Introduktion: Vid ca 10 % av alla ambulansuppdrag i Uppsala län åker patienten inte med till sjukhus. Trots att det är viktigt att patienten känner sig delaktig i beslut som tas inom vården finns få studier som undersöker patienters uppfattning av delaktighet i beslutet att lämnas hemma av ambulanspersonalen. Syfte: Att undersöka patienters uppfattningar av delaktighet i mötet med ambulanspersonalen och i beslutet att lämnas kvar hemma av ambulansen i Uppsala län. Metod: En retrospektiv enkätstudie med kvantitativ ansats där svaren samlades in per telefon. Totalt 84 patienter deltog (svarsfrekvens 64 %). Resultat: Majoriteten av patienterna svarade att de kände sig delaktiga under mötet med ambulanspersonalen och i beslutet att lämnas kvar hemma. De patienter som svarat att ambulanspersonalen tog beslutet att de skulle stanna kvar hemma svarade i signifikant lägre grad att de känt sig delaktiga i beslutet att stanna kvar hemma (p<0,001). De patienter som uppsökt vård inom 24 timmar efter mötet med ambulanspersonalen svarade i signifikant lägre grad att de känt sig delaktiga jämfört med de som inte uppsökt vård (p=0,002). Slutsats: Patienter som inte känner sig delaktiga under mötet med ambulanspersonalen uppsöker i högre grad ny vårdinstans inom ett dygn. Det är viktigt att tillräcklig tid tas av ambulanspersonalen för att göra korrekta bedömningar och få patienterna att känna sig delaktiga. Fler studier om situationer där patienter lämnas hemma och sedan söker ny vårdinstans av samma orsak inom ett dygn behövs för att få ökade kunskaper, och därmed kunna minska det antal situationer där patienter i onödan söker ny vård eller undvika att rätt vård fördröjs vid akuta tillstånd. / Introduction: In 10 % of all ambulance missions in Uppsala the patients are left at home by the ambulance staff. There are few studies made that investigates patients participation in the decision to be left at home. Aim: To study patients' perceptions of participation in the meeting with the ambulance staff and in the decision to be left at home by the ambulance staff in Uppsala county. Method: A retrospective questionnaire survey with quantitative approach in which the answers were collected by telephone. A total of 84 patients participated (answering frequency 64 %). Result: The majority of patients responded that they felt they participated in the meeting with the ambulance staff and in the decision to be left at home. The patients who responded that the ambulance staff took the decision that they would stay at home responded, to a significantly lower degree, that they felt involved in the decision to stay at home (p<0.001). The patients who sought care within 24 hours after the meeting with the ambulance staff responded, to a significantly lower degree, that they felt they participated compared to those who had not sought care (p=0.002). Conclusion: The patients who don’t feel involved in the meeting with the ambulance staff seeks in higher extent new healthcare within a day. Sufficient time must be taken to make accurate assessments and get the patients to feel involved. More studies of situations where patients are left at home and then seek new care instance of the same cause within a day is needed to get better understanding, and thereby reduce situations where patients unnecessarily seek new healthcare or avoid the right care is delayed in urgent conditions.

Introduktion: Prehospital personal utsätts ofta för hot och våld i flera länder. I studien definierats hot/våldstyper som verbala, upplevt hot/obehag, fysiska, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp/närmanden. Arbetsmiljölagen säger att arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla utbildning och information om hot och våld så att arbetsplatsen blir säker. Syfte: Syftet var att beskriva och jämföra likheter och/eller skillnader i förekomst och handläggning av hot och våld inom den prehospitala sjukvården i Sverige och Sydafrika. Metod: Denna studie hade en kvantitativ design och genomfördes i form av en enkätstudie med flervalsalternativ. Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) användes för statistiska beräkningar. Den statistiska signifikansen har mätts med hjälp Chi två-test där signifikansnivån valdes till p=<0.05. Resultat: 69 ambulanspersonal deltog, 32 från Sverige och 37 från Sydafrika. 87 % uppgav att de blivit hotade/överfallna där det vanligaste hotet var det verbala och den mest förekommande förövaren var patienten. 98,5 % av ambulanspersonalen ansåg att de var i behov av ytterligare stöd/utbildning kring hot/våld för att i framtiden klara av sådana händelser. En signifikant skillnad mellan länderna visade sig i att Sydafrikas ambulanspersonal önskade sig skydds- och försvarsutrustning i större utsträckning än den svenska. Konklusion: Tydligare riktlinjer och mer utbildning inom hot/våld behövs för ambulanspersonalen. / Introduction: Prehospital personnel are often subject to threats and violence in several countries. This study categorizes types of threat/violence as: verbal assault, intimidation, physical assault, sexual harassment and sexual assault. The working environment law states that the employer must provide education and information about threat and violence so that the workplace is safe. Aim: The aim was to describe and compare similarities and/or differences of the presence and of the handling of threat and violence in the prehospital care in Sweden and South Africa. Method: This study had a quantitative design and was performed with a questionnaire using multiple choices. Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) was used for statistical calculations. Statistical significance was controlled using the chi-square test with a significance level of p=<0.05. Results: 69 ambulance personnel participated, 32 of them from Sweden and 37 from South Africa. 87 % stated that they had been threatened/attacked, verbal assault being the most prevalent kind of threat and the most common attacker being the patient. 98,5 % of the questioned ambulance personnel claimed to be in need of further support/education regarding threat/violence in order to better manage this kind of events in the future. One significant difference between the two countries showed that South African ambulance personnel wished for protective gear and defensive gear in a greater extent than their Swedish equivalents. Conclusion: Clearer guidelines and more education regarding abuse/violence is needed for ambulance personnel

Bakgrund: Omvårdnad ska bedrivas på individnivå med fokus på fysisk miljö, socialt stöd och de förmågor patienten själv har. Ambulanspersonal ska kunna upprätthålla en god omvårdnad, både fysik och psykisk, oavsett förutsättningar och arbetsmiljö. Sjuksköterskan har ett ansvar för att en säker och en hälsofrämjande miljö upprätthålls. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva omvårdnaden inom ambulanssjukvården under olika delar av dygnet. Metod: Denna studie är av kvalitativ design, och sammanlagt elva semistrukturerade intervjuer har genomförts med grundutbildade sjuksköterskor samt sjuksköterskor med specialistutbildning mot ambulanssjukvård verksamma inom den prehospitala vården. En kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera det insamlade materialet. Huvudresultat: Omvårdnad inom ambulanssjukvården påverkas både positivt och negativt beroende på tiden av dygnet den utförs. Två teman framkom, vilka var Utföra god omvårdnad och Utföra bristande omvårdnad. Utifrån det första temat framkom det att omvårdnad under dagtid samt i början av arbetspass ansågs vara god, medan det utifrån det andra temat framkom att omvårdnaden under nattetid och i slutet av arbetspassen ansågs kunna bli bristfällig. Slutsats: Under vissa delar av dygnet utför ambulanspersonal bristande omvårdnad, som i sin tur kan leda till risker kring patientsäkerheten. Det är av stor vikt att ambulanspersonal ger en god omvårdnad dygnet runt. Detta för att kunna upprätthålla en god patientsäkerhet samt minimera potentiella risker för patienten. / Background: Nursing care should be conducted on an individual level with a focus on physical environment, social support and the patients own abilities. Ambulance staff should be able to give good care, both physical and mental, regardless preconditions and environment. The prehospital care is performed 24 hours a day. The nurse has a responsibility for ensuring that a health-promoting environment is maintained. Aim: The aim of this study was to describe the ambulance care during different parts of the day. Method: This study has a qualitative approach. A total of eleven semi-structured interviews have been carried out with registered nurses and specialist nurses specializing in ambulance care active within the prehospital care. A qualitative content analysis has been used to analyze the collected material. Main result: The ambulance care was affected both positive and negative due to the time of the day it was performed. Two themes emerged from the result. The first was Perform good care and the second was Perform insufficient care. The first theme included that the ambulance care that was performed during day time and in the beginning of the shift was considered positive, while the second theme included ambulance care that was performed during night time and in the end of the shift was considered negative. Conclusion: During some parts of the day, ambulance staff perform inadequate care, which in turn can lead to patient safety risks. It is important that the ambulance staff provides good nursing 24 hours a day. This in order to maintain good patient safety and minimize potential risks to the patient.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning innefattar en mängd olika  arbetsuppgifter. Något som författarna låter summeras som anestesiologisk omvårdnad. Uppsatsen sammanfattar anestesisjuksköterskans främsta ansvar och hur dessa kan appliceras i den prehospitala miljön. Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelser av att möta patienter prehospitalt som har behov av anestesiologisk omvårdnad. Metod: För att fånga upp upplevelserna har en kvalitativ intervjustudie med åtta anestesisjuksköterskor med erfarenhet av prehospitalt arbete genomförts.  En kvalitativ analys med både latent och manifest ansats har utförts för att bearbeta resultatet. Resultat: Författarna analyserade fram tre huvudkategorier som påverkade anestesisjuksköterskors upplevelser; Trygghet kopplat till rutiner, erfarenhet och kommunikation. Utsatthet kopplat till det oförutsägbara i den prehospitala miljön,  ensamhet i sin kompetens och arbeta med oerfaren kollega. Tillfredsställelse kopplat till arbetsglädje och upplevelsen av att göra skillnad för patienten. Dahlberg och Segestens livsvärldsteori har använd som ram för studien. Något som har författarna tycker är applicerbart för att förklara informanternas upplevelse av att möta patienter prehospitalt med behov av anestesiologisk omvårdnad. Författarna fann ett övergripande tema, där anestesisjuksköterskans egna kropp och livsvärld skapar förutsättningar i den prehospitala vården “skillnaden som gör skillnad”. Slutsats: Således krävs både mjuka som hårda parametrar för att skapa en god prehospital arbetsmiljö för anestesisjuksköterskan och för att upprätta en säker och god vård. / Background: Anesthesia nurse's competence description includes a variety of tasks. Something that the authors say is summed up as anesthetic nursing. The paper summarizes the anesthesia nurse's primary responsibility and how these can be applied in the prehospital environment. Purpose: The purpose of the thesis was to investigate the anesthesia nurse experiences of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care.  Method: To capture the experiences, a qualitative interview study with eight anesthetic nurses with experience of prehospital work has been conducted through a qualitative analysis with both latent and manifest approach.  Results: The authors came to Three main categories that affected the experiences of anesthesia nurses; Security linked to routines, experience and communication. Exposure linked to the unpredictable in the pre-hospital environment, loneliness in their skills and working with inexperienced colleagues. Satisfaction related to work satisfaction and the experience of making a difference for the patient. Dahlberg and Segesten's lifeworld theory has used as a framework for the study's analysis. Something that the authors think is applicable to explain the informants' experience of meeting patients prehospitally in need of anesthetic care. The authors found an overall theme, in which the anesthetist nurse's own body and life world create the conditions in the prehospital care "the difference that makes a difference". Conclusions: Thus, both soft and hard parameters are required to create a good prehospital work environment for the anesthetic nurse and to establish a safe and good care.

Bakgrund: Höftfrakturer ökar i befolkningen i takt med ökande livslängd. Äldre har skörare skelett och höftfrakturer orsakas mestadels av en lindrig fallolycka. Höftfrakturer vållar lidande, patienterna behöver omsorgsfull omvårdnad och adekvat smärtlindring redan prehospitalt.    Syfte: Att sammanställa evidens vad som är av betydelse i omvårdnaden av patienter med smärta vid misstänkt höftfraktur i akutsjukvård.  Metod: Studien är en litteraturstudie, en översikt av vetenskaplig littereratur som beskriver omhändertagandet av patienter med höftfraktur i akutsjukvård. Datainsamling från PubMed och CINAHL resulterade i 18 vetenskapliga artiklar, kvalitativa- och kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Materialet kategoriserades och sammanställdes till en ny helhet. Resultat: Smärtlindringen var oftast otillräcklig och mer individualiserad vård behövdes. Patienterna upplevde att sjuksköterskorna tappade fokus från patienten. Patienternas och sjuksköterskornas upplevelser av omvårdnaden skiljde sig åt, främst inom kommunikation, information och delaktighet. Mest förekommande smärtlindring var morfin, mindre vanligt var regional nervblockad. Patienter med hög ålder eller nedsatt kognitiv förmåga fick mindre smärtlindring vilket dels kunde förklaras med att beteendebaserade smärtskattningsinstrument saknades.   Slutsats: Patientdelaktighet, tydligt strukturerad patientinformation- och kommunikation är viktigt för att samspelet mellan sjuksköterska och patient ska bli bra. Smärtlindringsmetoderna, smärtskattningen och dokumentationen behöver utvecklas och förbättras, särskilt för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. / Introduction: The number of elderly people with hip fracture is increasing in line with the increased life expectancy. Elderly often suffer from osteoporosis and hip fractures are mostly caused by a slight fall accident. Hip fractures cause suffering, patients need careful care and adequate pain relief in prehospital care.     Objective: To compile evidence of what is important in the care of patients with pain in suspected hip fracture in acute medical care.   Method: This study is a literature review, an overview of scientific literature that describes the care of patients with hip fracture in emergency medical care. Data collection from PubMed and CINAHL was conducted, 18 articles were selected, both qualitative and quantitative. The quality of the articles was reviewed. The material was organized into categories and then synthesized.  Results: Pain relief was often inadequate and more individualized care was needed. Patients felt that the nurses lost patient focus. Patient’s and nurse’s experiences of nursing care differed, mainly in communication, information and participation. The most common pain relief was morphine, regional nerve blockade was less common. Elderly patients or patients with cognitive impairment received less pain relief that could be explained by the lack of behavioral-based pain assessment tools.   Conclusion: Patient involvement, clearly structured patient information and communication is important for good interaction between patient and nurse. Pain relief methods, pain assessment and documentation need to be developed and improved, especially for patients with cognitive impairment.

Bakgrund: Kompetensen i ambulansteamet i Sverige skiljer sig åt mellan de olika landstingen. Vissa har grundutbildad sjuksköterska som högsta medicinska kompetens i ambulansen, andra landsting har krav på en specialistsjuksköterska i ambulanserna. Det finns dock inga riktlinjer på vilken specialistutbildning som är önskvärd inom ambulanssjukvården trots att det finns en utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva formella kompetensområden för specialistsjuksköterskor som är behöriga att arbeta inom ambulanssjukvård i Sverige. Metod: En summativ innehållsanalys av kompetensbeskrivningar för specialistsjuksköterskor. Resultat: Tolv kompetensbeskrivningar analyserades vilka genererade fyra huvudkategorier vardera. Antal underkategorier och nyckelord varierade. Medicinsk kompetens blev huvudkategori i elva av tolv kompetensbeskrivningar och störst i sju kompetensbeskrivningar. Resultatet visade även att kompetensområdena i de olika kompetensbeskrivningarna till största delen var inriktade mot de vårdområde där de är avsedda att utövas.  Slutsats: De teoretiska formella kompetensområdena skiljer sig mellan de olika kompetensbeskrivningarna. Avsaknad av teoretisk kunskap avsedd för mångfalden av patienter i den prehospitala miljön skulle kunna påverka patientsäkerheten. / Background: The competence of the personal in the ambulance team differ between the county councils. In some counties it has to be a specialist nurse that has the medical responsibility while in other counties it is a registered nurse that has that position. Today there are no guidelines for what specialist education the specialist nurse working within the ambulance care should have, even though there is an education for specialist ambulance nurse. Aim: The aim of this study was to explore the formal competencies of the different specialist nurses that works in ambulance care in Sweden.  Method: A summative content analysis of the documents describing the competencies for the difference specialist nurses was made.  Results: Twelve documents describing the competencies were analyzed which all gave four main categories. Number of subcategories and keywords varied. Medical knowledge was identified as a main category in eleven of twelve documents describing the competencies and was the biggest in seven out of  twelve documents describing the competencies. The result also showed that the competencies described in the documents mainly focused on the care area where they are meant to be practiced.  Conclusion:  The theoretical formal competencies differ between the documents describing the competencies for specialist nurses. Lack of theoretical knowledge designed for the variation of patient in prehospital care could influence patient safety.

Bakgrund Hälso- och sjukvårdspersonal inom prehospital sjukvård uttrycker att det skiljer sig mellan att vårda barn och vuxna. Detta baseras på de anatomiska skillnaderna mellan barn och vuxna, de känslomässiga utmaningarna som uppkommer samt på grund utav att barn är en patientgrupp som de ej har frekvent kontakt med. Detta är i sin tur faktorer som kan påverka patientsäkerheten negativt.  Syftet Syftet var att belysa specialistsjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet vid prehospitalt vård av barn. Metod För arbetet valdes en kvalitativ intervjustudie med en frågeguide som datainsamlingsmetod. Åtta sjuksköterskor som arbetat inom prehospital akutsjukvård i minst ett år intervjuades individuellt. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ induktiv innehållsanalys. Resultat Resultatet påvisade att patientsäkerheten vid prehospital vård av barn påverkades av flertalet faktorer genom hela vårdkedjan. Faktorer som hur mycket information sjuksköterskorna kunde få från larmcentralen, till tryggheten och kompetensen gällande barns fysiologi, läkemedelsdoseringar samt behandlingsrutiner. Även faktorer som brist på utbildning och praktiska övningar gällande vård av barn samt icke optimala hjälpmedel för att transportera barnet på ett säkert sätt till vårdinrättning framkom.  Slutsats Denna studie ger en ökad kunskap om specialistsjuksköterskors upplevelser av patientsäkerheten vid prehospital vård av barn. Den visar att för att kunna uppnå god patientsäkerhet behövs tillgänglig, bättre storleksanpassad utrustning samt kontinuerlig medicinsk utbildning. Vidare behövs tydliga behandlingsrutiner samt hanteringsstrategier för att hälso- och sjukvårdspersonalen ska känna sig trygga i sitt omhändertagande av barn och på så sätt stärka patientsäkerheten ytterligare.

No description available.

No description available.

Mötet mellan sjuksköterskan och närstående har en betydande roll i omvårdnaden, inte minst i ett prehospitalt skede. Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården får i komplicerade situationer möta chockade närstående till patienter med hjärtstopp. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med närstående till patienter med hjärtstopp inom den prehospitala sjukvården. Datainsamlingen har skett genom intervjuer med åtta sjuksköterskor inom ambulanssjukvården. Informanterna har berättat om möten de haft med närstående till patienter med hjärtstopp. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys av texterna där tre huvudteman samt ett antal underteman framkom. Dessa tre huvudteman var ”Kommunicera med närstående”, ”Hantera närståendes reaktioner”, och ” Agera etiskt försvarbart gentemot närstående”. Resultatet visar att sjuksköterskans sätt att kommunicera har betydelse för mötet. Genom ett förtroendegivande och tydligt uppträdande försöker sjuksköterskan skapa kontakt med närstående. Detta skapar förutsättning att förmedla lugn och förståelse hos närstående för situationen. Dock kan ibland närstående projicera sin sorg och förtvivlan på sjuksköterskan som kan anklagas för att inte ha gjort tillräckligt. Det framkom att närstående kan komma i andra hand vid de hjärtstopp då endast en ambulansbesättning finns på plats. Genom erfarenhet ökar möjligheten att uppnå ett bra möte mellan sjuksköterskan och närstående. / The encounter between the nurse and relatives is of great significance within healthcare treatment, not the least in prehospital emergency care. Nurses within the ambulance services will in complicated situations meet chocked relatives of patients with cardiac arrest. The aim of the study is to describe nurses’ experiences of the encounter with relatives of patients with cardiac arrest within the prehospital emergency care. The collection of data was conducted through interviews with eight nurses within the ambulance services. The informants have rendered encounters they’ve had with relatives of patients with cardiac arrest. The interviews were recorded and transcribed. Thereafter a qualitative content analysis was made on the texts, from where three major themes, and a number of sub themes, emerged. The three major themes were “Communicating with relatives”, “Managing relatives’ reactions” and “Acting ethically correct towards relatives”. The result shows that the nurse’s way of communicating affects the encounter. Through a convincing and distinct manner the nurse seeks contact with relatives. This makes it possible to convey calmness to the relatives, and help them comprehend the situation. Sometimes though, relatives can project their grief and despair onto the nurse, who may be accused of not having done enough. It was detected, that relatives may be a second priority in a cardiac arrest-situation where there has only arrived one set of ambulance crew. Through experience the chances to reach a good encounter increases.