Barnmisshandel är ett världsomfattande problem i dagens samhällen och mörkertalet är stort eftersom alla fall inte anmäls. I flera länder råder anmälningsplikt vid misstanke att barn utsätts för misshandel och akutpersonal har en viktig roll i skyddandet av utsatta barn. Akutpersonal möter ofta barnen i hemmiljön och är därför den första instansen som kommer i kontakt med det utsatta barnet. Detta ställer höga krav på akutpersonalen, att de kan göra adekvata bedömningar och dokumentera sina misstankar eftersom deras bedömning kan komma att ligga till grund för en anmälan.   Syftet var att belysa akutpersonalens erfarenhet av situationer där barn misstänkts utsatta för barnmisshandel.   Metoden var en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar söktes fram genom databasen PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och 15 stycken valdes ut för analys och samtliga av dessa låg till grund för resultatet, som redovisas i kategorier samt subkategorier.   Litteraturöversiktens resultat delades in i två kategorier, som består av tre respektive två subkategorier. Den första kategorin var akutpersonalens bristande kunskap avseende barnmisshandel. Subkategorierna som här framkom var identifiering av tecken som kan tyda på barnmisshandel, dokumentation och anmälan samt utbildning inom ämnet. Akutpersonal upplevde att det var svårt att identifiera tecknen, som kunde härledas till misshandel och det kunde bero på en osäkerhet kring vad som var naturliga skador eller vilka skador som åsamkats av annan person. Likaså upplevdes svårigheter kring vad som ska dokumenteras och hur en anmälan ska göras. Utebliven anmälning kunde också bero på osäkerheten i tillvägagångssätt. Akutpersonal önskade mer utbildning i ämnet och om hur barnmisshandel ska upptäckas och anmälas. Den andra kategorin som framkom var akutpersonalens emotionella upplevelser av barnmisshandel, under vilken subkategorierna rädslor och stress identifierades. Akutpersonal upplevde rädsla för att anmäla och det kunde härledas till deras rädsla att göra fel, för rättsliga påföljder eller rädsla för anhörigas reaktioner. Slutligen upplevde akutpersonalen stress i olika varianter relaterade till fall där barnmisshandel förekommit. Själva mötet med utsatta barn skapade stress men även att göra en anmälan kunde verka stressande.   Slutsatsen var att barnmisshandel är ett svårt ämne, som behöver lyftas fram och uppmärksammas. Akutpersonal upplever otillräckliga kunskaper kring barnmisshandel och att situationer, där misstankar fanns att barn utsattes för misshandel, kunde skapa stress och rädslor. Med en klar bild hur akutpersonalen ska upptäcka tecken, vilka frågor och undersökningar som ska ställas/ bli gjorda och var anmälan ska göras, finns möjligheterna för att akutpersonal ska upptäcka och våga anmäla mer än de gör. / Child abuse is a worldwide problem within the society today and the problem is larger than we are aware of due to all cases are not reported. In several countries there is a duty to report suspicions of child abuse and ambulance staff have an important role in protecting vulnerable children. Emergency staff often meet the children in the home environment and is therefore the first instance to meet the vulnerable child. This imposes high demands on emergency staff, that they can make adequate assessments and document their suspicions as their assessment will form the basis for a notification. The aim was to highlight the emergency staff experience of situations where children were suspected of being exposed to child abuse. The method was a literature review where scientific articles were sought through the PubMed database. The articles were quality-reviewed and 15 were selected for analysis, and all of them were selected to the results, which are reported in categories and subcategories. The results of the literature review were divided into two categories and three subcategories. The first category was of emergency staff's lack of knowledge regarding child abuse. The subcategories that emerged were the identification of signs that could indicate child abuse, documentation and notification as well as education in the subject. Emergency staff found that it was difficult to identify the signs that could be traced to abuse, and it could be due to uncertainty about what was natural injuries or injuries caused by another person. Likewise, difficulties were experienced regarding what to document and how a notification should be made. An unsubscribed notification could also be due to the uncertainty in the approach. Emergency staff wanted more education on the subject and how child abuse should be detected and reported. The other category that emerged was the emotional experiences of emergency staff of child abuse, under which subcategories fears and stress were identified. Emergency staff experienced fear of reporting and it could be derived from their fear of wrongdoing, for legal penalties or for fear of relatives' reactions. Finally, emergency staff experienced stress in different variants related to cases of child abuse. The actual encounter with vulnerable children created stress but also making a notification could seem stressful.   The conclusion was that child abuse is a difficult subject which needs to be highlighted. Emergency staff experience insufficient knowledge of child abuse and situations, where suspicions were found, that children were abused could create stress and fears. With a distinct plan how the ambulance staff will detect signs, what questions and investigations should be made / where to be notified, there are opportunities for emergency staff to detect and have the courage to report more than they do.

<p>Sjuksköterskan i ambulanssjukvården ska snabbt och tillförlitligt utföra prehospitala bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter. En bedömning av ett medicinskt tillstånd är en kontinuerlig process och utgår från patientens första symtom eller tecken, och ska klargöra de möjliga underliggande fysiologiska faktorerna till hur det uppkommit. Bedömningen är viktigt för att det medicinska tillståndet kan vara livshotande för patienten. I jämförelse med miljön på sjukhus är förutsättningarna annorlunda för att utföra bedömningar av medicinska tillstånd hos patienter i prehospital miljö. De prehospitala miljöerna är inte anpassade för att bedriva akutsjukvård och medicinska tillstånd hos patienter kan vara svårbedömda.</p><p>Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bedöma medicinska tillstånd hos patienter i prehospital ambulanssjukvård.</p><p>Metoden var en kvalitativ intervjustudie med nio sjuksköterskor inom den prehospitala ambulanssjukvården. Intervjuerna har analyserats med innehållsanalys.</p><p>Resultatet redovisas i tre kategorier: Förmåga och ett behov av att identifiera kroppsliga tecken, behov av tillgång till hela människan och miljöns påverkan på bedömning samt de nio underkategorierna: medicinsk kunskap, diagnostiska instrument, kroppsundersökning, få tillgång till patientens värld, relationsbyggande, beroendeställning till patienten, yrkeserfarenhet, miljöns påverkan och anhöriga.</p><p>Resultatet visade på att sjuksköterskorna upplevde att det var viktigt för bedömningen att ha ett bra bemötande till patienten. De upplevde också att medicinska kunskaper, yrkeserfarenheter, diagnostiska instrument och en bedömningsstruktur var viktigt för bedömningen av ett medicinskt tillstånd. De upplevde även att det var en tillgång att utföra bedömningen i patientens hemmiljö. Sjuksköterskorna upplevde att bedömningen blev svårare om patienten var i ett berusat eller medvetslöst tillstånd. Sjuksköterskorna upplevde otrygghet i miljöer som var osäkra och stress om det var mycket människor i omgivningen där patienten skulle bedömas. Sjuksköterskorna upplevde en frustration över att inte känna sig tillräckliga i vårdsituationer där barn och anhöriga var i behov av ett omhändertagande i samband med patientens bedömning. Anhöriga upplevdes vara en tillgång för bedömningen när information skulle inhämtas om tillståndet hos patienten.</p><p>Slutsatsen blev att sjuksköterskorna upplevde det var viktigt att ha kunskap, bra bemötande, flexibilitet och uppmärksamhet vid bedömningen av det medicinska tillståndet hos patienten. Sjuksköterskorna upplevde att bedöma patienten utifrån ett sammanhang skapade information till bedömningen om det medicinska tillståndet hos patienten.</p>

Hot och våld mot ambulanspersonal blir allt vanligare i samhället. Frekvensen av hot och våld mot ambulanspersonal är hög. Ambulanspersonal rapporteras ha den största risken att utsättas för våld på arbetsplatsen då de oftast är dem som först möter patienten när akutsjukvård behövs. Arbetsrelaterat hot och våld på arbetsplatser påverkar arbetsgivare och arbetstagare i form av trivsel, ekonomi och vårdkvalitet. Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget för ambulanspersonalens upplevelse och hur de påverkas av arbetsrelaterat hot och våld. Metoden var litteraturöversikt där 18 vetenskapliga artiklar ingick där resultatet analyserades med en integrerad dataanalys och redovisas i kategorier och underkategorier. I kategorin, ambulanspersonalens yttre påverkan av hot och våld som baserats på underkategorierna Oro för egen säkerhet och teamets betydelse, Risker i arbetet samt kategorin, Att kunna värna om patientsäkerheten, visade resultatet en oro för egen säkerhet, vikten av stöd från arbetsgivare och kollegor. Resultatet visade hur risken att utsättas för hot och våld ökade då patienterna var påverkade av droger eller alkohol samt arbete under natten. Möjlighet och svårigheter att kunna värna om patientsäkerheten vid våldsamma situationer uppstår. Kategorin ambulanspersonalens inre påverkan av hot och våld, baserad på underkategorierna Långvarig stress och utsatthet samt Posttraumatiskt stressyndrom PTSD, påvisade resultatet hur personalen upplevde långvarig stress, personlighetsförändring och i en del fall hade en ökad risk att utvecklade posttraumatiskt stressyndrom vid upprepad utsatthet av arbetsrelaterat hot och våld. Studiens resultat visar att arbetsrelaterat hot och våld hos ambulanspersonalen är ett stort problem både för arbetstagaren som arbetsgivaren och påverkar i sin tur patienternas omvårdnad och det egna välbefinnandet. Ambulanspersonalen påverkas både mentalt som kroppsligt av utsattheten av hot och våld. Upplevelsen av välbefinnandet för ambulanspersonalen försämras och arbetsinsatserna i omvårdnaden påverkas. / Threats and violence towards ambulance staff is getting more common within the society. The frequency of threats and violence towards ambulance staff is high. Ambulance staff are reported to have the highest risk of being exposed to threats and violence at work since they are likely the first to meet the patients in need for emergency care. Work related threats and violence at work affects employers and employees in the shape of comfort, economic and quality of care. The aim was to highlight the scientific substrate for the ambulance staff experience and how that they are affected by work related threats and violence. Method used was a literature review where 18 scientific articles were included, where the results were analyzed with an integrated data analysis and reported in categories and subcategories. In the category ambulance staff´s external impact of threats and violence based on subcategories Worries about self-safety and the importance of the team, Risks at work, and the category Being able to protect patient safety, showed concern for personal safety, the importance of support from employer and colleagues. Result showed that the risk of being exposed to threats and violence increased when patients were affected by drugs or alcohol and work at night. Opportunity and difficulty in protecting patient safety in violent situations arise. In the category ambulance staff´s internal impact of threats and violence based on subcategories Long-term stress and vulnerability as well as Post-traumatic stress disorder PTSD, showed how the staff experienced long-term stress, personality change and in some cases showed higher risk to develop posttraumatic stress syndrome at repeated work-related threats and violence. The study results show that work-related threats and violence among ambulance staff is a major problem both for employees and employers and in turn affects patients care and their well-being. Ambulance staff are affected both mentally and physically by the vulnerability of threats and violence. Well-being for the ambulance staff is impaired and the workload in nursing is affected.

Trauma är den ledande dödsorsaken i Sverige för människor mellan 15 och 44 år och en stor andel dör till följd av blödning som uppkommer vid skadetillfället. Blödning fortsätter också vara den ledande orsaken till traumarelaterad död som kunde ha varit förebyggbar både civilt och militärt. Traumaomhändertagandet är komplext, ofta tidskritiskt och ambulanspersonalen är ofta de som först får vårda dessa patienter ute på skadeplats och därav blir ambulanspersonalens första bedömning och omhändertagande av stor betydelse. Vätskebehandling för kritiskt skadade traumapatienter i hemorragisk chock eller hotande hemorragisk chock är ett omdiskuterat ämne och Sverige saknar nationella riktlinjerna för omhändertagande och behandling prehospitalt vid hemorragisk chock och trauma och de regionala riktlinjer som finns skiljer sig ibland till viss del åt mellan länen. Syftet med studien var att undersöka effekten av ambulanssjuksköterskans vätskebehandling för patienter i hemorragisk chock vid trauma. Som metod har en litteraturöversikt genomförts där totalt 15 studier inkluderats som är publicerade mellan 2009 och 2019. I resultatet framkom två huvudteman – vätskebehandlingens effekt på mortalitet och vätskebehandlingens effekt på koagulation. Samtliga fyra studier som undersökt hur koagulationsförmågan påverkas av kristalloid hyperton och/eller isoton vätskebehandling hos patienter med eller med risk för hemorragisk chock utsatta för trauma har kommit fram till att den försämras desto mer vätska patienten får. Resultatet visade oklar evidens gällande vätskebehandlingens effekt för mortaliteten på patienter i hemorragisk chock vid trauma. Däremot påvisade ingen av studierna att mortaliteten minskade. Slutsats var att majoriteten av artiklarna talar för att stora mängder vätska prehospitalt minskar eller inte gör någon skillnad för överlevnaden för kritiskt skadade traumapatienter vid hemorragisk chock. Många faktorer spelar in och det är svårt att dra några slutsatser utifrån resultatet och mer forskning behövs inom området. / Trauma is the leading cause of death in Sweden for people between the age of 15 and 44 years and a large proportion of people die because of bleeding that occurs at the time of the injury. Bleeding also continues to be the leading cause of trauma-related death that could have been preventable both in a civilian and military setting. Trauma care is complex, often time-critical, and the ambulance nurses are often the first to care for these patients on the scene and therefore the first assessment and care of these patients is of great importance. Fluid resuscitation for critically injured trauma patients in hemorrhagic shock or threatening hemorrhagic shock is a debated topic and Sweden lacks national guidelines for trauma care and treatment prehospital. The regional guidelines sometimes for some manner differ between the counties in Sweden. The aim of this study was to determine the impact of fluid resuscitation for patients with hemorrhagic shock after trauma. As a method, a literature review was carried out, which included a total of 15 studies published between 2009 and 2019. The result revealed two main themes - the impact of fluid resuscitation on mortality and the impact of fluid resuscitation on coagulation. All four studies that examined how coagulation ability is affected by crystalloid hypertonic and/or isotonic fluid resuscitation in patients at risk of hemorrhagic shock after trauma, the severity seems to be dependent on the amount of fluid infused, the more fluid the more severe coagulation abnormalities. The result showed unclear evidence of the effect of fluid resuscitation in mortality for trauma patients in hemorrhagic shock. However, none of the studies showed it decreased in mortality. In conclusion, the majority of articles show that large amount of fluid given in prehospital care have no impact or did have a negative impact on survival of critically injured trauma patients in hemorrhagic shock. Many factors come into play and it is difficult to draw any conclusions based on the results and more research are needed.

Huvuddelen av den svenska ambulanssjukvården har idag begränsat med verktyg för att effektivt kunna identifiera patienter med sepsis. Laktat ackumuleras i blodet vid syrebrist i kroppens vävnader vilket kan uppstå i samband med sepsis. Prehospital laktatbestämning kan vara en metod för att ge ambulanssjuksköterskan underlag för bedömning av patienter med sepsis. Ambulanssjuksköterskan är skyldig att arbeta patientsäkert och med evidensbaserade metoder. Prehospital laktatbestämning är en metod som bör bygga på en god vetenskaplig grund för att kunna anses vara evidensbaserad.  Syftet var att beskriva det vetenskapliga underlaget för nyttan med prehospital laktatbestämning hos patienter med sepsis.  Litteraturstudie valdes som metod och data samlades in via databaserna Cinahl, PubMed och SweMed+. Tolv artiklar kunde inkluderas, vilka alla var originalartiklar, skrivna på svenska eller engelska och publicerade mellan år 2007 och 2017. Sökorden kombinerades med hjälp av booleska sökoperatorer. Det insamlade materialet analyserades genom textanalys vilket mynnade ut i fyra teman där gemensamma mönster och regelbundenheter identifierades i de olika artiklarna.  Resultatet efter genomförd textanalys bestod av fyra teman; laktat och allvarlig sjukdomsutveckling, laktatbestämning kopplat till mortalitet, laktatbestämning bidrog till tidigare identifiering och snabbare behandling av sepsis samt nyttan med laktatbestämning kunde inte styrkas.  Slutsatsen var att resultatet tydde på att prehospital laktatbestämning kunde bidra till tidigare identifiering av patienter med sepsis och att det fanns en koppling till mortalitet. Dock ansågs det vetenskapliga underlaget vara alltför begränsat för att metoden med säkerhet skulle kunna anses vara evidensbaserad och därmed patientsäker. / Most of the Swedish ambulance service has limited access to screeningtools for efficiently identifying patients with sepsis. Lactate does accumulate in the blood as a result of hypoxia of the bodily tissues, which may occur during sepsis. Prehospital lactate reading might be a method for assisting ambulance personnel in assessing patients with sepsis. The ambulance nurse must work according to patient safety and use evidence based methods. Prehospital lactate reading is a method which should rely on a solid scientific basis to be considered as evidence based.  The aim of this study was to describe the scientific basis for the benefit of prehospital lactate reading in patients with sepsis.  The method chosen was a systematic literature review and data were collected via three databases; Cinahl, PubMed and SweMed+. A total of twelve scientific articles were included, all original articles written in swedish or English and published between year 2007 and 2017. The keywords were combined using boolean search operators. The material was analyzed using content analysis which resulted in forming of four themes where patterns and regularities were identified from the included studies.  The result consisted of four themes; lactate and poor outcome, lactate reading associated to mortality, lactate reading contributed to early identification and reduced time to treatment of sepsis and finally; the benefit of lactate reading could not be proven.  As conclusion, the result indicated that prehospital lactate reading could improve identification of septic patients and there was an association to mortality. There was not enough research available to strongly consider the method of prehospital lactate reading to be evidence based.

Internationellt varierar ambulanspersonalens kompetensnivåer, utbildningssystem och utbildningsnivåer. I Sverige utförs ambulanssjukvård av legitimerade sjuksköterskor med eller utan specialistutbildning, vidareutbildade undersköterskor och läkare. I samband med ambulanssjukvård ska god hälso- och sjukvård utföras med hög patientsäkerhet. Ambulanspersonal behöver hög kompetens för att kunna bedöma subjektiva och objektiva data samt att vårda patienter i alla åldrar med akuta vårdbehov utifrån gällande lagstiftning, förordningar och riktlinjer. För att optimera prehospital omvårdnad kan personcentrerad vård användas för att ge vård och behandlingar ur ett holistiskt omvårdnadsperspektiv till patienter och närstående. Hot och våld vid ambulanssjukvård är ett globalt och nationellt problem som ökar i omfattning. Prehospitalt arbete kan innebära att säkerhetsläget snabbt kan ändras utan förvarning från ett lugnt läge till kaotiskt. Samtidigt finns inte tillgång till de säkerhetssystem som finns intrahospitalt. Syftet var att beskriva ambulanspersonals upplevelser och erfarenheter av prehospitalt hot och våld. Uppsatsen designades som en litteraturöversikt. Ansatsen innebar ett systematiskt och induktivt arbetssätt. Översikten omfattade 15 vetenskapliga orginalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklar söktes i databaserna MEDLINE, CINAHL och PsycINFO. Granskning av artiklarnas vetenskapliga kvalitet genomfördes med hjälp av granskningsmall för kvalitetsbedömning som fanns tillgänglig från Sophiahemmet högskola. Dataanalys utfördes genom integrerad dataanalys. Artiklar som inkluderades hade erhållit etiskt godkännande från etiska nämnder. Resultatet sammanställdes i fyra kategorier och 12 underkategorier. Ambulanspersonalens utsatthet för riskfyllda situationer påverkades av demografiska skillnader, verbala hot, fysiskt våld och osäkra platser. Hotfulla och våldsamma situationer kunde medföra negativa konsekvenser vid omvårdnad. Konsekvenserna kunde inverka på vårdrelationer och omvårdnadskvalitet, skillnad mellan oavsiktliga och avsiktliga incidenter samt brister i samverkan med larmcentraler. Utsattheten för incidenter kunde ge inverkan på välbefinnande, vilket kunde orsaka akuta behov av sjukvård och psykologiskt stöd, påverkan på psykisk och social hälsa samt utmattning och stressreaktioner. Ledarskapets betydelser inverkade på rapportering av incidenter från ambulanspersonal samt hjälp och stöd från arbetsgivare. Ambulanspersonal riskerar att utsättas för riskfyllda situationer där hotfulla och våldsamma incidenter kan uppstå. Incidenter där prehospitalt hot och våld förekommer kan orsaka att patienter erhåller omvårdnad med försämrad kvalitet och sänkt patientsäkerhet. Ambulanspersonal kan riskera sänkt välbefinnande och ohälsa som kan kvarstå under lång tid efteråt. Arbetsgivares preventiva arbete och ledarskap anses vara bristfälliga vilket orsakar att mörkertalet blir stort över inträffade incidenter. Ledarskapet i ambulansorganisationer behöver ge betydelse för ambulanspersonal för att kunna förebygga och hantera incidenter med hotfulla och våldsamma situationer. / Internationally, the level of competence of the ambulance personnel as well as education and training varies. In Sweden, ambulance care is performed by registered nurses, specially trained or not, assistant nurses and doctors. Ambulance care should provide good and safe health care based om current legislation, regulations and guidelines. Ambulance personnel need high qualifications to be able to access subjective and objective data and care for patients of all ages who need acute pre-hospital care. In order to optimize pre-hospital care person-centered care can be used to form a holistic care perspective. Ambulance personeel exposed to threat and violence has become a global and national problem that increase in scale. Pre-hospital work can involve quick changes regarding the security of the situation and place. This without the access to security systems available in the hospital. The aims were to describe the ambulance personnel’s experiences of pre-hospital threat and violence. The method was designed with a literature review. The work involved systematic and inductive methods. The review included 15 scientific original articles with both qualitative and quantitative methods. Articles were searched in the databases MEDLINE, CINAHL and PsycINFO. Review of the scientific quality of the articles was conducted using a quality assessment review template available from the Sophiahemmet University. The result was analyzed with an integrated data analysis. Articles that were included had obtained ethical approval from ethics committees. The result was described in four categories and 12 subcategories. Ambulance personnel exposure to risky situations was affected by demographic differences, verbal threats, physical violence and unsafe places. Threatening and violent situations could give negative consequences on nursing. The consequences could affect the impact of care relationships and quality of care, differences between accidental and intentional incidents and problems in cooperation with emergency centers. Ambulance personnel exposure to incidents could have an impact on well-being, which could cause acute need for healthcare and psychological support, impact on mental and social health, fatigue and stress responses. Leadership meanings influenced the reporting of incidents and help and support for ambulance personnel. Ambulance personnel are at risk of being exposed to risky situations where threatening and violent incidents can occur. Incidents with prehospital threats and violence can cause patients receive care with reduced quality and reduced patient. Ambulance personnel may risk lower well-being and illness that may persist for a long time afterwards. Employers preventive work and leadership are inadequate, causing the number of unreported cases is high over the incidents. The leadership of the ambulance organizations need to involve significant for the ambulance personnel to prevent and respond to incidents of threatening and violent situations.

Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 30 000 personer av stroke varje år. Stroke är ett samlingsnamn för hjärnskador orsakade av blödning eller infarkt i hjärnan. Stroke uppenbarar sig som en plötslig förlust av kroppsfunktion som styrs av hjärnan. En genomsnittlig strokepatient förlorar nästan två miljoner neuroner, 14 miljarder synapser och 12 km myeliniserade nervfibrer varje minut som stroken är obehandlad. För dessa patienter krävs det en snabb handläggning och snabba insatser för att minimera de hjärnskador som uppstår. Det finns olika behandlingsalternativ för att återskapa blodflödet i hjärnan för de patienter som drabbats av infarkt i hjärnan. Innan behandling påbörjas behöver stroke-diagnosen bli bekräftad, och andra sjukdomar uteslutna, med radiologi. Det är ambulanssjuksköterskan som prehospitalt bedömer strokepatienten och beslutar om fortsatt handläggning. Till sin hjälp har ambulanssjuksköterskan skattningsskala för att fortast möjligt identifiera patient som drabbats av stroke. Om ambulanssjuksköterskan bedömer att patient drabbats av stroke och patienten uppfyller vissa förutbestämda kriterier, förvarnar ambulanssjuksköterskan mottagande sjukhus om patienten. Detta för att vårdkedjan skall bli så snabb som möjligt och tid till behandling skall kunna bli så kort som möjligt. Syfte: Syftet var att belysa hur ambulanssjuksköterskan identifierar patienters strokesymptom prehospitalt. Metod: Studien är en forskningsöversikt som baserades på kvantitativa, vetenskapliga, empiriska studier. Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Resultatet visade att det fanns flera olika skattningsskalor som ambulanssjuksköterskan kunde använda vid identifiering av stroke. Det fanns även andra undersökningar som kunde utföras prehospitalt som var gynnsam för strokepatienten. Det var av vikt att ambulanssjuksköterskan fortast möjligt kunde identifiera en strokepatient för att sedan transportera patienten till lämplig sjukvårdsinrättning. Slutsats: Tidsfaktorn är den viktigaste aspekten gällande att genomföra en framgångsrik behandling av strokepatienten. För att korta ned tiden till behandling är det viktigt med snabb identifiering av strokepatienten, snabb transport till sjukhus som erbjuder rätt behandling och en effektiv vårdkedja. Eftersom kompetensen i Sveriges ambulanser är hög, med specialistutbildade ambulanssjuksköterskor, skulle de kunna tillämpa NIHSS-skattningsskalan, vilket är en mer omfattande skattningsskala, prehospitalt under transport av patienten till sjukhus. På detta sätt skulle läkare på mottagande sjukhus få ett bättre underlag för sin bedömning som då kan gå snabbare, och på så sätt korta ned tid till behandling. / Background: In Sweden about 30 000 persons suffering a stroke every year. Stroke is a generic name for brain damages caused by a hemorrhage or an infarction in the brain. Stroke appears as a suddenly loss of body function controlled by the brain. There is a loss of about 14 billion synapses and 12 km myelinated nerve fibers in an average stroke patient every minute the stroke is untreated. It takes a fast processing and action to minimize the brain damages that appears to these patients. There are different kinds of treatment possible to restitute blood flow in the brain for those patients suffering an infarction in the brain. Before treatment can be started, the stroke diagnosis must be confirmed and other diseases ruled out by radiology. It is the ambulance the nurse assesses the stroke patient in the prehospital settings. As a support the ambulance nurse can use a rating scale to rapidly identify a patient suffering a stroke. If the ambulance nurse’s prehospital diagnosis is that a patient is suffering a stroke, and the patient fulfills a certain criteria, the ambulance nurse pre-warns the receiving hospital. The reason of that is to make the care chain as fast as possible and the time to treatment as short as possible. Aim: The purpose of this study was to illustrate how an ambulance nurse identifies patient’s stroke symptoms in the prehospital setting. Method: The study is a literature review based on quantive, scientific, empirical studies. The literature search was made in the databases Cinahl and PubMed. Result: The result showed that there were several different rating scales that an ambulance nurse could use in the identification of stroke. There were other examinations that could be performed pre-hospital, which was beneficial for stroke patients. It was important that the ambulance nurse could quickly identify a stroke victim in order to rapidly transport the patient to an appropriate medical facility. Conclusion: Time is the most important aspect regarding the implementation of a successful treatment of stroke patients. In order to shorten time to treatment it is essential for a rapid identification of stroke patients, rapid transport to hospitals that offer the right treatment and efficient health services. Since the competence in Swedish ambulances is high, with specialist trained ambulance nurses, they would be able to apply the NIHSS-rating scale, which is a more extensive rating scale, in the prehospital setting, during transport of patient to hospitals. In this way, doctors at the receiving hospital have better basis for its assessment, which then can be accelerated, and could shorten time to treatment.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till att vårdnadshavare påkallar ambulans är på grund av att ett barn drabbats av smärta. Smärta är en kombination av sensoriska och emotionella upplevelser. Det saknas kunskap, erfarenhet och utbildning kring vård av barn. Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av att vårda barn med smärta.Metod: Litteraturstudie Resultat: Barn upplever smärta mer intensivt än vuxna, trots detta får inte barn adekvat smärtlindring. Ambulanspersonal upplever att de har för lite kunskap och får för lite utbildning om barn, trots att de föreligger önskemål om ökad utbildning. Okunskap och osäkerhet vid vårdandet av barn leder till ångest och stress hos ambulanspersonalen. Smärtskattningsinstrument är ett bra hjälpmedel för att bedöma vilken grad av smärta barn upplever. Genom god kommunikation och inkludering av närstående i vårdandet av barn ökar barnets trygghet. De närstående besitter ofta värdefull information om barnet som kan vara till hjälp i vårdandet. Slutsats: Barn med smärta upplevs som komplexa att behandla. Mer utbildning för ambulanspersonal gällande dessa patienter är önskvärt, för att öka kunskapen och därmed öka chanserna till bättre vård och mer adekvat smärtlindring för barn. / Background: The most common reason why guardians call the ambulances is because children have been exposed to pain. Pain is a combination of sensory and emotional experience. There is a lack of knowledge, experience and education from caretakers of pediatric patients.  Aim: The aim was to shed light on the experience of the ambulance staff regarding caring of children with pain. Method: Literature study. Results: Children experience pain more intense compared to adults, despite this, children do not receive adequate pain relief. Ambulance staff consider they lack education and don't have enough knowledge about pediatric patients, despite the desire for adequate training. Deficient knowledge of pediatric patients increases emotions such as stress and anxiety of ambulance nurses. Pain assessment instruments prove to be a good tool for assessing the level of pain in children. Proper communication and including relative parties and guardians in the treatment of a child, will increase the feeling of security. Whilst the guardians might add valuable information about the child that will help to treat the child properly. Conclusion: An increase of education and training is a demand to have the possibility to maintain the best possible care for pediatric patients.

Att vårda barn beskrivs som en utmaning bland ambulanspersonal. Utmaningen består bland annat i barns anatomi och fysiologi vilken skiljer sig från vuxnas samt avsaknad av utrustning anpassad för barn. Barn är beroende av sina föräldrar vilket innebär att både barnet och föräldrarna måste tas om hand samtidigt, vilket också är en utmaning för ambulanspersonalen. Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenheter av faktorer som påverkar omhändertagandet av barn upp till 12 år inom ambulanssjukvård. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie innehållande kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Totalt har 14 vetenskapliga artiklar inkluderats och analyserats utifrån en integrerad analys. I resultatet framkom en huvudkategori vilken benämndes främjande och hindrande faktorer för vård av barn, samt fyra subkategorier vilka benämndes känslomässiga reaktioner, kommunikation och föräldrarnas närvaro, brist på erfarenhet och utbildning samt stöd från andra aktörer och kollegor. Ambulanspersonalen uttryckte oro, ångest samt stress i samband med uppdrag som berör barn och att brist på erfarenhet och utbildning kundeförknippas med dessa känslor av osäkerhet av att vårda barn. Kommunikation med barn var en utmaning på grund av att små barn inte kan uttrycka sig verbalt. Med stöd av föräldrarna kunde ambulanspersonalen få anamnes om barnet och dess tillstånd. Föräldrarna ansågs även vara en viktig informationskälla. Ambulanspersonalen uttryckte även vikten av att jobba med en kollega de hade förtroende för vilket kunde minska deras oro, till skillnad mot om de jobbade med en kollega de inte kände så väl, vilket kunde resultera i ökad oro och stress. Slutsatsen var att de vanligaste känslorna bland ambulanspersonalen var ångest, oro och stress. Mer erfarenhet och utbildning i omhändertagandet av barn kan minska dessa känslor och öka ambulanspersonalens kompetens och trygghet / The caring of children was described as a challenge to the ambulance personnel. The challenges may include the fact that children's anatomy and physiology differ from adults and lack of equipment that is adapted to children. But also because children are dependent on their parents, which sometimes means you have to take care of both the child and the parents at the same time. The aim was to shed light on ambulance personnel's experience of factors that affect the care of children up to 12 years in the ambulance service. The method used was a general literature study containing qualitative scientific articles from the databases PubMed and Cinahl. A total of 14 scientific articles have been included and analysed based on an integrated analysis. In the result it appeared a main category called promoting and obstruction factors for the care of children, and four subcategories called emotional reactions, communication and parental presence, lack of experience and education as well as support from other actors and colleagues. The ambulance personnel expressed concern, anxiety and stress associated with assignments involving children and that lack of experience and education could be associated with these feelings of uncertainty of caring for children. Communication with children was a challenge because young children can not express themselves verbally. With the support of the parents, ambulance personnel could get a history of the children's condition. The parents were also considered an important source of information. The ambulance personnel also expressed the importance of working with a colleague you trust which could reduce their concerns, unlike working with a colleague who you do not know well which could result in increased anxiety and stress. The conclusion was that the most common feelings among the ambulance personnel were concern, anxiety and stress. More experience and training in the care of children could reduce these feelings and increase the ambulance personnel´s skills and security

Ambulanssjuksköterskor träffar dagligen patienter i olika situationer. Varje situation är unik och ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans kommunikativa förmåga, både icke-verbalt och verbalt. God kommunikation är en förutsättning för en bra vårdrelation mellan patienten och vårdaren och har visat sig vara en central del för att uppnå personcentrerad vård. Bristande kommunikation i vården är ett av de vanligaste klagomålen från patienter och har visat sig kunna leda till sämre vård, ökade risker för vårdskador samt ökade socioekonomiska kostnader. Syftet var att identifiera vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt. Metoden som valdes var en litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. 16 kvalitativa vetenskapliga studier användes i föreliggande litteraturöversikt efter att de kvalitetssäkrats och analyserats. I resultatet framkom fyra huvudkategorier som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal: Inge trygghet, Bekräftelse, Dialog, Information. Under kategorin Inge trygghet framkom tre subkategorier: Bemötande, Paralingvistiska element samt Empati. Slutsatsen var att de nyckelfaktorer som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen med ambulanspersonal var vitala för att möjliggöra personcentrerad vård och ökad patientsäkerhet. Ytterligare forskning inom området är nödvändigt för att säkerställa vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt / Ambulance-nurses meet patients on a daily basis in different situations. Every situation is unique and places high demands on the ambulance nurse’s communicative ability, both non- verbally and verbally. Good communication is a prerequisite for a good care relation between patient and carer and has proven to be a central part of achieving person-centered care. Deficient communication in healthcare is one of the most common complaints from patients and has been shown to be able to lead to inadequate care, increased risks of adverse events and also increased socio-economical costs. The aim was to identify which factors according to the patient are perceived to affect the communication in the encounter with ambulance personnel in the prehospital environment. The method that was chosen was a literature review where searches for scientific articles were made in the databases Cinahl and PubMed. 16 qualitative scientific studies were used in this literature review after they were quality assured and analyzed. The results emerged in four main categories which, according to the patient, were perceived to influence the communication in the meeting with ambulance personnel: Provide security, Confirmation, Dialogue, Information. Under the category Provide safety three subcategories emerged: The encounter, Paralinguistic elements and Empathy. The conclusion was that the key factors, which according to patients were perceived to affect the communication with ambulance personnel were vital in enabling person-centered care and increased patient safety. Further research within this field is necessary to ensure which factors influence on the communication in the encounter with the ambulance personnel in the prehospital environment.