Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning av individer över 65 år och i Sverige uppskattar man att cirka två procent av befolkningen drabbas av hjärtsvikt, siffran stiger till tio procent i åldersgruppen över 80 år. Internationellt sett ser förhållandet ut på ett liknande sätt. Ett växande antal patienter skapar stora utmaningar för hälso- och sjukvården. Tillståndet är ett syndrom med flertalet bakomliggande faktorer, noggrann utredning och diagnostik påverkar patientens prognos i ett längre perspektiv. Hjärtsvikt är en progressiv sjukdom som succesivt försämras och prognosen är allvarlig. Vid avancerad hjärtsvikt är mortaliteten mer än 30 procent det första året efter en sjukhusvistelse. I detta skeende i vården kring patienten behöver flera professioner samarbeta för att ge en god vård och sjuksköterskans roll är att ge stöd till patienten och dennes anhöriga. Palliativ vård är den vårdform som finns möjlig när olika behandlingsalternativ är uttömda och fokus mer riktas mot att lindra patientens symtom. Sjuksköterskans nivå av kunskap om hjärtsvikt och palliativ vård har betydelse för hur patientens vård utformas och slutligen dennes välbefinnande och livskvalité. Den palliativa vården kan i nära relation till patient och anhöriga bygga förtroende som underlättar vardagen trots en svår sjukdomsbild. Målet är att skapa en vård som tar hand om hela människan både patient och närstående. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av teamarbete och vård av patienter med hjärtsvikt i den palliativa fasen. Litteraturöversikt valdes som metod för att besvara syftet. Datainsamling av vetenskapliga artiklar via databaserna PubMed och Cinahl Complete genomfördes. Totalt inkluderades 15 artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats som granskades och analyserades.Efter bearbetning av artiklarnas resultat framkom fyra kategorier som visade sjuksköterskans erfarenheter av teamarbete och vård. Sjuksköterskor representerade från flera länder med olika klinisk erfarenhet gav en bred bild av sjuksköterskors erfarenheter i denna studie. Fynden i studien visar att kunskap hos patient, anhörig och vårdpersonal speglar attityd och förhållningssätt till hur man vårdar. Ökade kunskaper om både hjärtsvikt och palliativt förhållningssätt ger olika professioner, enskilt och i team, möjlighet och förutsättningar att ge en god vård. Bra kommunikation med patient, anhöriga, inom teamet och multiprofessionellt stärker samarbetet och underlättar planering av olika vårdsinsatser. Slutsatsen i denna studie är att kunskap i flera dimensioner, kommunikation och samarbete stärker sjuksköterskans attityd och förhållningssätt i vården kring svårt sjuka patienter. Allt detta kan medverka till en fördjupad förståelse, underlätta planering och se till patientens totala situation.

SAMMANFATTNING Närståendes behov av stöd, bekräftelse, information vid upprepade tillfällen och samtal är några av de behov som kan uppstå när ens närmaste har fått en dödlig diagnos eller är svårt sjuk. En person som har en nära relation till den enskilde definieras som närstående. Den obotligt sjukes behov kan sammanfattas i fyra kategorier som kan överlappa varandra: fysiska, psykiska, sociala och existentiella. De fyra hörnstenarna inom den palliativa vården är: symtomkontroll, samarbete i ett multiprofessionellt team, kommunikation och relation. Vården inom specialist palliativ vård inbegriper mer än de fyra hörnstenar för patienter och närstående. I specialistsjuksköterskans ansvarsområde ingår att kommunicera med patienter och närstående på ett respektfullt, lyhört och empatiskt förhållningssätt. Närstående till den sjuke behöver hjälp med att förstå vad som pågår, veta hur omsorgen kan se ut, beslut som ska tas och hur skapa relation till olika vårdgivare. Stödet kan vara svårt att definiera både som begrepp men också hur den ska ges. Individen ska vara i fokus, närstående kan ha olika coping strategier för att kunna hantera den svåra situationen de befinner sig i, den sjuke och dennes närstående. Närstående upplever stress, social stigmatisering, påfrestning, ekonomiska problem samt ensamhet.  Syftet med studien var att undersöka närståendes upplevelse av stöd när den som är sjuk befinner sig i ett sent palliativt skede på en specialiserad palliativ avdelning.  Metoden var en studie med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer av sju närstående till patienter som avlidit på en specialiserad palliativ slutenvårdsavdelning. Deltagarna var tre makar, tre fruar och en dotter. Datainsamlingen skedde under januari 2017. Deltagarna som deltog i studien blev intervjuade och fick fritt berätta om sin erfarenhet, upplevelse av stöd från bland annat vårdpersonal på palliativa avdelningen. Analysmatrisen konstruerades inte i förväg utan en induktiv ansats användes där texten analyserades förutsättningslös. Genom innehållsanalys togs det fram meningsbärande enheter som kodades till tolv subkategorier och dessa sammanfördes till fyra kategorier.  Resultaten visar att de flesta närstående upplever stödet som individuellt anpassat, heltäckande med helhetsperspektiv och att information och kommunikation var för det mesta tillräckligt med fokus även på närståendes behov. Närstående framförde att det blev en avlastning att komma till den palliativa slutenvårdsenheten. Närstående upplevde även det motsatta, en total avsaknad av stöd, inte individuellt anpassat och för generellt inriktat. De fyra kategorierna som kom fram i innehållsanalysen är: upplevelse av individuellt anpassat stöd, miljöns betydelse för upplevelse av stöd, betydelsen av vårdpersonals förhållningssätt för upplevelsen av stöd samt tillgång till stöd av socialt nätverk.  Slutsatsen från studien är att närståendes upplevelse av stöd är av varierande karaktär och behovet är individuellt. Lokala rutiner med riktlinjer ska finnas. Däremot helhetsperspektivet som sjukvårdspersonal ska arbeta utifrån måste också individualiseras genom att ta reda på hur den enskildes behov av stöd kan se ut och vad som efterfrågas. Närstående kan ha svårt att skilja vad som är deras egna känsloreaktioner och kunna beskriva egna behov.  Nyckelord: stöd, upplevelse, närstående, palliativ vård, sent palliativ skede

Bakgrund   Musiken har alltid varit en del av människans historia. Musikens terapeutiska egenskaper har sedan lång tid tillbaka använts i lindrande syfte. Svårt sjuka patienter och patienter som vårdas palliativt lider av symtom som har en negativ inverkan på livskvalitén. Palliativ vård innebär att lindra symtom och öka livskvalité. Lindring av symtom sker ofta med hjälp av farmakologiska preparat. Komplementär behandling kan minska biverkningar och bidra till en mer holistisk och personcentrerad vård.   Syfte Syftet var att identifiera hur sjuksköterskan, i sitt omvårdnadsarbete, kan utnyttja den kunskap som finns kring den inspelade musikens förmåga att lindra lidande.   Metod Metoden i detta arbete var en allmän litteraturöversikt. För att svara på syftet gjordes systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL complete utifrån specificerade urvalskriterier. Totalt 16 artiklar analyserades och inkluderades i resultatet.   Resultat I resultatet identifierades flera subteman relaterade till syftet med denna litteraturöversikt. Dessa subteman delades in i två huvudteman; fysiskt lidande och psykiskt lidande. Uppspelning av inspelad musik kan lindra lidande i form av bland annat smärta, ångest, stress, sömnsvårigheter samt förbättra sinnesstämningen.   Slutsats Resultatet visade att uppspelning av inspelad musik kan förbättra livskvalitén hos människor. Då lidande återfinns i hög grad hos svårt sjuka patienter som vårdas palliativt bör resultatet kunna appliceras på denna patientgrupp. Vidare framkom att musik som patienten väljer själv är fördelaktigt för en mer personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskan kan med fördel spela upp inspelad musik som en omvårdnadshandling för att lindra olika former av fysiskt och psykiskt lidande hos svårt sjuka patienter som vårdas palliativt.

Bakgrund Under 2010 bedömdes cirka 80 procent av de 90 000 människor som avled i Sverige ha varit i behov av palliativ vård. Många patienter föredrar att bli vårdade sin sista tid i hemmiljö med hjälp av avancerad sjukvård i hemmet (ASIH), som möjliggörs av ett multiprofessionellt team som finns tillgängligt dygnet runt. Den palliativa vården utgörs till stor del av stöd till närstående då betungande effekter så som psykisk och fysisk ohälsa, ekonomiska förluster och isolering kan komma att drabba dem. I sjuksköterskans roll ingår att kunna ge stöd till närstående, vilket tidvis kan upplevas som bristfälligt både ur sjuksköterskors och närståendes perspektiv. Syfte Utifrån sjuksköterskors yrkeserfarenhet belysa faktorer som kan ha betydelse vid att stödja närstående till patienter som vårdas palliativt inom ASIH. Metod Kvalitativ intervjustudie med åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Det insamlade datamaterialet från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att tid, information och kommunikation, kontinuitet, multiprofessionellt team, kompetens och att vara närvarande i nuet vid mötet med närstående var viktiga faktorer angående stöd till närstående. Slutligen betonades vikten av att sjuksköterskan själv skulle bli erbjuden stöd vid behov. Slutsats Tiden till förfogande, att ge individanpassad information och en fungerande kommunikation bedömdes som viktiga faktorer gällande att ge stöd till närstående. Kontinuitet, arbetet inom det multiprofessionella teamet, professionell kompetens och att närvara i nuet vid mötet med närstående var nödvändiga faktorer för att en relation och ett förtroende mellan sjuksköterska och närstående skulle uppstå. Om hänsyn togs till faktorerna genom att utgå från närståendes individuella behov skapades de bästa förutsättningarna för att ge ett stöd av hög kvalitet till närstående.

Bakgrund Den moderna palliativa vården framkom år 1967, och utgick från att människan ses som en helhet och betraktas som någonting mer än bara sin sjukdom. Det nationella kunskapsstödet har definierat fyra grundläggande hörnstenar för god palliativ vård, dessa är symtomlindring, multiprofessionellt samarbete, kommunikation och relation, samt stöd till närstående. Frihet från lidande har lyfts fram som betydelsefullt under dödsprocessen som en del av värdig död. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan lindra lidande i livets slutskede inom palliativ vård. Metod Metoden för arbetet var en litteraturöversikt, baserad på både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Databassökningen gjordes i CINAHL Complete, PubMed och PsycINFO. 15 originalartiklar användes till resultatet och kvalitetsgranskades med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och har analyserats i en integrerad dataanalys. Resultat En kategori framkom från analysen: Hur sjuksköterskan kan lindra lidandet och under kategorin identifierades fyra teman: att främja goda relationer, främja god kommunikation, främja symtomlindring och att främja stöd till familjen. Både goda relationer och god kommunikation mellan sjuksköterska gör att patienten känner sig trygg med att öppna upp sig och uttrycka sina känslor. Genom observation och bedömning av patienten, kan eventuella lidanden upptäckas och god symtomlindring upprätthållas. Likaså betydelsen av närhet för patienten. Stöd till familjen innebär att uppmärksamma, informera och ta hänsyn till familjemedlemmars välbefinnande. Slutsats Lidandet är centralt inom palliativ vård men samtidigt svårt att uttrycka med ord. Relationen skapar trygghet för patienten och underlättar kommunikationen mellan patienten och sjuksköterska, och genom en helhetssyn på patient och familjemedlemmar kan lidandet lindras.

Bakgrund: Den palliativa vården bygger på förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra lidande för personer med obotlig och livshotande sjukdom. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar såsom symtomlindring, kommunikation och relation, teamarbete och närstående. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en relation till, exempelvis mor, far, partner, vän och barn. Som minderåriga barn räknas alla människor mellan 0-18 år. Barnens rättigheter som närstående beskrivs och regleras i olika lagtexter. Att en förälder är livshotande sjuk kan vara påfrestande och utmanade då barnens liv påverkas fundamentalt.  Syfte: Att ur barnens perspektiv beskriva deras behov som närstående i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 – 2022 Analysen är gjord med induktiv ansats av tolv kvalitativa artiklar med Bowlbys anknytningsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten i litteraturöversikten baseras på de fynd som framkommit i tolv forskningsartiklar, vilka alla ur barnens perspektiv beskrivit barns behov som närstående till en förälder med palliativa vårdbehov. Barnen uttryckte behov av sanningsenlig och kontinuerlig information samt att få känna sig delaktiga i situationen. De beskrev även utökade behov av bekräftelse genom empatiskt bemötande av vänner och trygga vuxna. Barnen uppgav att de ville ha omedelbart stöd när behov uppstod samt egna funktionella strategier för att upprätthålla känsla av normalitet i situationen. Slutsats: Barn till föräldrar som drabbats av livshotande sjukdom hanterar situationen på olika sätt och har behov av stöd. I denna litteraturöversikt framkom att föräldrarna har en central roll att informera och få barnen att känna delaktighet. Sjuksköterskan har tillsammans med skolan och övrigt nätverk runt barnet en viktig uppgift för att främja öppen kommunikation i familjen. Öppen kommunikation och barnens involvering från tidigt skede av förälderns sjukdom är att föredra trots barnens reaktioner.

Bakgrund: Den palliativa vården bygger på förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra lidande för personer med obotlig och livshotande sjukdom. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar såsom symtomlindring, kommunikation och relation, teamarbete och närstående. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en relation till, exempelvis mor, far, partner, vän och barn. Som minderåriga barn räknas alla människor mellan 0-18 år. Barnens rättigheter som närstående beskrivs och regleras i olika lagtexter. Att en förälder är livshotande sjuk kan vara påfrestande och utmanade då barnens liv påverkas fundamentalt. Syfte: Att ur barnens perspektiv beskriva deras behov som närstående i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 – 2022 Analysen är gjord med induktiv ansats av tolv kvalitativa artiklar med Bowlbys anknytningsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten i litteraturöversikten baseras på de fynd som framkommit i tolv forskningsartiklar, vilka alla ur barnens perspektiv beskrivit barns behov som närstående till en förälder med palliativa vårdbehov. Barnen uttryckte behov av sanningsenlig och kontinuerlig information samt att få känna sig delaktiga i situationen. De beskrev även utökade behov av bekräftelse genom empatiskt bemötande av vänner och trygga vuxna. Barnen uppgav att de ville ha omedelbart stöd när behov uppstod samt egna funktionella strategier för att upprätthålla känsla av normalitet i situationen. Slutsats: Barn till föräldrar som drabbats av livshotande sjukdom hanterar situationen på olika sätt och har behov av stöd. I denna litteraturöversikt framkom att föräldrarna har en central roll att informera och få barnen att känna delaktighet. Sjuksköterskan har tillsammans med skolan och övrigt nätverk runt barnet en viktig uppgift för att främja öppen kommunikation i familjen. Öppen kommunikation och barnens involvering från tidigt skede av förälderns sjukdom är att föredra trots barnens reaktioner.

Bakgrund: Världens befolkning växer och åldras samt att behovet för palliativ vård till patienter med svår sjukdom ökar. Det leder till en global utmaning eftersom de flesta patienter med svår sjukdom önskar att spendera livets slutskede i sitt hem. Det kan därmed leda till en utmaning för närstående som tar hand om patienten i deras hem. För att kunna tillhandahålla god vård i hemmet är det betydelsefullt för närstående att få stöd och vägledning från sjuksköterskan. Syfte: Syfte med denna studie var att beskriva närståendes upplevelser av att ge palliativ vård i hemmet. Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats baserat på åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som utgår ifrån Fribergs analysmodell (Friberg, 2022).  Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier som beskrev närståendes upplevelser vid palliativ vård i hemmet. Dessa fyra kategorier handlade om upplevelsen av att inte känna sig sedda, att anpassa livsstilen, att känna ansvar samt behov av stöttning och kommunikation. Slutsats: Utifrån studien resultat framgick det att närståendes upplevelser av att ge palliativ vård i hemmet var varierande. Resultatet påvisade närstående behov av trygghet i sin vårdande roll, vilket kan göras om sjuksköterskan har en kontinuerlig kontakt med närstående i form av hjälp och stöd. Utifrån studien kan ett tydligt behov av utökad kunskap om närståendes roll av att ge palliativ vård ses.

Bakgrund: Inom palliativ vård sker dagliga möten med familjer där någon är obotligt sjuk. Sorg över att behöva dö och lämna sin familj och sorg över att någon nära ska dö kan bidra till psykisk ohälsa. I professionen som sjuksköterska är bemötande, lyhördhet och kunskap om samtalet av betydelse och vad familjen vill samtala om i livets slut är viktigt. Syfte: Att belysa familjers upplevelser av samtal om döden när någon i familjen vårdas i livets slut.  Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. Databaserna Cinahl, Pubmed och PsychInfo användes för sökningar. Elva kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med hjälp av tematisk analys.  Resultat: I resultatet framkom två huvudteman med totalt 5 underteman. Det första huvudtemat Meningsfulla samtal belyste upplevelsen av att få planera, förbereda samt underlätta den känslomässiga processen. Temat belyste även vad som är viktigt för familjer i samtal med vårdpersonal. I det andra huvudtemat Barriärer som hindrar, belystes två underteman där upplevelsen av att skydda varandra och rädslor i familjer var framträdande i samtalet. Slutsats: Att samtala om döden kan vara svårt men när samtalet blir av kan det resultera i förbättrade relationer både inom familjen och med vårdpersonal. Det finns ett ansvar mot familjen att vara närvarande i mötet när samtal om döden sker. Specialistsjuksköterskan kan göra skillnad för familjer genom utbildning, genom att tillhandahålla resurser och framförallt genom att lyssna på vad som behöver sägas. När samtal om döden blir av skapas en medvetenhet som i sin tur kan lindra lidandet och därmed minska psykisk ohälsa.

Introduktion/Bakgrund: Varje år avlider cirka 100 000 barn i åldrarna 0–19 år med cancer. Föräldrarna träder ofta in i en ny roll som vårdgivare när deras barn insjuknar i cancer. Genom att undersöka föräldrarnas erfarenheter kan sjuksköterskan få en ökad förståelse för deras behov och preferenser, vilket i sin tur kan förbättra kommunikationen och samarbetet mellan vårdpersonal och föräldrar. Syfte: Beskriva föräldrars erfarenheter av palliativ vård av deras barn med cancersjukdom. Metod: Litteraturstudien följde Rosén (2017) granskningsprocess. Databassökningarna genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Sökningarna resulterade i åtta artiklar varav sex kvalitativa, en kvantitativ och en med sekventiell metod. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Forsberg & Wengströms (2016) granskningsmallar. Resultat: Fem kategorier av föräldrars erfarenheter identifierades: vårdplatsens betydelse, personcentrerad vårds betydelse, livsförlängande behandlingars betydelse, acceptansstrategiers betydelse och palliativa teamets betydelse. Slutsats: Föräldrarna föredrog att vårda sitt barn palliativt i hemmet. Respekt och förtroende var viktigt mellan familjen och sjuksköterskan, detta stärktes genom en personcentrerad kommunikation och stöd av vårdpersonalen under hela den palliativa fasen samt efter dödsfallet. Ett palliativt team är viktigt för vägledning i livets slutskede. Resultatet visade vikten av att uppnå acceptans och hur livsförlängande behandling och dess biverkningar påverkade föräldrarna negativt.