Detta är en narrativ studie där syftet är att fånga flickors upplevelse av skolan från högstadietiden och fram i gymnasieåldern. Jag utgår från livsberättelse som metod. Mina informanter är fyra unga kvinnor som hade problematisk högstadietid men ändå lyckades att gå ett yrkesprogram på gymnasiet. Mina frågeställningar är: Hur kan de unga kvinnornas problematiska högstadietid upplevas? Hur kan kommunikationen och relationen mellan de unga kvinnorna och skolans personal upplevas? Vilka vändpunkter kan vara avgörande för att de unga kvinnorna ska uppleva att de kan fullfölja sina studier?Genom mina informanters berättelser fångade jag de avgörande vändpunkterna som gjorde att de kunde fullfölja en gymnasieutbildning. Resultatet visar att informanterna upplevde en högstadietid i kaos med stökiga lektioner, mobbning och skolk. Kommunikationen upplevdes som vertikal under högstadietiden, enligt informanterna Läraren talade till eleven, inte med eleven. Vändpunkter för informanterna var att komma till en gymnasieskola där kommunikationen upplevdes som horisontell. Informanterna ansåg att lärarna var skickliga på att se och förstå deras verklighet. Ytterligare vändpunkter var att tre av informanterna fick en diagnos. Då upplevde de unga kvinnorna en annan uppmärksamhet som ledde till bättre kommunikation. De kände sig sedda och bekräftade. Jag fann i min undersökning framför allt tre faktorer som haft stor betydelse för att lyckas med studierna och bli godkända på kurserna; inkludering, mellanmänskliga relationer och samarbete mellan skola och andra aktörer såsom sjukvård och vårdnadshavare.

Bakgrund: Fyrtiosex miljoner inducerade aborter, det vill säga graviditeter som avsiktligt avbryts, utförs i världen varje år. Flera olika fysiska samt psykiska konsekvenser kan uppstå hos den kvinna som genomgått en abort. Beroende på förutsättningar, process och bemötande ser verkan olika ut hos olika kvinnor. Det kan vara betydelsefullt för barnmorskor att ha kunskap kring detta för att vid behov kunna ge det stöd som behövs under hela abortprocessen. Syfte: Syftet med denna uppsats var att beskriva psykologiska reaktioner samt risk för psykisk ohälsa hos kvinnor till följd av legal abort som genomförts på grund av oönskad graviditet. Metod: Följande arbete är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderadats. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed, PsycINFO och CINAHL. Både kvalitativa och kvantitativa studier som kvalitetsgranskats ingår i studien. Resultat: Resultatet genererade tre teman; Positiva upplevelser av abort, Negativa upplevelser av abort samt Risk och riskfaktorer att utveckla psykisk ohälsa. Oavsett om kvinnan överlag hade positiva eller negativa känslor fann kvinnorna vanligen att beslutet var det rätta. Risken att utveckla psykisk ohälsa tycktes inte öka efter en inducerad abort. Slutsats: Kvinnor kan uppleva både positiva och negativa känslor efter att de genomgått en inducerad legal abort. Den mest förekommande känslan efter aborten var känslan av rätt beslut. Kvinnor tycks inte löpa någon större risk att utveckla psykisk ohälsa efter att de genomgått en abort.

Sjukfrånvaro och psykisk ohälsa som sjukfrånvaroorsak ökar för både kvinnor och män. I rapporter, analyser, åtgärdsprogram och tidningsartiklar läggs konsekvent det störst fokus på kvinnors sjukfrånvaro och psykisk ohälsa som frånvaroorsak, samt i orsaksförklaringar till den höga sjukfrånvaron. Utifrån ett socialkonstruktionistiskt genusperspektiv har en textanalys gjorts av sex olika dokument som behandlar sjukfrånvaro och eller psykisk ohälsa som sjukfrånvaroorsak, för att besvara frågeställningar: (1) Hur framställs kvinnor och män i texterna? (2) Finns en eventuell påverkan av genusnormer i hur kvinnor och män framställs i texterna? (3) Återfinns föreställningar om kvinnor, sjukdom, psykisk ohälsa och kvinnors biologiska ”särart”, i texterna som analyseras? I textanalysen framkom, i varierande omfattning, att genom att framställa fenomenet (problemet) sjukfrånvaro med tyngdpunkten på kvinnors sjukfrånvaro, där orsaksförklaringar fokuserar på kvinnor och på kvinnors psykiska ohälsa som sjukfrånvaroorsak, skapas och reproduceras en föreställning av ett samband mellan kvinnor, sjukfrånvaro och psykisk ohälsa. Vidare framkom en brist i resonemang om att psykisk ohälsa sedan 2014 är den främsta sjukfrånvaroorsak för män. En tolkning om varför detta ”utelämnas” är att det inte bedöms som relevant, eftersom psykisk ohälsa som främsta frånvaroorsak för kvinnor funnits länge. En alternativ tolkning är att sjukfrånvaro och psykisk ohälsa som frånvaroorsak associeras med kvinnor. Kvinnor har dubbelt så hög sjukfrånvaro som män och därmed en högre andel med psykisk ohälsa som frånvaroorsak. Detta leder till att den höga sjukfrånvaron, dess orsaker osv. kan anses vara ett så kallat. ”kvinnoproblem” och medför en risk att inte uppfattas som ett samhällsproblem.

Bakgrund: En tredjedel av Europas befolkning drabbas av någon form av psykisk ohälsa varje år. Personer med psykisk ohälsa drabbas oftare av medicinska åkommor än andra och behöver därför vårdas på somatiska avdelningar och mottagningar. Patienter med psykisk ohälsa upplever att hälso- och sjukvårdspersonalen inte visar intresse för dem och att de inte blir betrodda. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats användes. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys där kondensering, kodning och kategorisering av meningsenheter utfördes. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna, otillräcklig kunskap, olämplig miljö samt tidigare erfarenheter. Underkategorierna som framkom var, osäkerhet, brist på tid och brist på personal. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att deras otillräckliga kunskap, deras tidigare erfarenheter samt arbetsmiljön påverkade deras upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Sjuksköterskorna kände sig osäkra i vårdandet och att deras kunskap inom området inte räckte till för att ge patienterna den vård de har rätt till. Litteraturstudien kan bidra till en ökad förståelse för hur sjuksköterskan upplever vårdandet av patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Genom att förstå sjuksköterskans upplevelser kan förbättringar inom stöd och utbildning arbetas fram så att sjuksköterskorna är mer bekväma med att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.

The aim of our study was to do research about the importance of attachment, in relation to children and young people´s development and lerning in preschool and in school. We also analyzed what the consequences of an inadequate attachment are to children and young people. Our focus has been on social development and the relationship's importance to mental health. We used qualitative interviews as a method to collect data. We interviewed both preschool educators and teachers in the school to find out their views and experiences of attachment. Preschool educators described in the interviews that the attachment is about building relationships and creating security for the children. The teachers described the attachment as trust and having confidence in other people. All the educators had little knowledge about the different attachmentpatterns but still a long experience of working with these children and young people. Sometimes there were obstacles around children with insecure attachment so the teacher had to consider their individual needs and circumstances. To make them feel secure and attached to the teacher, they had to treat them carefully and with respect. They highlighted the importance of teachers' attitude where they would be caring, responsive and see from the children’s perspective. To create a secure schoolenvironment you need to have good staffing with expertise who have an attitude of boundaries and structure. For teachers to create opportunities for good attachment, they must build good relations, provide children with much confirmation and consider their different needs. The children that need extra support to various reasons, teachers can make adjustments for them and creating an adequate learning environment that motivates and strengthens their self-esteem.

Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka positiva respektive negativa faktorer som kan ha en inverkan på återhämtningsprocessen hos individer med psykisk ohälsa. För att inhämta material har sju semistrukturerade djupintervjuer genomförts, alla med individer som har fått någon form av insats via psykiatrin. Resultatet som framkommer visar att medicinering är en central del i återhämtningen då detta har möjliggjort stabilitet i vardagen genom att minska symptom av den psykiska ohälsan. Vidare framkommer det att återhämtningsprocessen påverkas av bemötande, både från professionella, familj och vänner. Påverkan kan vara både negativ och positiv, beroende på om bemötandet är gott eller inte. Slutligen framkommer det även att kunskap och förståelse för den psykiska ohälsan/diagnosen är en central del i återhämtningsprocessen. Det kan bidra till att känslan av skuld och skam minskar samt att individen får lärdom om hur symptomen ska hanteras. För individens nätverk kan denna förståelse och kunskap vara positiv genom att det ger möjlighet för dem att ge rätt sorts stöd och hjälp som individen är i behov av. Resultatet som framkommer i föreliggande studie bidrar till en fördjupad kunskap och förståelse som kan påverka utformningen av hjälpinsatser för individer med psykisk ohälsa.

Mediernas makt över dagordningen i ett samhälle är en viktig fråga och i stora stycken en fråga om påverkan och på vilket sätt medierna bestämmer vad vi ska tänka på, och hur vi ska göra det. Med detta övergripande perspektiv begrundar studien 5 stora tidningars ledarsidor och deras framställning av den växande gruppen av unga människor med psykisk ohälsa. Med hjälp av en modell (FIMPUS) framtagen ur empirin analyseras tidningarnas dispositionsregimer i relation till ämnet med fem års mellanrum, med start 1996 och avslut tjugo år senare - 2016. Med tanke på att det är framtiden som sitter med vånda i väntrummet och var femte ung kvinna mellan 18-24 år i Stockholms län har en psykiatrisk diagnos skulle man kanske ha förväntat sig ett större engagemang eller kunskapsdjup i frågan hos de mäktiga opinionsbildarna. Av studien framgår dock att ämnet varken är omhuldat på ledarplats eller särskilt dynamiskt problematiserat. Det magra material som stått att finna kan således i någon mening betraktas som ett allvarsamt och oroväckande bidrag till forskningen om dagordningar – eller den besynnerliga frånvaron av dem. I det här fallet i en onekligen betydande och viktiga samhällsfråga.

Skolsköterskor kan dagligen möta elever med psykisk ohälsa i sitt arbete och har en betydelsefull roll att ge stöd och vara till hjälp för att främja elevers hälsa och välmående. Den psykiska ohälsan bland elever ökar och det är viktigt att tidigt kunna identifiera tecken på ohälsa. Ett samarbete med eleverna, deras familjer och med andra instanser är viktigt för att främja elevernas hälsa. Tidigare forskning visar att skolsköterskorna saknar viss kunskap och metoder för att möta elever som mår psykiskt dåligt och att de även kan känna sig ensamma i sin yrkesroll. Syftet med studien är att undersöka skolsköterskors upplevelser av att möta och arbeta med elever som har psykisk ohälsa. En kvalitativ studie har genomförts genom intervjuer med tio stycken skolsköterskor på grund- och högstadieskolor. Datamaterialet har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Efter analysen framkom två kategorier vilka var: att möta elever och föräldrar samt olika sätt att arbeta med elever med psykisk ohälsa. Resultatet visar att skolsköterskor möter elever med olika problematik och känslotillstånd vilket kan framkalla känslor som maktlöshet, frustration, glädje och otillräcklighet hos skolsköterskor. Det framkom att skolsköterskor ställs inför utmaningar som till exempel bristande föräldrakontakt och föräldrastöd samt en saknad av metoder för att arbeta med psykisk ohälsa. För att kunna ge elever stöd och hjälp är det viktigt att skolsköterskor kan vara tillgängliga så mycket som möjligt och att samverkan med föräldrar och andra instanser är välfungerande. Arbetslivserfarenheten och stödet skolsköterskor får genom handledning upplevdes betydelsefullt för att kunna hantera situationer som uppstår. Ytterligare forskning inom området behövs enligt författarna.

Psykisk ohälsa är ett globalt samhällsproblem som i hög grad även är utbrett i Sverige, specifikt för unga vuxna. Samtidigt kvarstår de negativa attityder gentemot ohälsan som historiskt varit utbredda. Psykisk ohälsa inkluderar psykiska sjukdomar och psykiska besvär, där den senare beskriver nedsatt psykiskt mående som inte diagnostiseras som sjukdom. Besvären har uppmärksammats i populärkulturen och det finns indikationer på att dessa i högre utsträckning börjar uppfattas som medicinska problem, en process som benämns som medikalisering. Dock har rådande forskning om psykisk ohälsa näst intill enbart fokuserat på psykiska sjukdomar, vilket gjort att psykiska besvär är sånär som ett outforskat ämne. Denna studie undersökte därför psykiska besvär med syftet att studera svenska universitet- och högskolestudenters uppfattningar om dessa. Frågeställningarna inriktades på om svenska studenter hade accepterande eller stigmatiserande attityder till psykiska besvär, i vilken grad de hade medikaliserade föreställningar om psykiska besvär samt om det fanns relationer mellan och inom dessa. Den teoretiska analysen använde kategorisering, stigmatisering och medikalisering som ramverk. En kvantitativ ansats tillämpades och en egenkonstruerad enkät användes som metod. Resultatet visade att svenska studenter generellt hade accepterande attityder till psykiska besvär med vissa undantag. Studenterna hade medikaliserade föreställningar om psykiska besvär i relativt hög grad och erfarenheten av psykiska besvär var hög. Analysen av relationerna mellan och inom attityder och föreställningar visade inga entydiga kausala samband men att de var relaterade till varandra. Psykiska besvär ansågs vara ett allvarligt problem som bör hanteras av sjukvården och som alla kan drabbas av, samt delvis vara ett medicinskt problem som ibland är en godtagbar ursäkt för att inte umgås. Vidare ansågs psykiska besvär vara ett problem som eventuellt kan gå över med rätt attityd vilket relaterades till delade uppfattningar kring skam över besvären och viljan att berätta om dem. Relationerna är således komplexa och bör undersökas vidare.

Bakgrund: Psykisk ohälsa drabbar i genomsnitt var tionde människa och är ett globalt problem. Psykisk ohälsa är stigmatiserat i samhället och kan leda till negativa attityder. När vårdpersonal har negativa attityder mot psykisk ohälsa kan det påverka vårdrelationen till dessa patienter. Personer med psykisk ohälsa har en ökad somatisk sjuklighet och ökad dödlighet i behandlingsbara sjukdomar. Den somatiska vården har svårt att möta de behov patienter med psykisk ohälsa har och dagens sjuksköterskeutbildning ger sjuksköterkorna en bristfällig kunskapsgrund i området. Vårdpersonal inom somatisk vård möter dessa individer som patienter och det är viktigt att personalen kan bemöta dem på rätt sätt så de kan få den vård de behöver. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades i studien. En latent innehållsanalys utfördes och resulterade i två teman. Resultat: Sjuksköterskorna kände oro, rädsla, motvilja eller frustration i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Deras upplevelser var en följd av att de brister som fanns i den somatiska vården för dessa patienter, främst relaterat till arbetsmiljö, kunskap och attityder. Resultatet redovisades i två teman: distansera sig och göra så gott man kan, men inte räcka till. Slutsats: Sjuksköterskorna behöver öka sin kunskap om psykisk ohälsa och hur det påverkar individen. Detta skulle göra det lättare för sjuksköterskorna att etablera en mellanmänsklig relation samt öka deras förmåga att kunna bemöta och bedöma patienternas hälsa.