This thesis critically examines recent developments in Swedish tort law, regarding compensability of an elevated risk of future harm as a distinct injury in itself. The theme of the study is based upon a recent ruling by the Swedish Supreme Court on December 5, 2023, marking the first instance of Swedish legal scrutiny on the concept of elevated risks as compensable injuries. The case involved a compensation claim for personal injury arising from an exposure to PFAS substances and it is highlighting the challenges in both categorizing as well as compensating elevated risks of future harm in a Swedish legal context. The ruling clarified that the mere presence of an elevated risk cannot constitute a personal injury according to traditional Swedish tort law.  The primary objective of this study is to stimulate a broader legal discussion on how Swedish tort law should and could navigate the complex notion of compensating injuries in the form of elevated risks of future injury. The study unfolds in two interconnected parts. Initially, it scrutinizes the conventional concept of personal injury under Swedish law as well as the relationship between the elevated risk of future injury and the traditional personal injury concept. Subsequently, the focus shifts to discussing the need for incorporating the concept of elevated risks as a new category of compensable injury under Swedish tort law, with the legal approach adopted in the United States serving as backdrop for the discussion.  Using a legal dogmatic approach as a primary research method, the study involves an analysis of legal sources to comprehend the current legal landscape and to identify the need for potential reforms. The study also includes a comparative aspect, drawing upon American legal sources, to shed light on how injuries in the form of elevated risks are treated in various American jurisdictions. The American approach, as presented in this study, consists of a two-step process for qualifying elevated risks as compensable injuries. The discussion also touches upon the compensation issue for risk injuries, highlighting the challenge of compensating a potential injury before it manifests. The "loss of chance" doctrine, which is adopted in American law, is introduced to provide a predictable compensation model for lost opportunities as well as elevated risks.  The presentation of the American approach serves as a basis for a discussion of several considerations and issues that the Swedish legislator must address if compensation for risk-based injuries were to be established in Swedish law.  The discussions set forth in this thesis extend to the challenges arising when valuing an elevated risk as a form of personal injury and the complexities of fitting such risks into existing compensation frameworks. The discussions conclude that the concept of an elevated risk as an injury in itself should be classified as a distinct type of compensable injury under Swedish law. After this conclusion the focus of the discussion shifts towards the legislator’s challenging task of establishing a rational compensation model for this type of injury in Swe- dish tort law. The discussion includes some aspects that motivate the need for legislation, as well as reasons speaking against it, which highlights the complexity of balancing the legislator’s considerations in the context of Swedish legal traditions and systems.  In summary, this thesis serves the purpose of contributing to the legal discourse on compensating injuries arising from elevated risks within Swedish tort law. Using a legal dogmatic methodology, including comparative elements, it analyzes recent legal developments, explores challenges, draws comparisons with international practices, and reviews potential legal reforms. The study aims to inform and encourage Swedish legal practitioners, policymakers and scholars to initiate a discussion about the concept of compensating elevated risks, as well as advocate for a nuanced legislative approach to address these challenges effectively.

Background: Several environmental risk factors have been implicated in the pathogenesis ofinflammatory bowel disease (IBD) and might cause an altered barrier function, a hallmark ofIBD. Recent evidence suggests that patients with late-onset ulcerative colitis (UC) have anincreased serum level of perfluoroalkyl substances (PFAS), one of the major chemical groupscontaminating our diet. A potential route via which PFAS might contribute to the disease is bydisrupting the intestinal barrier. However, whether intake of PFAS dose induce an increasedintestinal permeability is still unknown. Aim: The aim of the thesis is to investigate the effect of in vivo exposure toperfluorooctanesulfonic acid (PFOA) in mice on colon barrier function. The hypothesis is thatlong time exposure to PFOA contributes to the development of late-onset ulcerative colitis bydisrupting the intestinal barrier. Methods: This controlled laboratory study used 7 mice exposed to PFOA in vivo via thedrinking water for 3 weeks and a control group of 9 mice for reference. Colon tissue from themice were excised for assessing intestinal permeability using the Ussing chamber method.FITCH-dextran was used as a macromolecular probe in the Ussing chamber to investigate themucosal-serosal flux across the intestinal mucosa to see macromolecular permeability andelectrophysiological parameters were assessed to investigate tight junction permeability,stimulated secretory response to Carbachol and active ion transport. Results: Although there were no statistically significant results between the PFOA treated groupand the control group, a trend of increased secretory response to Carbachol was observed in thePFOA group compared to the controls. Conclusion: The study demonstrates that in vivo exposure to PFOA does not induce an alteredintestinal barrier in terms of electrophysiological parameters and macromolecular flux. Futureexperiments are needed with a larger population and potentially genetically predisposed mice.Key

Per and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are found ubiquitously in the environment across the globe.These substances have high persistence due to the strong carbon and fluorine bond. In the aquaticenvironment, due to high persistence, these substances don’t decay easily and are detected on the surfaceas well as in groundwater sources. Human exposure to PFAS has been observed due to ingestion of PFAScontaminated food and water which has an adverse effect on the human health. High concentrations ofPerfluoroalkyl Octanoic Sulphonate (PFOS) and Perfluoroalkyl Hexanoic Sulphonate (PFHxS) wereobserved in Lake Ekoln. The main aim of this study was to analyze the spread of PFOS and PFHxS in thelake. Hydrodynamic modelling of flow and water quality modelling in the lake was performed usingMIKE 3 FM software for the evaluation of the spread pattern of PFOS and PFHxS in the lake. Twoscenarios with the different mass fluxes of PFOS and PFHxS for Fyrisån were assumed for investigatingthe uncertainties and influence of contribution from Fyrisån. Additionally, conductivity from differentinflows was modelled as a passive tracer for understanding the water quality and the circulation in thelake. The results of the simulation showed that Fyrisån and Kungsängsverket are major contributors of PFOSand PFHxS to the lake. Similarly, the analysis of the current spread of PFOS and PFHxS shows that theuncertainty in the model is high and is dependent mainly on the assumption of mass flux from theFyrisån. Due to the lack of sampling data on the concentration of PFOS and PFHxS, it was difficult to geta reliable assumption for the mass flux from the Fyrisån. From the study, it was identified that thesampled concentration of PFOS and PFHxS also had certain variations which might be due to theinfluence of concentration from different sources and processes. Likewise, the simulation result of PFOSand PFHxS was observed to have a similar pattern of spread. Although PFOS is a long-chain PFAS andPFHxS is a short-chain PFAS and they have different physio-chemical properties, the spread patternswere observed to be similar. As only the hydrodynamic processes were influencing the simulation for thespread of PFOS and PFHxS in the lake and other physiochemical processes such as sedimentation andbioaccumulation were not included in the model, the simulated PFAS results were found similar. To conclude, the study shows that the spread of PFOS and PFHxS is mainly influenced by the flow andconcentration in Fyrisån. Also, higher uncertainty in the model performance was observed due to theissue of reliable mass flux estimation from Fyrisån. Similarly, the influence of processes such assedimentation and bio accumulation are necessary to be included in the model for analysis of spread ofPFAS with different physio-chemical properties.

Vad är en fysisk personskada? Eller rättare sagt; hur kan begreppet definieras? Någon form avnedsatthet på en människas kropp uppstår minst någon gång och för många flera gånger underlivets gång. Det kan därför tyckas vara givet att kunna förstå vad en fysisk personskada är.Ofta är det lätt men ibland kan det vara svårt, såsom det blev när en ökad risk för sjukdomuppstod för invånare i Ronneby kommun. En viktig anledning till att uppsatsen skrevs vardomen från Högsta domstolen (HD) i mål T 486-23 som just handlar om de drabbade iRonneby. En förhöjd risk för sjukdom kan även drabba ett djur, vilket juridiskt är en sak. Ett syfte meddenna uppsats är därför att tillföra mer kunskap om vad både begreppet ”fysisk personskada”och ”sakskada” innebär. Ytterligare ett syfte är att öka läsarens förståelse för vilketförsäkringsskydd som en person har när han eller hon alternativt dennes djur har orsakats enökad risk för sjukdom. En slutsats som kan dras av uppsatsen är att det finns en huvudregel och en undantagsregelom när en ökad risk för sjukdom utgör en ”fysisk personskada”. Huvudregeln är att en ökadrisk för sjukdom inte kan utgöra en fysisk personskada. Undantagsregeln är att en ökad riskför sjukdom kan utgöra en fysisk personskada när risken för att drabbas av sjukdomen harökat markant och sjukdomen i sig är hälsofarlig. Reglerna grundas på domen i mål T 486-23.På grund av domen har tolkningen av begreppet ”fysisk personskada” till viss del ändrats.Ändringen kommer troligtvis dock bara att påverka de rättsfall som innehåller lika ovanligaomständigheter som de i mål T 486-23, vilket sannolikt endast är ett fåtal. Det finns några till slutsatser i uppsatsen. En slutsats är att den undantagsregel, som gällerbegreppet ”fysisk personskada”, även är tillämpbar för att kunna tolka att en sakskadaföreligger. En annan slutsats är att domen i PFAS-fallet har utvidgat innebörden av bådebegreppet ”fysisk personskada” och ”sakskada”. Ytterligare en slutsats är att en person sällanblir berättigad ersättning ur en försäkring när han eller hon löper en ökad risk för sjukdom.Det är mer sannolikt att en person har rätt till försäkringsersättning när hans eller hennes djurhar blivit åsamkad av en ökad risk för sjukdom. Den försäkring som oftast är mest aktuell attsöka ersättning ur är olycksfallsförsäkringen som finns i en traditionell djurförsäkring.1

<p dir="ltr">Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are a group of synthetic chemicals known for their persistence in the environment and potential health risks. PFAS are linked to several adverse effects in human and wildlife health. The detection of PFAS in biosolids has raised concerns about their use in agricultural and land application practices. This is because some PFAS are known to enter the food system through plant uptake and some leach into groundwater. The purpose of this study was to examine the PFAS profile in soils and porewater with depth at an agricultural site with historical biosolids applications. The site selected has received biosolids at agronomic rates for corn for approximately four decades. This study utilized a total of six lysimeters, three “shallow” at 60 cm and three “deep” at 120 cm, to monitor PFAS leaching in soil. Porewater samples were collected within 1-3 days after rain events based on rainfall amount and response of the moisture sensor installed at the site. For each of five porewater sampling events, PFAS and supplemental water parameters like total organic carbon (TOC) and pH were measured. Soil cores, taken in one-foot increments before and after the 3-month study, were analyzed for PFAS, soil OC, moisture, and grain size. All samples were analyzed using high resolution mass spectrometry for 54 PFAS and in line with EPA 1633 method. Soil characteristics such as texture, moisture, and soil OC significantly influence PFAS transport and sorption capacity within the soil profile, impacting PFAS distribution across soil depths. PFAS in the soil profile decreased with increasing depth and directly correlated with soil OC. Long chain PFAS were strongly retained in the top 60 cm and minimally distributed to the porewater. Short-chain PFAS proportionally dominated porewater samples, with elevated concentrations observed in shallow porewater driven by increased saturation (perched water) from a low permeability clay layer. Unsaturated conditions enhance PFAS retardation through air-water interface partitioning in addition to soil particle sorption mechanisms. In this study, less than 0.1% of PFAS leach from the vadose zone of a biosolid impacted plot annually, underscoring the longevity of PFAS in the soil profile and importance of understanding PFAS transport dynamics for effective environmental management.</p>

This thesis explores the structures and structural changes of supramolecular host-guest systems, proteins, and other small molecules in the gas phase, utilizing a combination of computational modeling and experimental data. The primary instruments employed were a Fourier transform ion cyclotron resonance mass spectrometer (FTICR-MS) and an ion mobility mass spectrometer (IM-MS). In the IM-MS experiments, the focus was on investigating the binding behavior of cyclodextrin macrocycles—specifically α, β, and γ-cyclodextrin—with per-fluoroalkane substances (PFAS), which are pervasive environmental contaminants. This investigation involved measuring ion-neutral collision cross sections and using computational modeling to determine whether PFAS compounds bind inside or outside the cyclodextrin cavity. The results indicate that only β-cyclodextrin binds PFAS compounds internally, attributed to its seven-fold symmetry and the localized hydrogen bonding network across the macrocycle's secondary face. Conversely, α and γ-cyclodextrin appear to favor collapsing inward, enhancing internal hydrogen bonding while keeping the PFAS bound externally. The FTICR-MS instrument was used for time-resolved CRAFTI (TR-CRAFTI) collision cross section measurements on various systems, including tetraalkylammoniums (TAA), cytochrome C, and β-cyclodextrin host-guest complexes. This involved activating gas-phase ions using sustained off-resonance irradiation (SORI) activation, followed by a variable delay for collisional cooling. Subsequently, a CRAFTI measurement was conducted to obtain a timeresolved view of the collision cross section. Initial findings suggest the feasibility of measuring and modeling structural changes post-activation over varying time scales, ranging from approximately 100 milliseconds to 10 seconds, depending on the size and complexity of the system being studied.

Per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) är konstjordframställda substanser som har haft brett användning i en rad konsumentprodukter. En av de mest kända användningarna är som en av beståndsdelarna i brandsläckningsskum. På grund av många användningsområden är PFAS vitt sprida i miljön. En av de mest studerade PFAS- ämnena är PFOS (perfluoroktansulfonat) som i likhet med andra högfluorerade ämnen har visat sig vara mycket svårt nedbrytbart och bioackumulerbart. Studier pekar på att exponering för PFOS kan leda till sjukdom som cancer samt immunsystemet påverkas. Denna studie syftar till att kartlägga förekomst och effekter av perfluoroktansulfonat inom den sydvästra delen av gruvindustriområdet i Kiruna där företaget Luossavaara-Kiirunavaara AB bedriver delar av sin verksamhet. Huvudfokus i kartläggningen har lagts på modellering av spridning från deponi till ytvatten samt belastning på recipienten Mettä-Rakkurijärvi där överskott av processvatten bräddas. Vidare har exponeringsbedömning via intag av fisk från samma recipient ingått i kartläggningen. Spridning av förorening till ytvatten har modellerats genom beräkning med svenska Naturvårdsverkets spridningsmodell. För bedömning av belastningsnivå på recipient har det akvatiska fotavtrycket beräknats och jämförts mot verktyg framtaget av Statens geotekniska institut. Exponeringsbedömning via intag av fisk omfattar 4- och 12 åriga barn samt män och kvinnor och tre konsumtionsscenarion där som låg fiskkonsumtion anses 1 gång per månad, mellan – 1 gång per vecka och hög – 2 till tre gånger per vecka. Modellering av spridning av perfluoroktansulfonat tyder på att de halter som potentiellt kan finnas i mark mest troligt överstiger det preliminära riktvärdet för PFOS i mark (0,02 mg/kg TS). Medelhalten baserad på modellering från detekterade halter i grundvatten är 0,035 mg/kg TS och övre konfidensgränsen av medelvärdet 0,086mg/kg TS. Vid modellering som inkluderar ej kvantifierade analysdata blir resultatet något lägre. Vidare tyder resultaten på att spridningen är i dagsläget begränsad till området nedanför deponin och de halter som förväntas i ytvatten överskrider inte den nuvarande miljökvalitetsnormen 0,65 ng/l. Det akvatiska fotavtrycket som lämnas på recipient via bräddning av processvatten ligger mellan 0, 06 och 0,22 m3/s vilket tyder på att belastningen är hög. Ingen av de scenarion som ingick i exponeringsbedömning av fisk visar på att enbart via detta intag kommer det nuvarande värde för tolerabelt dagligt intag 0,15 µg/kg-dag att överskridas. Den största delen av riskkartläggningen har baserats på data från tidigare undersökningar och resultaten från denna studie bör ses som en grund för mer fördjupade undersökningar där stor fokus bör ligga på processvatten och de föroreningshalter som tillkommer till processvattnet via infiltration av grundvatten.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are man-made substances that hold unique properties. They are not only oil- and water repellants but also very resistant to degradation. Due to these properties, the applications are endless and PFASs can be found in a wide range of industrial applications and commercial products. The effluents of wastewater treatment plants (WWTPs) have been pointed out as one of the major sources of PFASs in the environment. The main aim of this project was to evaluate the sources and the occurrence of PFASs in a wastewater network in a Swedish city and in the different treatment steps at the connected WWTP. Another objective was to use these data to calculate mass flows and to investigate the fate of PFASs within the WWTP. The city of Uppsala and the WWTP Kungsängsverket were selected as study objects. Both wastewater and sludge were sampled and analyzed. In the wastewater network, a total of 15 pumping stations (PSTs) were sampled for wastewater, and at the WWTP, a total of 10 wastewater and 10 sludge samples were taken. The samples consisted of grab samples (n = 24), time-integrated samples (100 mL every 20 min during 24 hours, n = 2) and flow proportional samples (24 hours, n = 9). The aqueous and sludge samples were prepared for analysis using solid-phase and solid liquid extraction, respectively, and then analyzed by liquid chromatography tandem mass spectrometry (LC/MS/MS). The PFAS concentrations and composition profiles varied greatly in the network. High concentrations of 6:2 fluorotelomer sulfonate (6:2 FTSA) were generally found in the wastewater, which indicates increased usage of 6:2 FTSA in industrial processes and applications as replacement for perfluorooctane sulfonate (PFOS) and/or leaching from fire-training sites. A hot spot was detected (Sågargatan PST: ΣPFAS = 55,000 ng L-1 = 110,000 mg d-1) with elevated discharges of C3 – C8 perfluoroalkyl carboxylates (PFCAs). The studied WWTP was ineffective in removing C4, C6, C8 perfluoroalkyl sulfonates (PFSAs), C3 – C8 PFCAs and 6:2 FTSA from wastewater. Longer chained C9 – C17 PFCAs tended to partition to sludge more effectively than shorter chained C3 – C8 PFCAs, where PFCAs with an even amount of perfluorated carbon atoms had a higher affinity for sludge than those with an odd amount. The PFAS concentrations and mass flows tended to increase across the second clarifier in both wastewater and sludge, probably due to precursor degradation. PFSAs and PFCAs tended to be at similar or lower concentrations in the effluent compared to the influent. This shows that these substances enter the WWTP from an upstream source and are not formed or added in the WWTP. The transformation of precursors is therefore not the most important source of PFASs in Kungsängsverket. PFASs in wastewater at a large scale municipal WWTP may origin to a large extent from both industrial applications and domestic sources, such as daily life products. The new knowledge generated within this project will help Uppsala Vatten to protect drinking water supplies and the receiving aquatic environment from PFAS contamination. / Per- och polyfluoroalkylerade substanser (PFAS) är konstgjorda ämnen som har unika egenskaper. De är inte bara fett- och vattenavvisande utan är även mycket resistenta mot nedbrytning. På grund av dessa egenskaper är applikationerna med PFAS oändliga, och de används i en lång rad industriella applikationer och kommersiella produkter. Renat vatten från avloppsreningsverk har pekats ut som en av de största källorna av PFAS i miljön. Syftet med det här projektet var att undersöka källorna och uppkomsten av PFAS i ett ledningsnät i en svensk stad och även före/efter de olika reningsstegen i det största reningsverket. Ett annat mål var att använda dessa data för att beräkna massflöden och att studera ödet för PFAS i reningsverket. Uppsala stad och reningsverket Kungsängsverket valdes som studieobjekt. Både avloppsvatten och slam provtogs och analyserades. I ledningsnätet provtogs totalt 15 pumpstationer (PST) med avseende på avloppsvatten och i reningsverket togs det totalt 10 avloppsvatten- och 10 slamprover. Proverna bestod av stickprover (n = 24), tidsintegrerade prover (100 mL var 20 min under 24 timmar, n = 2) och flödesproportionerliga prov (24 timmar, n = 9). Vatten- och slamproverna preparerades för analys med hjälp av fastfas- respektive fast-vätske-extraktion, och analyserades därefter med vätskekromatografi kopplat till tandem-mass-spektrometri (LC/MS/MS). PFAS koncentrationerna och sammansättningsprofilerna varierade mycket i ledningsnätet. Koncentrationerna av 6:2 fluorotelomersulfonsyra (6:2 FTSA) var generellt höga i avloppsvattnet, vilket tyder på en ökad användning av 6:2 FTSA i industriella processer och applikationer som ersättningssubstans för perfluorooktansulfonsyra (PFOS) och/eller urlakning från brandövningsplatser. En så kallad hot spot detekterades i ledningsnätet (Sågargatan PST: ΣPFAS = 55 000 ng L-1 = 110 000 mg d-1) med punktutsläpp av C3 – C8 perfluoroalkylerade karboxylsyror (PFCA). Det studerade reningsverket var inte effektivt för rening av C4, C6, C8 perfluoroalkyl-sulfonsyror (PFSAs), C3 – C8 PFCAs och 6:2 FTSA. PFAS av typen C9 – C17 PFCA (långa kolkedjor) tenderade att fördela sig till slamfasen mer än C3 – C8 PFCA (kortare kedjor), där PFCA med ett jämnt antal perfluorerade kolatomer hade större affinitet för slam än de med udda. PFAS koncentrationerna och massflödena tenderade att öka från första till andra sedimentations-tanken, både i avloppsvatten och i slam, troligtvis som en följd av degradering av prekursorer. PFSA och PFCA tenderade att ha likvärdiga eller lägre koncentrationer i ut- jämfört med inflöde. Detta tyder på att huvudkällorna för dessa substanser i avloppsvatten finns uppströms och uppkommer inte genom bildning eller tillsats i reningsverket. Nedbrytning av prekursorer är därför inte den viktigaste källan av PFAS i Kungsängsverket. Det visades tydligt att PFAS i ett kommunalt avloppsvatten kan ha sitt ursprung såväl i både industriella produkter och processer som produkter från hushåll, som t.ex. dagligvaruprodukter. Den nya kunskapen som genererats i detta projekt kommer att hjälpa Uppsala Vatten att skydda dricksvattentäkter och den mottagande akvatiska miljön för PFAS förorening.

Societies are facing great challenges with obtaining a good quality and quantity of drinking water in the context of climate change. Increases in natural organic matter (NOM) and per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) have been observed in lakes and drinking water the past years, which is of great concern for water treatment plants in Sweden. It is therefore vital to increase the knowledge regarding the distribution of these substances in the environment. The main objective of this project was therefore to further develop a hydrodynamic model for lake Ekoln by including transportation and degradation of NOM. This was to be done by calibrating the model in terms of total organic carbon (TOC) and Water colour (Colour). A second objective was to investigate the requirements to successfully model PFAS in Ekoln for future studies. The study was done using the model MIKE 3 FM, developed by the Danish Hydraulic Institute (DHI) The two variables TOC and Colour, were calibrated separately for the period of February 2017 to September 2018. For TOC the within-lake processes were decay and sedimentation. These were described using a reference decay constant for 20 °C (k0), that was scaled using the Arrhenius temperature coefficient (θ), and sedimentation was represented by a settling velocity (vsm). For Colour the included process was photooxidation. This process was described using a maximum photooxidation rate (kphoto) that was scaled using the Monod relation including parameters for minimum photosynthetically active radiation (PAR) necessary for photooxidation to occur (Imin) and a PAR half saturation constant (I1/2). The calibration of TOC resulted in the following best fit parameters for k0  of 0.001 d-1, θ of 1.07 and vsm of 0.001 md-1. The calibration of Colour resulted in the following best fit parameters for kphoto of 0.0125 d-1, Imin of 0 µmol photons m-2s-1 and I1/2 of 4 µmol photons m-2s-1. Overall it can be concluded that the chosen processes managed to capture the seasonal variations of TOC and Colour, and the calibrated parameter values are in line with similar studies. The assumption of not including autochthonous input proved to be the biggest source of error in the calibration of TOC but proved to have a minor influence on the calibration of Colour. To achieve a more realistic representation of photooxidation in the vertical profile, for the simulation of Colour, more processes should be considered to be added in the model in future studies. The results presented in this study contributes with increased knowledge of carbon budgets in lakes and can be used to predict water quality hazards connected to climate change and extreme events. The limited access to PFAS data for Ekoln, constrained the study of PFAS and only two sources could therefore be studied: The sewage treatment plant Kungsängsverket and precipitation. The results showed that the simulated concentrations of PFAS in Ekoln only accounted for 40 % of the observed concentrations. It could further be concluded that the contribution from precipitation is negligible. For future studies it is judged to be vital to include Fyrisån as a PFAS source, and to look into processes that influence PFAS distribution, such as sedimentation and adsorption to organic matter. / Samhällen står idag inför stora utmaningar vad gäller att tillhandahålla god kvalitet och kvantitet av dricksvatten under rådande klimatförändringar. De senaste åren har det observerats ökande halter av naturligt organiskt material (NOM) och per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i sjöar och dricksvatten, vilket är bekymmersamt för Sveriges vattenreningsverk. Det är därför av största vikt att öka kunskapen om dessa ämnens distribution i miljön. Huvudsyftet med denna studie var därför att vidareutveckla en hydrodynamisk modell för sjön Ekoln så att den även inkluderar transporten och nedbrytningen av NOM. Detta utfördes genom att kalibrera modellen för totalt organisk kol (TOC) och Vattenfärg (Färg). Ett andra syfte var att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att kunna modellera PFAS på ett korrekt sätt i Ekoln. Studien utfördes i modellverktyget MIKE 3 FM, utvecklat av DHI.  De två variablerna TOC och Färg kalibrerades separat för perioden februari 2017 – september 2018. Processerna som valdes att påverka TOC var nedbrytning och sedimentation. Dessa processer beskrevs med hjälp av en referens-nedbrytningskonstant för 20 °C (k0), vilken anpassades med hjälp av Arrhenius temperaturkoefficient (θ) och sedimentation beskrevs med hjälp av en sedimentationshastighet (vsm). Färg påverkades endast av processen fotooxidation vilken beskrevs med en maximal hastighet för fotooxidation  (kphoto) som anpassades med hjälp av Monods relation. Anpassningen skedde med hjälp av parametern för minimal fotosyntetiskt aktivt ljus (PAR) för att fotooxidation ska ske (Imin) samt en PAR halv mättnads konstant (I1/2) .  Kalibreringen resulterade i värden för k0 av 0.001 d-1, θ av 1.07 och vsm av 0.001 md-1. Kalibreringen för Färg resulterade i värden för kphoto av 0.0125 d-1, Imin av 0 µmol fotoner m-2s-1 och I1/2 av 4 µmol fotoner m-2s-1. Det kan konstateras att de valda processerna lyckas med att beskriva säsongsvariationerna av både TOC och Färg och att de kalibrerade parametervärdena stämmer överens med litteraturen. Antagandet om att inte inkludera autoktont tillförsel av organiskt material (NOM från ytvatten), visade sig vara den största felkällan i simulering av TOC, men visade sig ha en mycket liten påverkan på simuleringen av Färg. För en mer realistisk bild av fotooxidations spridning i djupled, för simuleringen av Färg, bör fler processer övervägas att inkluderas i modellen för framtida studier.  Studien av PFAS var begränsad av tillgången till data, vilket medförde att endast två källor av PFAS till Ekoln analyserades: reningsverket Kungsängsverket och nederbörd. Resultaten visade att den simulerade koncentrationen av PFAS endast motsvarade 40 % av den observerade. Vidare kunde det konstateras att tillförsel av PFAS från regn kan antas vara försumbar. För framtida studier av PFAS i Ekoln bedöms det vara avgörande att inkludera Fyrisån som en källa, samt att vidare undersöka processer som påverkar transporten av PFAS så som sedimentation och adsorption till organiskt material.

Avloppsreningsverk utgör en viktig spridningsväg för läkemedelsrester till den akvatiska miljön. Även per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) har påvisats i utgående vatten från avloppsreningsverk. För att minska utsläpp av dessa krävs ett kompletterande reningssteg. Syftet med denna studie var att utvärdera utökad rening av avloppsvatten med granulerat aktivt kol (GAK) och anjonbytare (AIX, Anion exchange resin). Underlag för utvärdering utgjordes av resultat från pågående pilotstudie vid Kungsängsverket i Uppsala, vilken består av kolonnförsök samt pilotförsök i större skala. I kolonnförsöken testas kombinationen GAK (Cyclecarb 401 eller Filtrasorb 400) i fixerade bäddar, följt av AIX (Purolite 694E) i fixerade samt fluidiserade bäddar i olika driftlinjer. Kontakttiden (EBCT, Empty Bed Contact Time) var cirka 15 minuter för GAK respektive 5 minuter för AIX. I pilotförsöken inkluderas även tvåstegsdrift av GAK med EBCT på cirka 14 minuter per filter. Vid slutet av denna studie hade cirka 36 000 till 37 000 bäddvolymer (BV) behandlats med GAK, respektive 98 000 till 116 000 BV med AIX i kolonnförsöken. I pilotförsöken hade cirka 5 000 till 10 000 BV behandlats med GAK samt cirka 8 000 till 31 000 BV med AIX. Reningseffektivitet utvärderades avseende avskiljning av diklofenak, oxazepam, metoprolol, citalopram samt PFOS eftersom dessa i tidigare studie pekats ut som mest utmanande för mottagande vattenmiljö. En högre avskiljning av oxazepam, metoprolol och citalopram uppnåddes med GAK än med AIX, där Cyclecarb 401 uppvisat högst reduktion. För diklofenak och PFOS uppnåddes en högre avskiljning med kombinationen GAK följt av AIX än med enbart GAK. Driftkostnad och klimatpåverkan utvärderades för samtliga adsorbenter samt för specifika scenarion vid Kungsängsverket. Scenarierna inkluderar olika reningsmål för avancerad rening med singel- respektive tvåstegsdrift av GAK samt GAK följt av AIX. Reningsmålen avser en 80 procentig genomsnittlig reduktion över tid av diklofenak, oxazepam, PFOS eller en kombination av dessa. Vid ekvivalent dos av adsorbenterna resulterade Cyclecarb 401 i den lägsta driftkostnaden och klimatpåverkan. Lägst driftkostnad för samtliga reningsmål erhölls med tvåstegsdrift av GAK. För avskiljning av PFOS eller PFOS och diklofenak erhölls lägst klimatpåverkan med kombinationen GAK följt av AIX. För resterande reningsmål erhölls lägst klimatpåverkan med tvåstegsdrift av GAK. I tillägg utfördes en regressionsanalys för att undersöka om enkla mätningar av löst organiskt kol (DOC) eller ultraviolett absorbans (UVA) kan användas som uppföljningsmetod för reningseffektiviteten. Ingen korrelation kunde dock fastställas mellan skillnaden i ingående och utgående koncentration eller absorbans av DOC, UVA och diklofenak, oxazepam eller PFOS. / Wastewater treatment plants are an important source for the spread of pharmaceuticals to the aquatic environment. Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFASs) have also been detected in outgoing wastewater. To reduce emissions of these micropollutants, an advanced treatment process is required.  This study aimed to evaluate advanced treatment with granular activated carbon (GAC) and anion exchange resin (AIX), using results from an ongoing pilot study at the wastewater treatment plant Kungsängsverket in Uppsala, Sweden. The pilot study consists of column tests and pilot tests in larger scale. The column tests consist of the combination of GAC (Cyclecarb 401 or Filtrasorb 400) in fixed beds, followed by AIX (Purolite 694E) in fixed or fluidized beds in different operating lines. Contact time (EBCT, Empty Bed Contact Time) was 15 minutes for GAC and 5 minutes for AIX. The pilot tests include two-stage operation of GAC with EBCT of 14 minutes per filter. At the end of this study, in the column tests, approximately 36 000 bed volumes (BV) had been treated with GAC and 98 000 to 116 000 BV with AIX. In the pilot tests, 5 000 to 10 000 BV had been treated with GAC and 8 000 to 31 000 BV with AIX. Treatment efficiency was evaluated for diclofenac, oxazepam, metoprolol, citalopram and PFOS, since these were identified as prioritized substances in a previous study. A higher reduction of oxazepam, metoprolol and citalopram were obtained using GAC compared to AIX, where Cyclecarb 401 showed the highest reduction. For diclofenac and PFOS, a higher reduction was achieved for the combination of GAC followed by AIX compared to GAC alone.  Operating cost and climate impact were evaluated for the adsorbents as well as for specific scenarios at Kungsängsverket, that includes different treatment goals for single stage and two-stage operation of GAC, and GAC followed by AIX. Treatment goals consists of an 80 percent average reduction over time of diclofenac, oxazepam, PFOS, or a combination of these. For an equivalent dose of adsorbent, the lowest operating cost and climate impact was obtained with Cyclecarb 401. The lowest operating cost for all the treatment goals was obtained with two-stage operation of GAC. For reduction of PFOS or PFOS and diclofenac, the lowest climate impact was obtained with the combination of GAC followed by AIX. For the remaining treatment goals, the lowest climate impact was obtained with two-stage operation of GAC.   In addition, a regression analysis was preformed to evaluate whether measurements of dissolved organic carbon (DOC) or ultraviolet absorbance (UVA) could serve as a prediction method for the treatment efficiency of organic micropollutants. However, the regression analysis showed no correlation between the reduction of DOC, UVA, and diclofenac, oxazepam or PFOS.