SAMMANFATTNING Introduktion: Postoperativ smärta är vanligt förekommande efter kirurgi och något som behöver behandlas. Obehandlad smärta leder både till kortsiktiga- och långsiktiga konsekvenser men främst utgör smärta ett lidande för patienten. Eftersom smärtan upplevs subjektiv skiljer sig upplevelserna åt mellan patienter, vilket ställer krav på en individanpassad och personcentrerad vård.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av smärta i den postoperativa fasen.  Metod: Denna studie utfördes som en litteraturöversikt av studier med kvalitativ metod och deskriptiv design. Efter sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo inkluderades 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, vilka var publicerade mellan 2008 - 2023. Inkluderade artiklar kvalitetsgranskades med SBU:s granskningsmall för att försäkra artiklarnas kvalitet. Bearbetning av insamlad data genomfördes genom noggrann inläsning och innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelser kunde kategoriseras in i två huvudteman. I “Patientens resurser” speglades vilka av patientens egna upplevelser och resurser som formade patientens postoperativa smärtupplevelse. Den andra kategorin “Sjukvårdens resurser” belystes av sjukvårdens påverkan på smärta, smärtupplevelse samt relaterad omvårdnad postoperativt.  Slutsats: Resultatet visar att postoperativ smärta är en subjektiv och mångdimensionell upplevelse som formas av både patienters och sjukvårdspersonalens erfarenheter, kunskap och handlingar men också vilka resurser som finns tillgängliga för att skapa en god omvårdnadsmiljö.

Bakgrund: Postoperativa sårinfektioner är en av de vanligaste vårdskadorna internationellt och medför ett lidande för patienten. Preoperativ handtvätt och handdesinfektion är en av många preventiva åtgärder som vidtas i syfte att arbeta förebyggande mot postoperativa sårinfektioner inom operationssjukvård. Tidigare publicerad forskning rapporterar att operationsteamets följsamhet till basala hygienrutiner kan variera. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors och kirurgers genomförande av morgonens första preoperativa handtvätt och handdesinfektion.Metod: En empirisk studie med induktiv ansats genomfördes. Författarna inspirerades av grounded theory som metod och samlade in data genom ostrukturerade observationer. Totalt genomfördes 17 observationer och dessa dokumenterades med fältanteckningar som analyserades med konstant jämförande analys. Insamlad data analyserades i tre steg där data kodades till begrepp med gemensamma egenskaper för kategorier. Kärnkategorin var den gemensamma nämnaren för kategorierna. Resultat: Kärnkategorin ansvarstagande baseras på underkategorierna utförandet, medvetenhet och ouppmärksamhet. Resultatet visar tydligt att operationssjuksköterskor och kirurger tar ett stort ansvarstagande gällande preoperativ handtvätt och handdesinfektion. Majoriteten av deltagarna följde rekommenderade riktlinjer vid utförandet, men resultatet visade att variationer förekommer. Medvetenhet syntes framförallt vid deltagarnas noggrannhet och systematiska arbete. Ouppmärksamhet resulterade i spill och nedstänkta kläder. Slutsats: Studiens resultat har genererat en ökad kunskap om hur operationssjuksköterskor och kirurger genomför morgonens preoperativa handtvätt och handdesinfektion. Studien visade ett ansvarstagande för utförandet och resultatet visade vikten av att momenten utförs med en medvetenhet om alla steg. Medvetenhet kräver uppmärksamhet, men miljön vid tvättstället kan resultera i att operationssjuksköterskan och kirurgen fördelar sin uppmärksamhet vilket kan påverka följsamheten. / Background: Surgical site infections are one of the most common healthcare injuries and can cause suffering for the patient. Preoperative handwashing and hand disinfection is one of many actions to prevent surgical site infections. Previously published research reports that surgical staff's adherence to hygiene routines can vary. Objective: The aim was to describe operating room nurses’ and surgeons’ implementation of the morning’s first preoperative handwashing and hand disinfection.Method: The design was an empirical study with an inductive approach. The method was inspired by grounded theory and data was collected throughout unstructured observations. A total of 17 observations were performed, documented with field notes and analyzed with continuously comparative analysis. The codes were analyzed into concepts with common characteristics for the category. The core category is the common denominator of the categories. Result: The analysis emerged the core category taking responsibility and the categories implementation, awareness and inadvertence. The results showed that the participants took responsibility regarding preoperative handwashing and hand disinfection. Most participants followed recommended guidelines during surgical handwash, but variations occur. Awareness was seen in the accuracy and systematic work, while inadvertence resulted in spillage on clothes. Conclusion: The results have generated increased knowledge about how operating room nurses and surgeons carry out the morning's preoperative hand washing and hand disinfection. The study showed an acceptance of responsibility for the execution and the importance of carrying out the procedure with awareness. Awareness requires attention, but the environment can cause surgical staff to divide their attention, which can affect compliance.

Sammanfattning                        Postoperativ smärtbehandling är otillräcklig trots ökad kunskap i smärtfysiologi och utvecklandet av nya farmakologiska riktlinjer. Obehandlad postoperativ smärta kan leda till komplikationer som fördröjd mobilisering, djup ventrombos, lungemboli, hjärtinfarkt, stroke och lunginflammation, vilka leder till ett ökat lidande för patienten både fysiskt och psykiskt samt ökade kostnader för samhället. Anestesisjuksköterskan lägger grunden för den postoperativa smärtbehandlingen före och under anestesin och ska arbeta preventivt för att patientens smärtbehandling ska vara tillräcklig. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans strategier för att förebygga patientens postoperativa smärta efter generell anestesi. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra anestesisjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Anestesisjuksköterskorna strävade efter att ge en individuell smärtbehandling till patienterna. Känslan som skapades vid det preoperativa mötet med patienten, typen av ingrepp, samt användandet av andra smärtbehandlingsmetoder påverkade planeringen av de intravenösa analgetikadoserna peroperativt. Genom att använda multimodal smärtbehandlingsmetod till patienter som opereras i generell anestesi skulle postoperativ smärta kunna förebyggas och bidra till minskat lidande för patienterna samt snabbare postoperativ återhämtning. Även vårdtiderna kan förkortas vilket kan leda till en samhällsekonomisk vinst. / Abstract                                      The management of postoperative pain is insufficient despite increased knowledge of the physiology of pain and the development of new pharmacological guidelines. Postoperative pain left untreated can lead to delayed mobilization and secondary complications such as deep venous thrombosis, pulmonary embolism, cardiac infarction, stroke and pneumonia. The outcome is increased mental and physical disability for the patient and increased costs for the society. The nurse anesthesist has a crucial role in postoperative pain management before and during anesthesia and needs to work preventively to secure sufficient analgesia for the patient. The aim of this study was to enlighten the nurse anesthesist’s strategies to prevent postoperative pain after general anesthesia. Semi-structured interviews with four nurse anesthetists at a hospital in the Southwest of Sweden were analyzed with qualitative content analysis. The nurse anesthesists strived to individualize pain management. The effect of the atmosphere created at the preoperative meeting with the patient, the character of the planned procedure and the usage of other methods of pain management all affected peroperative planning of dosage of intravenous analgesics. By using multimodality analgesia in patients who have surgery under general anesthesia postoperative pain could be prevented and hence contribute to reduced patient disability and faster postoperative recovery.  Furthermore, the in-hospital care time can be reduced which could mean socioeconomic benefits.

Bakgrund och problemformulering Studier har visat att postoperativ smärta är ett vanligt förekommande problem som dessutom ofta övergår till kroniska smärtor i det opererade området. Studier har också funnit att postoperativ smärta är den vanligaste orsaken till kontakt med vården efter operationer samt den vanligaste orsaken till återinläggning. Trots ett flertal kända riskfaktorer för att utveckla svår postoperativ smärta såsom kön ålder m.m. så är detta fortfarande ett vanligt problem. Nyligen publicerade studier har visat att VAS (Visuell Analog Skala) -skattning vid PVK (Perifer Ven Kateter) -sättningen är en bra indikator för att identifiera riskpatienter för postoperativ smärta. Syfte Undersöka om VAS - skattning ≥ 2 i samband med PVK-sättning är en bra/giltig indikator för att förutse om en patient löper hög risk för att drabbas av postoperativ smärta. Metod Kvantitativ prospektiv observationsstudie. Ett slumpmässigt klusterurval har tillämpats. Data har samlats in av personalen på postoperativa avdelningen med stöd av en enkät. All data har bearbetats i statistikprogrammet SPSS. Resultat Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan grupperna < 2 och ≥ 2 i någon av de jämförelser som gjordes. Inte heller kunde någon korrelation ses mellan VAS - skattning vid PVK – sättning preoperativt och VAS - värde vid ankomst postoperativ avdelning, VAS vid hemgång, tid på postoperativ avdelning eller total mängd opioider på postoperativa avdelningen. Dock sågs en trend som indikerade att VAS ≥ 2 vid PVK- sättning associerade till ett högre opioid behov postoperativt. Diskussion Att inga signifikanta skillnader eller samband kunde ses i denna studie kan förklaras av populationens begränsade storlek. Om en större population kunde inkluderats i studien så hade kanske resultatet varit ett annat. Studien visar dock att patienterna inte verkar ha speciellt ont när de lämnar den postoperativa avdelningen vilket indikerar att anestesimetoderna fungerar väl och att personalen på postoperativ avdelning gör ett bra jobb. Trots detta så visar studier att postoperativa smärta är ett vanligt problem. Kanske ligger problemet i hur standardvårdplaner för postoperativ smärta i hemmet är utformade. Men för att styrka denna hypotes så behövs ytterligare forskning.

Människan har i alla tider försökt att lindra smärta och lidande på olika sätt. I Sverige visas det att postoperativ smärta inte är tillräckligt behandlad. Patienter beskriver fortfarande att de upplever svår till mycket svår smärta efter operation. Detta trots att mycket bra analgetika finns att tillgå. Smärta är en subjektiv upplevelse och patienten behöver behandlas individuellt. Det finns inget objektivt instrument att mäta smärta utan smärta kan enbart skattas. Sjuksköterskan har olika metoder för att smärtlindra patienten beroende på typ av smärta. Smärta delas in i olika grupper nociceptiv, neurogen och neuropatisk smärta. Syftet är att granska sjuksköterskans riktlinjer/PM som finns för postoperativ smärtlindring på vårdavdelning. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där innehållet i riktlinjerna/PM har granskats för att finna likhet och skillnader. Resultat av denna studie gav olika teman som smärtskattning, läkemedel, administreringssätt, biverkningar, kontraindikationer, dokumentation och kvalitetssäkring. De riktlinje/PM som granskades visade att det fanns varierande innehåll. Vissa riktlinjer/PM gav utförlig information om smärtbehandling medan vissa gav mindre information. Det framgick att Visuell analog skala (VAS) bör användas regelbundet och att VAS- skalan bör användas både före och efter smärtbehandling. Det framkom även att för att uppnå individuell behandling är intravenösa injektioner att föredra. Det visade sig också att kontinuerlig utvärdering och dokumentation är viktig att utföra. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

No description available.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en förväntad men oönskad konsekvens av ett kirurgiskt ingrepp. Trots kunskap, tillgång på effektiva smärtlindringsmetoder och tillgängliga riktlinjer finns fortfarande brister i den postoperativa smärtlindringsvården. Kvalitetsindikatorer för postoperativ smärtlindringsvård har utarbetats för att identifiera potentiella förbättringsområden där patienters uppfattning om kvalitén på smärtlindringsvården utgör en viktig del i processen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka uppfattningen om postoperativ smärtlindringsvård hos patienter som genomgått ortopedisk kirurgi.Metod: Tvärsnittsstudie med deskriptiv design med mätinstrumentet, Strategic and Clinical Quality Indicators in Postoperative Pain Management (SCQIPP). Mätinstrumentet administrerades vid utskrivning till patienter som vårdats vid två ortopediska enheter. Resultat: Totalt 110 enkäter returnerades (svarsfrekvens 87,3 %). Majoriteten av patienterna var ganska eller mycket nöjda med smärtlindringsvården. Tre påståenden bedömdes ha låg kvalitet: bedömning vid djupandning och mobilisering, personalens kunskap om tidigare smärta/smärtlindring och preoperativ information. Fyra påståenden bedömdes ha hög kvalitet: smärtupplevelsen togs på allvar, interprofessionellt samarbete, snabb hjälp vid smärta samt daglig smärtlindring. Långvarig preoperativsmärta och elektiv kirurgi bidrog till högre skattning av lägsta smärtnivå. Konklusion: Trots att majoriteten av patienterna är nöjda med den postoperativa smärtlindringsvården i samband med ortopedisk kirurgi, finns förbättringsområden. Speciellt fokus bör ligga på preoperativ information, bedömning vid djupandning och mobilisering samt personalens vetskap om tidigare smärtlindring.

Bakgrund: Postoperativ smärta och illamående så kallad postoperative nausea and vomiting (PONV) är bland de vanligaste postoperativa komplikationerna och är kopplat till fördröjd återhämtning med ökad komplikationsrisk. Individuella- och processrelaterade faktorer påverkar förekomst av postoperativ smärta och PONV. Tarmopererade patienter skattar jämförelsevis hög postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har ett stort ansvar att tillgodose god smärtlindring och postoperativ omvårdnad. Syfte: Beskriva fördelning av postoperativ smärta, PONV, patientkaraktäristika i förhållande till kön hos tarmopererade patienter. Även att identifiera könsskillnader relaterat till postoperativ smärta och PONV samt samband mellan postoperativ smärta, PONV, patientkaraktäristika och processdata. Metod: En retrospektiv studie med kvantitativ ansats, patientdata från Svenskt Perioperativt Register (SPOR) användes. Patienter som genomgick operation på tunn- och tjocktarm (KVÅ-kod JF) på ett länssjukhus i Sverige åren 2019 och 2022 inkluderades, totalt 420 patienter. Data redovisades med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Flera signifikanta samband påvisades; högre ålder korrelerade med lägre skattad postoperativ smärta och längre operationstid korrelerade med högre skattad postoperativ smärta. Patienter med generell anestesi utan tillägg av regional anestesi, elektiv operation och PONV skattade högre postoperativ smärta. Resultatet visade en signifikant könsskillnad, kvinnor drabbades i större utsträckning av PONV än män. Slutsats: Dessa samband och skillnader belyser att postoperativ smärta är komplext. Fler studier bör utföras i syfte att klargöra riskfaktorer för postoperativ smärta och PONV, och för att förstå underliggande mekanismer. Det är viktigt att vårdpersonal i ett tidigt skede förebygger, identifierar och behandlar postoperativ smärta och PONV utifrån patientens bakgrund och kända riskfaktorer. För att detta ska ske måste en individbaserad strategi utarbetas, för god behandling och återhämtning. / Background: Postoperative pain and postoperative nausea and vomiting (PONV) are among the most common postoperative complications and is associated with prolonged recovery. Individual and surgery-related predictors affect the prevalence of postoperative pain and PONV. Patients who underwent bowel surgery rated postoperative pain comparatively high. The anesthetic nurse has a responsibility in providing effective pain treatment and qualitative postoperative care. Purpose: To describe the distribution of postoperative pain, PONV, patient characteristics in relation to gender among patients undergoing bowel surgery. Also, to identify gender differences related to postoperative pain and PONV, but also correlations between postoperative pain, PONV, patient characteristics and surgery related factors. Methods: A retrospective register study with a quantitative approach, data from the Swedish Perioperative Registry (SPOR) were used. Patients included underwent bowel surgery in an operating ward at a county hospital in Sweden by 2019 or 2022, resulting in 420 patients. Data was performed with descriptive and analytic statistics. Findings: Findings demonstrated several significant correlations; higher age correlated with lower postoperative pain and longer duration of surgery correlated with higher postoperative pain. Patients with general anesthesia without complementary regional anesthesia, elective operation or PONV rated higher postoperative pain. Findings demonstrated a significant difference in gender, women tended to experience PONV more frequently than men. Conclusion: Findings illustrate the complexity of postoperative pain. More studies must be done to clarify risk factors for postoperative pain and PONV and understanding their underlying mechanisms. It’s essential that caregivers prevent, identify, and treat postoperative pain and PONV based on patient background and known risk factors. An individual-based strategy needs to be developed; to provide effective treatment and recovery.

Bakgrund: Det finns en uppfattning från författarnas erfarenheter att en positiv inställning hos patienter som genomgår kirurgi underlättar konvalescensen och påverkar tillfrisknandet. Mängden dagkirurgi ökar mer och mer i både antal och komplexitet. Vanliga problem vid dagkirurgi är postoperativt illamående och kräkning (PONV) samt smärta. Tidigare studier som har undersökt preoperativa förväntningar i förhållande till postoperativt utfall har både funnit samband och även funnit att det ej har haft betydelse. Ingen av tidigare studier har fokuserat på anestesirelaterade postoperativa komplikationer. Syftet med denna studie är att undersöka om patienters preoperativa förväntningar är relaterade till incidensen av postoperativ smärta och illamående inom dagkirurgi. Metod: Som metod användes en enkätstudie. 60 deltagare inkluderades i studien. Deltagarna svarade på enkäten när de väntade på att opererades då de befann sig på en dagkirurgisk avdelning. Utfallet hämtades postoperativt in från journaler. Deltagarna grupperades enligt positiva och negativa förväntningar och analyser genomfördes mellan dessa två grupper. Resultat: Av de 60 deltagarna hade 58,33% (n=35) negativa förväntningar gällande postoperativt illamående och smärta, 41,67% (n=25) hade positiva förväntningar. Det fanns en skillnad mellan de med negativa och positiva förväntningar gällande förekomsten av postoperativt illamående och smärta (68,6% respektive 44%, p-värde=0,057). Lång sövningstid visade sig vara en signifikant faktor för PONV och postoperativ smärta. Slutsats: Större vikt bör läggas vid postoperativ smärtlindring vid längre operationer. Det finns även tendenser att negativa förväntningar bör uppmärksammas som en riskfaktor för postoperativ smärta.

No description available.