I samband med att städer idag förtätas skapas det nya platser i befintliga miljöer som både påverkar utformningen och planeringen av redan etablerade platser i städerna, och inte minst i Malmö Stad. Kandidatarbetet NYA PLATSER - En studie gjord på Skånes Universitetssjukhusområde om den nya platsen det etablerar i Malmö vill utifrån dessa nya platser undersöka hur plats är med och påverkar en redan befintlig och etablerad stadsmiljö och jämföra det tillsammans med de platsvisioner som skapats för den nya platsen. Studien undersöker plats i både rumslig och tidslig bemärkelse. Med hjälp av tre avgränsningar som jag valt att göra i centrala Malmö som undersöker deras förutsättningar och påverkan. De tre avgränsningarna som gjorts är sjukhusområdet, akutmottagningen och väntrummet på SUS, Södervärn. Det som gör platserna intressanta är placeringen i staden tillsammans med de aktiva rörelser och förändringar som idag sker på plats. / In related to the field the cities of today is growing increasingly, it creates new places that affect the design and planning of the already established sites in cities, and also in the City of Malmö. The bachelor thesis NEW SITES - A study at Skånes University Hospital area and the new location it establishes at Malmo is based on the new sites in cities to examine how they affect an already existing and established urban environment and compare it to the visions created for the new location. The study examines site, in both the spatial and the temporal sense of the word. With the help of three boundaries that are made in the centre of Malmö, the study examines their conditions and impacts. The three boundaries that have been made are the hospital grounds, emergency department and the waiting rooms at SUS, Södervärn. What makes this places interesting is the location in the city along with the active movements and changes that are currently in this place.

An imitation of a material is usually associated with a lower value. It could partly be because materials linked to permanence and aging are often seen as something more exclusive. In materials such as stone and wood, we can often see a trace of time. It can be seen through the growth rings in diverse types of wood. Or the pattern formed in rocks by magma that solidified in the earth’s crust over time. In my project, I want to question how we value materials and material imitations in relation to their age, execution, and location. By juxtaposing original materials with distorted copies, the materials communicate with each other and thus create an enhanced imitation. In my project, I investigate how we value materials, based on the idea of the material as something considered as genuine or fake and what is possible within the limitations of an imitation.

Denna uppsats har skapats för att agera underlag vid framtagandet av en strukturskiss över fastigheten Nya Jägersro i Malmö. Uppsatsen syftar till att skapa ett planeringskoncept som kombinerar social och ekologisk hållbarhet genom att ta hänsyn till platsens specifika egenskaper. Både kommunen och fastighetsägaren, de två mest inflytelserika aktörerna för fastigheten, lägger stort fokus på hållbar utveckling. Uppsatsens frågeställningar baseras i två problematiker. Den första är fastighetsägarens separation av hållbarhetsaspekter som genom resonemanget om att hållbarhet skapas genom interaktioner mellan hållbarhetsaspekter kan bli problematisk. Den andra är hur Nya Jägersro som plats påverkas av ideal om förtätning i syfte att bygga hållbart. För att adressera dessa problem är uppsatsens syfte att ta fram ett planeringskoncept som kombinerar social och ekologisk hållbarhet och som tar hänsyn till platsens specifika egenskaper. Det teoretiska ramverket består av tre teorier som behandlar hållbar platsspecifik planering och design för att utveckla hållbara städer. De metoder av datainsamling som har använts är platsläsning, litteraturstudier och semistrukturerade intervjuer. Planeringskonceptet som slutligen presenteras benämns som JägersGro, vilket sammanfaller i flera avseenden med SMT:s och Malmö Stads agendor, men avviker delvis i vissa aspekter. Den största avvikande faktorn i relation till SMT är att JägersGro utgår från att hållbarhet utgörs av kombinationen mellan olika hållbarhetssystem. Ytterligare en avvikande faktor från båda aktörerna är att JägersGro förespråkar idén om att människans påverkan på de naturliga systemen inte enbart bör reduceras. Istället anses hållbara stadsdelar behöva vara med i återskapande processer för att kunna fungera i ett balanserat kretslopp med naturen. / This thesis has been created to act as a basis for the preparation of a structural sketch of the property Nya Jägersro in Malmö. The thesis aims to create a planning concept that combines social and ecological sustainability by taking into account the specific characteristics of the site. Both the municipality and the property owner, the two most influential stakeholders, place great focus on sustainable development. The thesis examines two problems. The first is the property owner's separation of sustainability aspects, which through the reasoning that sustainability is created through interactions between different sustainability aspects can become problematic. The second is how Nya Jägersro as a place is affected by ideals of densification in order to build sustainably. To address these problems the purpose of the thesis is to develop a planning concept that combines social and ecological sustainability by taking into account the specific characteristics of the site. The theoretical framework consists of three theories that deal with sustainable site-specific planning and design for developing sustainable cities. The methods of data collection that have been used are site reading, literature studies and semi-structured interviews. The planning concept that is finally presented is referred to as JägersGro, which coincides in several respects with SMT's and Malmö Stad's agendas, but also deviates in some aspects. The biggest deviating factor in relation to SMT is that JägersGro assumes that sustainability consists of the combination of different sustainability systems. Another deviating factor from both actors is that JägersGro advocates the idea that the human impact on the natural systems should not only be reduced. Instead, sustainable districts are considered to be involved in regenerative processes in order to function in a balanced cycle with nature.

Denna uppsats analyserar i första hand hur stort utrymme begreppet platsspecificitet får i dagens stadsplanering. I andra hand ser studien på hur plats i en allt mer generaliserad stadsplanering förhåller sig till dagens planeringsideal. Ett vanligt förekommande är att nya stadsdelar byggs utefter samma ideal, med liknande arkitektur, oavsett om det sker i en hamn, centralt i staden eller på åkermark. Planerare verkar sällan göra någon djupare platsanalys vilket kan leda till att unika plastkvaliteter förbises. I skandinavien börjar dock städer tänka mer på hur en plats kvaliteter kan upptäckas och skapas före marken exploateras permanent. I danska Köge finns stadsomvandlingsprojektet Köge Kyst, där temporära aktiviteter och mänsklig interaktion är en stor del av planeringsfasen. Genom att studera detta projektet visar den här uppsatsen ett exempel på hur en skandinavisk stad förhåller sig till plats i förhållande till rådande stadsbyggnadsideal. Med teoretiska analysverktyg studeras Köge Kyst-projektets visioner, planering och utförande där fokus ligger på platsanvändning och planeringsideal. Studien visar att Köge Kyst trots sina nya metoder för platsanvändning slutar i en stadsdel som inte sticker ut från mängden. En slutsats studien drar är att problematik uppstår många gånger i mötet mellan plats och ideal, där dessa två faktorer ofta krockar. Uppsatsen ger därför utrymme för fortsatt forskning kring platsens betydelse för hur en god och platsspecifik stadsdel kan skapas. / This study analyzes at first hand how much room the construct sitespecificity gets in today`s urban planning. In second hand this study has looked into how site in an ever more generalized urban planning relates to today´s planning ideal. A common occurrence is that new districts are built according to the same ideal, with similar architecture, no matter whether it takes part in a harbor, central in the city, or on arable land. Planners rarely seem to do a deeper site analysis, which can lead to unique sitequalities being disregarded. In Scandinavia, however, cities are beginning to think more about how a sites qualities can be discovered and created before the land is permanently built. In Danish Køge, there is an urban transformation project called Køge Kyst, where temporary activities and human interaction are a large part of the planning phase. By studying this project, this essay has provided an example of how a Scandinavian city relates to site in relation to the current planning ideal.  With theoretical analysis tools, the Køge Kyst project´s visions, planning and execution are studied, where the focus is on site-use, and planning ideals. The study shows that Køge Kyst, despite its new methods of site-use, ends up in a city transformation that does not stand out from the crowd. One conclusion the study draws is that problems often arise in the relationship between place and ideal, where these two factors often clash. This essay therefore provides scope for further research about the importance of site-understanding for the creation of new site-specific districts.

This thesis investigates how site-specific art manifest itself in different ways, specifically in the biennial format. The focus is on the Luleå Biennale, one of Scandinavia's oldest biennales that returns every two years. Through a case study of four different works of art from two of the biennale's editions, two from the year 2018 and two from 2020, I want to broaden the understanding of the concept of site specificity and how to curate such an exhibition. The theory is based on Miwon Kwon's One Place to Another: Site-Specific Art and Locational identity (2004) and Nick Kaye's Site-Specific Art: Performance, Place and Documentation (2000) which deal with the concept of site specificity and its various expressions. The questions that arose were centered around research, audience and how art activates the place. Through my investigation, I came to the conclusion that all four artworks are strongly connected to their context, not only the context of the biennial but also the physical location they treated, and that a long process of research made the groundwork for this. One of the works was not newly produced for the place in which it was exhibited, but was realized by translating its original meaning to the place of the biennale with the help of curatorial work. I also come to the conclusion that the audience is of great importance in realizing these site-specific works of art exhibited in places that are otherwise not accessible to the public. The biennale opens up new places and memories. / Denna uppsats är en undersökning av hur platsspecifik konst kan uttrycka sig på olika sätt och specifikt hur det kan se ut i biennalformatet. Fokus ligger på Luleåbiennalen, en av Skandinaviens äldsta biennaler som återkommer vartannat år. Genom en fallstudie på fyra olika konstverk från två av biennalens utgåvor, två från år 2018 och två från 2020, vill jag vidga förståelsen för begreppet platsspecificitet och hur man curerar en sådan utställning. Den grundläggande teorin utgår från Miwon Kwons One Place to Another: Site-Specific Art and Locational identity (2004) och Nick Kayes Site-Specific Art: Performance, Place and Documentation (2000) som behandlar begreppet och dess olika uttryckssätt, vilket ledde till frågor kring research, publik och hur konsten aktiverar platsen. Genom min undersökning kommer jag fram till att alla fyra konstverk är starkt kopplade till sin kontext, inte endast kontexten av en biennal men även den fysiska platsen de behandlar, samt att en lång process av research har lagt grunden för detta. Ett av verken var inte tillverkade för platsen som den ställdes ut på men blev ändå realiserad genom att dess ursprungliga mening översattes till platsen för biennalen, detta med hjälp av curatoriskt arbete. Jag kommer även fram till att publiken utgör en viktig del för att realisera dessa platsspecifika konstverk som ställts ut på platser som annars inte är tillgängliga för allmänheten. Biennalen möjliggör besök av nya platser och minnen.