Bakgrund: Palliativ vård anses som en mycket viktig del i den sjukvård som ett land ska erbjuda och fokuserar främst på primärvård och vård i hemmet. Närstående inom palliativ vård är en viktig hörnsten för att kunna leverera god vård med ett familjeperspektiv. Redan år 2005 togs ett beslut av WHO att stötta utvecklingen av digital hälsa inom hälso- och sjukvård. För att kunna erbjuda likvärdig vård till ett rimligt pris i såväl höginkomst som låginkomstländer krävs teknik som gör det möjligt att nå familjerna där de befinner sig och är idag ett högprioriterat område. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av digitala stödjande interventioner inom palliativ vård ur ett närståendeperspektiv. Metod: En integrativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på elva vetenskapliga artiklar från sökningar i Cinahl och PubMed. Analys utförd enligt Whittemore och Knafls (2005) modell. Resultat: Interventionerna visade sig vara ett direkt stöd till närstående men även ett indirekt stöd i att stötta närstående att vårda patienten. Resultatet delades in i positiva/ljusa och negativa/mörka erfarenheter. Den positiva kategorin visade på att en större tillgänglighet ökade tryggheten och att visuella hjälpmedel var mkt uppskattade. Den negativa kategorin handlade om känslan av att vara övervakad och att medikalisera dödsprocessen, tekniska problem och utebliven önskad effekt. Slutsats: Utifrån litteraturöversikten visade närstående inom palliativ vård på en vilja att införa och använda digitala interventioner i vården, oavsett ålder. Interventioner som kan stödja utan att vara påträngande är välkomna.

Background: The purpose of palliative care is to relieve suffering and maintain quality of life for patients and relatives. Nurses have a responsibility in their professional practice to provide person-centered care, where patients' integrity and self-determination are preserved. Furthermore, they also have a responsibility towards the patients' relatives. The care relationship thus becomes an important tool to be able to take into account their needs and wishes in palliative care. Purpose: To create an overview of nurses' experiences of palliative care. Method: A general literature review according to Friberg (2022) have been used. Ten qualitative and two quantitative articles and one mixed-method article have been analyzed. Results: The nurses' experiences showed that education is of great importance. It is needed to create security at work and to be able to meet the patients' needs. The nurses' experience also showed that communication is an important part of palliative care, where commitment and trust are required for it to be beneficial. Supporting patients, relatives and their colleagues is essential in palliative care. Conclusion: Nurses need more training in palliative care to feel safer in their work. Better support at an organizational level and from managers is required so that the work in palliative care feels safer.

Bakgrund: I en alltmer globaliserat värld är det oundvikligt för sjuksköterskor att möta patienter med varierande kulturell bakgrund i sin yrkesutövning. Sjuksköterskors förmåga att förhålla sig till transkulturell palliativ omvårdnad är av betydelse, relaterat till ofta stora omvårdnadsbehov inom palliativ vård. Detta kan uppnås genom att ha förståelse om patientens bakgrund och etnicitet, vilket kan öka förutsättningar för en mer personcentrerad vård. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård. Metod: Denna litteraturstudie genomfördes med stöd av kvalitativ innehållsanalysdesign och induktiv ansats. En urvalsprocess som resulterades med 15 inhämtade vetenskapliga artiklar från databaser CINHAL och PubMed för vidare analys. Resultat: Sjuksköterskors upplevelse av transkulturell omvårdnad inom palliativ vård beskrevs i resultaten med stöd av fyra slutkategorier, att respektera patienters kulturella och religiösa övertygelser, att normer och tabu kan påverka synen på döden och döendet, att kommunikation kan skapa trygghet i relationen, att familjen var både ett hinder och resurs i omvårdnaden. Slutsats: Flera nivåer av barriär kan förekomma vid en transkulturell palliativ omvårdnad som grundar sig i patienters, men även sjuksköterskors egenkultur. Respekt, lyhördhet och öppenhet till patientens bakgrund är betydelsefull för en god transkulturell omvårdnad.

Bakgrund: Cancersjukdomar utgör idag den andra vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär en fjärdedel av de som drabbas av cancer kan inte botas. När en sjukdom eller skada är bortom bot övergår sjukvårdens inriktning i palliation som ämnar att främja livskvalitet och lindra lidande. Den palliativa vården utgår från en helhetssyn där närstående utgör en av de fyra hörnstenarna. När en familjemedlem är obotligt sjuk i cancer har närstående behov av att få information om bland annat sjukdomens prognos för att kunna förhålla sig till den förändrade livssituationen. Ett mål med att ge information om prognos är att öka förståelsen för sjukdomsförloppet.  Sjuksköterskan har en central roll i närståendestöd och samtal om prognos. Syfte: Att beskriva hur närstående till patienter med obotlig cancer upplever information om prognos. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. Tre vetenskapliga databaser; Pub Med, CINAHL samt PsycInfo, användes för att hitta artiklar. Tretton artiklar med kvalitativ ansats, tre artiklar med kvantitativ ansats samt en med mixad metod inkluderades till resultatet. Tematisk innehållsanalys utfördes efter Braun & Clarkes analysmetod.  Resultat: Resultatet presenteras under två kategorier “Ej förberedd på döden” samt “Betydande faktorer för information om prognos”. Resultatet visar att närstående fick otillräcklig information om sjukdomens prognos samt förväntat förlopp. De flesta önskade så mycket information om prognos som möjligt. Det framkom även att det var viktigt för närstående att få information tidigt och kontinuerligt men även om de komplikationer som kunde uppstå. Närstående önskade att information om prognos var tydlig och gavs i samtal där de blev tilltalade med ord som de förstod. Slutsats: För att kunna ta vara på den sjukes sista tid i livet behöver närstående få en realistisk bild av prognos och sjukdomsförlopp. Genom att informationen anpassas individuellt kan det få positiva effekter på närståendes hälsa i den svåra situationen då välbefinnande och hopp stärks.

Bakgrund: Palliativ vård avser att förbättra livskvaliteten för personer med svår sjukdom och deras närstående, genom att förebygga och lindra lidande. Total smärta avser smärtans olika uttryck: psykisk, fysisk, existentiell och social smärta. Huvud- och halscancer är den 5-6:e vanligaste cancerformen i västvärlden och ca 500 000 personer blir drabbade årligen globalt. Personer som diagnostiseras med huvud- och halscancer har oftast redan hunnit utveckla cancer i avancerat stadium då symtomen initialt är vaga. Detta försämrar chanserna för att kunna botas vilket leder till att dessa personer ofta vårdas inom den palliativa vården. Personer med avancerad huvud- och halscancer har ofta en omfattande symtombild med komplexa vårdbehov. Specialistsjuksköterskan med inriktning palliativ vård ska kunna identifiera, analysera och behandla psykiska, fysiska, sociala och existentiella behov. Därför bedömdes de personernas erfarenheter viktiga att undersöka för att kunna förbättra vården av dessa. Syfte: Att beskriva personers erfarenheter av att leva med avancerad huvud- och halscancer. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån 14 artiklar. Databaserna PubMed, CINAHL complete och PsycINFO användes vid sökningarna. Artiklarna kvalitetsgranskades och en tematisk analys genomfördes. Resultat: I resultatet framkom det att personer med avancerad huvud- och halscancer erfor ett mångdimensionellt lidande genom fysisk, psykisk, social och existentiell smärta. Symtomen påverkade varandra och hade en stor inverkan på individen och hela livsvärlden. Förändringar i anatomin i ansiktet gav upphov till nutritionsproblematik vilket i sin tur ledde till social isolering. Det framkom känslor av orättvisa inför sitt öde och personerna var tvungna att omvärdera vad som var viktigt i livet. Personerna beskrev även otillräcklig information och delaktighet från vårdpersonal, detta gav upphov till känslor av ångest och maktlöshet. Slutsats: Personer som drabbats av avancerad huvud- och halscancer har erfarenheter av ett mångfacetterat lidande där specialistsjuksköterskan har ett ansvar att lindra lidandet i största möjliga utsträckning.

Bakgrund: Cancersjukdomar utgör idag den andra vanligaste dödsorsaken i världen. Ungefär en fjärdedel av de som drabbas av cancer kan inte botas. När en sjukdom eller skada är bortom bot övergår sjukvårdens inriktning i palliation som ämnar att främja livskvalitet och lindra lidande. Den palliativa vården utgår från en helhetssyn där närstående utgör en av de fyra hörnstenarna. När en familjemedlem är obotligt sjuk i cancer har närstående behov av att få information om bland annat sjukdomens prognos för att kunna förhålla sig till den förändrade livssituationen. Ett mål med att ge information om prognos är att öka förståelsen för sjukdomsförloppet.  Sjuksköterskan har en central roll i närståendestöd och samtal om prognos. Syfte: Att beskriva hur närstående till patienter med obotlig cancer upplever information om prognos. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. Tre vetenskapliga databaser; Pub Med, CINAHL samt PsycInfo, användes för att hitta artiklar. Tretton artiklar med kvalitativ ansats, tre artiklar med kvantitativ ansats samt en med mixad metod inkluderades till resultatet. Tematisk innehållsanalys utfördes efter Braun & Clarkes analysmetod.  Resultat: Resultatet presenteras under två kategorier “Ej förberedd på döden” samt “Betydande faktorer för information om prognos”. Resultatet visar att närstående fick otillräcklig information om sjukdomens prognos samt förväntat förlopp. De flesta önskade så mycket information om prognos som möjligt. Det framkom även att det var viktigt för närstående att få information tidigt och kontinuerligt men även om de komplikationer som kunde uppstå. Närstående önskade att information om prognos var tydlig och gavs i samtal där de blev tilltalade med ord som de förstod. Slutsats: För att kunna ta vara på den sjukes sista tid i livet behöver närstående få en realistisk bild av prognos och sjukdomsförlopp. Genom att informationen anpassas individuellt kan det få positiva effekter på närståendes hälsa i den svåra situationen då välbefinnande och hopp stärks.

Bakgrund: Palliativ vård avser att förbättra livskvaliteten för personer med svår sjukdom och deras närstående, genom att förebygga och lindra lidande. Total smärta avser smärtans olika uttryck: psykisk, fysisk, existentiell och social smärta. Huvud- och halscancer är den 5-6:e vanligaste cancerformen i västvärlden och ca 500 000 personer blir drabbade årligen globalt. Personer som diagnostiseras med huvud- och halscancer har oftast redan hunnit utveckla cancer i avancerat stadium då symtomen initialt är vaga. Detta försämrar chanserna för att kunna botas vilket leder till att dessa personer ofta vårdas inom den palliativa vården. Personer med avancerad huvud- och halscancer har ofta en omfattande symtombild med komplexa vårdbehov. Specialistsjuksköterskan med inriktning palliativ vård ska kunna identifiera, analysera och behandla psykiska, fysiska, sociala och existentiella behov. Därför bedömdes de personernas erfarenheter viktiga att undersöka för att kunna förbättra vården av dessa. Syfte: Att beskriva personers erfarenheter av att leva med avancerad huvud- och halscancer. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån 14 artiklar. Databaserna PubMed, CINAHL complete och PsycINFO användes vid sökningarna. Artiklarna kvalitetsgranskades och en tematisk analys genomfördes. Resultat: I resultatet framkom det att personer med avancerad huvud- och halscancer erfor ett mångdimensionellt lidande genom fysisk, psykisk, social och existentiell smärta. Symtomen påverkade varandra och hade en stor inverkan på individen och hela livsvärlden. Förändringar i anatomin i ansiktet gav upphov till nutritionsproblematik vilket i sin tur ledde till social isolering. Det framkom känslor av orättvisa inför sitt öde och personerna var tvungna att omvärdera vad som var viktigt i livet. Personerna beskrev även otillräcklig information och delaktighet från vårdpersonal, detta gav upphov till känslor av ångest och maktlöshet. Slutsats: Personer som drabbats av avancerad huvud- och halscancer har erfarenheter av ett mångfacetterat lidande där specialistsjuksköterskan har ett ansvar att lindra lidandet i största möjliga utsträckning.

Bakgrund: Miljontals människor världen över är i behov av palliativ vård. Cirka en sjundedel av de som behöver palliativ vård erhåller det. Den palliativa vården syftar till förhöja livskvalitén och lindra lidande. Det palliativa vårdandet ska uppmärksamma både patienten och den närståendes behov. Närstående associeras ofta med känslor som sorg. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av vårdmötet med sjuksköterskor inom palliativ vård. Metod: Med en litteraturöversikt med kvalitativ ansats har studiens syfte besvarats. För litteraturöversikten användes Polit och Becks Niostegsmodell. Artiklar är hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet baseras på tretton artiklar. Det framkom två kategorier och fyra subkategorier identifierades. De två kategorierna var Att få stöd i sorgeprocessen och Sjuksköterskors professionalism. Den förstnämndas två identifierade subkategorier var erfarenheter av stöd från sjuksköterskor och upplevelser av vårdmiljön. Den andra kategorins subkategorier identifierades som Upplevelse av sjuksköterskors kunskap och Erfarenheter av informationsutbytet. Slutsats: Det framkommer att sjuksköterskors förmåga att synliggöra närstående spelar en viktig del i deras upplevelse av vårdmötet. Det finns en osäkerhet bland sjuksköterskor i att bemöta närstående i sorg då de känslor närstående upplever kan vara svåra att bemöta. Nyckelord: Kommunikation, Miljö, Närstående, Palliativ vård, Sjuksköterskor, Sorg

I den svenska Hälso- och sjukvårdslagen är målet för sjukvården att det ska ges likvärdigt till alla i hela befolkningen. Personliga egenskaper som kön, ålder, etnicitet eller bostadsort ska inte påverka utfallet på sjukvården. Att omotiverade skillnader förekommer i Sverige är välkänt i tidigare forskning. Syftet med detta fördjupningsarbete var att undersöka utifrån ett sjuksköterskeperspektiv hur man säkerställde likvärdighet inom den palliativa vården. Metoden som användes för att samla in informationen var intervjuer. Dessa genomfördes med tre sjuksköterskor i den utvalda kommunen. Intervjufrågorna hade tre tydliga teman utifrån Vedungs treenighet; förstå, vilja och kunna. Resultatet från denna undersökning visade att sjuksköterskorna arbetade aktivt med utbildningar kring palliativa vården. Samt att de säkerställde att all omvårdnadspersonal kände sig trygga i omvårdnaden vid livets slutskede. Bristerna som beskrevs av alla tre sjuksköterskorna var att ensamarbete ibland riskerade att äventyra jämlikheten bland de palliativa patienterna. Detta eftersom de inte kan vara på två ställen samtidigt. Slutsatsen av detta fördjupningsarbete är att sjuksköterskorna arbetar efter det riktlinjer och rutiner som finns på arbetsplatsen för att säkerställa en likvärdig palliativ vård.

Bakgrunden till studien beskriver distriktssköterskans roll i palliativ vård. När sjukdom ärobotlig och kurativ behandling inte längre är möjlig riktas patientens vård in i ett palliativtförhållningssätt. Begreppet palliativ vård strävar efter en helhetsvård och är en aktiv ochomfattande dygnet runt vård, oavsett huvudman för hälso- och sjukvården. Palliativ vårddefinieras och den palliativa vårdens fyra hörnstenar benämns. Den teoretiska referensramen,teamets uppbyggnad och samverkan i team diskuteras i arbetet med palliativa vårdprogram.Syftet för studien är att belysa distriktssköterskors erfarenheter av samverkan i team ipalliativa vårdprogram inom kommunal hälso- och sjukvård.Metoden utgår från en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats.Informanter var nio distriktssköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård.Resultatet belyser att ett teambaserat förhållningssätt inom det palliativa vårdprogrammetstärker omvårdnaden till patienten och närstående inkluderas mer. Vidare sågs attarbetstillfredsställelsen och yrkesstoltheten ökar för distriktssköterskorna som arbetar i ettpalliativt vårdprogram. En engagerad och inkluderande ledare har en betydande del församtalsklimat och rollfördelning vilket ger trygghetskänsla i teamet.Slutsatserna visar att distriktssköterskor finner en trygghet i att vårdprogrammens delargrundar sig på evidensbaserad forskning och ses gynna ett strukturerat arbetssätt. Genom attnärstående inkluderas på ett respektfullt sätt, under livets sista tid och efter dödsfallet, ges ettnaturligt tillfälle för utvärdering och reflektion över den palliativa omvårdnaden. Betydelsenav ledarens roll påvisas och ett team utan hierarkiskt synsätt skapar trygghet och arbetsglädje.Vidare framgår det att olika huvudmän tycks leda till försämrad konsensus i den palliativavården.