Syftet med studien är att undersöka hur stödpartier och regeringspartier skildras i media. Ett syfte som baseras på att media utgör en viktig informationskälla som möjliggör för väljarnas demokratiska ansvarsutkrävande. Studien består av en kvantitativ innehållsanalys som undersöker hur media skildrat Miljöpartiet och Vänsterpartiet som stödpartier under 2004/2005 samt Vänsterpartiet som stödparti och Miljöpartiet som regeringsparti under 2015 och 2016. För att besvara frågeställningen och uppfylla syftet används ett teoretiskt ramverk bestående av följande fyra teman; medialt utrymme, medial framställning, regeringsinflytande och regeringsmotstånd. Studiens resultat visar på skillnader mellan hur media skildrat stödpartierna och Miljöpartiet som regeringsparti. Stödpartierna har bland annat getts ett mer begränsat medialt utrymme samtidigt som de också i högre grad har undkommit negativ rapportering. Dessa skillnader framstår som problematiska utifrån ett demokratiskt perspektiv.

Syftet med det här arbetet är undersöka Sveriges parlamentariska system som präglats av minoritetsstyre och att ta reda på och förklara vad det var som låg till grund till att Decemberöverenskommelsen kunde bildas under regeringskrisen efter valet hösten 2014. Metoden som har använts under arbetet är kvalitativ metod, med inriktning på processpårning. Materialet som har använts är olika artiklar där personer som varit av betydelse för Decemberöverenskommelsen har uttalat sig om den. Decemberöverenskommelsen bildades efter en stor regeringskris i Sverige, den ledde till att avstyra krisen. Decemberöverenskommelsen innebar att den regeringskonstellation som samlade flest antal röster skulle få sin statsministerkandidat framröstad i riksdagen. Tanken var att Decemberöverenskommelsen skulle leda till att det skulle bli lättare att regera i form av en minoritetsregering vilket har varit vanligt i den svenska historien. Decemberöverenskommelsen blev dock ett fiasko den lyckades bara hålla i 9 månader och den fick utså hård kritik från framförallt politiker inom Alliansen som till exempel moderaten Finn Bengtsson. I det här arbetet kommer Decemberöverenskommelsen att förklaras, vad det var som låg bakom att den bildades och varför den upplöstes. Decemberöverenskommelsen är en form av att gå från förtroende till tolerans i riksdagen där oppositionen släpper fram regeringens budget. Det finns liknande händelser i den svenska politiska historien som till exempel Kohandeln mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna på 1930-talet. Det som går att konstateras är att Alliansen var den stora förloraren i och med överenskommelsen, de hamnade i ett läge där de varken satt i regeringen eller för den delen agerade som en riktig opposition.

Den svenska lokaldemokratin som karaktäriseras av samförstånd har utsatts för ett antal utmaningar under 1900-talet. Ett exempel på en sådan utmaning är en beteendemässig övergång till ett majoritetsliknande styre; som inte går i linje med samlingsstyret som utgör en grund i svensk kommunpolitik. Dessutom finns en utredning (SOU 2015:24) med förslag på ändringar i kommunallagen där det föreslås finnas möjlighet att frångå det kommunala samlingsstyret och istället införa kommunal parlamentarism; ett system som i teorin medför en högre konfliktnivå. Syftet med denna uppsats är att kartlägga den politiska kulturen i två kommuner (Nordmaling och Vindeln) för att undersöka om de präglas av konflikt eller samförstånd. Med teorier från bland andra Lijphart (1999) & Lewin (2002) har en enkätundersökning genomförts för att kartlägga den politiska kulturen samt undersöka graden av konflikt och samförstånd i kommunerna. Med hjälp av den politiska kulturen är målet att diskutera hur kommunerna skulle påverkas av ett eventuellt införande av majoritetsstyre. De empiriska resultaten visade att kommunerna präglades av olika grad av konflikt och samförstånd. Vindelns politiker uppgav en högre grad av samförstånd och Nordmalings kommunpolitiker uppgav en något högre grad av konflikt, men ingen av kommunerna var mycket tydligt konflikt- respektive samförståndsorienterade. Slutsatserna är att dessa kommuner troligtvis kommuner att påverkas olika av ett eventuellt införande av majoritetsstyre eftersom de politiska kulturerna skiljer sig mellan kommunerna.

The system of government in modern democratic states can be categorized as presidential, semi-presidential or parliamentary depending on its relationship between the legislative, executive and judicial branches. This relationship is known as the separation of powers and is often regulated by a written constitution. While there are many studies explaining the ideal system, there are few researches made as to whether the states correspond with their theoretical ideals. This study aims at explaining the theories of Giovanni Sartori regarding these three different systems of government and thus creating an ideal for each system. With the help of case studies of three different states representing each system the study analyses as to whether the states of each system correspond with its ideals. The states chosen for this purpose is Australia as a representative of the parlamentaristic state, France as a semi-presidential system and USA which is a presidential system. All three of them are using a bicameral legislature and have a written constitution. The study aims to analyse the systems through a comparative method using a qualitative text analysis of the material used. The results of this study shows that while the states at large resembles its ideal, there are some deviations. Australia and the United States of America fulfills Sartoris three criterias for their respective system, while France deviates from a majority of its ideal criterias as a hybrid semi-presidential system.

The rise of populism has put a strain on democracies all over the world, all from South and North America to Asia. The Northern European countries are no exception to this situation, and the rise of right-wing populist parties in the Nordic countries have taken its toll on their respective parliamentary institutions. The methods in which to tackle this development has been varied. Some political establishments have been attempting to isolate and ignore the populist party, seeking to set an example for its citizens, and signaling appropriate democratic values. Others have chosen to include and oppose these parties, as if they were any other political party. This study firstly presents a clear view of the differences in which method has been used in the Nordic countries of Denmark, Finland, Norway and Sweden. All four countries have used different methods, from Sweden’s attempt at isolating the Sweden Democrats, to Denmark’s choice to include the Danish Peoples Party as a regular member of the parliamentary system. Additionally, this study presents a set of theories as to why the methods of choice vary between countries, which are otherwise so similar. The theories deal with the importance of individual political characters in the respective country, the specific time period in which the most radical changes occur, the cultural heritage of the country, or whether the method of choice is a politically tactical move.

This diploma theses focuses on the possibility of federalization of Ukraine or autonomy of Donbas in order to ensure the stability of Ukrainian political system and societal cohesion. The bases for this is the analysis of the cleavages in both, Ukrainian society and its political space. The analysis is bases on definition of ideological dimensions presented by Arend Lijphart with some modifications with respect to is applicability on Ukrainian situation. This part of the theses therefore analyzes the language and religion questions, issue of foreign policy orientation, democratization and deoligarchization of Ukraine, the support for Ukrainian independence and territorial cohesion or the socioeconomic differences. On the bases of this analysis and the discussion on the advantages and disadvantages of such solutions for divided countries, the final part of the theses discusses the suitability of federalization of Ukraine and the autonomy for Donbas. Attention will be paid also to the question of the conditions for the stable functioning of unitary model in Ukraine. Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)

The topic that will be presented in the following paper intends to analyse whether the tools given in the Swedish constitution can be seen as sufficient in the light of the ever-changing political landscape. Due to the recent delays in the Swedish process of government formation it is relevant to examine whether this could be caused by constitutional regulations that are no longer useful due to a change in the political field. The topic is highly relevant because it is currently, in the fall of 2021, an ongoing process. The governmental formation process will be the centre of attention in this paper. The process will be analysed on the basis of legal text along with relevant literature. Through a legal investigation and a historical and theoretical overview the aim is to determine whether the tools given in the current constitution can be deemed sufficient when considering an ever-changing political landscape. The most important conclusion is that the interest of fairness must constantly be weighed against the interest of effectiveness. Therefore, the conflict of interest that can arise between these two phenomenons will come to be the deciding factor when determining whether the current constitution can be deemed sufficient or not. From a historical point of view the main question of the paper can be answered with a yes, the tools in the current constitution can be seen as sufficient. This conclusion is based on the fact that so far all crises in governmental formations have been solved by using the tools given in the constitution. But whether the tools can be deemed sufficient in a political landscape that keeps on changing is questionable, it depends on what importance is given to fairness and efficiency respectively.

The purpose of this essay is to examine and compare two different minority governments that have been ruling in Sweden since the one chamber parliament was introduced in 1971. This examination will be helpful to make conclusions about the political strategies that have been used during their time in the government. This essay will also try to answer why these strategies were used, if the motives were just tactical or if they were based on ideological theories. In this essay I will review and compare the government of Ola Ullsten from 1979 and the government of Stefan Löfven from 2014 to see if there are any similarities between their strategies and also what effects their time as prime ministers of Sweden have on the aspects of democracy and efficiency. Sweden is known for its negative parliamentarism which often generates weak minority governments and the cases of this study are examples of that. The question to be answered is wheater or not political strategy is absolutely necessary and a result of a selection system that forces politicians to use strategy to be able to rule or if political strategy is used as a weapon to maximize their self interests.

Den första januari 1997 blev Regeringskansliets alla 15 myndigheter en enda och statsministern, för tillfället Göran Persson, blev dess chef. Denna reform, ofta kallad Ett RK-reformen, var frukten av en lång debatt gestaltad i offentliga utredningar, kansliinterna rapporter, konsultuppdrag med mera. Alla syftade till att på något sätt råda bot på de problem man såg i Regeringskansliets interna arbete, inte minst den ökande sektoriseringen av departementen. Genom att förena departementen till en myndighet och öka personalrörligheten hoppades man kunna skapa en mer samarbetsvänlig och flexibel arbetskultur. Vad den tillsynes genomgripande reformen egentligen lyckades åstadkomma är inte självklart. Den efterföljande debatten får klassas som knapp och misslyckades prestera något entydigt svar på frågan om reformens konsekvenser. Denna undersökning syftar till att bidra med kunskap om reformens effekter och på så vis komma närmare ett svar på frågan om dessa endast var symboliska, eller om reformen lyckades i sin ambition att skapa en mer samarbets- och förhandlingsvänlig kultur i Regeringskansliet. Detta är inte endast endast intressant per se, utan bidrar även till den mer inomvetenskapliga debatten om presidentialiseringen av västeuropeiska parlamentariska styrelseskick i allmänhet, och det svenska styrelseskicket i synnerhet. Ett RK-reformen tycks intuitivt utgöra ett exempel på hur vårt parlamentariska styrelseskick mycket riktigt presidentialiseras; istället för att varje departement utgör sin egen myndighet med sin egen chef, blir plötsligt statsministern chef över alla departement. Detta var emellertid inte reformens syfte; sammanslagningen syftade snarare till att öka de enskilda departementens samarbete och flexibilitet. Genom att bidra till förståelsen för Ett RK-reformens effekter kommer denna undersökning förhoppningsvis även kunna bidra till förståelsen för parlamentarismen i Sverige, och dess variationer.