Bakgrund: Förlossningsvården har under senare år centraliserats mer och mer. Detta leder i sin tur till att de prehospitala förlossningarna med ambulanssjuksköterskor närvarande ökar, vilket även ställer högre krav på ambulanssjuksköterskor. Trots en ökning är det ändå en händelse som ambulanssjuksköterskan sällan upplever. Därmed föreligger svårigheter att skapa en praktisk rutin gällande handhavandet av en prehospital förlossning. Risken för komplikationer finns i samband med en prehospital förlossning och rätt kunskap och utrustning kan saknas. En prehospital förlossning kan ge upphov till en stressfull situation för ambulanssjuksköterskan. Samtidigt är det för den födande modern en livsomvälvande upplevelse och trygghet och en god relation till sin vårdare är av stor vikt. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av prehospitala förlossningar. Metod: För att kunna svara på syftet har semi-strukturerade intervjuer genomförts med åtta ambulanssjuksköterskor. En intervjuguide användes som stöd. Insamlat material har transkriberats för att därefter analyseras enligt en kvalitativ innehållsanalys.med induktiv ansats. I analysfasen har fyra kategorier tagits fram och under dessa finns ytterligare 16 sub-kategorier som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser i samband med prehospitala förlossningar. Resultat: De fyra kategorierna som framkommit under innehållsanalysen är: en emotionell upplevelse för ambulanssjuksköterskan, upplevelsen av trygghet, känslan av att vilja finnas där för modern, betydelsen av kunskap. En prehospital förlossning är en känslomässig upplevelse för ambulanssjuksköterskan och framkallar även stress. Det finns en osäkerhet som är relaterad till okunskap och en känsla av att inte kunna hantera de eventuella komplikationer som skulle kunna uppstå. Trots den stress som ambulanssjuksköterskan kan känna vill denne förmedla en trygghet till den födande modern och gör detta genom en lugn yttre fasad. Det finns en önskan hos ambulanssjuksköterskan till ökad kunskap och hospitering på förlossningsavdelning. Slutsats: En bristande kunskap kan finnas hos ambulanssjuksköterskan och detta leder till en ökad osäkerhet och känsla av stress. Trots denna känsla av stress är det viktigt för ambulanssjuksköterskan att visa sig professionell och vara en trygghet för den födande modern. Vad som under denna stressfyllda situation kan inge trygghet för ambulanssjuksköterskan var kollegan i ambulansen och relationen till denne. Den största kunskapsbristen som förelåg innebar de komplikationer som skulle kunna uppstå och här efterfrågar ambulanssjuksköterskor mer kunskap. Genom ökad kunskap som kan leda till en ökad trygghet för ambulanssjuksköterskan kan patientsäkerheten förbättras. / Background: In recent years, maternity care has been centralized more and more. This leads to an increase in the number of cases of prehospital deliveries for the ambulance nurses to take care of, which also requires higher demands on the ambulance nurse. Nevertheless, despite an increase, it´s still a case that the ambulance nurse experience rarely and because of that it's hard to create a practical routine regarding a prehospital delivery. There is a risk of complications associated with a prehospital delivery and the proper knowledge and equipment may be missing. A prehospital delivery may cause a stressfull situation for the ambulance nurse. At the same time, it's a life changing experience for the nurturing woman and a feeling of security and a good realtionship with their caregiver is of ultimate importance. Aim: The purpose of the study is to illustrate ambulance nurse's experiences of prehospital deliveries. Method: Eight semi-structured interviews with eight ambulance nurses have been completed in order to responde to the aim. An interveiw guide was used as support. Collected material has been transcribed and then analyzed according to a qualitative content analysis with an inductive approach. During the analysis phase, four categories have been developed and below these 16 subcategories describing ambulance nurse´s experiences of prehospital deliveries. Results: The four categories found in the content analysis are: an emotional experience for the ambulance nurse, the experience of safety, the feeling of wanting to be there for the mother, the importance of knowledge. A prehospital delivery is an emotional experience for the ambulance nurse which also develops stress. There is an uncertainty that is related to lack of knowledge and a feeling of being unable to cope with complications that might arise. Despite the stress that the ambulance nurse may feel, the ambulance nurse want´s to create a feeling of safety for the nurturing mother and to do this through a calm outer facade. There is a wish for the ambulance nurse for increased knowledge and hozpitalisation at a maternity ward. Conclusion: A lack of knowledge can be experienced by the ambulance nurse and this leads to an increased uncertainty and a sense of stress. Despite this feeling of stress, it is important for the ambulance nurse to be professional and create a feeling of security for the nurturing mother. In this stressfull situation the colleague in the ambulance was proven to increase a sense of safety for the ambulance nurse and this relationship was of importance. The greatest lack of knowledge involved the risk of complications that might occur and the ambulance nurse requests more knowledge about this. Through increased knowledge that can lead to an increased feeling of safety for the ambulance nurse, patient safety can also be improved.

Background: Threats and violence are common in the prehospital environment. Each patient should be offered the same care and treatment, regardless of condition and situation. Studies from emergency services and hospital wards show that patient care and nursing are affected when staff are exposed to threats and violence. Few studies have been found describing how patients' care and nursing are affected when ambulance staff is being exposed to threats and/or violence. Objective: To investigate how nurses experience that patients' care and nursing are affected if ambulance staff are exposed to threats and/or violence. Methods: Qualitative design with semistructured interviews. Nine interviews with nurses in ambulance/ambulance nurses were conducted. In order to process and analyze the material, a qualitative content analysis was used. Results: Patients care and treatment are affected if the ambulance staff are exposed to threats and/or violence. Fewer or no parameters were taken and treatment could be delayed or completely omitted. Examination of the patient was done partly or not at all. Alcohol- and drug affected patients did not receive the same care and treatment as demented patients even if the threat and violence were the same. Creating distance between patients and carers as well as trying to find alternative workflows were examples of what the ambulance staff did to enable care and treatment even in vulnerable situations. Conclusion: When ambulance staff were exposed to threats and/or violence, the patient was affected through examination, care, nursing and treatment. Threatening and/or violent patients did not receive the same treatment as non-threatening and violent patients. No strategies are found to deal with threat and/or violence-prone patients in need of prehospital care. / Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande prehospitalt. Varje patient ska erbjudas samma vård och behandling, oavsett tillstånd och förutsättningar. Studier från akutmottagningar och vårdavdelningar visar att patientens vård och omvårdnad påverkas när personalen utsätts för hot och våld. Få studier har hittats som beskriver hur patienternas vård och omvårdnad påverkas av att ambulanspersonal utsätts för hot och/eller våld. Syfte: Undersöka hur sjuksköterskor upplever att patienternas vård och omvårdnad påverkas om ambulanspersonalen utsätts för hot och/eller våld. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Nio intervjuer med sjuksköterskor i ambulans/ambulanssjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera materialet. Resultat: Patienternas vård och omvårdnad påverkades om ambulanspersonalen utsattes för hot och/eller våld. Färre eller inga vitalparametrar togs och behandling kunde fördröjas eller helt utebli. Undersökning av patienten gjordes delvis eller inte alls. Alkohol- och drogpåverkade patienter erhöll inte samma vård och behandling som dementa patienter även om hotet och våldet var detsamma. Att skapa distans mellan patient och vårdare samt att försöka hitta alternativa arbetsflöden var exempel på vad ambulanspersonalen gjorde för att möjliggöra vård och behandling även i utsatta situationer. Slutsats: Utsattes ambulanspersonalen för hot och/eller våld påverkades patientens undersökning, vård, omvårdnad och behandling. Hotfulla och/eller våldsamma patienter erhöll inte samma behandling som icke hotfulla och våldsamma patienter. Strategier saknas för att hantera hot- och/eller våldsbenägna patienter som är i behov av prehospital vård.

Bakgrund: Akuta krampanfall drabbar många människor, både nationellt och internationellt. Detta behandlas i första hand med Bensodiazepiner, såsom Diazepam och Midazolam. Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer skiljer sig åt vid behandling av akuta krampanfall. Region Halland förnyade behandlingsriktlinjerna år 2011 och införde intranasal administrering av Midazolam Syfte: Att sammanställa behandlingsriktlinjerna angående medicinsk behandling vid kramper prehospitalt i Sverige samt kartlägga användandet av bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland. Metod: En kvantitativ registerstudie med en retrospektiv design användes. En sammanställning av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer för medicinsk behandling av kramper utfördes. Chi-Två samt Fishers exakta test användes vid analysen av den insamlade datan från 127 ambulansjournaler i Region Halland. Resultat: Sammanställningen av Sveriges prehospitala behandlingsriktlinjer vid kramper visade att behandlingsriktlinjerna skiljer sig åt nationellt. Resultatet från kartläggningen av användandet med bensodiazepiner vid kramper prehospitalt i Region Halland visade att Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt att det fanns en signifikant skillnad i behandlingen med Diazepam rektalt relaterat till patientens ålder. Flertalet patienter som hade behandlats med Midazolam intranasalt behövde kompletterande behandling med Diazepam intravenöst. Slutsats: Behandlingsriktlinjerna för kramper prehospitalt skiljer sig åt nationellt. Diazepam var det vanligast använda läkemedlet samt en bristfällig följsamhet till behandlingsriktlinjerna framkom i Region Halland. Mer forskning behövs avseende ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att behandla pågående kramper prehospitalt för ge patienterna möjlighet till en god omvårdnad på ett säkert sätt. / Background: Acute seizures affects a large number of people both nationally and internationally. Seizures are primarily treated with benzodiazepines, such as Diazepam and Midazolam. Sweden's prehospital treatment guidelines differ in the treatment of acute seizures. Region Halland renewed the treatment guidelines in 2011 and introduced intranasal administration of Midazolam. Objective: To compile the treatment guidelines for medical treatment in prehospital seizures in Sweden and to survey the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland. Method: A quantitative register study with a retrospective design was used. A compilation of Sweden's prehospital treatment guidelines was performed. Chi-Two and Fishers exact test are used in the analysis of the collected data from 127 ambulance journals in Region Halland.  Results: The compilation of Swedish prehospital treatment guidelines for seizures showed that the treatment guidelines differ nationally. The survey of the use of benzodiazepines in prehospital seizures in Region Halland showed that Diazepam was the most commonly used drug, and that there was a significant difference in treatment with Diazepam rectally related to the age of the patient. Most patients treated with Midazolam intranasally needed additional therapy with Diazepam intravenously. Conclusion: The prehospital treatment guidelines for seizures differs nationally. Diazepam was the most commonly used drug and the compliance with the treatment guidelines is inadequate in Region Halland. More research is needed regarding from the ambulance nurse's experiences of treating ongoing prehospital seizures in order to provide patients with proper care in a safe way.

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.

Bakgrund: Årligen dör 1,35 miljoner globalt till följd av trauma. Allvarliga former av traumatiska huvudskador kan medföra en försämrad andning och ge upphov till hotad luftväg.Kunskap och beredskap vid ofri luftväg till följd av skadan är därför livsavgörande för drabbade patienter. Dessa komplexa situationer ställer höga krav på ambulanspersonalens kompetens. Genom att kartlägga vilka faktorer som påverkar valet av avancerad luftvägshantering vid huvudtrauma med hjälp av en litteraturöversikt, kan ambulanspersonalen få en större förståelse för vad som kan försvåra luftvägshanteringen i en redan komplex och tidskritisk situation.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka vilka faktorer som är associerade med val av luftvägshantering prehospitalt hos patienter med huvudtrauma. Metod: En litteraturöversikt med en systematisk sökmetod. Bland av urvalskriterierna skulle inkluderade artiklar vara skrivna på engelska, etiskt godkända, ej äldre än 10 år och innehålla studier med primärkällor. Vid databassökning har databaserna PubMed och Cinahl använts.Totalt har 15 kvantitativa artiklar identifierats, dessa artiklar har granskats och analyserats med hjälp av integrerad analysmetod.  Resultat: De centrala resultaten var att organisatoriska faktorer och resurser samt patientkaraktäristiska faktorer är associerat med val av luftvägshantering prehospitalt. Dessa faktorer omfattade närmare: prehospital vårdtid, geografisk variation och avstånd till sjukhus, medicinska behandlingsriktlinjer, medicinsk kompetens och val av utrustning, patienter samt medvetande- och allvarlighetsgrad.  Slutsats: Studien har presenterat faktorer associerade med val av luftvägshantering prehospitalt hos patienter med huvudtrauma. En del av dessa faktorer är prehospitala organisationsrelaterade faktorer och resurser som är tillgängliga på skadeplatsen och andra faktorer är direkt relaterade till den skadade patienten. Kunskapen som erhållits från denna studie visar på behovet av vidare forskning om för- och nackdelar med delegering för intubation hos ambulanssjuksköterskor prehospitalt. / Background: Every year, 1.35 million people die globally because of trauma. Severe forms of traumatic head injuries can cause impaired breathing and cause threatened airways. Knowledge and preparedness in the event of breathing problems because of the injury is therefore vital. These complex situations place high demands on the competence of ambulance personnel. By mapping the factors that affects the choice of advanced airway management in head trauma with the help of a literature review, the ambulance staff can gain a greater understanding of what can complicate airway management in an already complex and time-critical situation. Aim: The purpose of this literature review was to investigate the factors associated with the choice of prehospital airway management in patients with head trauma. Method: A literature review with a systematic search-method. Among the selection criteria included articles would be written in English, ethically approved, maximum 10 years and contain studies with primary sources. In database search PubMed and Cinahl have been used. A total of 15 quantitative articles have been identified, these articles have been reviewed and analyzed using integrated method of analysis. Results: The central results were that organizational factors and resources as well as patientcharacteristic factors were associated with the choice of prehospital airway management. These factors included more closely: prehospital care time, geographical variation and distance to hospital, medical treatment guidelines, medical competence and choice of equipment, patients, and degree of consciousness and severity. Conclusion: The study has presented factors associated with choice of airway management prehospital in patients with head trauma. Some of these factors are prehospital organizational resources available at the site of injury and other factors are united directly with the injured patient. The knowledge gained from this study requires further research on the pros and cons of delegation for intubation in ambulance nurses prehospital.

Bakgrund: Ambulanspersonal har ett ansvar i sitt beslutsfattande om hjärt-lungräddning, att inte bara rädda liv utan återställa ett liv med kvalité. Beslutsstöd som är medicinsk grundade guidar beslutsfattandet prehospitalt för att inte orsaka skada, onödigt lidande och skapa förutsättning att avsluta på plats. Men trots det så ställs ambulanspersonalen för en rad etiska utmaningar där de kan ställas mellan att göra gott och göra rätt. Ett hjärtstopp sker plötsligt och ambulanspersonalen arbetar ofta i situationer där information om händelse och patienten är bristfällig, vilket försvårar tillämpningen av beslutstöden och skapar etiska dilemman. Syftet: Att beskriva etiska utmaningar för ambulanspersonal vid beslut om att påbörja, förlänga, avstå eller avsluta hjärt-lungräddning vid hjärtstopp utanför sjukhus. Metod: En litteraturöversikt med en systematisk sökstrategi. Datan insamlades via databaserna Cinahl och Pubmed. Totalt inkluderades 16st vetenskapliga artiklar till studien tio är kvalitativa, tre mixad metod och tre kvantitativa studier som kvalitetsgranskades. Litteraturen sammanställdes genom en integrerad analys. Resultat: Studiens resultat presenteras i tre huvudrubriker ”Etiska utmaningar i yrkesrollen”, ”Etiska utmaningar i att påbörja och förlänga hjärt-lungräddning” och ”Etiska utmaningar i att avstå eller avsluta hjärt-lungräddning” med respektive underkategorier. I resultatet framkommer att beslutsfattandet kunde påverkas av etiska utmaningar i omgivningen, i relation till anhöriga och kollegor. Känslor som rädsla och oro påverkade beslutsfattandet och resulterade i förlängd hjärt-lungräddning. Slutsats: Beslut vid hjärt-lungräddning påverkas av etiska utmaningar och gör att ambulanspersonalens beslut baserades på andra grunder än evidens och medicinska kunskaper. De etiska utmaningar som ambulanspersonalen ställs inför uppkommer från både inre utmaningar hos ambulanspersonal och yttre utmaningar i omgivningen. Det framkom att erfarenhet och högre utbildningsgrad skapar mer trygghet i beslutsfattandet och följsamhet till riktlinjer. / Background: Ambulance personnel have a responsibility in their decision-making about cardiopulmonary resuscitation, to not only save lives but to restore a quality life. Medical based guidelines support decision making prehospital to not cause harm, unnecessary suffering and create the conditions for termination. But despite that, the ambulance staff are faced with several ethical challenges where they can be faced between doing good and doing the right thing. A cardiac arrest occurs suddenly and the ambulance personnel often work in situations where information about the event and the patient is deficient, which makes it difficult to apply the decision support and creates ethical dilemmas. Aim: To describe ethical challenges for ambulance personnel when deciding to start, extend, refrain or end cardiopulmonary resuscitation in the event of cardiac arrest outside a hospital. Method: A literature review with a systematic search strategy. The data were collected through Cinahl and Pubmed databases. A total of 16 articles were included in the study, ten qualitative, three mixed methods and three quantitative studies were quality reviewed. The literature was compiled through an integrated analysis. Results: The results of the study are presented in three main headings "Ethical challenges in the professional role", "Ethical challenges in starting and extending cardiopulmonary resuscitation" and "Ethical challenges in refraining or ending cardiopulmonary resuscitation" with subcategories. The results show that decision making could be influenced by ethical challenges in the environment, in relation to relatives and colleagues. Emotions such as fear and anxiety affected decision making and resulted in extended cardiopulmonary resuscitation. Conclusion: Decisions in cardiopulmonary resuscitation are influenced by ethical challenges and means that the ambulance personnels decisions are based on other grounds than evidence and medical knowledge. The ethical challenges that ambulance personnel faced arise from both internal challenges among ambulance personnel and external challenges in the environment. It emerge that experience and a higher degree of education creates more security in decision-making and adherence to guidelines.

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande inom sjukvården, där ambulanspersonalen är en särskilt utsatt grupp. Hot och våld förekommer främst vid vård av patienter som har hjärnskador, psykisk sjukdom eller är påverkade av droger och ambulanspersonal träffar på alla dessa patienter. Arbetsmiljö samt omvårdnaden påverkas negativt av hot och våld.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av hot och våld i en prehospital vårdmiljö och hur det påverkar dem.  Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats har gjorts.  Resultat: Studiens resultat visar att majoriteten av ambulanspersonal har utsatts för verbala hot och/eller fysiskt våld. Vanliga patientkategorier där hot och våld ofta förekom var alkohol- och/eller drogpåverkade patienter. Ambulanspersonalen har kunskapsbrist i hantering av de här situationerna och saknar adekvat utbildning. Hot eller våld kan leda till att ambulanspersonalen mår psykiskt dåligt samt får fysiska skador. Det kan också göra att ambulanspersonalen inte vill jobba kvar prehospitalt och familjesituationen kan påverkas.  Slutsats: Det finns ett mörkertal då ambulanspersonal inte anmäler allt hot och våld. Vi vet vid vilka patientkategorier hot och våld ökar, därmed har vi förutsättningar för att förebygga dessa situationer. Genom ökad kunskap om hot och våld kan det gå att säkerställa att omvårdnaden till patienter och närstående inte påverkas negativt.  Nyckelord: Ambulanspersonal, Prehospital, Erfarenhet, Hot och Våld. / Background: Threats and violence is common in healthcare service, where the ambulance staff is a particularly vulnerable group. Threats and violence occur especially in care of patients with brain injury, mental illness or persons under the influence of drugs, and the ambulance staff will take care of all these patients. Work environment and the care effects negative by threats and violence.  Aim: The aim was to describe ambulance staff experience of threats and violence situations in the prehospital health facility and how it affects them.  Method: A literature review with a systematic approach.  Results: The results of the study show that almost all ambulance staff have been subjected to verbal threats and / or physical violence. Common patient categories where threats and violence often occurred were patients under the influence of alcohol and / or drugs. The ambulance staff has a lack of knowledge in handling these situations and no adequate training. Threats or violence can lead to ambulance staff feeling mentally ill but also suffering of physical injuries and affect the family situation. It can also mean that the ambulance staff do not want to continue working in the service.  Summary: The ambulance staff do not report all threats and violence. We know in which patient categories threats and violence increase, so we have the conditions to prevent these situations. Based on the results of this study we have the opportunity to develop education about threats and violence. and to ensure nursing to patient and relatives do not affects negative. Keywords: Ambulance personnel, Experience, Prehospital, Threats and Violence.

Background: Prehospital care is performed by the health care staff outside of hospital settings. In prehospital care, patient situations can be life-threatening, acute or non-urgent with limited time for assessments of the patient. Patients in prehospital care may be more vulnerable than in other care situations, as their private lives are more exposed. To achieve an empathic encounter with the patient it is important to maintain the professionalism during theinteraction with a patient. This contributes to a more equal care. Aim: The purpose was to describe nurses' experience of emotional processing after difficult encounters in prehospital care. Method: This literature study used the databases CINAHL and PubMed to retrieve relevant articles. A thematic analysis was performed of 10 original articles which corresponded to thepurpose of the study. Result: The two main themes identified were the significance of the environment and the importance of collaboration. Further, four sub-themes were identified: emotional impact, emotional processing, communication, and cooperation. Conclusion: The emotional impact on nurses that arises during the prehospital work shift can be more easily processed if the opportunity for good communication, feedback and empathy is conveyed or met. / Bakgrund: Prehospital vård är den vård som sker utanför sjukhuset och utförs av hälso-och sjukvårdens personal. Inom prehospital vård kan patientsituationer vara livshotande, akuta och icke brådskande där en patientbedömning snabbt behöver utföras av sjuksköterskan som anlänt till platsen. Patienter inom prehospital vård kan vara utsatta och mer sårbara än i andra vårdenheter, eftersom deras privata liv är mer blottad. Ett empatisk bemötande är viktigt för sjuksköterskor att behålla för att uppnå en professionell roll vid varje patientmöte. Det bidrartill en mer jämlik omvårdnadskvalitet. Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av emotionell bearbetning efter svåra möten inom prehospital vård. Metod: Denna litteraturstudie har använt databas CINAHL och PubMed för att hitta relevanta artiklar. Därefter utfördes en tematisk innehållsanalys för att besvara studiens syfte. Resultat: Resultatet är sammanställt av 10 originalartiklar. De två huvudtema somidentifierades var vårdmiljöns betydelse, betydelsen av samverkan och fyra subtema, emotionell påverkan, emotionell bearbetning, kommunikation och samarbete. Slutsatsen: Emotionell påverkan hos sjuksköterskor som uppstår under arbetspasset kanlättare bearbetas om möjligheten till god kommunikation, feedback och empati förmedlas eller tillgodoses.

Bakgrund: Möjligheterna till intubation har funnits i ambulanserna sen början av 70-talet och har länge setts som det mest pålitliga hjälpmedlet till att skapa en fri luftväg. Genom åren har modernare hjälpmedel uppfunnits och ambulanssjuksköterskornas utrustning och kompetens ifrågasatts. Motiv: Tvärtemot rekommendationer från Europeiska rådet för hjärt-lungräddning har vissa regioner valt att ta bort möjligheten till intubation ur ambulanserna, vilket kan få allvarliga konsekvenser för patienterna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulansjuksköterskors erfarenheter av att intubera eller att inte tillåtas intubera akut svårt sjuka patienter i en prehospital kontext. Metod: Studien genomfördes med hjälp av individuella semi-strukturerade intervjuer med sjuksköterskor (n = 8) som tjänstgjorde inom ambulansen i Västerbotten. Intervjuerna genomfördes med stöd av en intervjuguide, transkriberades ordagrant och texten analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två kategorier och sex underkategorier. Resultat: Resultatet visar att ambulansjuksköterskors erfarenheter av att intubera akut svårt sjuka patienter i ett prehospitalt kontext medförde en känsla av trygghet och att inte tillåtas intubera medförde en känsla av osäkerhet. En känsla av ökad trygghet innebar upplevelse av ökad patientsäker prehospital vård, ett minskat onödigt lidande samt en upplevelse av ökad kompetens och självförtroende. En känsla av osäkerhet omfattade att minska riskmoment, otillräcklig skicklighetsträning och förändrat ansvar.  Konklusion: Studien tydliggör att möjligheten till intubation gav en ökad trygghet för ambulanssjuksköterskorna i händelse av sällsynta trauman där övriga hjälpmedel ej kunde användas. Borttagandet av intubation gav en känsla av osäkerhet, men även en känsla av lättnad över ett förändrat ansvar. Nyckelord: Intubation, erfarenhet, prehospital, sjuksköterska, kvalitativ. / Background: The possibilities for intubation have existed in ambulances since the early 70's and have long been seen as the most reliable tool for creating a free airway. Over the years, modern aids have been invented and the ambulance nurses' equipment and competence have been questioned. Motive: Contrary to the recommendations of the European Council for Cardiopulmonary Resuscitation, some regions have chosen to remove the possibility of intubation from ambulances, which can have serious consequences for the patients. Aim: The aim of the study was to describe ambulance nurses' experiences of intubating or not being allowed to intubate acutely ill patients in a prehospital context. Method: The study was conducted with the help of individual semi-structured interviews with nurses (n = 8) who served in the ambulance in Västerbotten. The interviews were conducted with the support of an interview guide, verbatim transcripted and the text was analyzed with qualitative content analysis. The analysis resulted in two categories and six subcategories. Result: The results show that ambulance nurses' experiences of intubating acutely ill patients in a prehospital context brought a feeling of security and not being allowed to intubate led to a feeling of insecurity. A feeling of increased security meant an experience of increased patient-safe prehospital care, a reduction of unnecessary suffering and an experience of increased competence and self-confidence. A sense of insecurity included reducing risk factors, insufficient skills training and changing responsibilities. Conclusion: The study clarifies that the possibility of intubation provided increased security for the ambulance nurses in the event of rare trauma where other aids could not be used. The removal of intubation gave a feeling of insecurity, but also a feeling of relief over a changed responsibility. Keywords: Intubation, experience, prehospital, nurse, qualitative

Sedan början av 2000-talet har ambulanssjukvården haft en snabb utveckling inom flera områden. Möjligheten att administrera smärtlindring har utvecklats och dagens ambulanser är nu mer välutrustade med ett flertal smärtlindrande preparat att välja mellan. Detta ställer stora krav på den specialistsjuksköterska som vårdar patienten. År 2015 infördes nya läkemedel och även ett, för ambulanssjukvården nytt administreringssätt: intranasalt. En stor andel av patienterna i ambulanssjukvården lider av akut smärta och är således i behov av smärtlindring. Sufentanil är en stark opioid med egenskaper lämpade för intranasal administrering. Det finns dock få prehospitala studier om intranasal smärtlindring generellt och än färre gällande sufentanil. Dessutom har ingen tidigare forskning har jämfört effekten av intranasalt administrerat sufentanil mellan barn, vuxna och äldre.   Syftet med denna studie var att beskriva användningen av intranasalt administrerat sufentanil i en prehospital kontext. Vidare studerades frågeställningar gällande grad av smärtlindring, förekomst av biverkningar, etablering av perifer infart, i vilken miljö patienten befann sig samt personalens upplevelser.   Författarna analyserade ett antal utvärderingsprotokoll som fyllts i av sjuksköterskor som administrerat intranasalt sufentanil. Studiens data delades upp i tre grupper utifrån deltagarnas ålder. De tre grupperna var barn, vuxna och äldre. Kvantitativ ansats användes och datan analyserades med hjälp av ANOVA och chi2test beroende på datanivå. Jämförande analyser gällande skillnad i medelvärde samt förekomst genomfördes mellan grupperna. Till exempel jämfördes grad av smärtlindring, mängd givet läkemedel samt förekomst av biverkningar mellan grupperna.   Resultatet visade att samtliga grupper erhåller en adekvat smärtlindring, vilket definierades som tre poäng eller lägre mätt med visuell analog skala [VAS] vid avlämning på akutmottagningen. Barn erhöll signifikant högre doser jämfört med både vuxna och äldre samt hade en lägre VAS vid avlämning på akutmottagning. Andningsdepression förekom i två fall och då i gruppen äldre. Illamående och kräkningar var den vanligaste biverkan hos vuxna och äldre medan det hos barn var slöhet. I barngruppen så etablerades signifikant färre antal perifera venkatetrar [PVK] jämfört med övriga grupper. Sjuksköterskorna uppskattade att behandlingen hade bäst i effekt på barn och därefter äldre samt vuxna.   Slutsatsen var att prehospital administrering av sufentanil tycks ge en bra smärtlindring som ligger inom behandlingsmålet, andelen biverkningar är inte större än i tidigare studier. Däremot visade vårt resultat att barn i viss utsträckning blir slöa vid behandling med intranasalt sufentanil. / Since the beginning of the 2000s, Emergency Medical Services has had rapid development in several areas. The possibility to administer pain relief has been developed and today's ambulances are well-equipped with a variety of pain relief preparations to choose from. This places great demands on the specialist nurse who cares for the patient. In 2015, new medicines were introduced alongside with a, for the ambulance service, new route of administration: Intranasal. A large proportion of the patients in the ambulance service are suffering from acute pain and are therefore in need of adequate pain relief. Sufentanil is a strong opioid that has properties to be the optimal intranasal drug for pain management. However, there are few studies on intranasal pain management in a pre-hospital context. In addition, no previous studies have compared the effect of intranasally administered sufentanil between children, adults and the elderly.   The aim of the study was to describe the use of intranasally administered sufentanil in the pre hospital environment. More specifically we studied: the degree of pain relief, the occurrence of side effects, the establishment of peripheral lines, the environment in which the patient was and also the experience of the staff.   The authors analyzed evaluation protocol witch had been filled in by nurses, who had administered intranasal sufentanil. The protocols were divided into three groups based on age. The groups where children, adults and elderly. Quantitative approach where used and data were analyzed according to ANOVA and chi2test depending on the data grade. Both nominal and ordinal data were included in the analysis. Data presented in visual analogue scale (VAS) before pain management and at arrival at emergency department (ED), dose and incidence of adverse effects were analyzed and compared between the groups.   The results showed that all groups receive adequate pain relief, which was defined as three points or lower measured by visual analogue scale [VAS] on handoff at the emergency department [ED]. Children received significantly higher doses compared to adults and elderly and they also scored a lower VAS at arrival to the ED. Respiratory depression occurred in two cases in the elderly group. The most common adverse effects were nausea and vomiting except in children where sedation was the dominant adverse effect. In children significantly lower number of peripheral lines were established compared to adults and elderly. Nurses appreciated the effect of the intervention as good but with greater contented in the children.   The conclusion was that pre-hospital administration of sufentanil appears to provide a good pain relief within the treatment target, the proportion of adverse reactions is not greater than in previous studies. On the other hand, our results showed that children to a certain extent become drowsy in treatment with intranasal sufentanil.