Introduktion: Förebyggande och korrekt utförda omvårdnadsåtgärder är en del av operationssjuksköterskans arbete. Operationssjuksköterskan arbetar utifrån den perioperativa vårdprocessen med att planera, genomföra och utvärdera omvårdnadsåtgärder. Återkoppling har visat sig förbättra omvårdnad och utveckla professionen. I litteraturen finns få studier om hur operationssjuksköterskor upplever återkoppling under den perioperativa vårdprocessen. Syfte: Studiens syfte var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelse av återkoppling och upplevelse av återkopplingens betydelse för utveckling av professionen. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. 11 operationssjuksköterskor i åldern 26-60 år och med erfarenhet som operationssjuksköterska mellan 7 månader och 36 år inkluderades, alla var kvinnor. Resultat: Operationssjuksköterskorna önskade mer återkoppling både för professionens utveckling i stort och för förbättrad utvärdering av egna utförda omvårdnadsåtgärder. All återkoppling upplevdes positivt. Avsaknad av samarbete mellan vårdenheter påverkade möjligheten till återkoppling negativt. Brist på återkoppling ledde till eget sökande av återkoppling på utförda omvårdnadsåtgärder. Konklusion: Genom återkoppling kan operationssjuksköterskorna få svar på sina utförda omvårdnadsåtgärder. Återkoppling till operationssjuksköterskan behöver implementeras och utvecklas i det dagliga arbetet. / Introduction: Preventive and correctly taken nursing measures is part of the operating theatre nurse´s work. The operating theatre nurse´s work with the perioperative process by planning and implementing the nursing measures and evaluating them. Feedback has been shown to improve the care and develop the profession. There are few studies in the literature about the operating theatre nurses experience of feedback during the perioperative process. Aim: The aim of this study was to describe the operating theatre nurse´s experience of feedback and the importance of the feedback for the development of the profession. Method: A qualitative study with semi-structured questions has been analyzed with a qualitative content analysis. 11 operating theatre nurses in the age 26-60 years with the experiences an operating theatre nurse from 7 month to 36 years participated, all were women. Results: The operating theatre nurses experienced that it would be significant with more feedback, both for the development of the profession and to improve the evaluation of taken nursing measures. All feedback was positive. Lack of cooperation between care units affected the possibility of feedback negatively. The lack of feedback led them to seeking feedback of nursing measures by themselves. Conclusion: Through feedback the operating theatre nurses can get answer of their taken nursing measures. The feedback to the operating theatre nurses need to be implemented and develop in the daily work.

Bakgrund: I litteraturen finns evidens att använda dubbla lager av operationshandskar vid all kirurgi för att förebygga smittspridning mellan patient och personal samt för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Operationshandskar kan ha olika tjocklek och taktil känsla beroende på latex eller latexfritt material. Trots att evidens finns att använda dubbla lager operationshandskar förekommer variation i användandet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om operationssjuksköterskor och kirurger väljer enkla eller dubbla handskar vid operationer, samt hur de motiverar sitt val. Metod: Operationssjuksköterskor och kirurger från två operationsavdelningar i Mellansverige undersöktes i en tvärsnittsdesign med intervjustödda enkäter. Flera deltagare intervjuades flera gånger. Resultat: Totalt inkluderades 66 deltagare i studien och 137 intervjuer genomfördes. Nästan hälften av deltagarna motiverade sitt val av handskar med rutin eller vana. Vid samtliga ortopediska operationer användes dubbla handskar. Enkelt lager av handskar användes i högre grad då endast latexfria handskar fanns att tillgå, och den dominerande motiveringen var då att det var mer svårarbetat med dubbla handskar. Slutsats och klinisk betydelse: Användandet av enkla respektive dubbla handskar skiljer sig mellan verksamheterna och mellan yrkeskategorierna. Dubbla handskar användes av samtliga deltagare på den avdelning där skriftliga riktlinjer angående dubbla handskar fanns formulerade. Enkla handskar användes i högre grad då endast latexfria handskar fanns att tillgå. Resultatet i föreliggande studie indikerar att riktlinjer angående dubbla handskar, samt latexfria handskars sämre taktila förmåga kan ha betydelse för hur operationspersonal väljer operationshandskar. / Background: In the literature, there is evidence of the usage of double layered surgical gloves during all surgical procedures in order to prevent the spread of infection between the patient and medical personnel, as well as, to prevent clinical infections. Double layered surgical gloves can have different thickness and tactile feeling depending on latex or latex-free material. Aim: To investigate if operating room nurses and surgeons choose single or double gloving for operations, as well as, how they motivate their choices. Method: Operating room nurses and surgeons from two different operation departments in the middle of Sweden were examined in a cross-sectional design with interview-supported questionnaires. Some participants were interviewed several times. Results: In total, 66 participants were included in the study and 137 interviews were conducted. Almost half of the participants motivated their choice of gloves routinely or habitually. In all orthopedic operations, double gloves were used. Conclusion and clinical implications: The usage of single as opposed to double-gloving differs between departments and between different categories of profession. The majority of participants chose to use double gloves. Double gloves were more frequently used on the ward where written guidelines regarding double gloves were formulated. Single gloves were more commonly used in the pediatric surgery department, where only latex-free gloves were available for use. The result in the present study indicates that guidelines regarding double gloves can be significant for how operation personnel choose surgical gloves.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskor arbetar i en komplex miljö. För att öka effektiviteten infördes ett effektivitetssalskoncept på en klinik. Flera sätt att öka effektiviteten beskrivs i litteraturen, få studier har dock berört sjuksköterskornas upplevelser av att arbeta enligt liknande koncept. Syftet: Var att undersöka hur anestesi- och operationssjuksköterskor upplevde det perioperativa omvårdnadsarbetet när det sker inom effektivitetssalskonceptets ramar. Metod: En kvalitativ induktiv pilotstudie genomfördes, ett ändamålsenligt urval användes och fyra stycken specialistsjuksköterskor deltog i studien. Enskilda intervjuer genomfördes med öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Upplevelsen av omvårdnadsarbetet när det skedde enligt effektivitetssalskonceptet var behäftat med känslor av tillfredsställelse och glädje, bland annat över att operationsköerna kortades av. Vikten av kommunikation, samordning och samarbete framträdde tydligt. Bristande kommunikation kunde leda till ineffektivitet och förvirring. Arbetssättet krävde och främjade samarbete inom operationslaget. Ökad kontinuitet beskrevs både i kontakt med kollegor och med patienter. Vissa nackdelar som rörde tidsdisponering och de fysiska lokalerna beskrevs. Slutsats: Arbete enligt effektivtetssalskonceptet var i hög grad beroende av kommunikation, samarbete och samordning. Fungerade detta kunde det leda till ökad arbetstillfredsställelse och kontinuitet i den perioperativa omvårdnaden. Kommunikationsbrister inverkade negativt på effektiviteten. Klinisk betydelse: Pilotstudien utgjorde en del i ett underlag för utveckling av effektivitetssalskonceptet på den aktuella kliniken. Med kunskap om hur omvårdnadsarbetet påverkades kunde förbättringsarbetet underlättas. / Background: Anesthesia and operating room nurses are working in a complex environment. To reduce surgical queues and increase efficiency, an efficiency model was introduced at a clinic. Several ways to increase efficiency are described in the literature, few studies have concerned nurses' experiences of working according to similar concepts. The aim: Was to examine how the anesthesia and operating room nurses experienced the perioperative nursing care when it took place within the frames of an efficiency model. Method: A qualitative inductive pilot study was conducted. An appropriate selection were used and four specialist nurses participated in the study. Interviews were conducted with open questions. Content analysis was carried out. Results: The experience of nursing care when it is done according to the efficiency model was beset with feelings of satisfaction and joy, among other things that the surgery waiting lists could be shortened. The importance of communication, coordination and cooperation was clearly apparent. Lack of communication could lead to inefficiency and confusion. The approach required and promoted collaboration within the surgical team. Increased continuity was described both in contact with colleagues and patients. Some drawbacks concerning time disposition and the physical premises was described. Conclusion: Work according to the efficiency model was to a large extent dependent on communication, cooperation and coordination. Did this work it might have lead to increased job satisfaction and continuity of the perioperative nursing care. Communication shortcomings adversely affected efficiency. Clinical significance: The pilot study may be part of a basis for developing the efficiency model at the current clinic. With knowledge of how nursing care is affected, the improvement work is facilitated.

Bakgrund Antalet kirurgiska ingrepp förväntas öka, och därmed ökar även den totala risken för komplikationer. Världshälsoorganisationen, World Health Organization, WHO, har tagit fram en Checklista att använda i samband med kirurgiska ingrepp för att minska komplikationer och öka patientsäkerheten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av Checklistan. Metod En pilotstudie genomfördes och fem operationssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna transkriberades ordagrant och en manifest kvalitativ innehållsanalys gjordes med induktiv ansats. Resultatet visar att det fanns hinder vid användning av Checklistan, det fanns en ovana vid de nya rutiner som Checklistan innebär, arbetslagets attityder påverkar användningen och att vissa i operationsteamet visade oförståelse för Checklistans syfte. Osäkerhet rådde bland operationssjuksköterskorna för när Checklistans olika faser skulle utföras samt vem som ska initiera Checklistan. Användning av Checklistan medförde trygghet för så väl patient som personal, liksom en ökad handlingsberedskap för operationssjuksköterskan. Presentation av personalen på operationssalen ansågs vara positiv för ny personal, och negativ då detta tar tid och innebär upprepning. Slutsats WHO:s Checklista är ett bra verktyg för att öka kommunikationen och därmed öka patientsäkerheten. Det fanns ett behov av att anpassa Checklistan till den egna kliniken. / Background The number of surgical procedures is expected to increase, and thus also the total number of complications might increase. World Health Organization, WHO, has developed a Checklist for use in connection with surgical procedures to minimize the risk of errors and to enhance patient safety. The aim of this study was to investigate the theatre nurses' experiences of this Checklist. Method A pilot study was performed and five theatre nurses were interviewed. The interviews were transcribed verbatim, and a qualitative manifest content analysis was conducted with an inductive approach. The result shows that there were obstacles in the use of the Checklist, the staff was unaccustomed to the new procedures the Checklist had led to, the surgical team’s attitudes affected the use of the Checklist, and some in the surgical team showed lack of understanding of the purpose of the Checklist. Uncertainty prevailed among theatre nurses when to perform the different phases of the Checklist, and who should be initiating the Checklist. The use of the Checklist led to increased safety for the patients as well as for the staff, and also led to an increased preparedness for theatre nurses. The presentation of the staff in the theatre room was considered to be positive for new staff, and negative since this took time and involved repetition. Conclusion The WHO's Checklist is a useful tool to increase communication and thereby increase patient safety. There was a need to adapt the Checklist to the own clinics.

Bakgrund: Den perioperativa omvårdnaden sker ofta i det dolda eftersom operationsavdelningen ligger åtskild från övrig verksamhet på sjukhuset. Denna omvårdnad bör utföras personcentrerat, där patienten ses som en unik individ. Genom att lära känna patienten kan eventuell preoperativ oro och ångest identifieras och lindras. Den preoperativa oron leder utöver ett psykiskt obehag till fysisk påverkan som ökar risken för en rad postoperativa komplikationer. Syfte: Syftet var att beskriva de faktorer som påverkar patientens upplevelse av perioperativ oro och ångest. Metod: En strukturerad litteraturöversikt med induktiv ansats. Totalt inkluderades åtta artiklar i översikten. Resultatet analyserades enligt Braun och Clarkes modell för tematisk analys.  Resultat: Analysen resulterade i tre teman: Den intraoperativa fasen, Att känna tillit och Livet efter operationen, dessa teman hade i sin tur totalt tio subteman . Många faktorer kunde leda till oro och ångest hos patienten, exempelvis operationsmiljön, brist på information, känslan av att inte bli sedd och förstådd av vårdpersonalen samt funderingar över hur framtiden skulle bli . Slutsats: Genom en personcentrerad omvårdnad, och därigenom mindre oro och ångest preoperativt, så gynnas patienter av minskat lidande och lägre risk för komplikationer. För vårdgivaren kan det innebära ekonomisk vinning då det leder till kortare vårdtider.

Sammanfattning Bakgrund: Perioperativ omvårdnad omfattar den vård patienten får både pre-, intra- och postoperativt. Sjuksköterskor har ett brett ansvar gentemot sina patienter som är i behov av vård, det är sjuksköterskans ansvar att samarbeta med andra professioner för att kunna bemöta patientens behov och lindra dess lidande. Under den perioperativa omvårdnaden är det väsentligt att arbeta utifrån ett patientsäkert perspektiv, det är sjuksköterskans ansvar att förse patienter med en god- och säker vård.  Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av perioperativ omvårdnad.  Metod: Inför den här litteraturöversikten valdes en kvalitativ metod med en induktiv ansats, nio stycken artiklar granskades och analyserades utifrån Fribergs femstegsanalys.   Resultat: Under den perioperativa omvårdnaden är kommunikation med patienter och annan vårdpersonal viktigast. Dock fann många sjuksköterskor att det inte fanns tillräckligt med tid att förmedla all information till patienterna. Hade patienter någon form att kognitiv diagnos blev det oftast svårare att förmedla informationen, mer tidskrävande och de var inte alltid säkert att patienten hade förstått det som har sagts. Slutsats: Sjuksköterskor ansåg även att det krävs ett gott samarbete både med patienten och annan vårdpersonal. Omvårdnaden brister om samarbetet inte fungerar, det skapar ineffektivitet, minskad patientsäkerhet och utformar hierarkier. / Summary Background: Perioperative nursing includes the care the patient receives both pre-, intra- and post-operatively. Nurses have a wide responsibility towards their patients that are in need of care. It’s the nurse's responsibility for collaborating with other professionals to be able to respond to the patient's needs and ease the patients suffering. During perioperative nursing it is essential to work from a patient-safe perspective, it is the nurse's responsibility to provide patients with good and safe care. Aim: Describe nurses' experiences of perioperative nursing. Method: For this literature review, a qualitative method with an inductive approach was selected, 9 articles were reviewed and analyzed based on Friberg's five-step analysis. Outcome: During perioperative nursing, communication with patients and others health professionals is most important. However, many nurses found that there was not enough time to convey all information to the patients. If patients had any form of cognitive diagnosis, it was often more difficult to convey information, more time-consuming and they were not always sure that the patient had understood the information. Conclusion: Nurses also felt that good collaboration is required both with the patient and other staff. Nursing fails if the collaboration does not work, it creates inefficiency, reduces patient safety and creates hierarchies.

Introduktion: I samband med röntgen vid operation föreligger en risk att patienten drabbas av vårdskada. Det ställer krav på att operationssjuksköterskan är välinformerad och har den kompetens som behövs för att optimera röntgenanvändning vid operation. Syfte: Att belysa operationssjuksköterskans omvårdnadsansvar av patienten i samband med röntgenanvändning vid operation. Metod: En litteraturstudie där vetenskapliga forskningsartiklar utgjorde informationskällan. Informationen har sedan analyserats, och kategorier och underkategorier har skapats. Resultat: Baseras på tio vetenskapliga artiklar och presenteras i form av två kategorier och sju underkategorier som arbetades fram under analysprocessen. Den första kategorin; ”Skapa välmående för patienten” byggs upp av underkategorierna ”Medvetenhet om patientens utsatthet”, ”Lugn och trygg vårdmiljö” och ”Information till patienten”. Den andra kategorin; ”Minska risken för vårdskada” innehåller underkategorierna ”Skydda patienten”, ”Möjlighet att förbereda arbetet”, ”Skapa en helhetsbild av patienten” och ”Minska stråldosen”. Konklusion: Operationssjuksköterskan har möjlighet att påverka vården av patienten när röntgen används vid operation, men för att kunna ha möjlighet att påverka vården och nå goda resultat behöver operationssjuksköterskorna ha kunskap om det omvårdnadsansvar som åligger dem. / Introduction: When using X-ray in the operating room the patient is at risk of health care injury. It is required for the operating theatre nurse to be well informed and has the necessary skills to optimize X-ray use. Purpose: To highlight operating theatre nurses responsibility when using x-ray in surgery. Method: A literature study where scientific research articles was the source of information. The information has then been analyzed and categories and subcategories have been created. Result: Based on ten studies and presented in the form of two main categories and seven subcategories. The first main category ”Creating wellbeing for the patient” consists of the subcategories ”Awareness of the patients vulnerability”, ”Calm and secure environment” and ”Patient information”. The other main category ”Reduce risk of healthcare injury” consists of the subcategories ”Protect the patient”, ”Prepare the work”, ”Patients overall picture” and ”Reduce radiation”. Conclusion: The operating theatre nurse has the ability to influence the care when X-ray is used in surgery, but knowledge and insight about the responsibility is essential.

Bakgrund: Under operation är patienten utsatt för en ökad risk att drabbas av perioperativ hypotermi, kärntemperatur under 35°C. Att drabbas av perioperativ hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer, bidrar med ett onödigt lidande för patienten, förlänger vårdtiden, samt ger ökade vårdkostnader. Den perioperativa sjuksköterskan har ansvar, tillsammans med det perioperativa teamet att patientsäkerheten upprätthålls. Vilket innebär att identifiera och förebygga risker för komplikationer. Syfte: Sammanfatta metoder som förebygger oavsiktlig perioperativ hypotermi. Metod: En systematisk litteraturöversikt för att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av metaanalyser. Resultat: Resultatet sammanfattas i fyra interventioner; perioperativ administration av aminosyror, uppvärmd, fuktad insufflationsgas, uppvärmd sköljvätska samt varmluft- och luftfria uppvärmningssystem. Konklusion: Interventionerna har olika möjligheter och begränsningar samt är anpassade för olika typer av ingrepp. Det kan vara aktuellt att kombinera olika åtgärder för att uppnå önskad effekt. Den perioperativa sjuksköterskan ska använda sig av den metod som anses mest effektiv och bör anpassa den utifrån vilken patient som behandlas samt situation, där sjuksköterskan utgår från internationella riktlinjer och evidens. / Background: During operation, the patient is exposed to an increased risk to be affected from perioperative hypothermia, core temperature below 35°C. Suffering from perioperative hypothermia can lead to serious complications, contribute to unnecessary suffering for the patient, extended care time and increased care costs. The perioperative nurse is responsible, together with the perioperative team, that patient safety is maintained. Which is based on identifying and preventing risks of complications. Aim: Identify methods that prevent accidental perioperative hypothermia. Method: A systematic literature review where the data consisted of meta-analysis. Result: The results are summarized in four interventions; perioperative administration of amino acids, heated, humidified insufflation gas, warmed irrigation fluid and forced-air warming and air-free warming systems. Conclusion: The interventions have different possibilities and limitations and that is adapted to different types of surgical interventions. It may be relevant to combine different methods to achieve the desired effect. The perioperative nurse should use the method that is considered most effective and should adapt it based on the patient who is being treated and the situation, where the nurse is depending on international guidelines and evidence.

Operationssjuksköterskan verkar i en tekniskt avancerad miljö och arbetar aktivt att förebygga risker och vårdrelaterade skador genom att planera och dokumentera patientens vård utifrån en omvårdnadsprocess. Utebliven eller bristfällig dokumentation av tyst kunskap kan påverka patientsäkerheten negativt då utförda handlingar inte är spårbara i patientens journal och osynliggör operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av dokumentation av perioperativa omvårdnadsåtgärder utifrån patientsäkerhet. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats där femton semistrukturerade intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor. Materialet tolkades utifrån konventionell innehållsanalys. Resultat: Materialet resulterade i tre kategorier: Tekniska förutsättningar, Ett personligt- och delat ansvar och Meningsfullheten med dokumentationen. Kategorierna beskriver operationssjuksköterskans erfarenheter kring dokumentation med olika känslor och förbättringsförslag lyfts och redovisas. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskans dokumentation kan kompletteras i form av muntlig rapportering till postoperativa avdelningen för att stärka, upprätthålla patientsäkerheten och för att synliggöra operationssjuksköterskans kompetens för omvårdnad och motverka tyst kunskap. Mycket av rutinerna kring dokumentationen är relaterat till kulturen på arbetsplatsen vilket operationssjuksköterskorna var medvetna om och ville förändra. Det visade sig även att dokumentationen var något som operationssjuksköterskan själv kunde påverka genom att prioritera och skapa goda förutsättningar för samarbete med assistenten på sal. / The theatre nurse works in a technologically advanced environment and works actively to prevent risks and health-related injuries by planning and documenting the patient's care based on a nursing process. Missing or deficient documentation of tacit knowledge that can adversely affect patient safety as performed actions are not traceable in the patient's journal and invisible to the theatre nurses’ expertise in nursing. Aim: The aim was to describe the theatre nurses’ experiences of documentation of perioperative nursing from patient safety.  Method: Qualitative method with inductive approach and fifteen semi-structured interviews were conducted. The material was interpreted based on conventional content analysis.  Result: The material resulted in three categories: Technical conditions, A personal and shared responsibility, and the Meaningfulness of the documentation. The categories describe the operations nurse’s experiences regarding documentation with different emotions and improvement suggestions are raised and reported.  Conclusion: The study shows that the theatre nurses’ documentation can be reinforced in the form of verbal reporting to the post-anaesthesia care unit to strengthen and maintain patient safety, and to make visible the nurse competence for nursing where tacit knowledge emerges. Much of the routines around the documentation are related to the culture in the workplace, which the theatre nurses were aware of and wanted to change. It also turned out that the documentation was something that the operating nurse herself could influence by prioritizing and creating good conditions for and collaboration with the assistant on ward.

Introduktion: Hypotermi är ett tillstånd som kan orsaka lidande hos patienter och är ett välkänt problem inom den perioperativa vården. Det finns flertalet olika uppvärmningsmetoder för att förebygga förekomst av hypotermi perioperativt. Trots detta är hypotermi ett återkommande problem inom den perioperativa vården och denna litteratursammanställning av aktuell forskning i ämnet kan bidra till ökad kunskap. Syfte: Syftet var att beskriva förekomst av perioperativ hypotermi och effekter på kroppstemperatur hos patienter vid användning av olika uppvärmningsmetoder. Metod: En systematisk litteraturstudie där sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Studierna som inkluderades i litteraturstudien var kvantitativa och var publicerade mellan 2016–2021. Resultat: Resultatet presenteras i huvudkategorin ”Aktiv uppvärmning” med underkategorierna ”Förekomst av hypotermi hos patienter som fått aktiv eller utökad aktiv uppvärmning” och ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid aktiv uppvärmning perioperativt”, samt huvudkategorin ”Passiv uppvärmning” med underkategorin ”Effekter på patienters kroppstemperatur vid passiv uppvärmning perioperativt”. Resultatet påvisade att aktiv uppvärmning under en eller flera faser i det perioperativa förloppet var den metod som var effektivast för att förbygga hypotermi och bibehålla patienters normala kroppstemperatur. Bland aktiva uppvärmningsmetoder var det framförallt forced air som undersöktes och visade sig vara effektivast i jämförelse med annan uppvärmningsmetod. Det framkom att forced air var effektivast när den kombinerades med annan uppvärmningsmetod. Slutsats: Studiens resultat visade att tillämpning av aktiv uppvärmning med forced air genom hela det perioperativa förloppet var en effektiv metod och att den med fördel kunde kombineras med annan uppvärmningsmetod. Det finns mycket kunskap om olika uppvärmningsmetoder och dess effekt men ändå är val av metod olika och hypotermi förekommer ändå inom den perioperativa vården. Anledningen till detta kan vara svårigheter att implementera nya arbetssätt men behov finns för ytterligare forskning kring detta problem. / Introduction: Hypothermia is a state that can cause suffering among patients in perioperative care and is a wellknown problem. There are several warming techniques to prevent hypothermia perioperatively, despite this hypothermia is a recurrent issue within perioperative care. By compiling this literature review of current research regarding this subject may lead to increased knowledge. Aim: The aim was to describe the prevalence of perioperative hypothermia and effects on body temperature among patients who receive different warming techniques. Methods: A systematic literature review was conducted and search was made in the databases PubMed and Cinahl. The studies that were included in the literature review were quantitative and were published between 2016 – 2021. Results: The result was presented in the main category ”Active warming” with following under category ”Incidence of hypothermia among patients who received active warming or extended active warming” and “Effects on patients body temperature when receiving active warming perioperatively”, and main category “Passive warming” with following under category “Effects on patients body temperature when receiving passive warming perioperatively”. The results showed that active warming during one or several phases in the perioperative period were the most effective method to prevent hypothermia and maintain patients normal body temperature. The most examined active warming technique was forced air and was the most effective method compared to other warming techniques. Forced air was also defined as the most effective warming technique when combined with other warming techniques. Conclusion: The result of this study showed that active warming with forced air throughout the perioperative period was an effective method and could be combined with other warming techniques. There are a lot of knowledge about different warming techniques and its effects, despite this the warming techniques differ, and hypothermia does still occur within the perioperative care.  The reason may be difficulties in implementing new work procedures, but further research in the subject is required.