No description available.

Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma. Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta. Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska. / One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain. The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain. The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.

No description available.

Bakgrund och syfte: Personer som drabbas av en höftfraktur är en stor patientkategori, och till följd av en ökande andel äldre i befolkningen kommer den att bli ännu större. Majoriteten av dessa patienter kommer att åka in till sjukhus med ambulans. För att minska patientens lidande och uppkomst av komplikationer är det prehospitala omhändertagandet viktigt. Syftet med denna studie var att jämföra ambulanssjuksköterskans specifika omvårdnadsåtgärder vid vård av patient med höftfraktur före respektive efter införandet av en ny vårdkedja, ”Raka spåret”, och då framförallt se om givandet av smärtlindring förändrats. ”Raka spåret” innebär att ambulanspersonalen utför en del av de åtgärder som tidigare gjorts på akutmottagningen och transporterar patienten direkt till röntgen.   Metod: Metoden var en retrospektiv studie med komparativ design där två grupper med 15 patienter i varje grupp jämfördes mot varandra. Patienterna i båda grupperna hade haft en höftfraktur och förts in med ambulans mellan klockan 0800-2200. Den ena gruppen fördes in innan ”Raka spåret” fanns och den andra gruppen fördes in efter införandet. En anledning till ”Raka spåret” var att öka förståelsen hos ambulanspersonalen för att ett strukturerat omhändertagande, där särskilt smärtlindring och trycksårsprofylax betonades, har stor betydelse för patientens fortsatta vård.   Resultat: Resultatet visade att efter införandet av ”Raka spåret” utfördes fler prehospitala omvårdnadsåtgärder av ambulanssjuksköterskorna. Alla patienter i gruppen år 2010 fick perifer venkateter (PVK) och på 13 patienter togs EKG. Fler patienter fick smärtlindring efter införandet av ”Raka spåret”, innan fick 60 % smärtlindring mot 93 % efter ”Raka spåret. Att införa ”Raka spåret” antydde en förbättring i omhändertagandet av patienter med höftfraktur och det framkom med tydlighet att detta ledde till ett mer homogent omhändertagande.  Det visade också, att när det fanns riktlinjer för att patienten ska smärtlindras, skedde smärtlindring i större utsträckning. Detta var en pilotstudie utan möjlighet till generaliseringar av resultatet, för att kunna göra detta krävs ett större antal patienter. / Background and purpose:People who suffer from a hip fracture are a large category of patients, and as a result of an increasing proportion of older people, it will be even greater. The majority of these patients will go to the hospital by ambulance. To reduce the suffering of the patient and the occurrence of complications the prehospital care is important. The purpose of this study was to compare the specific prehospital nursing interventions for patients with hip fracture before and after the introduction of a new chain of care, "Straight track". Especially to see if the initiation of pain management has changed. "Straight track" means that ambulance nurses carry out some of the measures that earlier was done in the emergency room and transporting the patient directly to radiology.   Method:The method was a retrospective study of comparative design in which two groups with 15 patients in each group were compared against each other. Patients in both groups had a hip fracture and went in by ambulance between 08 am to 10 pm. One group was transported before the "Straight track" began and the second group was transported after the introduction. One purpose of the direct route was to increase understanding, of the ambulance nurses, that a structured treatment, especially with relief of pain and pressure ulcer prophylaxis, has great significance for the patients continued care.   Result: The results showed that after the introduction of the "Straight track" there was more pre-hospital care measures carried out by emergency nurses. All patients in the group from 2010 had peripheral venous catheter and 13 patients undergoing an ECG. More patients got pain relief after the introduction of the "Straight track". Before there were 60% that got pain relief and after there were 93% that got pain relief.Introducing “Straight track” suggested an improvement in the care of patients with hip fracture and it showed with clarity that this led to a more homogeneous treatment. It also showed that when there were guidelines for the patient to get pain relieve then it was given to a greater extent. This was a pilot study without possibility to draw any general conclusions, this requires a larger number of patients.

Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors bedömningssituationer inom prehospital vård. Metod: I studien medverkar fyra män och fyra kvinnor med olika lång arbetslivserfarenhet inom prehospital vård. Alla arbetar i en region i mellan Sverige. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av intervjuer. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehålls analys. Resultat: Resultatet visar att bedöma sker utifrån tecken och symtom (vad sjuksköterskan ser, vad sjuksköterskan lyssnar till, vad erfarenheten säger, vad beslutstödet anger) och genom att skapa en god relation (förklara och informera, lugn skapar trygghet, delaktighet och samförstånd). Sammanfattning: Sjuksköterskan som är arbetsverksam inom ambulanssjukvården har så ofta som det är möjligt ett öppet sinne för att kunna göra rätt bedömning och beslut. Sjuksköterskan söker stöd från riktlinjer, och ibland även hos läkare. Men mest av allt söker de stöd från sin arbetslivserfarenhet. / Aim: The aim of this study was to enlighten nurses assessment situations in prehospital care.Method: Four men and four women participated in the study, all with a various length of experience from prehospital emergency care. All the interviewed participants are working in a region in the middle of Sweden. Interview data was analyzed with content analysis. Result: The results show that the assessments are based on signs and symptoms (what the nurse sees, what the nurse listens to, what experience tells, what decision support sets) and by creating a good relationship (explain and inform, calm creates confidence, participation and consensus) Summary: The nurse in the prehospital field performs assessments independently and uses an open mind to make correct assessments and decisions. They use their lived experiences to evaluate and to improve their ability to perform assessments. The nurse seeks support from guidelines, sometimes even physicians but most importantly they seek support from their lived experiences. They also try to improve the assessment capability of patients as often as possible.

Varje år genomför cirka 1100 personer i Sverige ett suicid. Varje suicid föregås av i genomsnitt 10 suicidförsök. Detta orsakar förutom kostnader i form av oerhörda summor pengar för samhället också otroligt mycket lidande för anhöriga. Ambulanssjuksköterskan är många gånger den första resursen i vårdkedjan som den suicidnära kommer i kontakt med. Detta ställer stora krav på bemötandet av patienten men också krav på kunskap om medicinska åtgärder för att rädda personen till livet. Detta arbete avser att studera ambulanssjuksköterskans bemötande och egna upplevelser av mötet med den suicidnära patienten genom att intervjua ambulanssjuksköterskor i Uppsala. Studien visar att få ambulanssjuksköterskor upplever sig ha tillräcklig kompetens för att bemöta den här typen av patienter. Vidare framgår att ambulanssjuksköterskan i mycket stor utsträckning känner en misstro till den vård som patienten erhåller från psykiatrin och att det förekommer stora skillnader i hur ambulanssjuksköterskan resonerar kring sin egen säkerhet i mötet med patienten. Studien visar också att de flesta av ambulanssjuksköterskorna bemöter patienterna enligt POSP-riktlinjerna (Prehospitalt Omhändertagande av Suicidnära Patienter). Patienten skriker ofta efter hjälp i samband med ett suicidförsök och vågar man identifiera syftet med handlingen så möts man ofta med tacksamhet. / Annually around 1100 individuals in Sweden end their lives by committing suicide. Prior to every completed suicide estimate shows that 10 attempts have been made. This results in both high costs for the society and unmeasurable suffering for their relatives. The nurses that are working in the Swedish ambulance system are often the first medical resources with whom the suicidal patient has contact. This means high demands are placed on the nurse both regarding the meeting itself with the patient but also with the medical knowledge that could prove to be lifesaving in an acute situation. This paper seeks to study the professional interaction and the strategies that the nurse uses to help the suicidal patients and their own experiences of the meeting by interviewing nurses working in the Uppsala ambulance service. This study shows that the nursing staff experiences a lack of knowledge in the meeting with the patients and a clear disbelief in the care that the patients receive at the psychiatric ward. Furthermore the study shows that most nurses in the study interact with the patients in accordance with the POSP-guidelines. The patient is often crying for help in connection to a suicide attempt and if the nurse has the courage to identify the purpose with the action one is most often met with gratitude.

No description available.

No description available.

<p>Mötet mellan sjuksköterskan och närstående har en betydande roll i omvårdnaden, inte minst i ett prehospitalt skede. Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården får i komplicerade situationer möta chockade närstående till patienter med hjärtstopp. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med närstående till patienter med hjärtstopp inom den prehospitala sjukvården.</p><p>Datainsamlingen har skett genom intervjuer med åtta sjuksköterskor inom ambulanssjukvården. Informanterna har berättat om möten de haft med närstående till patienter med hjärtstopp. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys av texterna där tre huvudteman samt ett antal underteman framkom. Dessa tre huvudteman var ”Kommunicera med närstående”, ”Hantera närståendes reaktioner”, och ” Agera etiskt försvarbart gentemot närstående”.</p><p>Resultatet visar att sjuksköterskans sätt att kommunicera har betydelse för mötet. Genom ett förtroendegivande och tydligt uppträdande försöker sjuksköterskan skapa kontakt med närstående. Detta skapar förutsättning att förmedla lugn och förståelse hos närstående för situationen. Dock kan ibland närstående projicera sin sorg och förtvivlan på sjuksköterskan som kan anklagas för att inte ha gjort tillräckligt. Det framkom att närstående kan komma i andra hand vid de hjärtstopp då endast en ambulansbesättning finns på plats. Genom erfarenhet ökar möjligheten att uppnå ett bra möte mellan sjuksköterskan och närstående.</p> / <p>The encounter between the nurse and relatives is of great significance within healthcare treatment, not the least in prehospital emergency care. Nurses within the ambulance services will in complicated situations meet chocked relatives of patients with cardiac arrest. The aim of the study is to describe nurses’ experiences of the encounter with relatives of patients with cardiac arrest within the prehospital emergency care.</p><p>The collection of data was conducted through interviews with eight nurses within the ambulance services. The informants have rendered encounters they’ve had with relatives of patients with cardiac arrest. The interviews were recorded and transcribed. Thereafter a qualitative content analysis was made on the texts, from where three major themes, and a number of sub themes, emerged. The three major themes were “Communicating with relatives”, “Managing relatives’ reactions” and “Acting ethically correct towards relatives”.</p><p>The result shows that the nurse’s way of communicating affects the encounter. Through a convincing and distinct manner the nurse seeks contact with relatives. This makes it possible to convey calmness to the relatives, and help them comprehend the situation. Sometimes though, relatives can project their grief and despair onto the nurse, who may be accused of not having done enough. It was detected, that relatives may be a second priority in a cardiac arrest-situation where there has only arrived one set of ambulance crew. Through experience the chances to reach a good encounter increases.</p>

<p>Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma.</p><p>Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta.</p><p>Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska.</p> / <p>One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain.</p><p>The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain.</p><p>The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.</p>