En nyligen genomförd studie visade att reaktioner mellan vissa radikaler och omättade alkener är snabbare vid rumstemperatur än vad man tidigare har trott. Dessa reaktioner är viktiga för atmosfäriska oxidationscykler och följaktligen var syftet med detta masterprojekt att beräkna hastighetskonstanterna för dessa reaktioner mellan metyljodid och 1-jodidpentan med tetrametyletylen, isopren och limonen vid rumstemperatur genom att kvantifiera respektive epoxid; tetrametyloxiran, isoprenmonoxid och limonen 1,2 epoxid, som producerades. För att uppfylla syftet utfördes experiment på referensföreningarna tetrametyletylen, isoprenmonoxid, limonen och limonen 1,2 epoxid och på prover tagna från en kolonnflödesreaktor. Dessa experiment genomfördes för att kunna utveckla en lämplig provtagningsmetod och analysmetod med termisk desorptionsenhet samt gaskromatografi och masspektrometri (TD-GCMS). Slutsatsen som drogs var att Tenax® TA adsorbentrör är kompatibla med dessa ämnen och att den föreslagna TD-GCMS metoden är effektiv. Dessutom drogs slutsatsen att tetrametyloxiran inte hittades i reaktorproverna (varken i alkenproverna eller reaktorproverna), vilket resulterade i att hastighetskonstanten inte kunde beräknas. Dessutom var kvantifiering av reaktorproverna inte möjlig. / A recent study has shown that the reaction between some radicals and unsaturated alkenes is faster at room temperature than previously believed. These reactions are important for atmospheric oxidation cycles and therefore the purpose of this master project was to measure the rate coefficients for the reactions between methyl iodine and 1-iodopentane with tetramethylethylene, isoprene and limonene at room temperature by quantifying the respective epoxide; tetramethyloxirane, isoprene monoxide and limonene 1,2 epoxide, produced. In order to fulfill the purpose, experiments were conducted using the reference compounds of tetramethylethylene, isoprene monoxide, limonene and limonene 1,2 epoxide and on column flow reactor samples produced in the above mentioned reactions. These were performed in order to be able to develop an appropriate sampling method, and analysis method using thermal desorption unit gas chromatography and mass spectrometry (TD-GCMS). It was concluded that Tenax® TA adsorbent tubes are compatible with these substances and that the TD-GCMS method suggested is appropriate. It was also concluded that no tetramethyloxirane was found in the reactor samples (neither in alkene samples nor after the reactions), resulting in that it was not possible to calculate the rate coefficient. Moreover, the quantification of the reactor samples was not possible.

Bread is an important cultural and social marker, and it occurs in many contexts, often preserved as carbonised. However, as bread fragments are typically small and anonymous, their total value of them is not appreciated. Often bread material is grouped simply as organic and not considered. Material from Late Iron Age and the early Medieval times Gamla Uppsala, Valsgärde, and Gnista (Uppland County, Sweden) is analysed here. In this text, both settlement and ritual contexts were taken into consideration in the trends concerning bread production and/or consumption. This thesis aims to establish a protocol for distinguishing bread from other carbonised materials, including a macroscopic description that can be used in the field. Micro morphological and lipids analyses are relevant resources to study charred bread-like fragments recovered in archaeological contexts. Other laboratory methods, including FTIR, GC–MS, and GCIMS, were used alongside these methods. Experimental archaeology allowed for the build-up of a list of references to compare the material collected in the field. Developing a method to study these remains sheds light on the cultural value of bread, one of the most spread foodstuffs, and its connections with conviviality. / Bröd är en viktig kulturell och social markör, och det förekommer i många sammanhang ofta bevarat som förkolnat. Men eftersom brödfragmenten vanligtvis är små och anonyma, uppskattas inte deras fulla värde. Brödmaterial sorteras ofta endast som organiskt material och tas inte i vidare beaktning. Material mellan yngre järnålder och tidig medeltid från Gamla Uppsala, Valsgärde och Gnista (Upplands Län, Sverige) analyseras här. I denna text har både bosättnings- och rituella sammanhang beaktats för att undersöka trenderna kring brödproduktion och/eller konsumtion. Denna uppsats syftar till att identifiera bröd från annat förkolat material inklusive en makroskopisk beskrivning som kan användas i fält. Mikromorfologiska analyser och lipidanalyser är relevanta metoder för att studera förkolnade brödliknande fragment från arkeologiska sammanhang. Vid sidan av dessa metoder användes andra laboratoriemetoder, som inkluderade FTIR, GC–MS och GCIMS. Experimentell arkeologi gjorde det möjligt att bygga upp en lista med referenser för att jämföra det material som samlats in i fält. Dessa metoder används för att belysa det kulturella värdet av bröd, ett av de mest spridda livsmedlen och dess kopplingar till social gemenskap.

The use of internet has increased the amount of data available and gathered. Companies are investing in big data analytics to gain insights from this data. However, the value of the analysis and decisions made based on it, is dependent on the quality ofthe underlying data. For this reason, data quality has become a prevalent issue for organizations. Additionally, failures in data quality management are often due to organizational aspects. Due to the growing popularity of decentralized organizational structures, there is a need to understand how a decentralized organization can improve data quality. This thesis conducts a qualitative single case study of an organization currently shifting towards becoming data driven and struggling with maintaining data quality within the logistics industry. The purpose of the thesis is to answer the questions: • RQ1: What is data quality in the context of logistics data? • RQ2: What are the obstacles for improving data quality in a decentralized organization? • RQ3: How can these obstacles be overcome? Several data quality dimensions were identified and categorized as critical issues,issues and non-issues. From the gathered data the dimensions completeness, accuracy and consistency were found to be critical issues of data quality. The three most prevalent obstacles for improving data quality were data ownership, data standardization and understanding the importance of data quality. To overcome these obstacles the most important measures are creating data ownership structures, implementing data quality practices and changing the mindset of the employees to a data driven mindset. The generalizability of a single case study is low. However, there are insights and trends which can be derived from the results of this thesis and used for further studies and companies undergoing similar transformations. / Den ökade användningen av internet har ökat mängden data som finns tillgänglig och mängden data som samlas in. Företag påbörjar därför initiativ för att analysera dessa stora mängder data för att få ökad förståelse. Dock är värdet av analysen samt besluten som baseras på analysen beroende av kvaliteten av den underliggande data. Av denna anledning har datakvalitet blivit en viktig fråga för företag. Misslyckanden i datakvalitetshantering är ofta på grund av organisatoriska aspekter. Eftersom decentraliserade organisationsformer blir alltmer populära, finns det ett behov av att förstå hur en decentraliserad organisation kan arbeta med frågor som datakvalitet och dess förbättring. Denna uppsats är en kvalitativ studie av ett företag inom logistikbranschen som i nuläget genomgår ett skifte till att bli datadrivna och som har problem med att underhålla sin datakvalitet. Syftet med denna uppsats är att besvara frågorna: • RQ1: Vad är datakvalitet i sammanhanget logistikdata? • RQ2: Vilka är hindren för att förbättra datakvalitet i en decentraliserad organisation? • RQ3: Hur kan dessa hinder överkommas? Flera datakvalitetsdimensioner identifierades och kategoriserades som kritiska problem, problem och icke-problem. Från den insamlade informationen fanns att dimensionerna, kompletthet, exakthet och konsekvens var kritiska datakvalitetsproblem för företaget. De tre mest förekommande hindren för att förbättra datakvalité var dataägandeskap, standardisering av data samt att förstå vikten av datakvalitet. För att överkomma dessa hinder är de viktigaste åtgärderna att skapa strukturer för dataägandeskap, att implementera praxis för hantering av datakvalitet samt att ändra attityden hos de anställda gentemot datakvalitet till en datadriven attityd. Generaliseringsbarheten av en enfallsstudie är låg. Dock medför denna studie flera viktiga insikter och trender vilka kan användas för framtida studier och för företag som genomgår liknande transformationer.

In recent decades, the necessity to find a completely environmentally friendly substitute for synthetic fibres in composite applications has intensified, driven by the objective of reducing emissions in both the production and disposal of composite components. Natural fibres present a potential solution, yet they have some issues such as the inhomogeneous quality of their cross-section and mechanical properties, depending on different aspects, for example, growing conditions and the amount of intake water. Another potential solution is organic man-made fibres, such as fibre made from Cellulose NanoFibrils, which do not present the previously cited drawbacks.This thesis investigates and compares the potentials of organic fibres, either man-made or natural, in composite reinforcement applications. To accomplish this, organic fibres are integrated into composite plates using two distinct thermoset matrices, epoxy and vinyl ester, respectively via methods of hot pressing and vacuum infusion. Subsequently, the produced composite plates undergo tensile testing, with the results being compared with the theoretical values. Furthermore, microscopy is employed to examine the adhesion at the interface between reinforcement and matrix.The findings indicate that man-made fibres from Cellulose NanoFibrils bind more efficiently with thermoset matrices compared to flax fibres, making them more adept as reinforcement materials for thermoset composites. / Under de senaste decennierna har behovet av att hitta en helt miljövänlig ersättning för syntetiska fibrer i kompositapplikationer intensifierats, drivet av målet att minska utsläppen både vid produktion och avfallshantering av kompositkomponenter. Naturliga fibrer presenterar en potentiell lösning, men de har vissa problem som den ojämna kvaliteten på deras tvärsnitt och mekaniska egenskaper, beroende på olika aspekter, till exempel växtförhållanden och mängden intaget vatten. En annan potentiell lösning är organiska konstgjorda fibrer, som fibrer tillverkade av cellulosa nanofibriller, som inte har de tidigare nämnda nackdelarna.Denna avhandling undersöker och jämför potentialen hos organiska fibrer, antingen konstgjorda eller naturliga, i kompositförstärkningsapplikationer. För att uppnå detta integreras organiska fibrer i kompositplattor med hjälp av två olika termohärdande matriser, epoxi och vinyl-ester, via metoder för varmpressning och vakuuminfusion. Därefter genomgår de producerade kompositplattorna dragprovning, med resultaten jämförda med de teoretiska värdena. Dessutom används mikroskopi för att undersöka vidhäftningen vid gränssnittet mellan förstärkning och matris.Resultaten indikerar att konstgjorda fibrer från cellulosa nanofibriller binder effektivare med termohärdande matriser jämfört med linfibrer, vilket gör dem mer lämpliga som förstärkningsmaterial för termohärdande kompositer.

Begreppet gaseller har fått en allt större betydelse sedan det introducerades av Birch år 1979. Gasellföretags utmaning är att de arbetar under en hög tillväxt. Att ständigt bibehålla en snabb tillväxt och hög prestanda blir allt svårare när det sker i en oförutsebar miljö. Beslut angående organisatoriska förändringar måste tas i en snabbare takt än i andra företag. Eftersom gasellföretag skiljer sig från andra företag innebär det även att organisationens hantering av styrsystem kan vara annorlunda. Syftet med uppsatsen är att studera gasellföretags användning av formella styrsystem. Med vår studie vill vi undersöka om gasellföretags styrsystem har en mer organisk eller mekanisk karaktär. Vi vill även belysa vilken typ av tillväxt som gasellföretag har.Vi har använt en kvalitativ forskningsmetod med en abduktiv forskningsansats. Specifika urval gjordes angående teori, företag samt intervjudeltagare. Primärdatan som användes var besöksintervjuer samt skypeintervjuer med gasellföretag, forskningsfrågorna operationaliserades. Uppsatsen är utformad så att kvalitetsmåttens validitet och reliabilitet är goda. Hänsyn till forskningsetik togs för att uppfylla etikkraven. Vårt utfall blev att majoriteten av studerade gasellföretag planerade sina strategier, vilket går emot en teori att företag i oförutsebara miljöer inte använder planerade strategier. Vi anser att det inte är företags handlingsplan som skapar tillväxt utan företags platta struktur med horisontell kommunikation och god företagskultur. Fem av sex gasellföretag använder budget samt alla använder rullande prognoser, vilket innebär att gasellföretag utformar formella styrsystem trots en hög tillväxt och oförutsebara miljöer. Karaktären av budgeten var skiljaktig, både organisk och mekanisk. Gasellföretag växer främst genom organisk tillväxt och inte genom en förvärvad tillväxt. Någon exakt slutsats angående var gasellföretag befinner sig i tillväxtens fem faser kan inte fastslås. Det vi fann var att ingen av de studerade gasellföretagen befann sig högre än tredje fasen. / The concept of gazelle has become increasingly important since it was introduced by Birch in 1979. The largest challenge for a gazelle company is that they are working under high growth. Constantly maintaining a rapid growth and high performance becomes increasingly difficult when it happens in an unforeseeable environment. Decisions regarding organizational changes must be taken at a faster pace than within other companies. Because gazelle-companies often varies from other companies, their organizational control systems may also differ. The purpose of the essay is to study the use of formal control systems by gazelle-companies. We want to investigate whether the gazelle-companies control systems have a more organic or mechanical character. We also want to highlight what kind of growth a gazelle-company has. We have used a qualitative research method with an abductive research approach. Specific selection was made regarding theory, company and interviewee. The primary data used was physical interviews and skype interviews with gazelle-companies, the research questions were operationalized. The essay is designed so that the quality measurements validity and reliability are correct. Consideration of research ethics was taken to fulfil the ethics requirement. The majority of our researched gazelle-companies plan their strategies, which is the opposite to the theory that companies in unforeseeable environments don’t use planned strategies. We believe that it’s not the companies action plan that creates growth, instead it is because these companies have a flat structure with horizontal communication and a good corporate culture. Five out of six gazelle-companies use a budget and all companies use rolling forecasts, which means that gazelle-companies design formal control systems despite high growth and unforeseeable environments. The character of the budget was both organic and mechanical. Gazelle-companies grow mainly through organic growth and not through acquired growth. The exact conclusion about where a gazellecompany is in the five phases of growth can’t be determined. We found that none of the gazelles where higher than the third phase.

En ny komplex aspekt i frågan om vattenkvalité är ackumuleringen av organiska föroreningar.Den begränsade utbredningen av vattenrening i Brasilien såväl som i andra utvecklingsländervisar på ett tydligt behov av utveckling av billiga och effektiva metoder för provtagning ivatten. Bristen på den här typen av metoder försvårar idag möjligheterna att kontrolleravattenkvalitén och på så vis även arbetet med att säkerställa de sanitära förhållandena ivattentillgångar. Det här examensarbetet innehåller en sammanfattande genomgång avprinciperna för den passiva provtagningsmetoden med namnet ”Diffusive Gradients in Thin‐Films (DGT)”, som direktöversatt får det svenska namnet ”Diffusiva gradienter i tunnfilmer”.När metoden används för provtagning för att upptäcka olika organiska ämnen i vattnetbenämns den som o‐DGT.Målet med detta arbete är att ta fram en metod med målet att specifikt upptäcka olika typerav nya framväxande organiska föroreningar som i de flesta fall förekommer bara i väldigt lågakoncentrationer i vår miljö. Grundliga undersökningar genomfördes för att få svar på huruvidabiokol kan fungera som den bindande agenten i DGT apparatur och verka för att kunnaupptäcka och identifiera dessa ämnen på ett effektivt sätt.Resultaten från de undersökningar som genomförts hittills visar på att biokol har godpotential att tillämpas som bindande agent i filter för bruk i o‐DGT apparatur. De organiskaföreningarna av intresse i denna studie kunde alla detekteras, kvantifieras och identifieras.För optimering av provtagningsmetoden bör vidare studier vid varierande förhållanden medhänsyn till pH, temperatur och jonkoncentration genomföras, såväl som studier av detbindande lagrets egenskaper i förhållande till koncentration av biokol och lagrets tjocklek.Detta för att kunna optimera tekniken, och förhoppningsvis bidra till ett konventionelltanvändande av biokol på adsorberande agent i o‐DGT anordningar i framtiden. / A new complex aspect in the matter of water quality is the occurrence of emerging organicpollutants and contaminants in waste water. The currently low extent to which treatment ofwaste water is performed in Brazil, and in the world as a whole, there is a considerable needfor development of cheap and accurate in‐situ sampling methods for far‐reaching studies ofsurface water quality. The lack of such methods today makes the maintenance andestablishing of sanitary safety difficult. This diploma work gives a brief introduction to thebasic principles of the passive sampling method known as Diffusive Gradient in Thin‐films(DGT). A method that could be useful for such monitoring of quality in water bodies worldwide.The aim of this study is to develop a method, for the detection of organic emerging pollutantsand contaminants – i.e. compounds, which usually are present at very low concentrationswhen found in the environment as a result of human activity. More specifically, this workinvestigates the potential and usefulness of the application of DGT devices in detection oforganic compounds that can affect human health and ecosystems, even at lowconcentrations, however, their effects still are in need of further investigations.This study focuses on both purely technical as well as practical points of views. The efficiencyof organic DGT (o‐DGT) with biochar as the adsorbing agent is examined targeting thedetection of organic pollutants and contaminants in surface water. In this sense, the specificaim of the work is to evaluate the performance of biochar as adsorbing agent. This workshowed that the performance of biochar as the adsorbing agent in binding layers in o‐DGTsample devices can be considered as satisfactory since all compounds of interest in this studywas successfully detected, quantified an identified. Further investigations in the future areneeded to determine the effects of varying pH, temperature and ion concentration in thedeployment media, as well as the properties of the binding layer in relation to concentrationof biochar and the thickness of the layer. These in order to optimize the method for in‐situwater sampling, aiming conventional use of biochar as the adsorbing agent in the future.

Purpose: In Sweden, there are area that are polluted and in need of remediation. However, soil remediation processes have a negative secondary impact on the climate. There are various soil remediation methods to apply, of which dig and dump are the most frequently used. The method involves although high emissions of carbon dioxide. By increased use of alternative soil remediation methods, such as biological soil remediation methods, can lead to reduced impact on the climate. When choosing a remediation method, sustainability is increasingly integrated, but most decisions are still based on other factors. Psychological, social and institutional barriers are considered to have counteracted the assumption of a sustainable behaviour. Therefore, further research on stakeholder attitudes may promote the implementation of such behaviour. The aim of the work is to present suggestions for improvement on how the climate impact can be reduced in soil remediation projects. Method: The study was performed as a qualitative survey. Empirical data was obtained in verbal form through the methods literature review, document analysis and interview. From an available group, six respondents were selected who represent significant stakeholders in soil remediation projects. Stakeholders were private and public clients, contractors, consultants and regulators. Analysed documents were reports from the Swedish Environmental Protection Agency that is about the post-treatment of contaminated areas in Sweden. Findings: The study indicates that biological soil remediation methods have a lower impact on the climate than dig and dump. Furthermore, it appeared that the main factors in choosing a soil remediation method was type of contamination, time for remediation and when contamination is detected in projects. According to this background, biological methods are less applied than dig and dump. However, the study presents suggestions for improvements of how biological alternatives can be encouraged, for instance are more reference objects needed where biological soil remediation methods have been applied. Implications: One conclusion from the study is that existing regulations should be changed to make landfill more difficult and to facilitate re-use of polluted masses, and the fees for landfill should be increased. In addition, more reference objects need to be generated in Sweden that validate that biological soil remediation methods achieve acceptable levels of pollution. Furthermore, stakeholders in soil remediation projects should cooperate more, even across national borders, and together venture to try biological soil remediation methods. Limitations: The result is only valid for biological soil remediation methods and dig and dump for organic pollutants in soil. The study includes few respondents from av geographic limited available group, which means that the result cannot be generalized with certainty. Therefore, the study should be regarded as exploratory and the results thereafter. / Syfte: I Sverige återfinns områden som är förorenade och i behov av efterbehandling, dock har marksaneringsprocesser en negativ sekundär påverkan på klimatet. Det finns olika markasaneringsmetoder att tillämpa varav schakt och deponering är den mest frekvent använda. Emellertid innebär metoden höga utsläpp av koldioxid. Tillämpning av alternativa åtgärder, såsom biologiska marksaneringsmetoder, kan bidra till lägre koldioxidutsläpp. Vid val av saneringsmetod integreras hållbarhet alltmer, men de flesta besluten baseras ändå på andra faktorer. Psykologiska, sociala och institutionella hinder anses ha motverkat antagandet av ett hållbart beteende. Därför kan fortsatt forskning om intressenters inställning främja implementering av ett sådant beteende. Målet med arbetet är att presentera förbättringsförslag på hur klimatpåverkan kan minskas vid marksaneringsprojekt. Metod: Arbetet utfördes i form av en kvalitativ kartläggning. Insamling av empiri skedde i verbal form genom datainsamlingsmetoderna litteraturstudie, dokumentanalys och intervju. Ur en tillgänglig grupp valdes sex stycken respondenter som representerar betydande intressenter vid marksaneringsprojekt. Intressenterna var privat- och offentlig beställare, entreprenör, konsult samt tillsynsmyndigheter. Dokument som analyserades var rapporter från Naturvårdsverket som behandlar efterbehandling av förorenade områden i Sverige.  Resultat: Studien indikerar att biologiska marksaneringsmetoder har lägre klimat-påverkan än schakt och deponering. Vidare framgick att de främsta faktorerna vid val av marksaneringsmetod var typ av förorening, saneringstid och när föroreningen upptäcks i projekt. Med denna bakgrund tillämpas biologiska åtgärder mer sällan än schakt och deponering. Emellertid presenterar studien förbättringsförslag till hur tillämpning av biologiska alternativ kan främjas, bland annat behövs fler referensobjekt där biologiska marksaneringsmetoder tillämpats.  Konsekvenser: En slutsats från studien är att gällande regelverk bör förändras för att försvåra deponering och underlätta återanvändning av förorenade massor samt bör avgifterna för deponering höjas. Dessutom behöver fler referensobjekt genereras i Sverige som påvisar att biologiska marksaneringsmetoder uppnår godkända föroreningshalter. Vidare bör intressenterna vid marksaneringsprojekt samarbeta mer, även över nationella gränser, för att tillsammans våga tillämpa biologiska mark-saneringsmetoder.  Begränsningar: Resultatet är endast giltigt för biologiska marksaneringsmetoder samt schakt och deponering av organiska föroreningar i mark. Studien inkluderar få respondenter ur en geografiskt begränsad tillgänglig grupp, vilket gör att resultatet inte med säkerhet kan generaliseras. Därmed bör studien betraktas som utforskande och resultatet därefter.

Idag är de vanligaste använda raketerna flytande-bränsle- och fast-bränsle- raketer. Flytande-bränsle-raketer har fördelen att det kan manövreras men de har en komplex design och problem med förvaring. Fast-bränsle-raketer har en enkel design och kan förvaras men de har en miljöpåverkan och bränslet kan vara svårhanterligt. En tredje typ av raketer, hybridraketer, kan kombinera enkelheten från fasta-bränsle-raketer med manövreringsbarheten från vätske-bränsle-raketer. Trots fördelarna med hybridraketer används de inte på grund av att bränslet har låg regressionshastighet och låg densitet. Organiska additiv har visat sig förbättra dessa egenskaper. 50 organiska additiv granskades med avseende på deras specifika impuls, densitet, kostnad och användarvänlighet. De mest lovande organiska additiven utvärderades sedan experimentellt. Termogravimetrisk analys (TGA), isotermviktförlust, kompatibilitet och differentiell svepkalorimetri (DSC) användes. Resultaten indikerar att hexamin, fluorene, anthracene och 1,4-dicyanobenzene har mest potential att förbättra bränslet i hybridraketer. / Liquid propellant and solid propellant rockets are the most commonly used rockets Liquid propellant rockets have the advantage of being manoeuvrable with a high specific performance while they exhibit problems with storage and a complex design. Solid propellant rockets offer simplicity and are storable while they have a large environmental impact and could be difficult to handle. A third type of rocket, hybrid propellant rocket has the potential to combine the simplicity of solid propellant rocket with the manoeuvrability of liquid propellant rockets. While the hybrid propellant rocket offers advantages over liquid propellant and solid propellant rocket it have problems with its fuel which have a low regression rate and low density. Organic fillers were evaluated since they may increase in the regression rate and the density of the solid fuel. 50 organic fillers were assessed with regards to their specific impulse, density, cost and handling properties. The organic fillers with the most promising properties were then experimentally evaluated. Thermogravimetric analysis (TGA), isothermal weight loss test, compatibility test and differential scanning calorimetry analysis were conducted. The results indicate that hexamine, fluorene, anthracene and 1,4-dicyanobenzene are the most suitable organic fillers of those evaluated..

Efterfrågan på bättre och mer hållbart material ökar. Mer effektivt material kommer att behövas för att möta den ökande, globala efterfrågan. Hybrida organiska-oorganiska material är en typ av material som har varit av stort intresse nyligen, och kan beskrivas som en typ av material som består av både organiska och oorganiska komponenter. Denna avhandling har fokuserat på hybrida organiska-oorganiska material inspirerade av den klassiska perovskitstrukturen ABX3, där komponent A är en organisk katjon, komponent B är en divalent metalkatjon och komponent X är en anjon. Hybrida organiska-oorganiska material som är utgår från den klassiska perovskitstrukturen kan ha olika funktionella egenskaper och en bred variation av tänkbara applikationer. Några exempel på dessa egenskaper och möjliga applikationer inkluderar god fotokonduktivitet för solceller, utmärkt emissionsegenskaper för ljusdioder och justerbara dielektriska egenskaper för elektroniska växlar och sensorer.  De fysiska egenskaperna av det hybrida organiska-oorganiska materialet beror på kristallstrukturen av materialet, som i sig bestäms av valet av komponenter. På grund av de många möjligheter av organiska och oorganiska komponenter så finns det möjlighet att syntetisera helt nya hybrida organiska-oorganiska föreningar som kan ha nya eller förbättrade fysiska egenskaper.  Nuvarande hybrida organiska-oorganiska material som utgår från perovskitstrukturen använder huvudsakligen bly som divalent metalkatjon, och det beror på att den ger den bästa funktionella effekten. Blys toxicitet är dock en stor nackdel för nuvarande blybaserade hybrid oorganiska material. Möjligheten att ersätta bly med en annan divalent metall har undersökts under detta projekt. I denna avhandling så har den organiska katjonen cyclohexylammonium (CHA) varit i fokus som den organiska komponenten. Målet med detta examensarbete var att designa, syntetisera och karakterisera nytt hybrid organisk-oorganiskt material. De hybrida organiska-oorganiska föreningarna CHAZnBr3 och (CHA)2ZnBr4 syntetiserades för den första gången, så vitt författaren vet, och kommer vara i fokus i denna avhandling. De två nya hybrida organiska-oorganiska föreningarna blev strukturellt karakteriserade med X-ray Diffraction (XRD) och termiskt karakteriserade med Thermal Gravimetric Analysis (TGA) och Differential Scanning Calorimetry (DSC).  Den första föreningen, CHAZnBr3, kunde bestämmas att vara ortorombisk vid 298 K. Föreningen bestämdes vara termisk stabil upp till 490 K, och genomgår en fasövergång vid 445 K. Den andra föreningen, (CHA)2ZnBr4, kunde inte bestämmas strukturellt vid varken 100 K eller 298 K. Föreningen bestämdes vara termisk stabil upp till 490 K, och genomgår en fasövergång vid 230 K. Ytterligare karakterisering krävs för att bättre förstå egenskaperna hos dessa föreningar och deras möjliga användningsområden. / The demand for better and more sustainable material is increasing. More efficient materials will be needed to meet the growing global need. Hybrid organic-inorganic materials are one type of materials that have been of great interest recently, which can be described as a class of materials that mix organic and inorganic components. This thesis focused on hybrid organic-inorganic materials inspired by the classical perovskite crystal structure ABX3, where component A is an organic cation, component B is a divalent metal cation and component X is an anion. Hybrid organic-inorganic materials based on the classical perovskite structure may have various functional properties and may have a broad range of potential applications. Some examples of those properties as well as some and possible applications include good photoconductivity and power conversion efficiency for photovoltaic devices, excellent emission properties for light emitting diodes and tunable dielectric properties for electronic switches and sensors.  The physical properties of the hybrid organic-inorganic material are determined by the crystal structure of the material, which in turn will be decided by the choice of components. With the many possible choices for organic and inorganic components, there is an opportunity to synthesize completely new hybrid organic-inorganic compounds that may display new or superior physical properties. Current hybrid organic-inorganic materials based on the perovskite crystal structure mainly use lead as the divalent metal, since it currently gives the best performance. The toxicity of lead is a major drawback for current lead-based hybrid organic-inorganic materials. The possibility to replace lead with another divalent metal has been explored during this project. For this thesis, the organic cation cyclohexylammonium (CHA) has been of focus as the organic component. The aim of this thesis was to design, synthesize and characterize novel hybrid organic-inorganic compounds. The hybrid organic-inorganic compounds CHAZnBr3 and (CHA)2ZnBr4 were synthesized for the first time, to the best of our knowledge, and will be the focus of this thesis. The two new hybrid organic-inorganic compounds were structurally characterized by X-ray Diffraction (XRD) and thermally characterized by Thermal Gravimetric Analysis (TGA) and Differential Scanning Calorimetry (DSC).  The first compound, CHAZnBr3, could be determined to be orthorhombic at 298 K. The compound was found to be thermally stable up 490 K, and to undergo a phase transition at 445 K.  The second compound, (CHA)2ZnBr4, could not be fully structurally solved at either 100 K or 298 K. The compound was found to be thermally stable up to 490 K, and to undergo a phase transition at 230 K.  Further characterization will be needed to better understand the properties of these two compounds and their possible applications.

The United Nations have set a number of sustainability goals, Agenda 2030, in order to combat the worlds largest challenges and injustices. The energy market is one of these urgent issues which must be solved. Solar energy is expected to be the fastest growing energy source in the future energy mix. It can be a great way to provide zero emission energy and also become a key part in equality as it can provide energy to people who live off the grid today and raise quality of life all over the world. The aim of this study is to compare different ligands in a copper halide complex to conclude what structural properties of the ligand might be better suited for photoluminescent applications, and especially in solar cells. Eight ligands were chosen for the complexes depending on their level of conjugation: 4,4’-bipyridine, tri(o-tolyl)phosphine, 3,6-di-2-pyridyl-1,2,4,5-tetrazine, pyridine, pyrimidine, pyrazine, phenanthroline, and 2,2’-bipyridine. A series of analytical methods were used to compare the complexes properties; X-Ray diffraction, emission and excitation spectroscopy, time-resolved photoluminescence spectroscopy, microscopy and thermochromism. From these measurements, pyridine and pyrimidine proved to have the greatest potential for working in a solar cell. This was deduced because of the detected crystallinity, having luminescence under UV-light, forming distinct wavelength peaks during excitation and emission in the flourometer, having the longest excited state lifetime and and finally, emitting distinctive colours during thermochromism. When creating the solar cell, pyridine was chosen as ligand due to higher availability than pyrimidine. The method used in this project for making the solar cell is directly applied form a previously tested method, but which was designed for another type of electron donor. This project compared the different ways of applying the copper halide complex on to the cell. The methods used were spin-coating and SILAR for creating the copper iodide thin film and vapour diffusion and immersion to introduce the ligand. These four methods were combined systematically for all combinations. The solar cells were then put in a solar simulator where voltage, current, efficiency and fill factor was measured. The best results came form the solar cell where spin coating and immersion was used, though the overall efficiency of the created cells were low. Copper halide complexes in previous studies have been proven to be reactive with oxygen and the experiments in this project were not carried out in an inert environment. This could have had significant impact on the measurements, as reactions between the complexes and oxygen may have resulted in oxidation and thus inactivation of the complexes. Therefore, it would be interesting to conduct the syntheses again but instead in an inert environment to determine whether oxygen made a major impact on the measurements. In further studies, it would also be worthwhile to investigate how the different layers of the solar cell would have to be adapted for this particular complex to obtain higher efficiency and voltage. Also, making thin film of pyrimidine to be used in a solar cell as it showed the attributes required for a solar cell. Furthermore, it would be interesting to use derivatives of pyrimidine, such as uracil and cytosine which are abundant in nature, as they might be more sustainable choices. This is due to their inherent biodegradability and not posing a threat to either health or environment when handled.