En ökad tillgänglighet av pornografi i samhället har lett till en debatt om pornografins eventuella påverkan på ungdomars bild av sex. Debatten i samhället tog extra fart i Sverige hösten år 2020 och i samband med detta presenterades en lag om mer heltäckande sexualundervisning på lärarutbildningen.Som argument för lagen angavs att skolan, inte pornografin, ska lära eleverna om sex. Denna litteraturstudie ämnar bidra till att skapa en helhetsbild av ämnet genom att kombinera frågorna 1) på vilka sätt påverkar pornografi ungdomars bild av sex? och 2) vad är skolans roll i att nyansera eller motverka denna bild? Fokus för denna studie är gymnasieelever, alltså ungdomar i åldern 16-19 år. Resultatet visade att det finns olika slutsatser om just hur ungdomars bild av sex påverkas men att ingen studie ansåg att pornografi helt saknar påverkan på ungdomar. Resultatet visade också att många ungdomar använde pornografi som en källa till information om sex, trots att ungdomarna inte ansåg att pornografi gav en rättvisande bild av sex. Konsumtionen av och delvis relationen till pornografi skilde sig mellan killar och tjejer, där killar stod för den huvudsakliga konsumtionen och fler positiva attityder till pornografi, men flera områden visade också snarlika relationer mellan killar och tjejer till pornografi. Sexualundervisningen ansågs med fördel kunna behandla pornografi i undervisningen, vilket var en efterfrågan från ungdomar, personal och en majoritet av författarna i underlaget.

Sammanfattningsvis ser man att designen fungerar ändamålsenligt för ett skapandeprojekt i relation till Skolverkets kunskapskrav och att begreppet konstnärlig process genomförs på ett gestaltande sätt. Själva begreppet konstnärlig process tydliggörs eller medvetandegörs inte verbalt i så stor utsträckning annat än i projektets början, men lärprocessens utformning som ett projekt kan kroppsligt vara en konkretisering av en konstnärlig process. Det är främst det aktiva fysiska deltagandet i den konstnärliga processen som uppfattas som en kunskapsskapande aktivitet. Denna aktivitet kan dock verbaliseras mer explicit vilket i sin tur kan göra lärprocessen av en konstnärlig process mer tydlig och därmed begriplig. Lärprocessen i sig blir genom designen av projektet en gestaltning av en konstnärlig process. I de lösningsinriktade deliberativa samtalen är publikens fokus, dansarens upplevelse och verkets uttryck ständigt aktuellt. Genom samtalen växer och formas stycket till sin slutliga koreografi. Danseleverna får utrymme i improviserandet att undersöka och pröva egna personliga dansuttryck där samtalen kring valen av rörelsematerial verbaliserar materialet. Genom argumenteringen i de deliberativa samtalen synliggör och förtydligas både temat och tankarna kring detta, stycket blir mer konkret. Eleverna lär sig samtidigt hur man agerar i en demokratisk process, ett för Skolverket övergripande mål för alla gymnasieelever. Designen gestaltar konkret vad designteoretikern Lijnse menar med ”guidens from above and freedom from below” (1995, s. 192) och där rundan fyller funktionen av förberedande metod, trygghet och identitetsskapande. I designen tillåts eleverna genom det kollektiva arbetet med skapandet av en koreografi både kollektivt och individuellt tillägna sig Skolverket kunskapsmål (2011b) och visa förståelse och förmåga att med handledning genomföra en konstnärlig process. De tecken på kunskap som lyfts fram och blir synliggjorda i relation till begreppet konstnärlig process tydliggörs mest i processen genom de didaktiska verktygen, rundan och deliberativa samtalen. Detta tack vare att eleverna i gruppen visade sig engagerade i temat och aktiva i processen. En mindre engagerad grupp, under andra förhållanden och med mindre aktiva deltagare skulle kunna ge andra resultat beträffande kunskapsutveckling och förståelse av konstnärlig och demokratisk process. Kunskapstransformationen eleverna emellan får utrymme och handlingsalternativen inom fältets genre blir fler tack vare den kollaborativa skapandeaktiviteten. Meningsfullheten i sammanhanget och den meningsfulla aktiviteten i arbetet ligger främst i att eleverna tillsammans skapar och framför ett stycke danskonst samtidigt som de förtydligar sin egen individualitet i relation till varandra. De bygger på så sätt också en gemenskap som reducerar risken för konflikter och borgar för framtida effektiva samarbeten. Det dialogiska förhållningssättet som är signifikativt i designen ger en kontinuerlig utvärdering av skapandeprojektet för alla deltagarna både lärarna och eleverna. De deliberativa samtalen får liksom konstverket ett eget liv och blir som en drivande motor i projektet. I de deltagandes aktivitet ligger en energi och ett momentum som för hela projektet framåt. Här finns möjligheter för gruppdeltagarna att, där det kollaborativa arbetet innebär en verbalt och fysisk diskussion kring kommunikation och koreografiska val, fungera som språkutvecklande resurs för varandra i den konstnärliga processen. Kunskapsutvecklingen blir i verbaliseringen och språkliggörandet av innehållet i processen därmed också mer synlig för danslärarna och vilken kunskapsnivå eleverna uppnått. Genom det kollaborativa skapandet ingår varje elevs röst och rörelsespråk både i ett mindre, gruppens, och ett större samhälleligt, sammanhang. Detta uppfattar min kollega och jag som bidragande orsak till känslan av meningsfullhet. Att ha förmåga och kunna delta i samhällsdebatten är också ett tecken på demokratisk kompetens önskvärt av Skolverket (Englund 2000). Maktbalansen mellan lärare och elever jämnas ut genom de deliberativa samtalen och ägandeskapet av danskonstprodukten för över till elevgruppen och blir en engagerande faktor för alla elever. Dock är det svårt att bortse från danslärarnas egna kulturella kapital då designen utformas och projektet planeras. Det behöver inte vara negativt om både ämneskunskaper och danserfarenhet finns som kompetens och resurs i undervisningen. Inom skolans fält förekommer olika förhållningssätt både till transformation av kunskap och till elevens aktiva roll och dess inflytande över lärsituationen. Detta är också en tradition som elever inom dansutbildningar bär med sig. Det behöver medvetandegöras i en lärsituation för att utveckling av ämnesdidaktiken ska kunna ske. Studien av designen visar på vilket sätt undervisningen kan systematiseras och överföras och på så sätt förskjuta lärarens mästarposition över till eleverna och genom detta öka deras inflytande. I en grupp elever på gymnasiet finns ofta några som har dansat någon form av scenisk dans tidigare och därmed kroppsligt bär med sig mästar-lärling-traditionen. För elever nya för danskonstens undersökande förhållningssätt kan det vara en utmaning att ändra perspektiv och vara den som medverkar i konversationen verbalt och fysiskt med att utifrån sin egen åsikt beskriva en tolkning av egen eller någon annans rörelse. Genom designen som min kollega och jag utformat kan detta genomföras och systematiseras i både i dansgestaltning, men i förlängningen även i övrig undervisning. Metareflekterande deliberativa samtal, visar sig fungera som en drivande motor i processen och ge möjlighet till diskussioner om danskonsten som uttryck. De ger samtidigt möjlighet för varje enskild elev att få syn på sin egen konstnärliga röst, de individuella preferenserna och val en danskonstnär ställ inför i en konstnärlig process i speglingarna av övriga gruppmedlemmar. I metareflektionen intar varje elev en representation av sin erhållna kunskap vid det aktuella samtalstillfället. På så vis visar studien att de deliberativa samtalen inbegriper kunskapsutveckling ur flera aspekter. Att denna studie endast visar på en mindre del i en större design av en konstnärlig process kan anses begränsat, men man får se det som en i raden av flera skapandeprojekt i den större övergripande designen för eleverna i ämnet dansgestaltning under tre år. Studien kan även ses som en i raden av flera studier av design-för-lärande som i sin tur kan jämföras och diskuteras. Vad studien visar är att eleverna enskilt eller tillsammans kan driva, leda, skapa, uppleva, tolka och kulturellt utforma danskonst i sin kontext inom fältet och därmed ha tillräcklig kunskap för att genomföra en konstnärlig process. Resultatet visar således att den här studerade designen ger grundträning för en förståelse av och färdighet i en konstnärlig process. Eleverna har möjlighet att inom designens form tillägna sig vissa domänspecifika kunskaper tillhörande danskonstens fält, arbeta med ett för dem meningsfullt projekt, utveckla demokratisk förmåga samt få utrymme att pröva sin egen personliga konstnärliga röst inom ramen för designen.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka hur friluftsliv bedrivs samt hur närhet till natur och utemiljöer påverkar friluftsundervisningen i grund- och gymnasieskolan. ● Hur bedrivs friluftsliv i grund- och gymnasieskolan? ● Påverkar närhet till natur mängden friluftsaktiviteter som bedrivs? ● Påverkar närhet till natur hur stor del av den totala undervisningen i ämnet idrott och hälsa som består av friluftsliv? ● Påverkar närhet till natur hur stor del av undervisningen som är teoretiskt lagd? Metod I arbetet för att besvara de frågeställningar som framtagits användes ett kvantitativt förhållningssätt i form av en enkät. Programmet SPSS har använts för att statistiskt analysera insamlad data. Resultat Närhet till natur korrelerade positivt med den totala mängden friluftslivsundervisning och antal aktiviteter. Inga signifikanta korrelationer mellan närhet till natur och del teori hittades. Lärare i idrott och hälsa där arbetsplatsen hade natur tillgängligt med gångavstånd eller på skolgård under lektionstid hade både mer total mängd friluftsliv och fler aktiviteter än de som hade natur otillgängligt eller tillgängligt med bussavstånd på lektionstid. Slutsats Enligt studien har närhet till natur en påverkan på vilka friluftslivsaktiviteter som lärare i idrott och hälsa väljer att bedriva, antalet olika friluftslivsaktiviteter som bedrivs och hur stor del av den totala undervisningen i idrott och hälsa som består av friluftsliv. Lärare med närmare till natur bedriver en större mängd friluftslivsaktiviteter och totalt sett mer friluftsliv i undervisningen av idrott och hälsa. / <p>Idrott III</p>

No description available.

FORTBILDNING SOM SYSTEM Syftet med studien var att undersöka hur lärares åsikter och inställningar ser ut när det kommer till fortbildning inom den egna verksamheten. Följande frågeställningar har legat till grund för undersökningen: Vilka attityder har lärarna till fortbildningen som de deltar i? Hur upplever lärarna att fortbildningen påverkar deras kompetens? I vilken mån uppger lärarna att de kan påverka fortbildningen i sina verksamheter? För att få svar på frågeställningarna användes en kvantitativ metod tillämpad med en enkät. Enkäten delades ut i fem olika skolverksamheter i Småland med totalt 71 deltagande respondenter. Resultatet av undersökningen visar att respondenterna överlag är relativt nöjda med verksamhetens fortbildning, men kring vissa faktorer framkommer även ett missnöje. Resultatet redovisas utifrån respondenternas medelvärde kring enkätens påståenden och frågor. Slutsatsen som dras i denna undersökning är att respondenterna visar både ett nöje och missnöje kring verksamhetsförlagd fortbildning. Respondenterna upplever att fortbildningen höjer deras kompetens, gynnar undervisningen och är relevant för verksamheten. Det respondenterna är missnöjda med gällande fortbildningen är dess inriktning, organisation och möjligheten att påverka.

Inledning Vardagen på förskolan kan innebära en stor utmaning för barn med symptom som motsvarar autismspektrumtillstånd. Utmaningarna kan exempelvis vara hög ljudnivå, svårigheter med både socialt samspel och samspel med andra. I vårt uppdrag som förskollärare beskriver Läroplanen för förskolan (Lpfö 2018, s. 5) att vi ska bidra med att alla barn ska kunna utvecklas och få möjlighet att ha lust att lära. Då barn med autismspektrumtillstånd kan behöva mer stöd än andra barn är det viktigt att förskollärarna, kan ta hjälp av en specialpedagog för att få handledning i förhållningssätt och bemötande. I denna studie har vi valt att fokusera på hur en specialpedagog arbetar och hur hen kan hjälpa förskollärares arbete med barn med symptom inom autismspektrat. Syfte Vårt syfte med studien är att undersöka specialpedagogens uppdrag och vilket stöd hen kan ge pedagoger som arbetar med barn med autismspektrumtillstånd i förskolan. Metod I vår studie har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod och intervjuer som datainsamling. Vi har utfört fyra intervjuer med specialpedagoger i två kommuner. Resultat Vårt resultat visar att specialpedagogen hjälper och handleder arbetslaget när de har ansökt om hjälp från en specialpedagog. Därefter träffar specialpedagogen arbetslaget för att få en bättre förståelse för ärendet och vad pedagogerna hittills har vidtagit för åtgärder. Specialpedagogens uppdrag är att ge arbetslaget den hjälp som krävs för att barn med symptom inom autismspektrat ska få en bra tid på förskolan. Specialpedagogen ger råd till pedagogerna om hur de exempelvis kan förändra lärmiljöer och använda sig av olika hjälpmedel. Respondenterna hade delade meningar om hur mycket tid arbetslaget lägger på att följa upp ärendet tillsammans med specialpedagogen. Några av respondenterna menar att detta kan bero på att förskollärare har lite tid över efter den tid som läggs på barngruppen. Respondenterna är dock eniga om att de vill ge arbetslaget den hjälp som behövs.

Syftet med denna kunskapsöversikt kom till grund av egna intressen av hur den svenska skolans bildundervisning genomförs utifrån ett interkulturellt förhållningssätt. Vi började reflektera kring ämnet när vi båda upplevde att det fanns en brist på mångkulturellt innehåll i bildundervisningarna på våra VFU platser. Det som vi inriktar oss på i denna kunskapsöversikt är tillvägagångssätt och undervisningsmetoder med fokus på mångkulturella perspektiv, bildundervisningens potentiella påverkan till ökad förståelse av mångkultur, samt bildundervisningens potential till att motverka maktstrukturer och orättvisor för en jämlik utbildning. Med detta i åtanke och efter att ha granskat nio källor inom områdena mångkulturella perspektiv och bildundervisning, kom vi fram till några slutsatser och svar på vår frågeställning om hur lärare kan öka sin kompetens i relation till ett mångkulturellt perspektiv och hur man integrerar den i sin bildundervisning.

Den muntliga aspekten inom ämnet engelska har under lång tid diskuterats och granskats, i många fall framkommer att det bland annat är lärarens skicklighet och trygghet som påverkar elevers lärande. Lärarens aktiva deltagande och engagemang visar sig också ha stor betydelse. Något som påverkar lärares användning av ME1 kan vara att läraren känner ett behov av att växla från ME till L12 för att tillgodose elevernas förståelse och skapa trygghet. Det kan vara sådana anledningar som att ge instruktioner eller häva elevers ängslan att tala. Något som kan försvåra användandet av ME och därmed den muntliga aspekten visar sig vara styrdokumentens otydlighet och svårighet att tyda den. Internationellt sett kan olika praxis, utbildningssätt men också kulturella värderingar spela roll i hur stor användningen är av ME, och hur viktigt det upplevs vara att som lärare verkligen uttrycka sig muntligt på engelska. Denna översikt har som mål att beskriva vad som kännetecknar forskningen inom den muntliga aspekten i engelskämnet, dess hinder, utmaningar och hur det upplevs. Översikten ämnar utifrån resultatet visa exempel på och dra slutsatser till relevant forskning i framtiden inom området. I denna studie ingår vetenskapliga studier som möter vårt syfte vilka har hittats med hjälp av sökord och de urvalskriterier som är utvalda för denna översikt. Översiktens resultat visar en språklig problematik hos elever gällande den muntliga aspekten i ämnet engelska. Den problematiken blir tydlig i de åtta studier som ingår här. Olika orsaker till att den muntliga aspekten får stå tillbaka eller vara mer framträdande förklaras, identifieras och analyseras. Dessa funna aspekter avhandlas i en diskussion där kontentan blir att målspråksanvändning är mycket betydande, och i hur stor utsträckning den talas beror bland annat på lärares skicklighet, trygghet och engagemang. En markant upptäckt i denna översikt 1 målspråket engelska 2 modersmålär att beroende på vilken ålder eleverna/studenterna innehar används L23 i olika stor utsträckning. Föreliggande text både visar och beskriver detta. Trots att forskningen inom detta område är relativt utbrett och mycket forskning redan förekommer, finns ett fortsatt behov. Då i form av att säkerställa vad olika begrepp egentligen innebär, när och hur mycket den muntliga aspekten ska antas, där lärare och lärarstudenters övertygelser och erfarenheter undersöks ytterligare. 3 målspråk i allmänhet eller målspråk som inte avses vara

No description available.

Ambitionen med denna studie är att finna ett kunskapsunderlag för vikten av att alla lärare utvecklar sin ämnesundervisning genom att systematiskt arbeta med att integrera språk- och ämnesundervisning för flerspråkiga elever, d.v.s. att arbeta med språkinriktad undervisning. Ett stort antal flerspråkiga elever finns i svensk skola och en stor andel av dessa går ut skolan utan fullständiga betyg. I ett försök att ringa in vart problemet ligger undersöks i denna studie vilken språknorm som råder i skolan. Styrdokument, språklagen och Skolinspektionens rapporter avseende flerspråkighet granskas. Slutligen lyfts olika didaktiska metoder fram för att utforma en undervisning som riktar sig mot flerspråkighet.  Syftet är att sammanställa en översikt av kunskapsläget inom det valda området som genererats av tidigare forskning för att lyfta fram vikten av att andraspråksstrategier får ta plats i lärares undervisningspraktiker och att diskutera denna i relation till det ramverk som uttrycks i styrdokumenten. Resultaten i undersökningen visar på motstridiga uppfattningar om vilken språknorm som anses råda i den svenska skolan idag, både i forskningen och även i Skolverkets styrdokument där språknormer blir synliga eller där begreppet ”språk” förekommer. Då ”språk” dryftas i styrdokumenten är det otydligt om det är målspråket eller flerspråkighet som lyfts fram. Resultaten visar också att skolan har misslyckats med de flerspråkiga elevernas möjligheter att erhålla fullständiga slutbetyg, både från grundskolan och från gymnasieskolan. Detta trots befintlig forskning som lyfter fram vikten av språkinriktad undervisning samt flerspråkiga undervisningspraktiker och vad som uttrycks i skolans styrdokument gällande elevernas rätt till sitt modersmål samt en individuellt anpassad undervisningsmetodologi.  Slutsatsen i denna litteraturstudie är att det är viktigt att se på flerspråkighet som en tillgång för, inte ett hinder i, elevers lärande. För att kunna betrakta flerspråkighet som en resurs behöver flerspråksnormen få full genomslagskraft i skolan. Lärares syn på och attityder till flerspråkighet är av mycket stor betydelse för hur väl eleverna lyckas i skolan i de olika ämnena. Då lärarna tar ansvar för flerspråkiga elevers lärandeprocesser och genom att inkludera utmanande uppgifter med språkutvecklande element i sin ämnesundervisning, skapas lärandemiljöer som tar hänsyn till andraspråkselevers förutsättningar. Det framkommer även att olika språkinriktade arbetssätt gynnar elevers lärande, framför allt genom att skapa större innehållslig förståelse och för att de verkar språkutvecklande på såväl första- som andraspråket. Nyckelbegrepp: enspråksnorm, flerspråkighet/multilingualism, kodväxling/code switching, språkinriktad undervisning, transspråkande/translanguaging och tvåspråksnorm.