Introduktion: Cirka 75000 personer är i behov av någon typ av palliativ vård varje år i Sverige. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på sjuksköterskans eller närståendes perspektiv. Det finns därför ett behov av att undersöka hur patienten själv upplever den palliativa vården i livets slutskede för att förbättra den vård som ges. Syfte: Att beskriva vilka aspekter patienter i palliativ vård i livets slutskede uppger som viktiga. Metod: Allmän litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Studierna kvalitetsgranskades och analyserades med tematisk analys.  Resultat: Fem teman och 11 subteman identifierades. Stöd i omgivningen - Relationer med närstående och Bra kommunikation och relation med sjukvårdspersonal, Eget beslutsfattande - Rätten till självbestämmande och Självständighet, Inre frid - Behov av att känna hopp samt acceptans inför döden, En trygg miljö - Förväntningar på platsen vården bedrivs, Upplevelsen av platsen vården bedrivs och Kunskap hos personal, Symtomlindring - Lindra lidandet och Dö utan smärta. Slutsats: Resultatet visar att flera aspekter är viktiga för patienter i livets slutskede. Att få stöd i omgivningen med betydelsefulla relationer med närstående och personal och god kommunikation ger tröst och stöd. Det är viktigt för patienter att bevara sin självbild och kontroll över sin kropp så länge som möjligt. Det är även angeläget att känna inre frid för att kunna hantera rädsla samt att uppleva vårdmiljön positivt. Att få adekvat symtomlindring och att dö befriad från smärta uppges även som centrala aspekter. Genom ett personcentrerat arbetssätt och ökad kunskap om patienters upplevelser, kan sjuksköterskorna bemöta patienternas behov i livets slutskede och ge bättre vård.

Bakgrund: Målet med den palliativa vården är att främja välbefinnandet samt lindralidande hos patienter med inkurabel och progressiv sjukdom. Det är sjuksköterskors ansvaratt uppfylla patientens och närståendes behov för att skapa god vårdkvalitet. I tidigareforskning beskriver patienter och närstående det svårt att befinna sig i den palliativavården samt vikten av att sjuksköterskor har ett gott bemötande ochförhållningssätt. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter inom denpalliativa vården. Metod: En litteraturstudie med beskrivande syntes av 10 kvalitativaartiklar. Resultat: Utifrån analys framkom två teman: Vara otillräcklig samtVara involverad. Utifrån första temat framkom två subteman Att inte ha tid samt Att saknakunskap. Utifrån andra temat Vara involverad framkom subteman Att ha existentiellasamtal, Att ge mycket av sig själv samt Att utvecklas personligt och yrkesmässigt. Slutsats: Sjuksköterskor upplever otillräcklighet relaterat till avsaknad av kunskap samt att inte hinnamed. Sjukskötskor upplever existentiella samtal med patienter och närstående som en svårmen oundviklig del av den palliativa vården. Sjuksköterskor upplever att de ger mycket av sigsjälva men samtidigt beskrivs det att de får mycket tillbaka. Arbetet inom den palliativavården leder till personlig och yrkesmässig utveckling.

Bakgrund: Då jordens befolkning blir allt äldre och vård i hemmet blir vanligareställs sjuksköterskan inom den palliativa hemsjukvården inför större krav. Hennesuppgift är att stödja patientens medverkan och autonomi i det egna vårdandet samtbidra till patientens ökade livskvalitet under livets sista tid. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i hemmet.Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Materialhämtades från databaserna CINAHL och MEDLINE. Resultatet är baserat på niovetenskapliga artiklar som granskats enligt Carlsson och Eimans bedömningsmalloch analyserats utifrån Forsberg och Wengströms innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom flertalet olika upplevelser som sjuksköterskoruttryckt i vårdandet av patienter i livets slutskede. Dessa redovisas i fem kategorier;(1) Upplevelsen av att skapa en förtroendefull vårdrelation, (2) Att känna sigotillräcklig, (3) Att känna meningsfullhet, (4) Att känna trygghet och självsäkerhetvid symtomlindring och (5) Att känna stöd från sitt team. Slutsats: Palliativ vård i patientens eget hem kan för sjuksköterskan vara en svåroch tidskrävande uppgift samtidigt som den ofta upplevs som meningsfull.Kommunikation och kontinuitet utgör grunden för en god vårdrelation mellansjuksköterska, patient och närstående vilken i sig medför en god och säker vård.Därför är det viktigt att sjuksköterskan får tillräckligt med kunskap kring detpalliativa vårdandet samt stöd från kollegor och chefer inom den kommunalahemsjukvården.

Bakgrund Palliativ vård innebär vård vid livets slutskede och är enligt World Health Organisation ett tillvägagångssätt där målet är att få en förbättrad livskvalitet hos patienter och dennes närstående, som står inför de problem som kan uppkomma vid livshotande sjukdomar. I livets slutskede är det ofta komplicerat att vara en närstående. Det kan vara den näståendes första konkreta möte med döende och döden. Ansvaret för att säkerställa att patienten mår så bra som möjligt kan vara självklart för många närstående, medan det för andra kan innebära stora uppoffringar. De närstående lever i en ovisshet där de är oroliga för den som är sjuk, utan att veta vad som kommer att hända och det skapar en oro inför framtiden. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva de närståendes erfarenheter av stöd vid palliativ vård. Metod En litteraturbaserad studie valdes som metod för att besvara syftet och få en översikt på det nuvarande kunskapsläget. Databassökning i PubMed och Cinahl samt manuell sökning genomfördes, vilket resulterade i sammanlagt 16 vetenskapliga artiklar som kritiskt granskades och sammanställdes. Resultat Närståendes erfarenheter visar att information är en viktig form av stöd. Särskilt uppskattades information angående patientens sjukdom och behandling, men användbart var även att få praktiska råd angående vårdandet av patienten. Kommunikationen mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de närstående och att informationen var anpassad till vilken palliativ fas patienten befann sig i visade sig vara av vikt för ett fungerande stöd. Gruppinterventioner visade sig vara en fungerande form av stöd enligt de närstående. De fick möjlighet att jämföra erfarenheter och dela upplevelser med andra människor i liknande livssituationer, vilket minskade känslor av ensamhet och skapade en känsla av tillhörighet. De närstående upplevde en känsla av bekräftelse genom att delta i gruppinterventioner och det blev även en form av vila genom att de närstående fick möjlighet till tid och utrymme för sig själva. Mötena blev en tillflykt från en annars pressad livssituation där de identifierade sig själva som vårdgivare. Slutsats Information är en viktig form av stöd för de närstående vid palliativ vård. Detta för att de närstående ska kunna hantera den pressade livssituation som de befinner sig i. Fungerande kommunikation mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de närstående är av avsevärd vikt för att information ska vara ett fungerande stöd. För att kunna hantera vardagen och sin roll som vårdare åt patienten behöver även de närstående stöd i form av att få en möjlighet till avlastning och vila. Detta stöd kan erbjudas från hälso- och sjukvårdspersonal såväl som familj och vänner.

Bakgrund: Palliativ vård innebär vård av en patient som förväntas dö till följd av sin sjukdom, det vill säga en döende patient. Palliativ vård syftar till att förbättra livskvaliteten hos patienterna vid livshotande sjukdom genom att lindra symtom. Specialiserad palliativ vård utförs på särskilda verksamheter med kunskap och kompetens inom området. Att som sjuksköterska arbeta inom palliativ vård kan innebära psykisk belastning men samtidigt ses sjuksköterskor som arbetar med döende patienter ha ett mera avslappnat förhållningssätt till döden och döendet. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser i mötet med döende patienter inom specialiserad palliativ vård. Metod Metoden har en kvalitativ ansats. Datainsamling genomfördes via fysiska, enskilda intervjuer med sex sjuksköterskor som arbetade inom specialiserad palliativ vård. Den insamlade data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Resultat: I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde att det fanns hinder i mötet med döende patienter, där ibland kommunikationsutmaningar och psykisk påfrestning. Mötet med döende patienter i arbetet har även till viss del påverkat sjuksköterskornas förhållningssätt till döden. I resultatet framkom det också att mötet med döende patienter i arbetet har givit en inverkan i samtliga av sjuksköterskornas liv inom olika områden. Slutsats: Slutsatsen är att hinder fanns i mötet med döende patienter, sjuksköterskornas förhållningssätt till döden har påverkats av mötet och mötet har givit en inverkan i sjuksköterskornas liv.

Bakgrund   Den palliativa vården i hemmet får allt större fokus. I den palliativa vården spelar patientens närstående en viktig roll och i hemsjukvården är detta ännu mer centralt då de ofta har en vårdande roll för patienten. De har ofta ett stort behov av stöd från vårdpersonal för att hantera den nya rollen. Syfte Syftet var att beskriva närståendes upplevelser och behov av stöd vid palliativ vård i hemmet. Metod En allmän litteraturöversikt utfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Dessa artiklar analyserades och gemensamma teman identifierades utifrån närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet. Alla artiklar granskades utifrån vetenskaplig kvalitet vilket sammanfattades i bilaga B. Resultat Närstående till patienter i den palliativa hemsjukvården har ett behov av att involveras i vården och att få information och utbildning. Goda relationer mellan närstående och personal, kontinuitet samt att ha hjälp tillgängligt dygnet runt är ett rekvisit för trygghet i vården. Närstående har ett behov av att bekräftas för det arbete de utför och att få möjlighet till emotionellt stöd utöver det praktiska och undervisande. Slutsats Närstående har ett stort behov av att involveras, informeras, bekräftas och att avlastas av det palliativa hemsjukvårdsteamet för att hjälpa dem att axla en vårdande roll.

Stöd och information har visat sig vara av betydelse för närstående inom palliativ vård beträffande deras behov och inverkan på deras eget välbefinnande. Utbildning och personliga egenskaper hos sjuksköterskan var två faktorer som påverkade närståendes upplevelse av stöd och information.

SAMMANFATTNING Bakgrund Att leva i livets slutskede är komplext. Tankar och frågor av existentiell karaktär kan uppstå. Personcentrerad omvårdnad är en av sjuksköterskans kärnkompenser och kan användas i den palliativa vården. Sjuksköterskan bör ha kunskap i palliativ vård och vad som är karaktäristiska symtom för patienter som lever i livets slutskede. Syfte Syftet var att beskriva betydelsen av hopp hos palliativa patienter i livets slutskede och hur hoppet kan främjas av sjuksköterskan. Metod Vald metod är allmän litteraturöversikt. Databaserna som användes var The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature och PubMed. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. I studien inkluderades 16 artiklar och artiklarnas innehåll analyserades. Resultat Två teman hittades; Patientens förutsättningar för att känna hopp och Grundläggande behov relaterad till livets slutskede. Resultatet beskriver hoppet som en dynamisk process som är föränderligt. Resultatet beskriver vidare att patientens förhållningssätt och erfarenheter påverkar hoppet. Det visade också på hur viktigt det är att som sjuksköterska vara inkännande, närvarande och ha tid att samtala om existentiella tankar med patienter. Slutsats Hoppet är av betydelse för patienter i livets slutskede och kan främjas genom att sjuksköterskan har kompetens i hoppets betydelse, arbetar på ett personcentrerat sätt och respekterar patientens individuella hopp. Nyckelord: Hopp, Palliativ vård, Personcentrerad omvårdnad, Sjuksköterska.

Beröring är ett grundläggande behov hos människan som kan ha beskyddande, vårdande, sociala och tröstande funktioner. I olika kulturer utgör beröring uttryck för trygghet, vänskap eller att man älskar sin närstående och bryr sig om deras hälsa. Vid uppkomst av svår sjukdom ändras närståendes förutsättningar att vara nära varandra, och den sjukas tillgång till beröring och kroppskontakt blir annorlunda fast behovet kvarstår eller till och med blir starkare. Palliativ vård bedrivs på sjukhus, andra vårdenheter eller i patientens eget hem och har som syfte att lindra lidande i livets slutskede samt främja patientens livskvalitet. Symtomlindring är en stor del av det palliativa vårdandet, farmakologiskt men även i kombination med icke farmakologiska behandlingar. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår det att vara ett stöd för patienten och hennes eller hans närstående och att organisera omvårdnaden på ett effektivt sätt. Kari Martinsen belyser i sin omvårdnadsteori omsorgen som grundläggande förutsättning för människans liv och hon förespråkar goda omtänksamma åtgärder som kan utföras genom användning av enkla redskap. Ett av dessa redskap kan vara beröring genom användning av mjukmassage som komplementär behandling. Syftet med denna studie var att beskriva mjukmassagens betydelse för patienter med palliativa vårdbehov. Undersökningen utformades som en litteraturstudie. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och Google Scholar, och bland träffarna identifierades 17 vetenskapliga artiklar som särskilt relevanta i förhållande till studiens syfte. På dessa artiklar tillämpades en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av en rad kategorier och underkategorier som etablerats utifrån tidigare forskning. I resultatet framkom tre kategorier: Upplevelse av övergripande välbefinnande, Upplevelse av uppmärksamhet och Negativa upplevelser. Därtill framkom sex underkategorier. Resultatet visar att samtliga patienter upplevde välbefinnande och komfort i olika dimensioner. Den väsentliga betydelsen av att få mjukmassage är en upplevelse av meningsfull lättnad från lidande. Massagen bidrar till utveckling av ett positivt förhållande till personalen som genererar en känsla av värdighet samt en balans mellan autonomi och beroende, tillit och närhet. Terapeuten upplevdes också som ett stöd i patientens andliga behov och existentiella frågor, ett stöd som i vissa fall hade större betydelse än mjukmassagen i sig. Slutsatsen är att mjukmassage är ett värdefullt verktyg som har positiva effekter för patienter med palliativa vårdbehov och kan vara en komplementär behandlingsmetod till farmakologisk behandling. Användning av mjukmassage är ett viktigt omvårdnadsområde som behöver lyftas och belysas framöver. Mer forskning behövs för att integrera mjukmassage som en naturlig del av den palliativa vården.

Bakgrund: Palliativ vård innebär lindrande åtgärder, vilket innebär att effekterna av sjukdomen lindras men själva sjukdomen botas inte. Denna vård är en helhetsvård som bygger på en vårdfilosofi med syftet att bevara livskvalité när bot inte längre är möjligt. Oavsett diagnos och var människan vårdas ska palliativ vård omfatta alla människor. Frågor kring demenssjukdom och palliativ vård har problematiserats dels på grund av dess komplexitet och dels på grund av bristande kunskaper inom områden både hos närstående och hos vårdpersonal. Människor med demenssjukdom är en sårbar grupp, deras autonomi är begränsad och förmåga att fatta egna beslut varierar. Syftet: Med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att upprätta individuell vårdplan (IVP) vid livets slut för personer med en demenssjukdom. Metod: Resultatet bygger på åtta intervjuer med sjuksköterskor yrkesverksamma inom äldrevården med demensinriktning. De intervjuades med stöd av en semistrukturerad intervjuguide och de transkriberade intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två teman med tillhörande kategorier identifierades: Upplevd möjlighet till upprättande avindividuell vårdplan och Upplevd hinder för upprättande av individuell vård plan. Det optimala var att individuell vårdplan var upprättad tillsammans med den demenssjuke och deras närstående. Arbetssituation blev lugnare och tryggare när det fanns en palliativ individuell vård plan dokumenterad. Livskvalitet blev bättre för den demenssjuke och deras närstående när individuell vård plan var upprättad. En svårighet var när det inte fanns några närstående att samtala med och den demenssjuke inte kunde uttrycka sina önskemål själv. Detta upplevdes av sjuksköterskorna som en svår situation, där de fick lita till sin erfarenhet och intuition. Konklusion: Eftersom en stor del demenssjuka människor avslutar sina dagar på särskilt boende bör det ske en större satsning på genomförande av att upprätta palliativa individuella vårdplaner på dessa boendeformer. Nyckelord: demens, palliativ vård, sjuksköterska, individuell vårdplan. / Background:Palliative care involves mitigation that is to say that the effects of the disease alleviated but not cured the disease itself. The care is a total care based on health care philosophy in order to preserve quality of life when cure is no longer available. Regardless of diagnosis and where they are cared for should palliative care includes all people. Questions about dementia and palliative care has problematized both because of its complexity and partly because of lack of knowledge in the areas of both the family and among health professionals. People with dementia are a vulnerable group, their autonomy is limited and the ability to make decisions varies. Aim:The purpose of this study was to describe the nurse's experiences of setting up individual care plan (IVP) at the end of life for people with dementia. Methods: The result is based on eight interviews with registered nurses working with elderly care with dementia. They were interviewed on the basis of a semi structured interview guide. The transcribed interviews were analyzed using qualitative content analysis. Results: Two themes related categories were identified: Expertise possibility to prepared of individual care plan and Expertise impediment to prepared of individual care plan. The ideal was that individual care plan was prepared with the dementia sufferer and their relatives. Work situation became calmer and more secure when there was a palliative individual care plan documented. Quality of life was better for the dementia sufferer and their relatives when the individual care plan was prepared. One difficulty was when there were no relatives to talk to and the dementia could not express their one wishes. This was perceived by nurses as a difficult situation, where they had to rely on their experience and intuition. Conclusions: Since a large percentage of people with dementia end ones days in nursing homes there should be a greater focus on implementation of the establishment of palliative individual care plans in this type of housing. Keywords: dementia, palliative care, nurse, individual care plan