Fenomenet män som är utsatta för partnervåld har hittills inte ägnats någon större uppmärksamhet varken i det sociala arbetet, i akademiska kretsar eller i media. Studien syftar till att undersöka vilken hjälp och vilket stöd män som är utsatta för partnervåld – både i olikkönade och samkönade relationer – kan erbjudas av några av samhällets hjälpinstanser. I studien deltog representanter från polis, akutsjukvård, socialtjänst, mansjour, brottsofferjour och RFSL:s brottsofferjour, vilka valts ut genom ett strategiskt urval. Studien genomfördes enligt delphimetoden vilket medförde att informanterna startade en diskussion och ett kunskapsutbyte med varandra. Studien visar att det endast är informanten från RFSL:s brottsofferjour som frekvent möter män som är utsatta för partnervåld i sitt arbete. Skuld, skam och tabu lyfts av informanterna fram som tänkbara faktorer till att misshandlade män inte söker hjälp. Majoriteten av informanterna anser att det inte finns tillräcklig hjälp att tillgå för män som utsätts för våld i nära relationer och studien visar att de alla hänvisar dessa män vidare till andra hjälpinstanser. Ingen av informanterna ålägger heller den egna verksamheten det yttersta ansvaret för att hjälpa och stötta de utsatta männen.

Sexuella övergrepp är ett brott mot mänskliga rättigheter. Trots det fortsätter antalet sexuella övergrepp att öka i samhället. Majoriteten av de som utsätts för denna typ av våld är unga kvinnor. Kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp löper stor risk för både fysiska och psykiska skador, vilket i många fall leder till sjukhusvård. Det är därför viktigt att sjukvårdspersonal och inte minst sjuksköterskor har rätt förutsättningar för att kunna erbjuda god vård. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp. I denna litteraturstudie har 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod analyserats för att kunna besvara syftet. Resultatet visar att sjuksköterskor som vårdar patienter som blivit utsatta för sexuella övergrepp upplever känslomässig påfrestning. Sjuksköterskorna saknar stöd och stöttning för att bearbeta sina känslor och känner sig ofta ensamma i sin oro. Sjuksköterskorna beskriver hur det vårande mötet påverkas negativt av för tung arbetsbelastning och tidsbrist. De beskriver även att brist på kunskap och utbildning är faktorer som försämrar sjuksköterskans möjlighet att ge god omvårdnad. Vidare i diskussionen illustreras sjuksköterskans behov av utbildning och hur kunskapsnivån kan påverka sjuksköterskans upplevelse av att vårda kvinnor som söker vård efter sexuella övergrepp.

Bakgrund: Våldsutsatthet hos kvinnor är ett stort samhällsproblem och en tredjedel av världens kvinnor räknas utsättas av våld någon gång i livet. Vanligast är att kvinnorna blir utsatta av våldet av sina partners. Våldsutsattheten ökar risken för negativa hälsokonsekvenser för de som drabbas. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta och vårda kvinnor som blir våldsutsatta av sin partner. Metoden som användes för att besvara syftet är en litteraturstudie som sammanställt elva kvalitativa vetenskapliga artiklar. Litteraturstudiens resultat beskrevs under tre olika huvudteman som är kunskap och förståelse, barriärer samt känslor och strategier. Erfarenheter kring identifiering och bemötande av våldsutsatta kvinnor belystes likväl som hur viktigt sjuksköterskor ansåg att samarbete och utbildning inom området är. Hinder i arbetet med våldsutsatta kvinnor erfors som brist i utbildning, organisatoriska faktorer samt även sjuksköterskors egna generaliseringar och fördomar kring våldsutsatta kvinnor. Till sist så visade även resultatet på att sjuksköterskor upplevde olika slags känslor i mötet, vissa av dessa känslor kunde komma i vägen för arbetet med våldsutsatta kvinnor och ledde även till att sjuksköterskor hade erfarenhet av att utveckla copingstrategier för att kunna utföra sitt arbete professionellt. Konklusion: I vården av våldsutsatta kvinnor är den personcentreradevården av största vikt och vårdrelationen ska bygga på empati, respekt och tillit. Barriärer såsom okunskap, generalisering, tidsbrist och avsaknad av rutiner gör att personcentreringen blir bristfällig och att en god omvårdnad uteblir. / Background: Violence against women is a major social problem worldwide, and one-thirds proportion of women are exposed to violence at some point in their lives. Intimate violence is the most common type, that women are mostly facing. The vulnerability to violence increases the risk of negative health consequences for the victims. This work aimed to highlight nurses' experience meeting and caring for women who are victims of intimate violence. To achieve this study, a literature review that compiled eleven qualitative scientific articles were used. The outcome results from the literature study are presented under three main themes, pointed out as knowledge and understanding, barriers and emotions and strategies. Nurse's experiences regarding the identification and treatment of women that are victims of intimate partner abuse are highlighted. Moreover, the results pointed out how is important for nurses to consider cooperation and training in this field. The obstacles facing the treatment process of women suffering from intimate partner violence are presented as a lack of education, organizational factors and, nurses' generalizations such as prejudices about women that suffering intimate partner abuse. Finally, the results exhibited the experience of nurses´ emotions toward meeting the women that are victims of intimate partner abuse. Thus, some of these feelings might lead in the end messing up the hall the treatment process. On the other hand, the results find out that some of the nurses´ emotions can result in developing coping strategies, which will help the nurses achieving their work professionally. The finding of this study concluded: In the care of women who are victims of violence, person centered care is of great importance and the care relationship should be based on empathy, respect and trust. Barriers such as ignorance, generalization, lack of time and lack of routines mean that persons centering becomes inadequate and that good nursing is lacking.

Denna studies syfte är att genom en kvalitativ fenomenologisk ansats undersöka hur biståndshandläggare inom äldreomsorgen och socialsekreterare inom relationsvåldsenheter på socialtjänsten arbetar med äldre kvinnor utsatta för partnervåld. Syftet är vidare att studera yrkesverksammas olika erfarenheter av hur stödet till äldre kvinnor utsatta för partnervåld utformas inom respektive enhet. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex biståndshandläggare verksamma inom äldreomsorgen och tre socialsekreterare som arbetar med relationsvåld på socialtjänsten. Genom ett organisationsteoretiskt perspektiv, med centrala begrepp från teorier om organisationsstruktur och gräsrotsbyråkrati, har resultatet analyserats för att ge en större förståelse för kommunernas utredningar och hur insatser till våldsutsatta äldre kvinnor utformas. Det framkommer i studien att intervjupersonerna är verksamma i kommuner där arbetet fördelas genom specialiserade enheter för äldre och för våld. Det formella ansvaret för utredning och riskbedömning av våldet i undersökta kommuner ligger hos socialtjänstens enhet för relationsvåld. Organisationsstrukturens utformning kan påverka utredningsprocessen eftersom intervjupersonernas erfarenheter är att denna uppdelning kan ha betydelse för hur ärenden inkommer och kan hanteras i kommunerna. Enligt intervjuade biståndshandläggare och socialsekreterare är samverkan många gånger en förutsättning för att möjliggöra utredning och insatser vid våldsutsatthet. Insatserna är uppdelade mellan enheterna och behöver enligt intervjupersonernas erfarenhet ofta anpassas för att kunna vara ett stöd för kvinnor som är både äldre och utsatta för våld av en partner. Arbetet mot partnervåld har blivit ett aktuellt ämne i socialt arbete under covid-19-pandemin och meningen med denna studie är att ge större förståelse för kommunernas utredningsarbete och stödinsatser till äldre kvinnor utsatta för partnervåld.

Syftet med studien var att undersöka hur en gruppbehandling för partnervåldsutövare har upplevts ur deras perspektiv för att få förståelse för hur gruppbehandlingen har påverkat deras förmåga att åstadkomma en positiv förändring. Sex semistrukturerade intervjuer analyserades med den kvalitativa metoden Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Det resulterade i det övergripande temat 'upplevelser i gruppbehandlingen' som hade tre underteman: ultimatum som vändpunkt, "grabbarna" som kraftfullt verktyg och ofärdigt avslut. Det andra övergripande temat var 'hjälpbehov i gruppbehandlingen' som bestod av tre underteman: våld som ett substansberoende, erkänna sina misstag och svaghet som en styrka. I resultated framkom betydelsen av att ha tillgång till behandling vid kris, lära sig långsiktiga sätt att hantera känslor, att gruppformatet var hjälpsamt samt att fortsatt stöd behövdes efteråt.

Intimt partnervåld är ett globalt hälsoproblem som skapar lidande för ett stort antal kvinnor över hela världen. Det leder till stora kostnader ekonomiskt och socialt både för kvinnan och för samhället. Intimt partnervåld har allvarliga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser som ofta leder till att kvinnan behöver söka upp sjukvården. Många gånger är det sjuksköterskan på akutmottagningen som först möter kvinnan utsatt för intimt partnervåld. Det ingår i sjuksköterskans ansvarsområden att lindra lidande, förebygga sjukdom, återställ och främja hälsa. För att kvinnorna ska kunna få den omvårdnad och hjälp de behöver är det viktigt att hälso-och sjukvårdspersonal på akutmottagningar kan identifiera kvinnor utsatta för intimt partnervåld. Syftet var att beskriva faktorer på en akutmottagning som försvårar identifiering av kvinnor som utsatts för intimt partnervåld. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL, Pub Med samt med manuell sökning. Datainsamlingen resulterade i 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod. Data analyserades med integrerad dataanalys. Den integrerade analysen resulterade i kategorierna “ Hindrande faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal” och “Hindrande faktorer hos den utsatta kvinnan”. Huvudfynden i faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal var kompetens, arbetsmiljö och personliga hinder. De innefattade brist på utbildning och kunskap, stressig arbetsmiljö och attityder. Huvudfynden i faktorer hos den utsatta kvinnan var rädsla, mötet med sjukvården och kontrollförlust. Rädsla för vedergällning och att bli dömd av hälso-och sjukvårdspersonal, akutmottagningens miljö och förövarens kontroll var hinder hos den utsatta kvinnan som försvårade identifieringen på akutmottagningen. Slutsatsen är att det finns faktorer som hindrar hälso- och sjukvårdspersonalens möjligheter att identifiera kvinnor utsatt för intimt partnervåld. Utbildning i ämnet skulle kunna öka förståelsen och medvetenheten hos hälso-och sjukvårdspersonal. Det skulle kunna leda till förändringar i attityder och riktlinjer som kan förbättra omvårdnaden för utsatta kvinnor.

AbstractThe meaning of this essay is to bring you a picture of a growing unnoticed society problem. The statistics talk for itself. The low number of men who report domestic violence, where they are the victims, shows that the society doesn’t have a good way of meeting this type of problem which is based both on structural and individual problems. The lack of science and the legislation are insufficient and discriminating because they are built on a picture where women are the victims and men are the perpetrators. It is also built on the norm of a heterosexual relationship which means that it is one sided and needs to be developed. By interviewing professional people in different working areas we have tried to get a picture of the needs of men who are exposed to domestic violence. The purpose of this essay has also been to identify the resources that Gothenburg city has to offer these men in questions regarding treatment and supportive efforts. One of the main problems in this, regarding men that are exposed to domestic violence, is the huge number of unrecorded cases. There are also not enough scientific researches made on this subject. The huge amount of unrecorded cases is creating an image that this is an almost none existing problem and this also causes difficulties for the society and its authorities to face the individuals that have been victims for this sort of violence. An important discovery that we have made, during our work on this essay, is that as much as the society of Gothenburg lacks resources to meet the needs of men exposed to domestic violence, as much does the society lacks resources to meet women who are perpetrators. We also found that the society of Gothenburg lacks resources to deal with the problems connected to domestic violence within none heterosexual families.

Partnervåld är ett globalt folkhälsoproblem som drabbar män och kvinnor samt är kostsamt för samhället på grund utav dess konsekvenser. Utsatthet för partnervåld samt attityder till partnervåld är något som kan påverka hur människor mår i sina partnerrelationer. Syftet med studien var att undersöka hur den upplevda relationstillfredsställelsen kan skilja sig vid olika aspekter av partnervåld, specifikt utsatthet för partnervåld och attityder till partnervåld bland unga universitetsstudenter. Studien använde normaliseringsprocessen som teoretisk grund för att nyansera och förklara förhållanden mellan relations-tillfredsställelse, utsatthet för partnervåld samt attityder till partnervåld. För att undersöka detta utfördes en tvärsnittsdesign med en enkät. Totalt ingick i studien 545 respondenter, men efter internt bortfall bestod urvalet av 220 respondenter, varav 144 kvinnor, 75 män och 1 annan. Resultatet visade på en signifikant skillnad av den upplevda relations-tillfredsställelsen mellan de som var utsatta respektive ickeutsatta för partnervåld. Vidare visade resultatet ingen signifikantskillnad gällande relations-tillfredsställelse och accepterande attityd respektive icke-accepterande attityd till partnervåld. Slutligen diskuterades resultatet utifrån tidigare forskning och teori. / Partner violence is a globally occurring public health problem that affects both men and women and is costly to society because of its consequences. Victimization to partner violence and attitudes to partnerviolence is something that can affect how people feel in their relationships. The purpose of the study was to examine perceived relationship satisfaction in relation to partner violence, specifically victimization of partner violence and attitudes to partner violence among young college students. The study used the normalizationprocess as the theoretical basis to explain the relationship between relational satisfaction, victim to partner violence and attitudes toward partner violence. A cross sectional design was used. A total of 545 respondents participated in the study, of which 220 respondents were included in the final sample (144 women, 75 men). The result showed a significant difference in perceived relationship satisfaction between victimization to partner violence and non-victimization to partner violence. The result showed no significant difference regarding relationship satisfaction and an accepting attitude and non-accepting attitude towards partner violence. Findings are discussed in view of previous research and theory.

Bakgrund I dagens samhälle förekommer det våld mot män i nära relationer. Arbetet belyser att mäns utsatthet för våld i heterosexuella och homosexuella relationer är ett otillräckligt utforskat område. Sjuksköterskans roll är att identifiera samt hjälpa de drabbade männen. Syfte Studiens syfte var att A) Undersöka hur våldet som utförs av kvinnor mot män eller mellan män i samkönade relationer beskrivs i litteraturen. B) Hur den våldsutsatta mannens möte med vården ser ut och vilka konsekvenser våldet kan ge. Samt C) Undersöka var hjälpen finns för en  våldsutsatt man i Europa och USA. Metod Studien är en litteraturstudie där  artiklar söktes med hjälp databaserna PubMed, och SCOPUS. Sökord som användes var exempelvis: “Intimatepartner violence”; among men; Gay. 33 artiklar valdes men 19 föll bort på grund av att de inte matchade inklusionkriterierna. De 14 artiklar som återstod granskades med två kvalitetsgranskningsmallar för att bedöma artiklarnas kvalitet i studien. Beauchamps och Childress teori om vårdens fyra etiska principer har används som teoretisk referensram. Resultat  Våldet som män och kvinnor utsätts för skiljer sig inte åt. Bemötande av män som lider av intimt partnervåld (IPV) är viktigt för att få män att dela med sig av sin situation. Många män i samkönade relationer önskar att vårdpersonal ställde frågan om våld. Många söker inte hjälp på grund av misstro till myndigheterna eller på grund av rädslan för diskriminering. Slutsats Hälso- och sjukvården i Sverige är idag inte tillräckligt anpassad för att kunna hjälpa de män som lider av intimt partnervåld. Mer studier och framförallt mer utbildning för sjukvårdspersonal behövs idag för att de män som söker hjälp ska kunna få den, utan rädsla för diskriminering. / Background In todays society there is an occurence of violence against men in intimate relationships. This essay focuses on mens exposure to violence in hetero- and homosexual relationships and the fact that it is an insufficiently studied area. The nurses role is to identify and help the affected men. Bakgrund I dagens samhälle förekommer det våld mot män i nära relationer. Arbetet belyser att mäns utsatthet för våld i heterosexuella och homosexuella relationer är ett otillräckligt utforskat område. Sjuksköterskans roll är att identifiera samt hjälpa de drabbade männen. Aim The aim of this study was A) to investigate how the violence perpetrated by women or between men i same-sex relationships is described in the literature. B) to inviestigate how the vulnerable mens meeting with the health care is and which consequenses the violence has.  C) to investigate where help is available for vulnerable men in Europe and the US. Method The method of the study was a literature review. Articles were searched using the databases PubMed and SCOPUS. With keywords such as; “Intimatepartner violence”; Among men; Gay. Prior to the search, 33 articles were chosen, 19 of them were excluded due to not matching the inclusioncriteria. the 14 remaining articles were quality reviewed using two templates to acess the quality of the studies. Beauchamp and Childress’  Principles for biomedical ethics were used as a theoretical referenceframe. Result The violence that men and women are subjected to is not different. Attitude of health personnel towards men suffering from intimate partner violence (IPV) is important to get men to open up about their situation, many men in same-sex relationships wish health workers would ask them about violence. Many do not seek help due to distrust of the authorities or due to fear of discrimination. Conclusion Health services in Sweden are not sufficiently adapted to help men suffering from intimate partner violence. More studies, and especially more training for health care professionals is needed. So that the men who seek help are able to get it, without fear of discrimination.

Vågar jag berätta? Kvinnors upplevelser i mötet med vårdpersonal efter att de utsatts för våld i en nära relation – En litteraturstudie Abstrakt Bakgrund: Våld i nära relationer (IPV) är ett globalt problem som påverkar såväl individ som samhälle. Mörkertalet är stort. Kvinnors möte med vårdpersonal innebär en unik möjlighet att identifiera våldsutsatthet. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser i mötet med vårdpersonal efter att de blivit utsatta för IPV. Metod: En litteraturstudie bestående av åtta kvalitativa studier analyserades och sammanställdes genom manifest innehållsanalys. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Resultat: Fyra kategorier och fjorton underkategorier identifierades:“Att delge våldsutsatthet” - Tillit till vårdpersonal, Stöd från vårdpersonal.“Hinder att delge våldsutsatthet” - Bristande tillit till vårdpersonal, Bristande stöd från vårdpersonal, Att inte tillfrågas om våld, Rädsla för förövaren och inte bli betrodd. “Bristfällig vårdrelation” - Anklagad av vårdpersonal, Ignorerad av vårdpersonal, Fokus ligger på fysiska skador, Bristande information. “Gynnsam vårdrelation” - Empatisk och icke-dömande förhållningssätt, Bekräftelse från vårdpersonal, Hjälp att nå insikt, Trygg omgivning. Konklusion: Våldsutsatta kvinnors vårdbehov blev ofta förbisedda. Vårdpersonalens förhållningssätt hade stor inverkan på kvinnors benägenhet att avslöja våldsutsatthet. Kunskap om kvinnors upplevelse av en stödjande vårdrelation kan främja upptäckt av våldsutsatthet, vilket ger ökad förutsättning för god omvårdnad. Nyckelord: Våld i nära relationer, kvinnor, upplevelse, vårdpersonal.