Bakgrund: Palliativ vård strävar efter att förbättra livskvaliteten när botande åtgärder inte längre är möjliga. Pediatrisk palliativ vård regleras av lagar som betonar barnets delaktighet i beslutsfattande. Denna inriktning saknar för närvarande specialiststatus inom den svenska sjukvården. Sjuksköterskor spelar en central roll, och utbildning inom ämnet är avgörande för att kunna möta barnets behov. Det finns en brist på kunskap inom pediatrisk palliativ vård som behöver fyllas för att förbättra den palliativa vården, särskilt genom att inkludera barn i forskning. Det råder bristande kunskap kring hur barnet själv upplever att vårdas palliativt. Livsvärld används som teoretisk referensram för att undersöka barnens unika upplevelser av att vårdas palliativt med målet att öka förståelsen och där igenom utforma en bättre vård. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur barn upplever att vårdas palliativt. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med 10 vetenskapliga artiklar som belyser barns upplevelser av att vårdas palliativt. Artiklarna analyserades och presenterades som en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes. Resultat: Analysen resulterade i fem teman och 14 subteman. Teman som presenterades var önskan av delaktighet, andlighetens komplexitet, att uppleva lidande, sjukdomens makt och behov av sammanhang. De fem teman belyste olika aspekter i barnens liv. Slutsatser: Barnen i vår litteraturöversikt har såväl positiva som negativa upplevelser av palliativ vård. För att förbättra barnens palliativa vård behöver deras delaktighet öka, lidande lindras, sammanhang och andlighet stöttas samt hänsyn tillhur sjukdomens makt påverkar dem tas. Sjuksköterskan kan erbjuda en bättre vård då dessa delar får en central roll i den palliativa vården av barn.

Vid palliativ hemsjukvård finns många omständigheter som påverkar patientens mående. Att vara anhörig till en patient med palliativ hemsjukvård kan få stora konsekvenser, psykiskt såväl som fysiskt och påverkar därigenom det egna måendet. De anhöriga är således ofta i behov av stöd. Genom att utgå från patientperspektivet inkluderas även den anhörige i sjuksköterskans ansvar där stöd är en naturlig del i vårdandet. Hälso- och sjukvården har ett ansvar att upprätthålla sina åtaganden där både anhörigvård och stöd är inkluderat. Det kan innebära komplexa situationer där sjuksköterskan behöver se både patientens och den anhöriges behov. Syftet var att belysa anhörigas upplevelse av stöd vid palliativ hemsjukvård av en familjemedlem. Som metod har en litteraturöversikt genomförts, den utgår från tolv kvalitativa artiklar publicerade efter 2018. Ett resultat bestående av två huvudteman och sex underteman framträdde. Anhörigas begränsningar i vardagen utgjorde huvudtema ett och visade att många anhöriga upplevde en känsla av isolering, ekonomisk stress och psykiskt lidande. Anhörigas mående påverkades av patienten och vice versa. Huvudtema två bestod av den anhöriges omgivning där sjuksköterska, familj trostillhörighet och det övriga samhället utgjorde en källa till såväl lidande som stöd. Som slutsats utifrån resultatet kunde ses att många anhöriga upplevde att stöd i samband med palliativ hemsjukvård kunde få såväl positiva som negativa konsekvenser. Sjuksköterskans spelar en central roll i att tillhandahålla olika former av stöd.

Bakgrund: Tidigare forskning visade att det finns hinder för en god palliativ vård. Sjuksköterskor erfor att bemötandet av anhöriga medför en problematik som påverkar den palliativa vårdens kvalitet. Detta påverkade patienter eftersom en viktig del av patienters liv är dess anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas erfarenheter av palliativ vård. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Friberg med elva artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultat: Det identifierades fem teman viktiga för anhöriga som hade närstående som vårdades palliativt. Dessa teman var vikten av kommunikation och information från vårdteam, delaktighet i vården och samarbete med vårdteamet utifrån önskemål, att erhålla stöd och förståelse, att erhålla värdighet och respekt samt förändringar i livet. Det visade att det fanns kommunikations- och informationsbrister. Anhöriga uppskattade att bli bemötta med värdighet, respekt och bli inkluderade i vården samt att erhålla stöd och förståelse var centralt för anhöriga. Slutsats: Kunskap och utbildning är viktigt för sjuksköterskor för att kunna bemöta anhöriga och lindra deras lidande. Anhöriga som bemöttes av sjuksköterskor som hade god kunskap inom den palliativa vården hade ett mindre lidande.

Den palliativa vården syftar till att främja livskvalitet för patienter och närstående trots livshotande sjukdom och präglas av att ha en helhetssyn på människan. Självbestämmande och lindrat lidande beaktas i den palliativa vården. En av de mest väsentliga uppgifter som sjuksköterskan har är att främja välbefinnande och bidra till god symtomlindring hos patienter som vårdas palliativt. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter inom palliativ vård. Den metod som har använts är en litteraturöversikt där tolv kvalitativa artiklar noggrant valdes ut, analyserades och skapade ett resultat. Resultatet belyser vikten av nära relationer mellan sjuksköterskor, patienter och närstående inom palliativ vård. Genom att lära känna patientens värderingar och behov kan sjuksköterskor skapa lugn och trygghet. Samarbete med närstående underlättar vården och ger möjlighet till delaktighet. Teamstödet är avgörande för att hantera emotionella påfrestningar, trots utmaningar och kunskapsbrist. Trots svårigheter ger vårdandet tillfredsställelse och ny syn på livet, även om sjuksköterskor upplever känslomässiga reaktioner och etiska dilemman i vården. Studien visar vikten av att förstå att palliativ vård kräver inte bara teknisk kunskap utan även en förmåga hos sjuksköterskan att hantera emotionella och etiska aspekter för att ge patienten en så bekväm och värdig sista tid i livet som möjligt.

Background: Previous research shows that relatives and patients are satisfied with the palliative care received at the end of life. They believe that there is room for improvement in nurses care, partly regarding communication to patients and relatives, and partly regarding the time and attendance given to the patients. Aim: The aim was to describe nurses experiences of palliative care at the end of life. Method: A general literature review. Ten scientific articles were analyzed, five qualitative articles, four quantitative articles and one article with mixed method. Results: One experience that emerged was that the nurses believe that the lack of staff makes it difficult to provide good care. Communication is important but also difficult. The nurses also believe that the education is inadequate, but that the experience contributes to them feeling confident in their professional role. Conclusion: Being able to offer palliative care at the end of life is complicated. An important aspect for nurses to keep in mind is that death is something that is difficult to navigate, and many different emotions can arise, both in patients, their relatives and also in the nurses themselves. The prerequisite for dignified palliative care at the end of life is that nurses possess the right skills and experience, to further treat patients and relatives in the best way.

Bakgrund: Sveriges befolkning lever allt längre i takt med samhällets utveckling där hög ålder ökar risken för obotlig sjukdom. Sjuksköterskans uppgift är att kunna ge en god omvårdnad, vilket även inkluderar palliativa patienter. Detta kräver stor kunskap och ställer höga krav på sjuksköterskan för att på ett adekvat sätt stödja denna patientkategori i deras nya livssituation. Studien förankras i Watsons teori om mänsklig omsorg. Syfte: Syftet med studien var att sammanfatta sjuksköterskors upplevelser av att ge palliativ vård på en somatisk avdelning. Metod: Studien är en litteraturöversikt med kvalitativ metod med en induktiv ansats som en allmän litteraturöversikt. Fribergs (2017) beskrivning av induktiv innehållsanalys tillämpades som analysmetod där sju artiklar inkluderades. Resultat: Tre huvudkategorier utformades vilka var Att vara emotionellt påverkad, Att möta hinder i omvårdnaden och Att samverka med andra. Resultatet visar att många sjuksköterskor som jobbar på somatisk avdelning saknar den kunskap och erfarenhet som krävs för att ge en god palliativ vård. Sjuksköterskor upplevde emellertid att det fanns hindrande faktorer i omvårdnaden och att samverkan med andra var betydande faktorer för ett framgångsrikt vårdande av patienter med en palliativ diagnos. Slutsats: Sjuksköterskor upplever den palliativ vård utmanande. Bristen på tid gör det svårt att upprätthålla en god omvårdnad. Samtidigt påtalar många sjuksköterskor att de saknar både erfarenhet och kunskap för att ge palliativ vård. Studiens resultat kan ge såväl sjuksköterskor som övriga professioner och patienter en ökad förståelse av sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativa patienter och hur de kan stödjas i detta arbete.

Bakgrund: I livets slutskede finns det olika faser som patienter går igenom där sjuksköterskor bör kunna kommunicera med både patienter och anhöriga likaså kunna ge god och säker vård. Problem: Såväl patienter som anhöriga upplever tidsbristen bland sjuksköterskor när de är i behov av vård i livets slutskede. De upplever även ett behov av att samtala om döden för att hantera psykologiska och existentiella aspekter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Allmän litteraturöversikt med tolv artiklar varav tio artiklar av kvalitativ metod och två artiklar av kvantitativ metod. Resultat: Sjuksköterskor beskrev att de önskade att de var bättre förberedda från början av sin profession samt att det var svårt att samtala om livets slutskede, speciellt de första åren inom yrket. Kommunikationen mellan vårdpersonalen kunde brista liksom mellan sjuksköterskor, patienter och anhöriga. Tidsbristen poängterades då sjuksköterskor inte kunde föra djupa samtal med patienter eller deras anhöriga. De blev emotionellt påverkade av att vårda patienter i livets slutskede. Slutsats: Med erfarenhet, tydlig kommunikation och tid kan förutsättningar för god vård uppnås.

Bakgrund: Palliativ vård är en komplicerad och krävande del av vården, både för vård- och omsorgspersonal och för de som är närstående till patienten, därför behövs ökad förståelse för vad palliativ vård innebär, hur bemötandet upplevs och vilka problem som kan uppstå mellan närstående och sjuksköterskan.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av sjuksköterskans bemötande i samband med den palliativa vården inom den kommunala sektorn i Sverige.  Metod: En litteraturöversikt med en kvalitativ ansats baserad på fjorton vetenskapliga artiklar som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell.  Resultat: Arbetet har delats upp i tre huvudkategorier och åtta kopplade underkategorier: Att inte bli involverad; upplevd brist på information, bristande information kring ny teknik, bristande kommunikation. Brist i sjuksköterskans kunskap och det viktiga stödet; emotionellt stöd, delaktighetens betydelse, skapandet av en trygghet och involvering, upplevd tacksamhet och estetiskt bemötande. Resultatet påvisade både negativa och positiva aspekter på sjuksköterskans bemötande i samband med den palliativa vården inom den kommunala sektorn. Slutsats: Palliativ vård är ett mycket diffust och svårt område att sätta sig in i. Närstående behöver bli bättre informerade och sjuksköterskan behöver vara noga med att involvera närstående i omvårdnaden runt den sjuka personen. Sjuksköterskan bör även vara väl påläst om palliativ vård och tillhörande specifika sjukdomar samt vara noga med att kommunicera med de närstående. Dessa fynd anses vara av vikt för sjuksköterskor som arbetar med palliativ vård, då det kan vara avgörande för kvalitén på det viktiga omvårdnadsarbete som de gör.

Bakgrund: I Sverige är cirka 70000–75000 människor i behov av palliativ vård. Idag vårdas allt fler personer i sina hem under livets slutskede. Sjuksköterskor bör tillgodose patienters fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med palliativa vårdbehov i hemmet. Metod: Databassökningen gjordes i Cinahl och PubMed. Åtta kvalitativa empiriska studier användes för att besvara syftet. Analysen av artiklarna genomfördes med Fribers femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i 3 huvudkategorier och 7 underkategorier. Huvudkategorierna var ”att arbeta i hemmiljö”, ”att förhålla sig till familjen” och ”att förmedla och erhålla stöd”. Sjuksköterskorna behövde anpassa hemmet för att kunna utföra vårdaktiviteter samt anpassa sitt beteende. Bra samarbete med patienten, anhöriga och kollegor var viktigt för att kunna erbjuda respektive få det stödet som behövdes. Konklusion: Goda relationer till såväl patienter som anhöriga var viktiga för att kunna tillgodose palliativa vårdbehov. Att arbeta i hem kunde vara en utmaning då hemmet behövde anpassas. Sjuksköterskorna blev känslomässigt påverkade under arbetet samt var i behov av stöd från sina kollegor. Mer tid avsatt för sjuksköterskornas hembesök skulle kunna göra att de kände sig mindre stressade och skapa möjligheter för att ge bättre vård. Att erbjuda stöd i olika former för arbetsgruppen skulle kunna lätta den emotionella bördan som kan uppstå i arbetet.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att anhöriga önskar vara delaktiga i vård av patienter i livets slutskede, vilket också patienter framhåller som betydelsefullt. Anhöriga upplever däremot att de blir exkluderade i vården och att bemötande från sjuksköterskor brister. Detta försätter anhöriga i en sårbar situation och deras relation till sjuksköterskor kan bli ansträngd. Detta kan i förlängningen också påverka patienter och deras upplevelser av vården negativt. Syfte: Att kartlägga sjuksköterskors bemötande av anhöriga till patienter i livets slutskede. Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes på totalt 13 artiklar av kvalitativ, kvantitativ eller mixad ansats. Resultat: Tre kategorier identifierades vilka påverkade sjuksköterskors bemötande av anhöriga: Kommunikationens betydelse i bemötandet innebar ett empatiskt och inbjudande förhållningsätt från sjuksköterskor till anhöriga. Tidens betydelse i bemötandet innebar att om tid gavs till anhöriga kunde det ha god inverkan på relationen dem emellan. Förväntningars betydelse i bemötandet av anhöriga medförde utmaningar för sjuksköterskor att tillmötesgå anhörigas olika förväntningar om inte dessa tydligt framkom. Slutsats: Om sjuksköterskor kan ge av sin tid, involvera anhöriga i en kommunikation som är empatisk och ärlig samt bemöta anhöriga utifrån deras unika behov och förväntningar kan anhörigas upplevelser inom vård i livets slutskede bli bättre.