Den Europeiska Unionen är i ständig politisk utveckling och så är även den svenska opinionens förhållningssätt till det europeiska samarbetet. Denna studie syftar till att undersöka vilka attityder till EU som finns representerade i ledarsidor i tidningarna Proletären, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Samtiden, under det första kvartalet av 2019. Dessa fem tidningar representerar olika sidor av det politiska landskapet i Sverige. Uppsatsen visar också vilka sakpolitiska frågor och pågående politiska processer som ledarsidornas diskussioner om EU anknyter till. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats. När det gäller sakpolitiska frågor kretsar den svenska EU-debatten framför allt kring migration, medan andra frågor som rör EU behandlas mer sporadiskt i enskilda tidningar. Ledarsidornas debatt var däremot mer riktad åt större politiska processer som kretsade kring Brexit, EU:s demokratiska utveckling och EU-valet. I samtliga diskussioner har de identifierade attityderna analyserats med stöd utav en multidimensionell teori av Boomgaarden et al. (2011) som förklarar hur attityder formas. Studien kommer fram till slutsatsen att det finns en förhållandevis utbredd euroskepticism mot unionens funktionssätt, men att skepticismen sällan är av principiellt slag. EU:s demokratiska underskott identifieras som en framträdande orsak till det kritiska förhållningssättet. Trots kritiken har de politiska mittentidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet en positiv framtidsvision för Sverige i EU. De mest negativa attityderna finns på den politiska ytterkanten både till höger och vänster, där den vänsterradikala tidningen Proletären utmärker sig i att vilja förkasta hela unionen, medan Samtiden snarare intar en mer kritisk hållning än mittentidningarna.

<p>EU:s utvidgning 2004 var den största enskilda utvidgningen i unionens historia då tio nya medlemsländer inkorporerades i den Europeiska unionen. Enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen kan varje europeisk stat som respekterar EU:s grundläggande demokratiska principer ansöka om medlemskap i unionen. Detta anlägger en viktig principiell fråga som är av stor vikt för utvidgningspolitiken. Tillhör Turkiet Europa? Denna typ av fråga framförs ofta i samband med utvidgningen av EU. Turkiet står på tur för medlemskap i unionen inom en snar framtid, men anses fortfarande vara ett kontroversiellt land då många bedömare inte anser att Turkiet ligger i Europa.</p><p>Mitt syfte har varit att studera politiska dokument författade av Europeiska kommissionen, avseende Turkiet som ansökarland. En textanalys med starka influenser av kritisk diskursanalys har använts som metod för att analysera den bild av Turkiet som framkommer i texterna. Därigenom har jag undersökt de olika diskurser som framkommer i dokumenten och således granskat EU:s syn på Turkiet som ansökarland.</p><p>Medlemskap i unionen uppnås genom att uppfylla Köpenhamnskriterierna, det vill säga det politiska kriteriet, det ekonomiska kriteriet och det administrativa kriteriet. Mitt fokus i uppsatsen har legat på det politiska kriteriet av integrationsprocessen då det anses vara det största hindret för ett Turkiskt medlemskap. Även andra integrationsaspekter på medlemskapet har undersökts då Turkiet beskrivs som en komplex stat, med stora olikheter jämförelsevis med staterna från tidigare utvidgningar. Exempel på integrationsfrågor som behandlas i uppsatsen är ; Det fjärde informella kriteriet, jordbruk och regionalstöd samt Cypernkonflikten.</p>

EU:s utvidgning 2004 var den största enskilda utvidgningen i unionens historia då tio nya medlemsländer inkorporerades i den Europeiska unionen. Enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen kan varje europeisk stat som respekterar EU:s grundläggande demokratiska principer ansöka om medlemskap i unionen. Detta anlägger en viktig principiell fråga som är av stor vikt för utvidgningspolitiken. Tillhör Turkiet Europa? Denna typ av fråga framförs ofta i samband med utvidgningen av EU. Turkiet står på tur för medlemskap i unionen inom en snar framtid, men anses fortfarande vara ett kontroversiellt land då många bedömare inte anser att Turkiet ligger i Europa. Mitt syfte har varit att studera politiska dokument författade av Europeiska kommissionen, avseende Turkiet som ansökarland. En textanalys med starka influenser av kritisk diskursanalys har använts som metod för att analysera den bild av Turkiet som framkommer i texterna. Därigenom har jag undersökt de olika diskurser som framkommer i dokumenten och således granskat EU:s syn på Turkiet som ansökarland. Medlemskap i unionen uppnås genom att uppfylla Köpenhamnskriterierna, det vill säga det politiska kriteriet, det ekonomiska kriteriet och det administrativa kriteriet. Mitt fokus i uppsatsen har legat på det politiska kriteriet av integrationsprocessen då det anses vara det största hindret för ett Turkiskt medlemskap. Även andra integrationsaspekter på medlemskapet har undersökts då Turkiet beskrivs som en komplex stat, med stora olikheter jämförelsevis med staterna från tidigare utvidgningar. Exempel på integrationsfrågor som behandlas i uppsatsen är ; Det fjärde informella kriteriet, jordbruk och regionalstöd samt Cypernkonflikten.

No description available.

This dissertation examines political life at the Swedish Gustavian Court through Duchess Charlotte (1759–1818). She was the Swedish monarch’s sister-in-law and well-known for her political memoirs. This study reassesses the Duchess as a political agent in her own right by taking into account earlier neglected sources. Drawing inspiration from previous research, I elaborate my empirical findings in an analytical framework called court politics. My claim is that politics involved both men and women at court since it was a key part of social life. I also structure the political agency of the Duchess into six different spheres. Each sphere is equivalent to a combined set of space, social relations, and activities, each of which supplied her with political capital. There are four spheres corresponding to the essential features of the royal identity: firstly, being at the head of a court; secondly, as part of the Swedish royal family; thirdly, in the performance of social duties at court; and fourthly, being the Duke’s consort. The two other spheres derive from the Duchess’s personal life, such as in her relationship with the Fersen family and her close circle of female friends. My examples reveal the Duchess acting as a leading figure in the social life of the Stockholm elite, hereby influencing the composition of political circles. She acted as a patron for court positions and solicited the Duke and the monarch for political purposes. When she was unsatisfied with their political decisions, she refused to host any social occasions, creating disorder within court society. The major focus in previous investigations of elite women’s political power has been on their marital status as a means of influence. By framing the Duchess’s agency in six spheres, I position her between the aristocracy and royal authority, together with both men and women of her social status. Thus, this case study offers a display of the complex dynamics of power at the Gustavian court.

The essay examines how female politicians themselves experience their political path in regards to opportunities and obstacles. The questions of the essay revolve around this as well as if there are any differences in experience between politicians from the two Swedish parties Socialdemokraterna and Moderaterna. The two parties are chosen to represent traditional left and right ideologies. Quantitative measures are used to examine the female representation in Växjö kommun, which does not show a huge uneven amount of either men or women. Qualitative measures are used to examine ten female politicians’ personal experiences through personal interviews. After a comparison between the representatives of the two parties the conclusion is that they have all experienced both opportunities and obstacles, however in different ways.

The aim of this thesis is to investigate to what extent the officials within the Swedish Government Offices consider themselves to be governed by the political elite (ministers and state secretaries) and the ministerial advisers (chief of staffs, planning directors, political advisers and press secretaries). In an ideal chain of command, the political elite governs the officials, since the ministers are appointed by the Prime Minister to govern the Government Office’s different policy areas. During recent years, political scientists have started to chart a phenomenon of an increasing number of ministerial advisers within the public administration. The Swedish Parliament has no formal capability to review or dismiss these ministerial advisers. Which is considered to be problematic in terms of democratic legitimacy, since the ministerial advisers are neither recruited through a transparent recruitment process based on their merits, nor are they politically appointed based on election results. Hence, the link between election results and who is given the mandate to take part in the policy process within the Swedish Government Offices can be seen as tenuous. The officials are at the government’s disposal to prepare and implement policies, and to contribute with their expertise in different policy areas, regardless of which political party or political coalition that is governing at the time. Thus, the purpose of this thesis has been to study the government officials’ perspective, and to what extent they consider themselves to be governed by the political elite and ministerial advisers. 91 government officials have answered a survey regarding to what extent they perceive that they are governed by the different roles in the political staff, and to what extent they consider having contact with the different roles in the political staff. The collected material has made it possible to merge the officials’ perspective on the different roles within the political staff into the categories the political elite and the ministerial advisers. This has been done in order to calculate a confidence interval to estimate officials’ perspective on the two categories within the Govern- ment Offices as a whole. The main findings of the study are that officials within the Government Offices consider themselves to be governed to a greater extent by the political elite, compared to the ministerial advisers. Although the officials consider that they are governed by the political elite, they have more contact with the ministerial advisers compared to the political elite. This could indicate that ministerial advisers are to a great extent mediating the contact between the political elite and the officials within the Swedish Government Offices.

Syftet med studien är att med utgångspunkt i begreppet historiebruk inleda en didaktisk diskussion kring användbarheten av politiska satirteckningar i historieundervisning. Som ett led i att nå fram till en didaktisk diskussion analyseras tre politiska satirteckningar för att undersöka på vilka sätt motsättningar i den samtida debatten kommer till uttryck. Studiens teoretiska utgångspunkt är dels satir som begrepp och dess roll som historisk källa, och dels begreppet historiebruk utifrån Klas-Göran Karlssons typologi. Därtill används begreppen historiemedvetande och historiekultur för att förstå hur och varför historia används i de analyserade politiska satirteckningarna. För att samla in materialet har Dagens Nyheters historiska arkiv används, där de tre politiska satirteckningarna representerar tre olika folkomröstningar i Sverige. I analysen används en ikonologisk bildanalysmetod som vi anpassat för studiens syfte. Analysen visar att de politiska satirteckningar reflekterar sin tids politiska motsättningar genom att kritisera motståndarsidan och därigenom även stärka den egna ståndpunkten. För att förstärka argumentationen används humor i stor utsträckning. Den didaktiska diskussionen visar att politiska satirteckningar kan vara ett konkret källmaterial i arbetet med att utveckla elevernas förståelse av hur historia kan användas, både i satirteckningarnas samtid och i elevernas nutid. Vidare visar den att de politiska satirteckningarna kan användas antingen som en aptitretare i början av ett arbetsområde, eller som en konkretisering av elevernas förvärvade kunskaper i slutet av ett arbetsområde. Avslutningsvis visar den didaktiska diskussionen att de humoristiska inslagen kan innebära att elevernas intresse riktas mot historieämnet.

<p>Terrorism. A word that makes you think about different situations throughout the last decade that has passed. However, in this particular thesis the purpose is to examine both national and international terrorism from a Clausewitzian theory. The main point is to examine whether any of these types of terrorisms can fit in to this theory and as examples in this study are the terrorist organizations ETA and al-Qaida. The questions to be answered in this paper are if their aims can be explained as political and how far are they ready to go to have their way? Furthermore, the reason for this paper is to find an understanding for why the terrorist organizations act as they do.</p><p>The result of this comparative study is that both terrorist organizations fit in to the theory because their goals can be seen as political and therefore can their aims justify their actions. However, the lack of support makes you begin to doubt about whether this is the right way or even a good way to achieve political aims. Hopefully, this enlightenment can increase our understanding and give us a guideline to how to deal with this threat of the 21^th century.</p>

<p><p>I denna uppsats undersöks vilka möjligheter politiska organisationer har att delta på Eskilstunas kommunala gymnasieskolor. Särskild fokus ligger på hur skolorna hanterar eventuella önskemål om deltagande från främlingsfientliga organisationer. Undersökningen genomfördes genom intervjuer med strategiskt utvalda personer på skolorna. Generellt kan konstateras att det finns en tendens att begränsa tillträdet till att endast gälla riksdagspartierna. Dessa har emellertid rika möjligheter att på olika sätt delta på skolorna och i skolornas undervisning. Att på detta sätt begränsa tillträdet till att endast gälla de redan etablerade partierna konstateras emellertid vara tveksamt utifrån grundlagarnas krav på lika behandling av olika politiska grupper.</p></p>