Syftet med den här studien var att öka kunskaperna kring vilka kollegiala uppfattningar pedagogerhar gällande konflikter och konflikthantering i förskolan i förhållande till strukturella diskurser.Särskilt intressant har det varit att studera detta utifrån ett genusperspektiv för att ta reda på ompedagogerna uppfattar några skillnader mellan pojkar och flickors konflikter, samt i sitt egetagerande. Vi har genomfört en kvalitativ studie med tre arbetslag i samma län, där totalt åttapedagoger har deltagit i gruppintervjuer. Studiens resultat har analyserats med inspiration avpoststrukturalistisk teori. Detta för att vi ville undersöka vilka faktorer barn kan påverkas av i sinakonflikter samt med vilka strategier barn och pedagoger väljer att hantera dessa utifrån strukturelladiskurser. Resultatet visade dels att pedagogerna inte kan se några generella skillnader i pojkar ochflickors konflikter men att det, trots detta, kan finnas vissa stereotypa förväntningar på hur barnen böragera vid konflikterna. Pedagogerna använder olika strategier för att förebygga och underlättabarnens konflikter, som de menar är lika för både flickor och pojkar. Strategierna som nämns är blandannat att växeldra i arbetslaget, samtala med barn och kollegor men även rollspel och att målasituationer som kan uppstå. Det framkom att flertalet av pedagogerna arbetar kompensatoriskt, detvill säga att de blandar ”flickigt” och ”pojkigt” material och utformar miljöer som lockar alla barn.Dock har några pedagoger inslag av ett könsneutralt arbetssätt som innebär att de använder ofärdigtmaterial och könsneutrala leksaker. Det visade sig, utifrån de kollegiala uppfattningarna, finnas trevanligt förekommande strategier för barnen att använda sig av i deras konflikter, vilka är;utåtagerande, svälja gråt samt lösa konflikter direkt. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>

Denna studies syfte är att undersöka hur barns könsnormer synliggörs i mötet med barnlitteratur som ifrågasätter könsstereotypa roller, samt hur förskollärare bemöter och reflekterar kring barnens frågor och funderingar om könsnormer. I studien har jag utgått ifrån att studera en förskollärare och hens sätt att arbete med könsnormer kopplat till barnlitteratur. Metoden var observation av boksamtal med bilderboken Kenta och barbisarna (2006) och en intervju med förskolläraren som höll boksamtalet. Studien grundar sig i poststrukturalistiska teorier om kön och genus och lyfter upp begrepp som könsnormer och könsidentitet. Det huvudsakliga resultatet visar att barnens könsnormer kan komma till uttryck i mötet med barnlitteratur och i en social kontext som boksamtal. Resultatet visar även att det krävs en medvetenhet och kompetens hos förskollärare vid val av, och i arbetet med barnlitteratur. Förskollärarens performativitet och medvetenhet om bokens innehåll kan bidra till formandet av barnens uttalanden, tankar och åsikter.

Studien handlar om hur könsnormer påverkar förskollärares interaktion med barn och vilka möjligheter ges till barn med olika kön för att kunna utveckla sina språkliga kunskaper. Ett annat syfte med studien är att få kunskap om hur förskollärares förhållningssätt kan bidra till jämställdhet. Tre frågeställningar har valts:  • Hur interagerar förskollärare med barn av olika kön?  • Får förskollärares interaktion med barn av olika kön några språkliga konsekvenser? • På vilket sätt bidrar förskollärares förhållningssätt till jämställdhet i förskolan? För att uppnå syftet med studien och besvara frågeställningar valdes kvalitativ metod, i form av observation. Sociokulturellt perspektiv samt feministiskt poststrukturellt perspektiv var utgångspunkt i studien. Resultatet visar att förskollärare ställer olika krav på pojkar och flickor och därmed interagerar med dem på olika sätt. Pojkar får generellt mer hjälp av förskollärare innan de ber om det medan flickor åkallar förskollärares uppmärksamhet när de stöttar på ett problem. Detta förhållningsätt begränsar och främjar pojkars respektive flickors möjlighet till språkanvändning. Förskollärare stimulerar mer flickor till berättande medan de i första hand uppmuntrar pojkar till att stå i centrum. Dock går det inte att dra generaliserande slutsatsen att förskollärarens olika sätt att interagera med barn är beroende av barnens kön och utesluter andra implicita anledningar, bland annat barnens mognad. Könsneutralt eller kompensatoriskt arbetssätt kan användas i jämställdhetsarbete. Detta kan återspegla sig vid val av ord och rekvisita i undervisningar och i bemötande av barn. I studiens resultat framkommer att användning av könsneutralt ord för att beskriva och kommentera barns utseende och kläder såväl som för att döpa figurer i samling främjar jämställdhet. Dessutom bidrar kompensatorisk metod till att pojkar och flickor får inträda i biroll respektive huvudperson. En annan aspekt i resultatet handlar om organisation av rutiner och aktiviteter. Utifrån studiens resultat framgår att i undervisningssituationer som är välplanerade, genomtänkta och målstyrda i rimlig grad överskrider förskollärare stereotypa könsnormer medan i stressande situationer, bland annat tambursituationer eller samling som utförs i hela barngruppen, upprätthålls och förstärks traditionella könsnormer.