Demenssjukdomar går ännu inte att bota, åtgärderna med hälso- och sjukvården samt socialtjänstens åtgärder är för att bidra till en god livskvalitet i sjukdomens olika faser och syftar till att underlätta vardagen och livskvalitén för den drabbade och familjen. Vården börutgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syftet med personcentrerat förhållningssätt är att i fokus ha en mer personlig omvårdnad och vårdmiljö samt en förståelse för problem och svårigheter i samband med demenssjukdomen men även se de resurser som finns kvar. Det personcentrerade förhållningssättet genomsyrar den palliativa vården som personer med demenssjukdom behöver i livets slutskede. Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskan och vårdpersonalen kan uppnå en god vård och symtomkontroll hos patienter med demenssjukdom under den terminala fasen. Frågeställningar utgick ifrån vilka förutsättningar och hinder som finns för att uppnå en godvård och symtomkontroll. Som metod genomfördes en icke systematisk litteraturstudie. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Vetenskapliga artiklar(n=15) analyserades med integrerad analys i tre steg och resulterade i sex kategorier. De sex kategorierna var: personcentrerad vård, palliativ vård, symtomkontroll, teamet, närståendesamt kunskap. Personcentrerad vård utifrån den palliativa vårdfilosofin behöver implementeras och utvecklas speciellt för personer med demenssjukdom. Den palliativa vården behöver utvecklas för att tillgodose personer med demenssjukdom som är i den terminala fasen för att få optimal livskvalitet, symtomlindring och omhändertagande vid livets slut. Sjuksköterskan och vårdpersonalen har en central roll i omvårdnaden och vården kring personen med demenssjukdom. Studier visar att det finns förutsättningar och hinder i den palliativa vården gällande personer med demenssjukdom jämfört vid andra palliativa sjukdomar som är obotliga. Kunskap och utbildning behövs till vårdpersonalen inom flera professioner. Det framkommer även vikten av att inkludera nära anhöriga vid beslut gällande vårdbegräsningar och vård vid livets slut samt stödja dem under vårdtiden. Personcentrerad vård ska genomsyraden palliativa vården för personer med demenssjukdom för att uppnå god vård och symtomkontroll.

Bakgrund    År 1967 lades grunden för hur den palliativa vården ser ut idag. En grundpelare inom den palliativa vården är den holistiska synen på människan, vilket går ut på att se patienten i sin helhet samt patienten och dennes närstående som en enhet i vårdandet. Den personcentrerade palliativa vården sammanför och väver samman patientens egen erfarenhet och kunskap om sig själv tillsammans med vårdpersonalens evidensbaserade kunskaper och erfarenhet av liknande möten med personer som befunnit sig i livets slutskede.  Syfte   Syftet var att beskriva hälso- och sjukvårdspersonalens erfarenheter, attityder och upplevelser av att vårda palliativa patienter. Metod   Metoden för arbetet var en icke systematisk litteraturöversikt där författarna använt sig av artiklar med kvantitativ samt kvalitativ metod. Databassökningar gjordes i CINAHL Complete och PubMed. Sammanlagt består resultatdelen av femton artiklar som kvalitets granskats utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag och artiklarna analyserades genom en integrerad analysmetod enligt Kristensson (2017). Resultat  Resultatet av litteraturöversikten består av fyra olika kategorier med samlade erfarenheter, upplevelser och attityder kring ämnet. Dessa fyra var: synen på självbild och religion i arbetet med palliativa patienterna, att tillgodose patienters behov, utveckla förebyggande strategier mot riskfaktorer och personcentrerad omvårdnad vid palliativ vård. Litteraturöversikten visade på att anställda inom den palliativa vården stundtals upplevde svårigheter med sitt eget välmående men att de utvecklat strategier för att inte riskera psykisk och fysisk ohälsa. Den svåra balansen mellan att göra sitt yttersta för sina patienter och risken för att själv drabbas av ohälsa var ett återkommande ämne i flera artiklar. Det fanns en viss osäkerhet i kommunikationen med patienten och dess anhöriga, rädsla att inte vara tillräcklig samt den emotionella aspekten som uppstår hos hälso- och sjukvårdspersonalen.  Slutsats  Utgångspunkten från resultatet i denna studie, visar att det är viktigt att vara medveten om svårigheterna med att arbeta palliativt. Detta för att framtiden kunna utveckla och möjliggöra för att alla palliativa patienter ska kunna erbjudas den bästa tänkbara vården och även för att bibehålla vårdpersonalens välmående. Det kan skapas en ond cirkel om personalens välmående påverkas negativt av arbetet och då finns risken att även kvaliteten påverkas i vården av patienterna

Bakgrund: Allmän palliativ vård representerar alla nivåer av palliativ vård som inte tillhandahålls av den specialiserade palliativa vården. I mötet med patienter och närstående krävs att sjuksköterskan är närvarande, inkännande och tillmötesgående. För sjuksköterskor som arbetar med allmän palliativ vård kan det vara emotionellt påfrestande att ständigt möta svår sjukdom och död. Får inte sjuksköterskan stöd i detta arbete finns en ökad risk för negativa hälsoeffekter som stress och empatitrötthet.   Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor som arbetar i den allmänna palliativa vården upplever yttre och inre stöd. Metod: En litteraturöversikt utfördes bestående av tio kvalitativa artiklar som tematiskt analyserades med stöd av Braun och Clarke (2006). Resultat: Två huvudteman framkom i resultatet: Sjuksköterskors upplevelser av yttre stöd och Sjuksköterskors upplevelser av inre stöd. Underteman var Upplevelser av stöd från arbetsgivaren, Upplevelser av kollegialt stöd, Upplevelser av socialt stöd från familj och vänner, Upplevelser av personliga stödstrategier och Upplevelser av självomsorg. Slutsats: Stöd behövs på olika sätt för de sjuksköterskor som arbetar inom allmän palliativ vård. Yttre stöd kan ges på arbetstid från arbetsgivaren, kollegor och familj och vänner. Inre stöd är det sjuksköterskan ger sig själv genom personliga stödstrategier och självomsorg.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att förbättra livskvaliteten hos patienter med obotlig och dödlig sjukdom. Symtomlindring i livets slutskede ska utgå utifrån ett helhetsperspektiv som innefattar lindring av samtliga dimensioner av smärta. Vårdpersonalen har en stor betydelse för att patienten och närstående ska få en så bra tid som möjligt i livets slut. Uppfattningen om vad som utgör en god död kan skilja sig beroende på vilket perspektiv som antas. I denna litteraturöversikt vill författarna därför beskriva patienters uppfattning. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva uppfattningar om vad som utgör en god död för patienter med palliativa vårdbehov. Metod: Litteraturöversikt med mixad ansats, där de vetenskapliga databaserna PubMed och CINAHL användes. Totalt 15 artiklar valdes ut till resultatet varav 12 med kvalitativ ansats och tre med kvantitativ ansats. Utifrån Braun och Clarkes analysmetod utfördes en tematisk analys. Resultat: Resultatet bestod av fyra huvudteman med 11 underteman. Preferenser inför döden innefattade följande underteman: Att dö utan att vara medveten om det, Socialt sammanhang och Omgivningens betydelse. Acceptans innefattade följande underteman: Insikten om att döden är oundviklig och Att göra klart det praktiska i livet. Att bibehålla kontrollen innefattade följande underteman: Symtomlindring, Autonomi och Självbild. Copingstrategier innefattade följande underteman: Att leva i nuet, Tro och religion och Vårdpersonalens betydelse. Slutsats: Uppfattningen om vad som utgör en god död varierar mellan olika patienter. Gemensamt för samtliga var att om de individuella faktorerna uppfylls så kan det leda till en bättre livskvalitet för individen. För att uppnå detta krävs lyhördhet från vårdpersonal, och det skulle även kunna ske genom att tillsammans med patienten upprätta en vårdplan med preferenser inför döden.

Introduktion: I Sverige är cancer största orsaken till förlorade levnadsår hos individer i arbetsför ålder. För tidig död orsakar lidande och palliativ vård ska tillämpas med syftet att lindra och inte bota. Fysiskt, psykosocialt och andligt lidande synkroniseras till ett holistiskt palliativt vårdande. Sjuksköterskor tillgodoser kontinuerligt patienternas dimensioner av behov, önskemål och vård mot ett gott slut.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede till individer med cancer i arbetsför ålder. Metod: Studien var en litteraturstudie som efterföljt ett fritt tolkat flödesschema av Rosén (2017). Artiklar söktes i databaserna Cinahl, Pubmed och Scopus. Studien inkluderades av åtta kvalitativa artiklar som kvalitetsgranskats med Forsberg & Wengströms (2016) granskningsmall. Resultat: Sjuksköterskornas känslomässiga engagemang i mötet med den döende balanserades mellan upplevda påfrestningar och professionellt vårdande. Sjuksköterskorna kunde se sig själva i patientens situation varpå egna strategier till att hantera det svåra var betydelsefullt. Mötet med familj och närstående kunde vara utmanade och fodrade goda relationer. Yrkessituationens kantades av tidsbrist och överbelastning varpå samarbete sågs väsentligt.  Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter visade på komplexitet genom individuella yrkesrelaterade utmaningar. Självidentifikation, mötet med döden och maktlösheten står parallellt med brist på kunskap, varpå handledning samt kompetensutveckling ses väsentligt.

Introduktion/Bakgrund: Palliativ vård är ett tillvägagångssätt inom vården med mål attförbättra livskvaliteten hos de som lever med obotlig sjukdom. Samtala om livets slut är enutsatt och sårbar position för patienten. Därför är det viktigt att som sjuksköterska förhållasig till ett personcentrerat synsätt och individanpassa vården samt främja patientensdeltagande. Syfte: Belysa patientens erfarenhet av att medverka vid samtal i livets slut.Metod: En litteraturstudie utformades efter Polit och Becks (2021) nio steg. Sökningarutfördes i databaserna Cinahl och PsycInfo. 9 artiklar inkluderades i resultatet som var avkvalitativ metod. Samtliga granskades med hjälp av Polit och Becks (2021) granskningsmallför kvalitativa artiklar. Tematisk dataanalysmetod med induktiv ansats användes. Resultat:Erfarenheterna som belystes sammanfattades i: ”Hinder för att känna delaktighet” medunderkategorierna ”Brister i det emotionella bemötandet”, ”Problem med att följa sin egenvilja” och ”Bristande tillit och trygghet till vårdpersonal” samt ”Förutsättningar för attkänna delaktighet” med underkategorierna ”Möjlighet till planering i ett tidigt skede” och”Tillit och trygghet till vårdpersonalen”. Slutsats: För att främja medverkan börkommunikationen ske utifrån ett personcentrerat synsätt och se varje individ som unik. Kännasig sedd, hörd och förstådd är något som medföljer i resultatet och anses vara viktigt hospatienten.

Introduktion/Bakgrund: Allt större delen av världens befolkning lever längre till följd av tillgång till mer avancerad sjukvård. Ökad belastningen på sjukvården gör att en större del av vården bedrivs i hemmet, det medför att även döende sker i högre grad i det egna hemmet. Närstående bidrar i ökande grad med omvårdnad, det är därför viktigt att tillvarata deras välmående. Närstående välbefinnande är viktigt kopplat till den palliativa vården i hemmet. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa närståendes erfarenheter vid palliativ vård i hemmet Metod: Litteraturstudie Resultat: Närståendes perspektiv på palliativ vård undersöktes och fyra huvudteman samt ett undertema framkom dessa var: (1) Att känna påfrestning; (2) Upplevda praktiska utmaningar; (3) Känslan av trygghet och otrygghet; (3.1) Undertema: Information som trygghetsgivande upplevelse (4) upplevelsen av delaktighet. Slutsats: Närstående ställs inför utmaningar när palliativ vård genomförs i hemmet. För att stödja dem krävs att vårdpersonalen är uppmärksam och lyhörd inför närståendes behov samt ser dem som en värdefull tillgång i vården. Olika individanpassade stödåtgärder som syftar till att ge trygghet vid palliativ vård i hemmet är viktiga.

Bakgrund: Palliativ vård innebär en holistisk och personcentrerad vård som syftar till att minimera lidande och främja livskvalitet vid livshotande sjukdom. De flesta människor avlider i en verksamhet där minst en sjuksköterska är verksam och ansvarar för personen. Detta innebär att den grundutbildade sjuksköterskan genom sin utbildning behöver förberedas på att vårda människor i livets slutskede. Sjuksköterskornas föreställningarna har en direkt inverkan på den palliativa vårdens kvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskestudenters föreställningar om att möta och vårda patienter i livets slutskede. Metod: En integrativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt. Studien genomfördes med mixad metodik där både kvalitativa och kvantitativa artiklar analyserades och syntetiserades. Resultat: I den integrativa syntesen framkom tre övergripande teman. Det första temat var föreställningar inför att möta döden. Studenterna föreställde sig överlag att det var meningsfullt och givande att vårda döende patienter. Dock fanns en osäkerhet och rädsla kring att vårda en döende patient. Det andra temat var föreställningar om att samtala om döden. Studenterna ansåg att det var viktigt att samtala med patient och närstående samtidigt som de kände sig obekväma att prata om döden, då det fanns föreställningar om att de kunde säga fel saker. Det tredje temat var föreställningar om den egna förmågan. Det uppstod en ambivalens mellan studenternas ideal och deras förmåga. De ville göra gott och vara starka inför patienten men upplevde att de inte var vuxna för uppgiften. Slutsats: Sjuksköterskestudenter i olika länder vill gärna kunna ge god omvårdnad i livets slutskede. Dock upplever studenterna rädsla och osäkerhet att möta och vårda människor i livets slutskede på grund av bristande kunskap och erfarenhet i palliativ vård. Utbildning, teoretisk så väl som verksamhetsförlagd, är viktig för att sjuksköterskestudenterna ska kunna ge en god palliativ vård.

Bakgrund: Det är vanligt att det uppstår svårhanterliga känslor och tankar hos sjuksköterskan vid palliativ vård, även om mötet med döende patienter kan ses som ett naturligt inslag i arbetet. För att hantera den emotionella belastningen använder sig sjuksköterskan av både medvetna och omedvetna copingstrategier. Om sjuksköterskan inte har fungerande copingstrategier kan patients omvårdnad bli lidande då emotionellt engagemang beskrivs som viktigt för god omvårdnad av omvårdnadsteorietikern Travelbee. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av sjuksköterskors copingstrategier vid vård av patienter i livets slutskede. Metod: Metoden var en litteraturstudie med kvalitativ induktiv ansats som analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskan använde sig av olika copingstrategier för att klara den emotionella belastningen som kunde uppstå vid palliativ vård. Utifrån resultatet kunde tre kategorier urskiljas: emotionell barriär, stöd i känslohanteringen och förändrat tankesätt. Sjuksköterskan beskrev att copingstrategierna kunde ha betydelse för omvårdnaden och varje patientfall ledde till ny kunskap hos sjuksköterskan och med erfarenhet blev sjuksköterskan mer trygg i att hantera sina känslor. Diskussion: Emotionellt engagemang leder enligt Travelbee till utsatthet och sjuksköterskan bör inte låta sina egna känslor påverka omvårdnaden. För att utföra sina arbetsuppgifter samt ge stöd till patienten upplevdes sjuksköterskan behöva hålla en emotionell distans. Copingstrategierna upplevdes ha varierad inverkan på omvårdnaden och sjuksköterska bör därför vara uppmärksam i varje unikt patientmöte. Slutsats: Copingstrategier har inverkan på omvårdnadsupplevelsen och sjuksköterskan bör vara lyhörd på patientens behov och vara beredd på att reglera sitt copingbeteende. Vidare studier med fokus på patienternas upplevelse behövs. / <p>2023-03-23</p>

Bakgrund: Socialt välbefinnande definieras som en kombination av en persons sociala anpassning och socialt stöd. Det innefattar hur tillfredsställd individen är med sina relationer och anpassar sig till omgivningen, och påverkas av vilka möjligheter individen har att få socialt stöd. Den palliativa vården ska främja socialt välbefinnande, liksom det fysiska, psykiska och existentiella välbefinnandet. Prostatacancer drabbar 11 000 män i Sverige årligen och kan i många fall med tiden utvecklas till metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mKRPC). Män med mKRPC som ska påbörja livsförlängande behandling är i en tidig palliativ fas av sjukdomen och kan känna osäkerhet av sjukdomen både gällande sjukdomsprogress, behandlingsalternativ och framtiden i stort. De sociala relationerna påverkas. Det är viktigt att sjukvården får större kunskap om hur männen upplever sitt sociala välbefinnande vid sjukdom och behandling. Detta är viktigt för att sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna stötta och ge god omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva socialt välbefinnande hos män med mKRPC som genomgår livsförlängande behandling. Metod: Kvantitativ empirisk studie med en deskriptiv longitudinell design, inom ramen för en multicenterstudie. Resultat: Resultatet visar att de flesta männen skattade sitt sociala välbefinnande högt. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader över tid. Däremot fanns statistiskt signifikanta skillnader mellan ensamboende och sammanboende män där ensamboende skattade sitt sociala välbefinnande lägre. Slutsats: Det är viktigt att sjukvården hittar strategier för att uppmärksamma de individer som är ensamboende eller saknar socialt stöd och därför kan ha lägre socialt välbefinnande.