Mer än hälften av alla barn som ska opereras upplever oro och ångest. Det kan leda till att anestesiinduktionen försvåras och även orsaka postoperativa besvär som till exempel ökad smärta, apati, ätstörningar och sömnproblem. Den familjefokuserade omvårdnaden förespråkar att föräldrar bör ges möjlighet att närvara med sitt barn under perioperativa perioden, så lång det är möjligt. Anestesisjuksköterskans roll perioperativt är att utifrån dialogen med barnet och föräldrarna skapa förtroende, minska oro och öka barnets möjlighet att känna kontroll under den perioperativa perioden. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att beskriva föräldranärvarons effekt på barns oro i samband med operation. Tidigare forskning har sökts och till resultatet har 14 kvantitativa artiklar inkluderats. Vid analys av artiklarna framkom två teman; positiva effekter på barns oro vid föräldranärvaro och negativa effekter av barns oro vid föräldranärvaro. Resultatet visar att endast föräldranärvaro som metod för att minska barns oro i samband med operation är osäkert, och det finns ingen garanti för att barnets oro lindras. Barnets oro minskar av föräldranärvaro om den föräldern som närvarar är lugn. Om föräldern är orolig kan det föras över på barnet som då visar ökad oro. Ibland måste föräldranärvaro kompletteras med andra metoder för att barnet ska kunna få en god vård, som till exempel lugnande läkemedel eller distraktionsmoment. Anestesisjuksköterskan har en betydande roll när det gäller att optimera förutsättningarna för att barnet och föräldrarna får en positiv vårdupplevelse. Preoperativ information och förberedelse är viktiga delar som, tillsammans med föräldranärvaro, minskar barns oro i samband med operation. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Anestesisjuksköterskans arbetsområden förutsätter kunskaper i både det omvårdnadsvetenskapliga och det medicinska området. En operation innebär att patienten ”lägger sitt liv” i någon annans händer och ger sitt förtroende till sjukvårdspersonalen och deras yrkeskunskaper. Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och oresponsiv för stimuli. Vad finns det för hjälpmedel för att kunna ge en god sömn? Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att ge god sömn till patienter. För att ta reda på anestesisjuksköterskans upplevelser gjordes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. En öppen fråga ställdes och anestesisjuksköterskan fick berätta om den goda sömnen. I resultatet framkommer det att välbefinnandet är en stor del, likväl som den tysta och kliniska omvårdanden samt att övervakning bidrar till en god sömn. Ingen nämner BIS som ett alternativ till att övervaka patientens sömn då det är en bra mätmetod för att undvika awareness. Det är viktigt att anestesisjuksköterskor uppdaterar sig i forskningen kring sin specialitet, för att få en ökad förståelse om vad den goda sömnen innebär samt hur man på bästa sätt kan lindra och öka välbefinnande för den patient som ska sövas. Den goda sömnen är inte bara själva sövningsögonblicket utan allt från det att anestesisjuksköterskan hämtar sin patient och tills det att patienten lämnas över för eftervård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Under våra fältstudiedagar tyckte vi oss kunna se att patienter ofta kan vara orolig då vi som anestesisjuksköterskor möter dem på operation. Framförallt när patienten väl har kommit till operation och snart ska få sin anestesi. Som det ser ut idag är det på operation anestesisjuksköterskor möter sin patient för första gången, alltså i patientens intraoperativa fas. Detta beror oftast på att det inte finns tid eller ges någon möjlighet att ha något pre- eller postoperativt möte. Under denna korta tid skapa en relation med patienten och dämpa eventuell oro samtidigt som verksamheten idag har en tendens till att vilja effektivisera bort en del av denna viktiga och redan korta tid. Hur möter sjuksköterskan en patients oro och ångest i den intraoperativa fasen strax innan sövning? Genom att ta del av den erfarenhet som finns hos anestesisjuksköterskan kan det skapas verktyg som sedan kan användas i verksamheten.Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av att möta och lugna oroliga patienter intraoperativt. Det är en kvalitativ intervjustudie där sju anestesisjuksköterskor intervjuats. Resultatet visar på de sätt som anestesisjuksköterskan bemöter oroliga patienter. Att genom samtal avleda patientens oro, att sjuksköterskan använder beröring i arbetet med att göra patienter trygga. Anestesisjuksköterskan lovar patienten att finnas till och att ta hand om dem under operationen. Resultatet visar också hur anestesisjuksköterskan använder information och anpassar den utifrån vilken patient det är. Resultatet visar även på att anestesisjuksköterskorna framhäver att bemötandet av patienten är viktigt. Det handlar om att uppträdda lugnt och visa skicklighet samt kunnande i sitt arbete. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Patienter som genomgår en operation har normalt ingen kontakt med varken operationssjuksköterska eller en anestesisjuksköterska innan ingreppet. En första kontakt sker oftast när patienter anländer till operationsavdelningen, då är tiden knapp och gör det svårt att tillsammans med patienter planera vården. En perioperativsjuksköterska har ett etiskt ansvar att bjuda in patienter till en vårdande gemenskap och skapa förtroende genom sina möten med patienter, vilket bäst kan göras genom ett perioperativt samtal någon dag innan operationen. Idag ges sällan den möjligheten.Det finns få studier gjorda om hur spinalbedövade patienter upplever tiden under sin operation. Därför riktas uppmärksamheten i denna studie mot hur spinalbedövade patienter erfar den intraoperativa fasen. Åtta patienter har intervjuats i åldrarna 60-86 år, fem kvinnor och tre män. Studien är kvalitativ och en reflekterande livsvärldsansats har använts för att kunna beskriva världen så som den är levd av patienten..Resultatets beskrivningar av upplevelser i den intraoperativa fasen presenteras i fyra teman. Dessa är: ” Följsamma patienter som överlämnar sig”, ” Det vårdande mötets betydelse”, ” Förtroendet till vården och vårdpersonalen” samt ” Patienters okunskap och informationsbehov”. Patienter ifrågasätter inte utan litar till hundra procent på vården och vårdpersonalens kompetens De överlämnar sig därför utan att vara oroliga. En känsla av trygghet samt att vara välkommen till operationsavdelningen fanns hos patienterna. Dock fanns en brist på kunskap om vårdprocessen under den perioperativa fasen, vilket gör att patienter har svårt att påverka sin vård. Resultatet visar att patienter i stort sett upplever sig ha tillräcklig med information om vad som händer under operation. Dock framkom det även att patienterna ställer frågor som aldrig besvaras. / Program: Fristående kurs

Flertalet patienter som genomgår ett operativt ingrepp kan uppleva vårdlidande i form av oro, betydelsen av information och smärta. Detta är ett stort problem som kan orsaka patienten en förlängd vårdtid, negativa upplevelser av sjukvården och ökat sjukdomslidande. Anestesisjuksköterskans erfarenhet, kunskap och omvårdnadshandlingar har betydelse för att lindra patientens vårdlidande och kan därigenom bidra till ett ökat välbefinnande och stärkt självkänsla för patienten. Tidigare studier visar att det idag finns en oro för patienters välbefinnande, då hälso- och sjukvården efterlyser effektivitet och ekonomisk lönsamhet. Det har också visat sig att betydelsen av patientinformation som en omvårdnadsåtgärd, kraftigt har ökat på grund av allt kortare vårdtider. Syftet med studien var att med kvalitativ metod beskriva anestesisjuksköterskors möjligheter att lindra patienters vårdlidande. Sex anestesisjuksköterskor intervjuades på en operationsavdelning i västra Sverige. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod med öppna semistrukturerade intervjufrågor. Den kvalitativa forskningsintervjun är ett samtal som ger möjligheter att tolka och skapa en ny kunskap genom dialogen som ett fenomen. I resultatet framkom både hinder och möjligheter som anestesisjuksköterskorna upplevde i sitt arbete för att kunna lindra patienters vårdlidande. Begreppen hinder och möjligheter fick tillhörande underkategorier. I diskussionen belyses resultatet utifrån anestesisjuksköterskornas upplevelser av att tiden inte räcker till. Det pressade arbetsschema som råder på operationsavdelningen, försvårar lindrandet av patienters vårdlidande och anestesisjuksköterskorna ges ingen möjlighet till att genomföra en perioperativ vårdprocess. Det preoperativa samtalet kan förebygga och reducera vårdlidande samt stimulera till välbefinnande och en trygghet hos patienten. Vi kan då nå fram till patienten i ett tidigt stadium, vilket kan lindra patientens vårdlidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Introduktion: Personcentrerad vård är ett erkänt internationellt och nationellt begrepp, där patienten ska ses som en person och fokus flyttas från personen behov och problem till hens resurser. Syfte: Var Att beskriva operationssjuksköterskors uppfattningar om personcentrerad vård, utifrån ett arbetsledande perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med arbetsledande ansvar på olika nivåer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom ett gemensamt tema: Kontinuitet i patientens vård med två kategorier: Patienten i fokus och Utveckling och hinder med tillhörande subkategorier. För operationssjuksköterskor var det viktigt att se patienten som en person, skapa en vårdrelation för att patienten skulle bli delaktig i vården. Olika hinder framkom i form av brist på tid och bemanning som medförde svårigheter att skapa en vårdrelation med patienten. Flera operationssjuksköterskor beskrev en önskan att kunna träffa patienten före, under och efter operation och viljan fanns för utveckling av personcentrerad vård. Konklusion: Operationssjuksköterskorna strävade efter kontinuitet i vården genom att ha patienten i fokus, även i samarbete med andra professioner och vårdgivare. Genom att vara en förebild som arbetsledare kunde de påverka utvecklingen av personcentrerad vård.

<p>Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: <em>Närvaro</em>, <em>Information</em> och <em>Andra hjälpmedel.</em> Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.</p>

Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: Närvaro, Information och Andra hjälpmedel. Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.

SAMMANFATTNING På de flesta operationsavdelningar är det rutin att föräldrar är med sitt barn till och med anestesiinduktionen. Föräldranärvaron syftar till att minska barnets oro och för att undvika att barnet separeras från sin förälder. Fokus ligger på barnet och det är lätt att bortse från den medföljande förälderns upplevelser och känslor. Mot denna bakgrund var syftet med denna studie att kartlägga föräldrars upplevelser av att vara tillsammans med sitt barn i den perioperativa perioden och vilka vårdåtgärder som kunde underlätta för föräldrarna. En litteraturstudie genomfördes och 22 artiklar som behandlade detta ämne fanns och analyserades. Resultatet visade att föräldrar som närvarade vid sitt barns perioperativa period framförallt upplevde en stor stress, oro, förlorad kontroll och förlust av föräldrarollen. Sjukvårdspersonalen ansåg att föräldrarna kunde vara till hjälp och stötta sina barn, men att de även upptog tid från personalen. Föräldrarna upplevde att vårdpersonalen visade engagemang och gav god omvårdnad, men de upplevde även en ”löpandeband-känsla”. De vårdåtgärder som kan underlätta är att ge individualiserad information till föräldrarna, låta dem genomgå förberedelseprogram och få stöd från vårdpersonalen. En annan slutsats av litteraturstudien är att den perioperativa dialogen kan vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskan i mötet med föräldrar och barn. / ABSTRACT On most operating theaters it’s routine for parents to be with their child until the anaesthesia induction. The purpose of parental presence is to reduce the child’s anxiety and to avoid the child from being separated from its parent. The child comes first and it's easy to overlook the accompanying parent’s experiences and feelings. Hence, the purpose of this study was to identify parents' experiences of being with their child in the perioperative period and the interventions that could help the parents. A literature review has been conducted based on 22 articles. The result showed that parents who attended their child's perioperative period, mainly experienced great stress and anxiety. They also experienced loss of control and loss of the parental role. The caregivers experienced that the parents could be of help and support to the children, but they also took time from the staff. The parents experienced that the caregivers showed commitment and gave good care, but they also experienced a “conveior belt feel”. The interventions that could help are primarily to give parents individualized information, to let them undergo preparation program and better support from caregivers. Another conclusion of the study is that the perioperative dialogue also could assist the nurse anaesthetist.

Introduktion: Operationssjuksköterskans roll har under årens lopp förändras i takt med vetenskapliga framsteg inom kirurgin. Operationssjuksköterskan har i olika utsträckningar fått ett större ansvar inom perioperativa omvårdnanden som inkludera pre-, intra- och postoperativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva operationssjuksköterskans uppfattning av ansvaret i den perioperativa omvårdnaden. Metod: Sex intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor vid ett sjukhus i Norrland. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I textanalysen identifierades fyra kategorier: Kontinuerligt utvärderande av det egna arbetet, Kompetens ger större ansvar, Upplever att en ökad patientkontakt skulle förbättra vården och deras kompetens och Operationssjuksköterskan har en egen uppfattning om hur hennes ansvar att följa riktlinjer och rutiner ser ut. Diskussion: Operationssjuksköterskorna upplevde att nya rutiner utvecklades då fel uppdagas. De beskrev ett mångsidigt arbete som var mer än bara instrumentering, och en ökad patientkontakt uppgavs kunna bidra till att vinna kunskap, både tekniskt och omvårdnadsmässigt. Hur ny information och nya riktlinjer och rutiner användes var i viss grad beroende av operationssjuksköterskan som individ. Nackdelen med denna studie är att deltagarna inte har pre- eller postoperativa dialoger, vore så fallet hade resulterat eventuellt utmynnat i fler alternativt andra kategorier. Slutsats: Operationssjuksköterskorna kände ett stort ansvar att utvecklas, att arbeta patientsäkert och med ett holistiskt synsätt. Författarna anser att det vore av värde att utföra ytterligare forskning och undersöka hur operationssjuksköterskans / Introduction: Theater nursing role has over the years change as scientific advances in surgery. Theater nurse has to various degrees with a larger role in perioperative caring which include pre-, intra- and postoperatively. Purpose: The purpose of this study was to describe theater nurses perception of the responsibility of the perioperative nursing care. Method: Six interviews were conducted with theater nurses at a hospital in Norrland. The collected data were analyzed using the content analysis. Results: In text analysis identified four categories: Continuous evaluation of their own work, Competence gives greater responsibility, Experiencing that increased contact with patients could improve care and their talents and Theater nurses have their own idea of how her responsibility to follow policies and procedures look like. Theater nurses felt that new procedures were developed when errors are detected. They described a diverse work that was more than just instrumentation, and increased patient contact was believed to contribute to gaining knowledge, both technical and caring manner. What new information and new policies and procedures used were in some degree dependent on the theater nurse as an individual. Discussion: Theater nurses felt that new procedures were developed when errors were detected. They described a diverse work that was more than just instrumentation, and increased patient contact was believed to contribute to gaining knowledge, both technical and caring. What new information and new policies and procedures used were in some degree dependent on the theater nurse as an individual. The disadvantage of this study is that the participants have no pre- or postoperative dialogues, had it been so, the study would possibly have resulted in more or different categories. Conclusion: Theater nurses felt a great responsibility to develop, to work safely and treat the patient with a holistic approach. The authors believe that it would be worthwhile to conduct further research and study how theater nursing skills and knowledge could be used more within the perioperative care.