Syfte: Att hitta de senaste behandlingsmodaliteterna som finns tillgängliga för behandling av keratoconus genom att genomföra en litteraturstudie. Metod: En enkel sökfråga för keratoconusbehandling gjordes i databasen av National Library of Medicine Website (pubmed.gov). Olika filter användes för att få resultat inom de senaste 5 åren. De var uppdelade enligt ämnet för varje artikel i tre kategorier: Icke-kirurgisk hantering, kirurgisk hantering och strategier för hantering och protokoll av keratoconus. Resultat: Totalt 459 artiklar erhölls. Av alla dessa valdes 18 ut för den nuvarande studie. Fyra artiklar var i den icke kirurgisk kategori, 12 artiklar i kirurgisk kategori, medan två var i kategorin om strategier för hantering och protokoll av keratoconus. Icke-kirurgiska modaliteter för behandling av mild till måttlig keratoconus har fortfarande stor inverkan, särskillt med tillkomsten av nya hybridlinser. Kirurgisk behandling av avancerade fall av keratoconus ger fortfarande bra resultat. Utvecklingen av hanteringsprotokollet och hanteringsstrategier har nått nya fronter baserade på de olika behandlingsalternativen som finns tillgänliga idag. Slutsats: En genomgripande förbättring kan ses vid behandling av keratoconus de senaste åren, tack vare nya tekniker och utveckling av gamla. Optiker tillsammans med ögonläkare har sin roll i att förbättra livskvaliteten hos keratoconus patienter.

Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att undersöka potentiella amblyopibehandlingar samt deras effektivitet utifrån kliniska studier. Metod: Avancerade sökningar gjordes i PubMed mellan 16 och 19 april 2023. Inklusionskraven för denna litteraturstudie var att det var en klinisk studie, studien fanns i fulltext, språket var svenska eller engelska samt att de publicerades mellan årtalen 2000 och 2023. Kraven för relevant innehåll var att det handlade om behandlingsalternativ för amblyopi som inte vanligtvis används i vården idag. Studier som inte uppfyllde kraven om relevant innehåll exkluderades. Resultat: 42 studier granskades med sex identifierade kategorier av behandlingsalternativ: dichoptic binocular training, akupunktur, farmakologi, perceptuell inlärning, aktiv monokulär terapi och low-level laser therapy. Effektiviteten av behandlingarna varierar starkt mellan kategorierna. Av de granskade är dichoptic binocular training mest sannolik att användas som komplement till vedertagen behandling. Slutsats: Inga av dessa amblyopi behandlingar kan ersätta vedertagen behandling. Det är mer sannolikt att vissa av dem kan användas som komplement efter att fler kliniska prövningar utförts och metodiken fastställts. / Aim: The aim of this literature study was to investigate novel amblyopia treatments and their effectiveness based on clinical studies. Method: The literature study is based on PubMed searches made between the 16th and 19th of April 2023. The inclusion criteria of the reviewed studies were as follows: it was a clinical trial, available in full text, in Swedish or English, published between 2000 and 2023, and had relevant content. To be included as relevant content, the study had to be discussing treatment options not used in healthcare as a treatment option outside of clinical trials. Studies that did not fulfil the criteria of relevance were excluded.   Result: Forty-two studies were reviewed with six identified categories of non-conventional treatment options: dichoptic binocular training, acupuncture, pharmacological, perceptual learning, active monocular therapy, and low-level laser therapy. The effectiveness of the treatments varies greatly between the categories. Of the reviewed studies, dichoptic binocular training is most likely to be used as an adjunct to treatments that are already established. Conclusion: Despite the fact that many trials have shown positive results in terms of improvement in visual acuity, none of them seem promising enough to replace current treatments such as occlusion due to mixed results with respect to amblyopia resolution and long-term maintenance of the improved acuity. Some of these solutions are more likely to be available and used as a complement or in situations where established treatments are no longer working. Before they may be regarded as having potential for use in treatment, more clinical trials and studies are required in each area examined.

Syfte: Syftet med studien var att med hjälp av en enkätundersökning ta reda på i vilken utsträckning samsynstester utförs i den kliniska vardagen hos legitimerade optiker i Sverige. Metod: En enkät som riktades till legitimerade optiker skickades ut till Optikerförbundets medlemmar och publicerades även i gruppen Optikforum på Facebook. Enkäten bestod av 14 frågor och handlade om samsynstesters utförande i den kliniska vardagen. Resultat: Det var 273 deltagare som deltog i enkäten. Resultatet visar att det finns skillnad på hur ofta preliminära mätningar, ackommodativa- och vergensmätningar utförs. Preliminäramätningar utförs i större utsträckning jämfört med resterande mätningar. Bland deltagarna svarade 38% att de inte utför samsynstester på grund av tidsbrist, 26% svarade osäkerhet och 18% att det beror på kunskapsbrist. Slutsats: Studien visade att preliminära mätningar utförs i stor utsträckning, men attackommodativa- och vergensmätningar utförs i mindre utsträckning. Studien visar också att huvudanledningen till varför vissa mätningar utesluts är på grund av tidsbrist och kunskapsbrist/osäkerhet. / Purpose: The aim of this study was to find out in which extent measurements of binocular visual function are performed by optometrists in Sweden. Method: An anonymous online survey was sent to the members of Optikerförbundet and published in the Facebook group Optikforum. The survey consisted of 14 questions. Result: The result shows that there is a difference in how often preliminary-, accommodative- and vergence measurements are performed. Preliminary measurements are performed to a greater extent than other measurements. Among the participants, 38% answered that they do not perform all tests due to “lack of time”, 26% answered “uncertainty” and 18% because of “lack of knowledge”.  Conclusion: This study showed that the main reasons to why some measurements are excluded is due to lack of time, or lack of knowledge/uncertainty. The study also showed that preliminary measurements are performed more frequently than accommodative and vergence measurements.

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka prevalensen av myopi hos hjälpsökande i Kenya och analysera associerade miljöfaktorer hos denna population.  Material och metod: Hjälpsökande undersöktes under spannet av åtta dagar i och runt städerna Nairobi, Naivasha och Nakuru i Kenya. En subjektiv, binokulär refraktion utfördes på alla deltagande med hjälp av flipprar, provglas och provbåge. Vid avslutad refraktion fick deltagarna besvara en enkät angående miljöfaktorer som i resultatet analyserades för att undersöka eventuella samband mellan miljöfaktorer och deltagarnas refraktion. myopi definierades i denna studie med en sfärisk ekvivalent (SER) på: ≤ -0,50D.  Resultat: Totalt deltog 125 deltagare mellan åldrarna 8 - 20 med en medelålder på 15,1 (standardavvikelse (SD) ±3,21). Myopi observerades hos 42,4% av deltagarna. Inget signifikant förhållande observerades mellan deltagarnas refraktion och utomhustid (p=0,221), närarbete (p=0,445) eller ålder (p=0,142). Vid jämförelse av skolgående och icke-skolgående deltagare observerades en signifikant skillnad i tid spenderad utomhus (p=0,01). Det observerades även en signifikant skillnad mellan grupperna som tidigare haft korrektion och inte angående utomhustid (p=0,014), ålder (p>0,001) och SER (p=0,008).  Slutsats: Studien visar att nästan hälften av deltagarna hade myopi, vilket är en betydligt högre prevalens än vad tidigare studier i Kenya har observerat. Detta kan troligtvis bero på att denna studie riktade sig till aktivt hjälpsökande deltagare snarare än en slumpmässigt vald demografisk grupp. Det observerades inget samband mellan deltagarnas SER och utomhustid, närarbete eller ålder. / Purpose: The purpose of this study was to investigate the prevalence of myopia among individuals seeking visual help in Kenya and analyze associated environmental factors in this population.   Methods: Over eight days, individuals were seeking help for their vision in the cities of Nairobi, Naivasha, and Nakuru in Kenya. A binocular, subjective refraction was conducted on all participants using flippers, trial lenses, and trial frames. Following the refraction, participants completed a questionnaire regarding environmental factors. The results were then analyzed to explore potential correlations between environmental factors and participants' refraction. For this study, myopia was defined as a Spherical Equivalent Refraction (SER) of ≤ -0.50D.   Results: A total of 125 participants aged between 8 and 20, with a mean age of 15.1 years (Standard deviation (SD) ±3.21), were included in the study. Myopia was observed in 42.2% of the participants. There was no significant correlation found between participants’ refraction and outdoor time (p=0.221), near work (p=0.445), or age (p=0.142). However, a significant difference in time spent outdoors was observed when comparing participants who attended school and those who did not (p=0.01). Furthermore, significant differences were observed between groups with and without previous correction regarding outdoor time (p=0.014), age (p=<0.001), and Spherical Equivalent Refraction (SER) (p=0.008).  Conclusion: The study highlights a significantly higher prevalence of myopia, affecting almost half of the participants, compared to previous observations in Kenya. This discrepancy is likely attributed to the study's focus on actively help-seeking participants rather than a randomly selected demographic group. Furthermore, no significant association was found between participants' Spherical Equivalent Refraction (SER) and outdoor time, near work, or age.

As disturbed binocular functions in small children may lead to severe amblyopia it is of interest to detect it as early as possible. Most tests for binocular functions, however, demand active cooperation and may be unreliable in children up to 4-5 years of age. This study therefore aims to employ visual evoked potentials (VEP) to enable the examiner to evaluate the binocular function in a subject without need of active cooperation from the subject. Initially we studied the relation of suprathreshold contrast to the latency of the transient pattern VEP (tpVEP). Although suprathreshold contrast independently influenced the tpVEP latency, interindividual variation was too large to suggest tpVEP as a possible method for objectively measuring contrast sensitivity in a subject. The tpVEP latency in normal and microstrabismic adult subjects was examined. It was significantly shorter with binocular viewing in normals, but not in the microstrabismic group. Contrast sensitivity and tpVEP latency was examined in adults, both with normal binocularity and with microstrabismus, using both luminance (black-and-white) contrast and colour contrast patterns. The tpVEP latency to colour contrast, like that to luminance contrast, is shorter in normal subjects who view the stimulus binocularly. Interindividual variation or overlap between the normal and microstrabismic groups did not improve with colour contrast. The most significant features of the tpVEP are amplitude and latency. Depending on stimulus conditions, the response may show variations in configuration, amplitude and, to a lesser degree, latency. To decrease the influence of such variations steady-state VEP (ssVEP) can be used. The stimulus is presented in a fast repetitive manner, yielding a VEP response shaped as a continuous curve. The frequency components of this curve can be analysed using Fast Fourier Analysis. Fast Fourier analysis of ssVEP in children aged 8-15 years with normal binocularity and with microstrabismus showed that the power of the second harmonic (the double frequency of stimulus frequency) of the response with binocular viewing was larger than with monocular viewing, both in normals and microstrabismic subjects. For higher stimulus frequencies, microstrabismic subjects showed a significantly lower power of the second harmonic compared with subjects with normal binocularity, when the stimulus was presented binocularly. Finally, Fast Fourier analysed ssVEP in pre-school children aged 4-5 years was studied. A normal group was compared with a group with microstrabismus and a group with significant amblyopia. Amblyopic subjects had significant interocular differences in the first harmonic. We confirmed the significant difference found between microstrabismic subjects and subjects with normal binocularity regarding the second harmonic’s power with higher temporal frequency binocular stimulation, although at a slightly lower frequency than for older children. A low power of the second harmonic in the ssVEP to a binocular stimulus with high temporal frequency is a strong indicator of disturbed binocular function. / För att förhindra amblyopi (ensidig synsvaghet) hos barn är det viktigt att upptäcka störningar i samsynsfunktionerna så tidigt som möjligt. Samsynstester kräver dock aktiv medverkan och kan ge osäkra resultat hos barn upp till 4-5 års ålder. Den här avhandlingen studerar möjligheterna att utifrån tidsmässiga (temporala) egenskaper hos visual evoked potentials (VEP) undersöka samsynsfunktioner objektivt, utan att den undersökte behöver medverka aktivt. Första delstudien visar att ett synstimulus kontrastnivå i relation till kontrastkänslighetströskeln oberoende påverkar latensen i VEP, men variationer mellan individer gör metoden olämplig som objektiv kontrastkänslighetstest. Andra delstudien jämför latensen i VEP hos individer med normal samsyn med den hos personer med mikroskelning. Stimulering av båda ögonen gav signifikant kortare latens än stimulering av ett öga hos normala, men inte hos mikroskelare. I den tredje delstudien jämfördes känslighet för luminanskontrast och färgkontrast hos individer med normal samsyn och personer med mikroskelning. Både luminansmönster (svart-vita) och färgkontrastmönster upptäcktes vid lägre kontrast om båda ögonen stimulerades istället för ett i taget hos normalseende. Mikroskelare uppfattade mönstren sämre med båda ögonen än med ett öga (det dominanta). Latensen i VEP mättes i båda grupperna för både luminans- och färgkontrastmönster. Båda typerna av kontrast gav förkortning av latensen när båda ögonen stimulerades vid normal samsyn, men denna förkortning uteblev hos mikroskelare. Både luminans- och färgkontrast gav för varierande resultat för att utnyttja metoden för objektiv undersökning av samsynen. Fourier-analys innebär att en kurvform delas upp i sinuskurvor med olika frekvens, amplitud och fas. Om ett stimulus växlar hastigt får man ett steady-state VEP (ssVEP), dvs en kontinuerligt vågformad VEP-kurva, som kan delas upp i delsinuskurvor med Fourieranalys. Detta gör att man särskilt kan studera frekvenser som är relaterade till stimuleringsfrekvensen, till exempel grundton och övertoner (multipler av grundtonsfrekvensen). Barn 8-15 år gamla, med normal samsyn och med mikroskelning undersöktes med ssVEP i det fjärde delarbetet. Den första övertonen (= ”second harmonic”) var statistiskt signifikant svagare hos mikroskelare jämfört med normala individer, när stimuleringsfrekvensen var hög. Det femte och sista delarbetet undersökte ssVEP hos 4-5 år gamla förskolebarn på motsvarande sätt. I denna studie deltog också en grupp barn med amblyopi (synsvaghet) på ena ögat. På en något lägre stimuleringsfrekvens bekräftades den svagare första övertonen hos barnen med mikroskelning jämfört med barnen med normal samsyn. De amblyopa barnen visade tydligast förändringar vid lägre stimuleringsfrekvenser och i ssVEP:s grundtonsfrekvens (= ”first harmonic” eller ”fundamental harmonic”). Resultaten i de olika grupperna är så pass åtskilda att metoden verkar lämpa sig för objektiv undersökning av samsynsfunktioner, i det att en svag första överton i binokulärt ssVEP utlöst av hög stimuleringsfrekvens inger en stark misstanke om störd samsyn, medan en stor skillnad i grundtonens styrka i höger respektive vänster ögas ssVEP tyder på amblyopi.

Introduction: The extraocular muscles (EOMs) are considered a separate class of skeletal muscle, allotype. Myosin is the major contractile protein in muscle. The myosin heavy chain (MyHC) isoforms are the best molecular markers of functional heterogeneity of muscle fibers. The relaxation rate, reflects the rate at which Ca2+ is transported back into the sarcoplasmic reticulum (SR) mostly by SR Ca2+ATPase (SERCA). Myosin binding protein C (MyBP-C), plays a physiological role in regulating contraction. The laminins (Ln) are the major non-collagenous components of the basement membrane (BM) surrounding muscle fibers and are important for muscle fiber integrity. Methods: Adult human EOMs were studied with SDS-PAGE, immunoblots and immunocytochemistry, the latter with antibodies against six MyHC, 2 SERCA, 2 MyBP-C and 8 laminin chain isoforms. The capillary density was also determined. Results: Most fibers contained a mixture of MyHC isoforms. Three major groups of fibers could be distinguished. Fast fibers that stained with anti-MyHCIIa, slow fibers that stained with anti-MyHCI and MyHCeompos/MyHCIIaneg-fibers that stained with neither of these antibodies but with anti-MyHCI+IIa+eom and anti-MyHCeom. A majority of the fibers contained both SERCA1 and 2 whereas 1% were unstained with both antibodies. Biochemically SERCA2 was more abundant than SERCA1. MyBP-Cfast was not present in the EOMs and MyBP-Cslow was only detected immunocytochemically. The extrasynaptical BM of the EOM muscle fibers contained Lna2, b1, b2, g1, a4 and a5 chains. The capillary density in the EOMs was very high (1050 +/-190 capillaries/mm2) and significantly (p<0.05) higher in the orbital than in the global layer. Conclusions: The co-existence of complex mixtures of several crucial protein isoforms provide the human EOMs with a unique molecular portfolio that a) allows a highly specific fine-tuning regime of contraction and relaxation, and b) imparts structural properties that are likely to contribute to protection against certain neuromuscular diseases.

Kirurgiskt borttagande av ett öga kan orsakas av trauma eller ögonsjukdom. I Sverige finns det drygt 7000 personer med ögonprotes. Borttagandet av ögat sker genom enukleation, evisceration eller exenteration. Det monokulära seendet inverkar på den visuella funktionen och därmed påverkas vardagliga aktiviteter och arbetsliv. Ögonsjuksköterskans omvårdnad inriktas på att ge stöd för att främja anpassning. Syftet med studien var att beskriva hur personer som bar ögonprotes upplevde sin livskvalitet efter att ha genomgått ett kirurgiskt borttagande av ett öga. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie som baserades på 13 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades med latent innehållsanalys vilket utmynnande i kategorierna fysisk, psykisk och social påverkan samt påverkan på vardagslivet. Resultatet visade att livskvaliteten påverkades av faktorer som den allmänna hälsan, obehag från ögonhålan, utseende, synfunktion, psykiskt välbefinnande, självkänsla, relationer, rollbegränsningar, begränsade fritidsaktiviteter, arbetsförmåga samt tid. För att personer med ögonprotes ska kunna anpassa sig till den nya situationen krävs medvetenhet, bra copingstrategier och engagemang från individen. Denna studie ger ögonsjuksköterskor insikt i hur livskvaliteten påverkas så de kan ge ett riktat stöd till personer med ögonprotes. Vidare forskning bör inrikta sig på djupgående intervjuer för ökad kunskap inom ämnesområdet. / Surgical removal of an eye can be caused by trauma or eye disease. In Sweden there are over 7000 persons with an artificial eye. The removal of the eye is done through enucleation, evisceration or exenteration. The monocular vision affects the visual function and thereby everyday activities and work. The ophthalmic nurse’s care focus on providing support to promote adjustment. The aim of the study was to describe how persons wearing artificial eyes experienced their quality of life after going through a surgical removal of an eye. The study was carried out as a systematic literature study which was based on 13 scientific articles. The articles were analysed with latent content analysis which lead to the categories physical, psychological and social impact and impact on everyday life. The results showed that the quality of life was affected by factors such as general health, discomfort from the orbital cavity, appearance, visual function, psychological well-being, self-esteem, relationships, role limitations, limited leisure activities, work capacity and time. For persons wearing artificial eyes to be able to adapt to the new situation, awareness, good coping strategies and commitment from the individual are required. This study gives ophthalmic nurses insight into how the quality of life is affected so they can provide targeted support to people with artificial eyes. Further research should focus on indepth interviews for increased knowledge in the field.

Bakgrund: Oftalmologisk sjukvård står inför framtida förändringar av flera orsaker. Antalet patienter, som är i behov av ögonsjukvård ökar stadigt, både i takt med att befolkningen blir äldre, men även beroende av kunskaps- och teknikutveckling. I och med detta behövs fler specialistsjuksköterskor. Syfte: Att undersöka ögonsjuksköterskors uppfattning om den specialistutbildade ögonsjuksköterskans kompetens inom oftalmologisk omvårdnad. Metod: En intervjustudie med fokusgrupper och induktiv ansats genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och utmynnade i tre kategorier som svarade mot syftet; Från nybörjare till expert, Otydlig rollfördelning samt Specialistsjuksköterskors potential. Resultat: Ögonsjukvård uppfattades vara en komplex verksamhet som kräver hög kompetens. Sjuksköterskor som arbetade inom ögonsjukvården ansågs vara drivande både inom utveckling av den egna professionen och för att ytterligare stärka den personcentrerade vården. Specialistutbildade sjuksköterskor uppfattade dock att deras förvärvade kompetens och vilja till utveckling inte togs tillvara i den utsträckning som önskades. Det fanns även en entydig uppfattning att professionen omgärdades av en otydlighet, vilket bidrog till svårigheter att implementera specialistsjuksköterskors funktion och kompetens. Konklusion: Resultatet visar en entydig uppfattning att specialistutbildningen måste leda till mer avancerade eller ansvarsfulla arbetsuppgifter för att motivera till vidareutbildning. Studiens resultat kan vara av betydelse för att belysa kompetensen hos en specialistsjuksköterska inom oftalmologisk omvårdnad. / Background: The field of ophthalmic health care is due to undergo changes in the future for different reasons. The number of patients in need of ophthalmic care are increasing because of longer life expectancy along with a better understanding and technical development of ophthalmology. Thus, creating a demand for ophthalmic nurses. Purpose: To examine ophthalmic nurses perception of competence in ophthalmic care among specialist nurses. Method: This study was conducted as a focus group interview with an inductive approach. Quantitative content analysis was used and resulted in three main categories; From novice to expert, Lack of role clarity and Specialist nurses’ potential. Results: Results of the study find that ophthalmic care is described as complex, demands a high degree of competence and that ophthalmic nurses are ambitious and dedicated in improving their profession and the care of patients. Unfortunately, the competence and dedication from ophthalmic nurses have not received much attention. Conclusion: Results show with unequivocal importance that motivating nurses to complete specialist studies must be met accordingly either through more advanced duties or an increase of responsibility for said duties. The studies result can be of importance in shedding light on the competence of specialist nurses in ophthalmic care.

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vilka okulära och neurooftalmiska manifestationer Covid-19 (SARS-CoV-2) kan orsaka. Ett sekundärt syfte var dessutom att lyfta fram de direkta och indirekta symtom och problem som en optiker bör vara medveten om vid undersökning av patienter som har drabbats av en SARS‑CoV‑2-infektion. Metod: Litteraturstudien grundar sig i sökningar på databaserna PubMed och Web of Science. Sökningarna genomfördes mellan 2022-03-21 och 2022‑03‑29. Inklusionskriterier var att studierna fanns tillgängliga i fulltext, språket var på engelska eller svenska och var publicerade från januari 2020 till mars 2022. Reviewartiklar och fallstudier där enstaka individer (n≤8) undersöktes exkluderades. Studier som inte uppfyllde kraven om relevant innehåll till vårt syfte exkluderades.  Resultat: Både okulär och neurooftalmisk påverkan kan ses till följd av Covid-19 samt att prevalensen av påverkan kan variera. Vanligt förekommande okulära manifestationer var bland annat konjunktivit, ökat tårflöde och fotofobi. Vanligt förekommande neurooftalmiska manifestationer var bland annat onormala ögonrörelser, huvudvärk och yrsel.  Slutsats: Covid-19 kan leda till okulär, neurooftalmisk och indirekt påverkan. Det är en ny sjukdom och därför krävs ytterligare forskning. Optiker bör vara medvetna om vilka okulära och neurooftalmiska manifestationer som kan förknippas med Covid-19 samt hur det går att hjälpa dessa patienter på bästa sätt. Vanligt förekommande manifestationer inkluderar konjunktivit och förändringar i ögonrörelser.

Syfte: Syftet med studien är att jämföra vergenser, forier, och konvergensnärpunkt (KNP) mellan deltagare diagnosticerade med post-covid samt en kontrollgrupp av deltagare utan post-covid diagnos.  Metod: Studien innefattade 10 patienter diagnosticerade med post-covid samt 10 patienter utan post-covid diagnos, samtliga i Linköping hos Optiker Almå. Alla deltagare fick genomgå en synundersökning inledningsvis och blev tillfrågande om att delta i studien. Initialt uppmättes deltagarnas forier med Schober´s test. Sedan blev patienterna undersökta på konvergensnärpunkt med hjälp av en RAF-stav, samt prismastav för att mäta vergensförmågan.  Resultat: Medelvärdet för vergenserna på avstånd med Bas IN (negativa vergenser) var 7,0 prd för post-covid gruppen, kontrollgruppen hade ett medelvärde på 12.2 prd i motsvarande mätning. Vid Bas UT (positiva vergenser) på avstånd hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,4 prd i jämförelse med 19,3 prd för kontrollgruppen. På 40 cm hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,5 prd för negativa vergenser, kontrollgruppens medelvärde var vid samma mätning 21,6 prd. För positiva vergenser på 40 cm var medelvärdena 17,6 prd för gruppen med post-covid och 27,2 prd för kontrollgruppen. Hela åtta deltagare med post-covid hade en avlägsen konvergensnärpunkt. I kontrollgruppen hade enbart två deltagare en avlägsen konvergensnärpunkt.  Slutsats: Personer med post-covid har nedsatta vergenser i jämförelse med en kontrollgrupp utan post-covid diagnos, där de positiva vergenserna är nedsatta i något störe utsträckning. En nedsatt konvergensförmåga är också förekommande i samband med post-covid. Ingen skillnad i storleken på forier förekom, även om post-covid gruppen uppvisade forier i större utsträckning jämfört med kontrollgruppen.