number of deaths from breast cancer, but women experience the examination as anxiety-ridden and painful.  Aim: The purpose of the literature study was to illuminate women's experiences of mammography screening.  Methods: A literature study with results from ten qualitative studies. Searches were conducted in PubMed and CINAHL. The quality of the articles was reviewed, then the results of the articles were analyzed and compiled.  Results: The analysis resulted in three main categories and nine subcategories. The main categories were anxiety and fear, feelings of vulnerability and the need for safety. Although results varied, the examination was mainly described as worrisome and painful. Time, information, or good care provided by the radiographer could improve the experience.  Conclusion: The radiographer has a great influence on the examination and can with small means improve women's experiences. The clinical practice and the radiographer are encouraged to apply a more person-centered care. The examination is then performed more easily and the image quality increases, which reduces the need for recalls as well as the mental strain for women.