<p>Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.</p>

Ambulanspersonal skall i sitt dagliga arbete lyfta och behandla patienter. I varje ambulans finns två ambulanssjukvårdare (kan även vara sjuksköterskor med eller utan specialistutbildningar) som har genomgått ett lyftprov som bekräftar att de på två man klarar att lyfta en patient som väger 90kg. Då en patient väger 150kg (gravt obes patient) eller mer blir det problematiskt, både ergonomiskt och medicintekniskt. Antalet överviktiga ökar, även de som räknas som gravt obesa. Syftet med denna uppsats vara att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter då det gäller ambulanstransport av gravt obesa patienter.Enkäter besvarades anonymt av personal på en ambulansstation i södra Sverige. Svarsfrekvensen blev 29 av 55 personal efter att ett påminnelsebrev delats ut. Svaren bearbetades med beskrivande statistik. Resultatet visade att det inte fanns en fullt fungerande rutin för gravt obesa patienter. Personalen ansåg överlag att hjälpmedel inte var tillräckliga för att snabbt och säkert kunna transportera patienter med en vikt över 150kg till sjukhuset. Förbättring av rutiner samt hjälpmedel skulle kunde minska riskerna för skador hos personal samt innebära en bättre och säkrare vård vid transport till sjukhus.

Obesitas är ett växande problem världen över och definieras genom att Body Mass Index (BMI) är över 30. Antalet personer med obesitas ökar för varje år, både globalt och nationellt. Det ställer ökade krav på sjukvården, att möta behoven och ge högkvalitativ vård till denna patientgrupp. Att bli sövd är förenat med risker, att dessutom ha högt BMI ökar riskerna kring generell anestesi. Den förändrade anatomin och fysiologin hos personer med obesitas utgör en ökad risk vid generell anestesi. Detta är något som anestesisjuksköterskan måste vara förberedd på och kunna bemästra. Syftet med denna studie var att utforska generell anestesi hos vuxna patienter med obesitas. Metoden som användes var en integrativ litteraturöversikt och de 36 vetenskapliga artiklarna som mötte inklusionskriterierna analyserades med ett integrativt förhållningssätt. Resultatet visar på vikten av att ta tid till förberedelser, nyttja tiden väl, teamarbete samt viktspecifik justering av läkemedel för att uppnå framgångsrik generell anestesi hos patienter med obesitas. Ett videolaryngoskop ger stora fördelar vid intubering såväl som att positionera patienten för optimal insyn till stämbanden. Emellertid visar resultaten även att vikt endast är en av flera viktiga faktorer för anestesisjuksköterskan att ta hänsyn till, tillsammans med exempelvis ålder och kön. Det är viktigt att vårda hela patienten och inte fokusera för mycket på vikt för att inte riskera att missa andra viktiga faktorer i den perioperativa vården. / Obesity is a growing problem worldwide and it is defined by the Body Mass Index (BMI) being over 30. The number of people with obesity are increasing each year, both globally and nationally. This places increased demands on healthcare, to meet the needs and provide high quality care for this patient group. Being anesthetized is associated with risks and a high BMI increases the risks surrounding general anesthesia. The changed anatomy and physiology in patients with obesity constitute a risk when generally anaesthetizing. This is something the anesthetic nurse needs to be prepared for and be able to handle. The aim of this study was to explore general anesthesia in adult patients with obesity. The method used was an integrative literature review and the 36 scientific articles meeting the inclusion criteria were analyzed using an integrative approach. The results show the importance of taking time to prepare, time management, teamwork, and weight specific adjustment of medicine in order to create successful anesthesia. A video laryngoscope provides great benefits when intubating patient with obesity, as well as optimizing the position of the patient for a good view of the vocal cords. However, the results also show that weight is only one of several important factors to consider, such as gender and age. It is important to care for the whole patient and not focus too much on weight, thus risking overlooking other important aspects in the perioperative care.

Bakgrund: Övervikt och obesitas ökar bland barn och ungdomar och orsakar allvarliga sjukdomstillstånd. Det påverkar även elevens förmåga att prestera akademiskt. Skolsköterskan med sin specialistkunskap inom folkhälsovård har ett viktigt uppdrag att arbeta hälsofrämjande med elever med övervikt och obesitas. Syfte: Syftet var att beskriva skolsköterskans erfarenheter av hälsofrämjande arbete för elever med övervikt och obesitas. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt ansats valdes som metod. Litteratursökningen genomfördes i tre databaser och 15 vetenskapliga originalartiklar inkluderades i resultatet. Artiklarnas resultat analyserades med tematisk analys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman; Skolsköterskans utmaningar och strategier samt Elevens omvärld med tillhörande underteman. Det första huvudtemat innehöll sex underteman: Ett känsligt ämne, Det svåra samtalet, Att fånga ögonblicket, Motiverande samtal, Klassrumsundervisning och Utmaningar i yrkesrollen och arbetsmiljön. Det andra huvudtemat innehöll fyra underteman: Att se hela bilden, Engagerade föräldrar - nyckel till framgång, Skolans roll och Samhällsmiljö och normer. Slutsats: Samtal om övervikt och obesitas kan ge starka känslomässiga reaktioner från elever och föräldrar vilket kräver ödmjukhet och ett familjecentrerat förhållningssätt för att nå fram och för att skapa tillit. Föräldrars engagemang och stöd är en förutsättning för att en förändring i elevens levnadsvanor ska kunna ske. / Background: Overweight and obesity are increasing among children and young people and cause serious medical conditions. It also affects the student's ability to perform academically. The school nurse with specialist knowledge in public health care has an important task of working to promote health with students who are overweight and obese.Aim:The aim was to describe the school nurse's experiences of the health promotion work for students with overweight and obesity. Method: A qualitative literature review with a systematic approach was chosen as the method. The literature search was carried out in three databases and 15 original scientific articles were included in the results. The articles were analyzed using thematic analysis. Results:The results showed two main themes: The challenges and strategies of the school nurse and The student's environment and sub-themes. The first main theme contains six sub-themes: A sensitive subject, The Difficult Conversation, To capture the moment, Motivational talks, Classroom teaching and Challenges in the professional role and work environment. The second main theme contains four sub-themes: Seeing the whole picture, Engaged parents - key to success, The role of the school and Community environment and norms. Conclusion: Conversations about overweight and obesity can produce strong emotional reactions from students and parents, which requires a family-centered approach to reach out and to build trust. Parents' commitment and support is a prerequisite for a change in the student's lifestyle to take place.

Background: There are treatments available to manage overweight and obesity (O&amp;O). Intragastric balloons (IGB) are one option; they fill the stomach, increasing the sensation of satiety, limiting the amount of food to be ingested, and thus leading to weight loss. However, data suggest that patients regain weight long-term after an IGB treatment. As IGB is a relatively recent procedure for O&amp;O, there is limited information about patient care practices alongside treatment, and whether could explain success or failure to maintain weight loss long-term.  Objective: The aim of the study was to explore clinical dietitians’ perspectives on patient care practices alongside IGB procedures. Method: Six semi-structured qualitative interviews were recorded, transcribed, and explored using qualitative content analysis method, which resulted in three categories. Results: The results showed that the clinical dietitians had many practices in place to condition patients before treatment. Screening the patient, balloon role information, and setting realistic expectations were considered essential practices. The involvement of a multi-disciplinary team was viewed as a critical factor to ensure engagement and follow-up with patients. The findings showed a high level of variability of frequency and contact during treatment and after balloon removal. Developing patients’ self-efficacy through practices like motivational coaching, dietary education, and behavioural therapy were also common practices.  Conclusion: Although similar practice patterns were identified, the findings highlighted a high level of variability in practices between respondents’ workplaces. This study was a first attempt to explore dietitians’ perceptions on patient care practices in relation to IGB-treatments, and it is too early to determine whether differences in practices have any impact on long-term weight loss maintenance. These could be the focus of new studies. / Bakgrund: Olika behandlingar är tillgängliga för att hantera övervikt och fetma. Intragastriska ballonger (IGB) är ett alternativ; de fyller magen, ökar mättnadskänslan, begränsar mängden av mat som kan intas och leder därmed till viktminskning. Data tyder dock på att patienter långsiktigt går upp i vikt långsiktigt efter IGB-behandling. Eftersom IGB behandlingar är en relativt ny procedur för övervikt och fetma, finns det bara begränsad information om patientvårdsprocesser som används i samband med behandlingen, och om skillnader i dessa skulle kunna förklara framgång eller misslyckande med att upprätthålla viktminskning långsiktigt. Syfte: Syftet med studien var att utforska dietisters perspektiv på patientvårdsprocesser och stödmetoder i samband med IGB-behandlingar. Metod: Sex semi-strukturerade kvalitativa intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalysmetoden, vilket resulterade i tre kategorier. Resultat: Resultaten visade att dietister använde många processer/metoder för att förbereda patienten innan behandling. Patientundersökning, ballongsinformation och att sätta realistiska förväntningar ansågs vara väsentliga metoder. Engagemang av ett multidisciplinärt team sågs som en kritisk faktor för att säkerställa engagemang och uppföljning med patienten. Resultaten visade en stor variation av frekvens och kontakt från vårdpersonalen under och efter IGB-behandling. Att utveckla patientens förmåga att ta eget ansvar med metoder som motiverande samtal, kostundervisning och beteendeterapi var också vanliga. Slutsats: Även om liknande processer/metoder identifierades, resultaten visade en stor variation i praktiken mellan respondenternas arbetsplatser. Studien var ett första försök att undersöka dietisters uppfattningar om patientvårdsprocesser i samband med IGB-behandling, och det är för tidigt att avgöra om skillnader i metoderna har någon inverkan på patienternas viktminskning underhåll långsiktigt. Dessa kan vara i fokus för nya studier.

Overweight and obesity are enormous problems, causing both reduced life expectancy as well as socioeconomic consequences. In 2016, almost 40 % of the global population was classified as obese. Obesity is a major risk factor to numerous serious health issues, including high blood pressure, stroke, diabetes and it is connected to an increased risk of certain types of cancer.    Semaglutide is a glucagon-like peptide-1 receptor agonist (GLP-1RA) approved by the European Union in 2022 for treatment of obesity and some types of overweight. Semaglutide supports the regulation of blood sugar, hunger and satiety, similar to the hormone glucagon-like peptid-1 (GLP-1).   This review examined research related to expected length of treatment for weight loss with semaglutide. Specifically, it considered whether it is an option to end treatment with semaglutide once the patient reached the target weight and improved health, or if continuous treatment with semaglutide is necessary to prevent weight regain.    The studies reviewed were connected to the clinical trials “Semaglutide Treatment Effect in People with obesity” (STEP), that studied change of weight. The basic design of these trials combined once weekly injections of Semaglutide 2.4 mg or placebo with 150 minutes weekly exercise, 500 calories reduction in daily intake and ongoing supportive counselling. The trial objective, length and population varied, still all trials resulted in about 15 % mean weight loss with semaglutide treatment compared to 2-6 % with placebo treatment.    Investigation in changes in weight and cardiometabolic endpoints up to one year after discontinued 68 weeks of treatment, found that only -5% weight loss from base line remained, even with on-going lifestyle changes. Neither intensive behavioural therapy and 8 weeks of initial low-carb diet nor a prolonged 104 weeks study showed additional weight loss.    A questionnaire regarding the control of food cravings, hunger and satiety found that the semaglutide group had in average less cravings for savoury food and an increased control of general food craving than placebo.    It is not possible, based on examined trials of subcutaneous semaglutide 2.4 mg, to conclude that ending treatment will result in a permanent stable weight loss, even with continued lifestyle changes and supportive follow ups. Additional research, especially on long-term treatment with semaglutide 2.4 mg, is needed to investigate results as weight loss, other improved parameters and reported side effects. Still the reported side effects have not raised any alarm and parameters connected to some of the serious risk factors that are increased when obese or over-weight were indicated as improved compared to placebo.    Despite the need for more research, the absence of severe adverse effects, above positive indications related to reduced risk factors, and the fact that nearly 70 % of participants in average lost at least -10 % of their weight at base line, and closer to 35 % lost at least 20 %, all support a positive view of semaglutide 2.4 mg as a potential lifelong treatment option. / Fetma är ett globalt hälsoproblem, med flera allvarliga följdsjukdomar som kan leda till både förkortad förväntad livslängd och socioekonomiska konsekvenser. Semaglutid är en glukagonliknande peptid-1 receptoragonist (GLP-1RA) som godkändes för behandling av fetma och viss övervikt av Europeiska unionen år 2022. Precis som kroppsegen glukagonliknande peptid-1 (GLP-1) stödjer semaglutid glukoshomeostas genom att både stimulera insulinproduktionen och hämma glukagonutsöndring. Semaglutid bidrar även till minskade hungerkänslor och ökad mättnadskänsla. Denna litteraturstudie har undersökt forskningsresultat gällande förväntad behandlingstid vid behandling av övervikt och fetma med veckovis subkutan semaglutid 2,4 mg; en kortare kur med semaglutid som följs av fortsatta livsstilsförändringar för att bibehålla önskad vikt, eller livslång farmakologisk behandling. Utvalda studier har varit kopplade till de randomiserade, dubbelblinda kliniska studierna ”Semaglutide Treatment Effect in People with obesity” (STEP) som undersökte procentuell viktnedgång och där livsstilsförändring i form av 150 min rörelse per vecka, 500 kalorier minskat dagligt kaloriintag samt uppföljningssamtal kombinerades med behandling med veckovis subkutan 2,4 mg semaglutid.  Samtliga studier, som undersökte förändring av vikt, gav trots skillnader i studiernas längd och andra parametrar likvärdiga effektkurvor som planade ut runt 15 % jämfört med omkring 2-6 % genomsnittlig viktreduktion för placebo. Efter 20 veckor sågs 10,6 % genomsnittlig viktnedgång, efter 68 veckor cirka 15 % och 104 veckors behandling med semaglutid gav inte ytterligare procentuell viktnedgång. Inte heller intensiv beteendeterapi eller inledande lågkalorikost bidrog till ökad viktnedgång. Däremot visade en av studierna en statistiskt signifikant förbättrad upplevd kontroll av begär efter mat och begär efter salta livsmedel för den grupp som behandlades med semaglutid.  Vid avbruten behandling återgick vikten till ungefär – 5% av ursprungsvikten efter 48-52 veckor utan semaglutid, oavsett om livsstilsförändringar bibehölls eller ej. Utifrån undersökta studier av subkutan semaglutid 2,4 mg går det inte att dra slutsatsen att en kortare behandlingskur åtföljs av en bestående viktminskning, inte ens i de fall där semaglutid ersätts med fortsatt icke-farmakologisk behandling i form av ökad rörelse, minskat kaloriintag samt kontinuerliga stödsamtal.  Fler långtidsstudier kring effekt och biverkan behövs, men rapporterad biverkan är framför allt lindrig och övergående, kardiometabola parametrar indikerar en förbättring jämfört med placebo men försämring vid avbruten behandling. Detta och en bibehållen viktnedgång där det för nästan 70 % leder det till minst 10 % viktminskning och närmare 35 % får minst 20 % bestående viktminskning är en anledning till att se positivt till möjlig livslång behandling med subkutan semaglutid 2.4 mg.

Bakgrund: Obesitas blir allt vanligare i Sverige vilket medför fler vårdtillfällen med patienter med obesitas. Kostnaderna för obesitas och dess följder är betungande för sjukvården och samhället i stort. Dessutom beskriver patienter att de möts av diskriminerande och kränkande behandling till den grad att jämlik vård kan ifrågasättas. Syfte: Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med obesitas på intensivvårdsavdelning. Metod: En integrativ litteraturstudie enligt Whittemore &amp; Knafl, 2005, bestående av 15 artiklar Resultat: I resultatet identifieras tre huvudkategorier. (1) Fördomars påverkan på vården (2) Inte som andra (3) Förutsättningar för vården. Intensivvårdssjuksköterskor upplever vårdsituationer där de ställs inför specifika utmaningar som patienter med obesitas medför. Genom för låg bemanning, avsaknad av riktlinjer tillsammans med stigmatiserande förutfattade meningar blir vården utmanande. Det framkommer även att medicinteknisk apparatur och hjälpmedel inte fungerar som avsett. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskor visar sig bära förutfattade meningar som påverkar vården negativt. Förutom stigmatiserande synsätt råder social tafatthet kring vården av patienter med obesitas. I vården fattas personal, riktlinjer samt att medicinteknisk apparatur inte fungerar som avsett. Detta medför att risk för arbetsskada vid vården av patienter med obesitas. / Background: Obesity is becoming more common in Sweden, which leads to more care occasions with patients with obesity. The costs of obesity and its consequences are burdensome for the healthcare system and society as a whole. In addition, patients describe that they are met with discriminatory and abusive treatment to the extent that equal care can be questioned. Aim: The aim is to describe intensive care nurses' experiences of caring for patients with obesity in intensive care. Method: An integrative literature review according to Whittemore &amp; Knafl, 2005, consisting of 15 articles Results: The result identifies three main categories. (1) Prejudices (2) Not like others (3) Conditions for care. Intensive care nurses experience care situations where they are faced with specific challenges that patients with obesity bring. Through insufficient staffing, lack of guidelines together with stigmatizing preconceived notions, healthcare becomes challenging. It also appears that medical devices and aids do not work as intended. Conclusion: Intensive care nurses are found to carry preconceived notions that affect the care negatively. In addition to stigmatizing views, there is social awkwardness surrounding the care of patients with obesity. In healthcare, there is a lack of staff, guidelines and that medical devices do not work as intended. This leads to a risk of occupational injury in the care of patients with obesity.

Bakgrund: Obesa utgör 10% av befolkningen i Sverige. De riskerar på grund av sin anatomi attdrabbas av lungkomplikationer efter generell anestesi. De har rätt till säker,evidensbaserad och individanpassad omvårdnad utifrån sina behov för att förebyggariskerna för onödigt lidande och samhällskostnad. Det är anestesisjuksköterskansansvar att leverera anestesiologisk omvårdnad av sådan kvalitet, och medkompetensutveckling utifrån evidens och ett patientsäkert förhållningssätt är detlångt ifrån omöjligt. Syfte: Kartlägga effekter av intraoperativa ventilationsmetoder och åtgärder somanestesisjuksköterskor kan tillämpa för förbättrad ventilation hos obesa patientersom genomgår generell anestesi. Metod: Systematisk litteraturstudie, 13 randomiserade kontrollerade studier som presenteratsgenom en narrativ syntes. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier av ventilationsmetoder eller åtgärder som kanförbättra obesa patienters ventilation. Ventilatorinställningar, Alveolär rekryteringoch Applikation av positivt tryck vid spontanandning. Slutsatser: Högt/individanpassat PEEP i kombination med lungrekrytering kan förbättra denintraoperativa ventilationen. Både VCV och PCV kan tillämpas för effektivventilation av obesa patienter, PCV, icke-invasiv ventilation med positivt tryck, ochinverterad respirationsratio kan ge bättre intraoperativ syresättning. Ingen kopplingmellan i resultatet förekommande ventilationsmetoder och minskade postoperativakomplikationer kunde påvisas. / Bakgrund: Överviktiga utgör 10% av sveriges befolkning. Av anatomiska skäl riskerar de att drabbas av lungkomplikationer efter generell anestesi. De har rätt till säker, evidensbaserad och individualiserad vård som härrör från deras behov för att förehålla risken för onödigt lidande och börda för den nationella ekonomin. Det är narkosläkarens ansvar att leverera anestesiologisk vård av sådan kvalitet, och med kompetensutveckling som härrör från såväl bevis som en patientsäkerhetsapproach är det långt ifrån omöjligt. Sikta: Att kartlägga effekterna av intraoperativa ventilationsmetoder och åtgärder som dåurs narkosläkare kan ansöka om förbättrad ventilation av överviktiga patienter som utsätts förgenetisk anestesi. Metod: En systematisk litteratur översyn, 13 randomiserade kontrollerade prövningar analyserades och presenterades i en berättande syntes. Resultat: Analysen gav tre kategorier av ventilationsmetoder och åtgärder som kan bidra till ett positivt resultat när det gäller den överviktiga patientens ventilation. Ventilatorsettings, alveolar rekrytering och tillämpning av positivt tryck underspontanig andning. Slutsatser: Hög/individualiserad PEEP i kombination med rekryteringsmanövrering kan förbättra intraoperativ ventilation. Både VCV och PCV kan tillämpas för effektivventilation av överviktiga patienter, PCV, icke-invasiv positivt tryck ventilation och inverterade andning förhållandet kan resultera i högre intraoperativa syrenivåer. Ingen anslutning hittades mellan ventilationsmetoderna som inträffade i resultatetoch minskning av postoperativa pulmonell komplikationer.

Introduktion: Obesitas och övervikt har blivit en global epidemi. Det är fler som dör till följd av obesitas än av undervikt. Det är viktigt med tidig prevention för att förebygga övervikt och obesitas eftersom övervikt i tidig ålder ger större risk för övervikt och obesitas i vuxen ålder. Det finns cirka 370 000 hälsoappar för nedladdning, men lite forskning har gjorts om digitala hälsotjänster har effekt. Syfte: Att undersöka om digitala hälsotjänster kan stödja barn, upp till 18 år, att nå en hälsosam livsstil gällande kost och fysisk aktivitet samt hälsosam vikt. Metod: En strukturerad litteraturstudie där artiklarna analyserades tematisk. Resultat: Efter sökningar i CINAHL och Pubmed inkluderades 21 vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna beskrev studier med barn upp till 18 år från 16 olika länder och med olika digitala hälsotjänster. Fyra teman identifierades: “Kostvanor”, “Fysisk aktivitet”, “BMI och BMI z-score”, samt “Tilltro till egen förmåga och engagemang hos barn och föräldrar”. Studien visade både signifikant och icke signifikant förändringar gällande kostförändring, fysisk aktivitet samt BMI eller BMI z-score. Vissa interventioner hade bestående effekt, andra inte. Familjerna hade en övergripande känsla av tillfredställelse att använda digitala hälsotjänster för att främja hälsosamma levnadsvanor och viktutveckling. Slutsats: Levnadsvanor gällande kost och fysisk aktivitet kan förändras med hjälp av digitala hälsotjänster. Med förändrade kostvanor och ändring av fysisk aktivitet kan det bidra till minskad förekomst av övervikt och obesitas. Förändringarna av levnadsvanor var dock inte alltid signifikanta eller bestående över tid. Mer forskning behövs. / Introduction: Obesity and overweight have become a global epidemic. More people die from obesity than from underweight. Early prevention is important to prevent overweight and obesity because overweight at an early age increase the risk of overweight and obesity in adulthood. There are about 370.000 health apps for download, but little research has been done on the effectiveness of digital health services. Aim: To investigate whether digital health service can support children up to 18 years of age to achieve a healthier lifestyle regarding eating habits and physical activity, and healthy weight. Methods: A structured literature review where the articles were analysed thematically. Results: After searches in CINAHL and PubMed, 21 scientific original articles were included. The articles described studies involving children up to 18 years from 16 different countries and with various digital health services. Four themes were identified: “Eating habits”, “Physical activities”, “BMI and BMI z-score”, and “Self-efficacy and engagement in children and parents”. The results showed both significant and non-significant changes regarding eating habits, physical activity, and BMI or BMI z-score. Some interventions had lasting effects, others did not. The families had an overall sense of satisfaction using digital health services to promote healthy lifestyle and weight development. Conclusion: Lifestyle habits related to eating habits and physical activity can be changed with the help of digital health services. These changes can contribute to reduced prevalence of overweight and obesity. However, the changes in lifestyle were not always significant or lasting over time. More research is required.