En åldrande befolkning i västvärlden leder till ett högre antal äldre över 80-års ålder. Ambulanssjuksköterskan ska enligt riktlinjer jobba med professionellt, personcentrerat och vetenskapligt med ansvar för omvårdnad, symtomlindring och behandling av patienter. Det finns begränsat med material som beskriver den omvårdnad i ambulanssjukvården. Syftet var att beskriva upplevelser av omvårdnadsåtgärder för den geriatriska patienten med höftledsfraktur inom prehospital akutsjukvård. Använd metod har varit en integrerad litteraturöversikt med systematisk ansats och en integrerad analysmetod vilket är en sammanställning av befintlig forskning inom experimentell, icke-experimentell, teoretisk och empirisk kunskap vilka integreras inom ett specifikt område. Tretton kvalitativa och kvantitativa artiklar har använts för att svara på studiens syfte. Resultatet visade att empati är en av grunderna för att patienten ska få känna sig som personer och inte ett tillstånd. Det tyder på vikten av att patienter får förtroende för ambulanspersonalen för att vården ska bli så bra som möjligt. Kommunikation är en annan av grunderna till att patienten ska få en bra upplevelse av prehospital sjukvård. Kontinuerlig kommunikation gör patienten mindre stressad. När patienten upplever att ambulanspersonalen är deltagande och medkännande blir vården blir mer personcentrerad än sjukdomsfokuserad. Ett bra patientmöte leder till minskad oro och rädsla hos patienten, samt att patienten får större förtroende för ambulanspersonalen. Slutsatsen var att det är viktigt att ambulanspersonal förstår hur deras agerande påverkar patientmötet. Genom att ambulanspersonalen jobbade engagerat och personcentrerat kunde de göra patienten delaktig i sin vård vilket ökade patientens välbefinnande samt minskade deras lidande. De omvårdnadsåtgärder som har visat sig viktiga i den här studien är kommunikation, empati samt personcentrerad omvårdnad. / An aging population in the Western world leads to a higher number of elderly people over the age of 80. According to guidelines, the ambulance nurse must work in a professional, person- centred and scientific manner with responsibility for nursing, symptom relief and treatment of patients. There is limited material that describes nursing in the ambulance service. The aim was to describe experiences of nursing care for the geriatric patient with hip fracture in pre-hospital emergency care. The method used has been an integrated literature review with a systematic approach and a integrative analysis method, which is a compilation of existing research within experimental, non-experimental, theoretical and empirical knowledge which is integrated withins a specific area. Thirteen qualitative and quantitative articles have been used to answer th purpose of the study. The results showed that empathy is one of the foundations for the patient to feel like a person and not a condition. This indicates the importance of patients gaining trust in the ambulance staff for the care to be as good as possible. Communication is another one of the foundations for the patient to have a good experience of pre-hospital healthcare. Continuous communication makes the patient less stressed. When the patient experiences participation and compassion from the ambulance staff, the care becomes more person-centered than disease focused. A good patient meeting leads to reduced anxiety and fear in the patient, as well as the patient gaining greater trust in the ambulance staff. The conclusion was that it is important that paramedics understand how their actions affect the patient encounter. By working in a person-centered way, the paramedics were able to make the patient involved in their care, which increased the patient's well-being and reduced their suffering. The nursing measures that have been shown to be important in this study are communication, empathy and person-centred nursing.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulans verkar i en prehospitala kontext som kan vara komplex då varje situation är unik. Det är i vårdmötet en personcentrerad bedömning kan ske med helhetsvård vilket innebär både omvårdnads- och medicinska omhändertagande av patienten. Förväntningarna är att göra rätt bedömning för människan i sjukdom, vård och hälsa för att få rätt vård och behandling i rätt vårdnivå och inom rimlig tid. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av bedömningar i vårdmötet, både vad som stärker och begränsar inom ambulanssjukvård. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och för att inhämta och sammanställa materialet användes en systematisk metod och integrerad analys. Fjorton artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. För datainsamling användes Public Medline (PubMed) samt The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) med hjälp av specifika sökord. Resultatet kopplas till vårdmötet och dess påverkan på bedömningar inom ambulanssjukvård och har klassificerats i tre kategorier med sju underkategorier. Kategori ett betydelsen av en vårdrelation med underkategori, en ömsesidig tillit och förtroende genom att använda behandlingsriktlinjer. Kategori två är att känna styrka inom den egna professionen med underkategorier, förstå betydelsen av sin egen kompetens, behandlingsriktlinjer skapar trygghet och att vara lösningsinriktad. Kategori tre, möjlighet till klinisk utveckling, med underkategori betydelsen av erfarenhet och att alltid reflektera över sitt handlande. Slutsatsen är att i vårdmötet finns både styrkor och begränsningar som påverkar bedömningar inom ambulanssjukvården. Att arbeta personcentrerat i ett partnerskap med patienten och deras närstående är grunden för patientsäkerheten. Att ha tillgång till tillfredsställande behandlingsriktlinjer stärker sjuksköterskan i bedömningarna. Om möjligheten till feedback och reflektion finns kan det skapa medvetenheten hos sjuksköterskan som kan leda till att arbeta med både vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet. / Background The nurse in an ambulance operates in a prehospital context which can be complex as each situation is unique. It is in the care meeting that a person-centered assessment can take place with holistic care, which means both nursing and medical care of the patient. The expectations are to make the right assessment for the person in illness, care and health in order to receive the right care and treatment at the right level of care and within a reasonable time. The purpose of this literature study was to shed light on the nurse's experiences of assessments in the care meeting, both what strengthens and limits within ambulance healthcare.  The method chosen was a literature review and a systematic method and integrated analysis was used to collect and compile the material. Fourten articles were analyzed and quality reviewed. For data collection, Public Medline (PubMed) and The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) were used using specific keywords. The result is linked to the care encounter and its impact on assessments in ambulance healthcare and has been classified into three categories with six subcategories. Category one the meaning of a caring relationship with subcategory, a mutual trust and confidence using treatment guidelines. Category two feel strength within one's own profession with subcategories, understand the importance of one's own competence, treatment guidelines creates security and being solution oriented. Category three opportunity for clinical development with the subcategory the importance of experience and always reflecting on one's actions. The conclusion is that in the care meeting there are both strengths and limitations that affect assessments in ambulance healthcare. Working person centred in a partnership with the patient and their relatives is the basis for patient safety. Having access to satisfactory treatment guidelines strengthens the nurse in the assessments. If the opportunity for feedback and reflection exists, it can create the awareness of the nurse that can lead to working with both scientific anchoring and proven experience.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och ambulanssjukvården möter patientgruppen ofta. En akut hjärtinfarkt kan innebära lidande för patienten och det kan påverka hur deras upplevelser och erfarenheter blir av att drabbas. God omvårdnad och vård utifrån ett personcentrerat förhållningssätt från första samtal till Percutan Coronar Intervention (PCI) är av största vikt för att motverka lidande. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av akut hjärtinfarkt i prehospital miljö. Metod: En systematisk litteraturöversikt har genomförts. Insamlingen av data samlades in i databaserna PubMed, CINAHL, Psychinfo samt att manuella fritextsökningar genomfördes för att utöka sökresultatet. Totalt 15 artiklar valdes ut till studien publicerade mellan 2012– 2022. Resultat: Två huvudkategorier tillsammans med fem underkategorier utgjorde resultatet. Det framkom att patienterna ifrågasatte sina symtom, hade felaktiga föreställningar och kunde tillskriva sina symtom med ofarliga anledningar. Det fanns hjälpande faktorer för att tolka symtomen som allvarliga och upplevelserna av symtom och symtomförlopp skiljdes åt mellan patienterna. Emotionella upplevelser var något som också spelade roll i hur patienternas upplevelser och erfarenheter blev vid en akut hjärtinfarkt. Slutsats: Det finns flertalet upplevelser och erfarenheter som uppkommer i samband med en akut hjärtinfarkt. Det skiljer sig även mellan när, hur och var patienterna söker vård. Ambulanssjuksköterskan behöver fortsatt utbildning i hur patienter upplever och erfar en akut hjärtinfarkt. Förslag till fortsatt forskning är att undersöka hur patienters upplevelser och erfarenheter är vid hjärtinfarkt i interaktion med ambulanssjukvården. / Background: Myocardial infarction is one of the most common causes of death in the world, and the ambulance service often encounters this group of patients. A myocardial infarction can mean suffering for the patient and it can affect how their experiences are of being affected. Good care and care based on a person-centered approach from the first call to the Percutan Coronary Intervention (PCI) is of the utmost importance to counteract suffering. Aim: To describe patients' experience of an acute myocardial infarction in a prehospital environment. Method: A systematic literature review has been carried out. The collection of data was collected in the databases PubMed, CINAHL, Psychinfo and that manual free text searches were carried out to expand the search results. Totally 15 articles were selected for the study and were published between 2012-2022. Results: Two main categories together with five subcategories made up the result. It emerged that the patients questioned their symptoms, had misconceptions and were able to attribute their symptoms to harmless reasons. There were factors helping to interpret the symptoms as serious and the experiences of symptoms and the course of symptoms differed between the patients. Emotional experiences were something that also played a role in how the patients' experiences turned out during a myocardial infarction. Conclusion: There are several experiences and experiences that arise in connection with a myocardial infarction. It also differs between when, how and where patients seek care. The ambulance nurse needs continued training in how patients experience and the experiences that arise during a myocardial infarction. A suggestion for further research is to see what patients' experiences are like when they have suffered a myocardial infarction and when care takes place in interaction with the ambulance.

Bakgrund: Rapid sequence induction and intubation (RSII) används för att snabbt och säkert söva och intubera patienter som har en hotad eller ofri luftväg på grund av sjukdom eller trauma. Det är ett komplext ingrepp där potenta läkemedel används som slår ut den spontana andningsdriven. Att genomföra svåra interventioner i prehospital miljö i Sverige är något som behöver studeras för att skapa en förståelse för komplexiteten av den avancerade prehospitala sjukvården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskans erfarenheter av att genomföra prehospital RSII inom helikopterverksamheten. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ studiedesign med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med deltagare från olika helikopterbaser runt om i Sverige. Inhämtad data analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysarbetet producerade tre kategorier: varje vårdtillfälle är unik i situationen, att skapa en optimal arbetsmiljö och vikten av kunskap, fortbildning och teamarbete. Slutsats: Att genomföra prehospital RSII upplevdes inte som en stressande intervention då besättningarna överlag besitter mycket erfarenhet och en hög formell och reell kompetens. Styrkan är att momentet övas kontinuerligt och att det finns rutiner med tydliga checklistor som efterföljs. Att bedöma om det är mest optimalt att genomföra interventionen i helikoptern och därmed lyfta snabbt mot sjukhus, eller stanna kvar på skadeplats och genomföra RSII tenderade att rendera i storlek på helikopter och sågs som en av de stora skillnaderna som påverkade erfarenheten. Att ständigt överväga det optimala tillvägagångssättet i varje intervention sågs som nödvändigt och anpassning av utrustning sågs som en viktig erfarenhet.

Bakgrund: Ischemisk hjärtsjukdom är den ledande dödsorsaken världen över. Det är avgörande att rätt behandling påbörjas i tid, då det annars kan ha skadliga eller fatala konsekvenser för patienten. Den prehospitala verksamheten är central i arbetet för att uppnå behandling inom målsatt tid.  Syfte: Arbetets syfte var att belysa faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt för patienter med hjärtinfarkt. Metod: Studiens metod var en allmän litteraturstudie. En strukturerad litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL complete och PubMed under perioden november 2020-april 2021, med sökorden Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay och Time-to-treatment. Totalt inkluderades och granskades 17 studier och en integrerad analys genomfördes.  Resultat: Det framkom faktorer under två kategorier: Patientens roll i fördröjningen och Systemets roll i fördröjningen. Under kategorierna indelades faktorerna i fem övergripande teman: Felaktig bedömning av symtom, Skjuta upp beslutet om att söka vård, Patienternas bakgrund, Försenad eller felaktig triagering samt Transport. Patienterna gjorde felaktiga bedömningar av deras symtom, särskild när de upplevde atypiska symtom på hjärtinfarkt. Känslor av skam, ångest eller osäkerhet gjorde att patienterna dröjde med att söka vård. Information om patienternas bakgrund analyserade. Informationen inkluderade demografiska och socioekonomiska faktorer samt informationer om tidigare sjukdomar och riskfaktorer för utvecklingen av hjärtinfarkt, men inget säkert samband kunde visas med fördröjning. Vårdgivarnas hantering och triagering av patienternas symtom kunde orsaka fördröjning.  Slutsats: Insikt i faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt kan användas i den fortgående kvalitetsutveckling av vården för patienter med hjärtinfarkt för att minska risken för vårdskador och död. Patientens perspektiv måste tas i beaktning, och läggas till grund för förbättringsarbetet. Resultatet var vid flera tillfällen motstridiga, och ytterligare forskning behövs inom området för att belysa om det finns ett säkert samband. / Background: Ischemic heart disease is the leading cause of death worldwide. It is crucial that proper treatment is initiated in a timely manner, otherwise it might have detrimental consequences for the patient. Emergency medical services is key in the efforts to achieve treatment within the allotted time.  Aim: The aim of this study was to illustrate the factors which cause prehospital delay in treating patients with heart infarction. Method: The method of the study was a general literature review. A structured literaturesearch was conducted in the databases CINAHL complete and PubMed in the timeframe November 2020- April 2021, with the search frases Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay and Time-to-treatment. In all, 17 studies were included and reviewed, and an integrated analysis was carried out.  Result: Two categories emerged: The patients’ role in the delay and The systems’ role in thedelay. Under these categories, the factors were classified into five general themes: Inaccurate assessment of symptoms, Delaying the decision too seek care, Patients’ background, Delayed or Inaccurate triage and Transport. The patients assessed their symptoms inaccurately, especially when they experienced atypical symptoms of a heart infarction. Feelings of shame, anxiety or uncertainty delayed patients in their decision to seek care. Information of patients’ backgrounds were analyzed. The information included demographical and socioeconomical factors, as well as information on medical history and risk factor for developing a heart infarction, but no certain connection could be shown to delay. Delay could also be caused by care providers management and triaging of the patient’s symptoms. Conclusion: Understanding the factors of prehospital treatment delay can be utilized in the continuous work to improve the quality of health care for patients with heart infarction to reduce the risk of injury or death. The patient’s perspective must be taken into consideration, in the efforts to improve quality of care. The result was contradictory in several cases, and additional research is needed to illustrate a definite correlation.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Ambulanssjukvårdens mål är detsamma som för övrig hälso- och sjukvård, en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med studien var att beskriva akut sjuka eller skadade patienters upplevelser av ambulanssjukvård. En litteraturstudie genomfördes genom att systematiskt identifiera relevanta studier, värdera studiernas kvalitet, analysera och sammanställa resultatet. Elva kvalitativa intervjustudier och tre kvantitativa enkätstudier inkluderades och två huvudkategorier identifierades; patienter och närståendes upplevelser av att kontakta 112 och vänta på ambulans och patienters upplevelser av ambulanssjukvård när ambulansen anländer. Den sistnämnda kategorin har följande underkategorier; upplevelser av att vårdas av ambulanspersonalen, upplevelser av att bli lämnad hemma och upplevelser av att transporteras till akutmottagningen. Ambulanspersonalens kompetens och professionella förhållningssätt är de egenskaper som resulterade i att patienterna vågade lämna över sig själva i ambulanspersonalens händer. Omvårdnadsforskning med ett tydligt patientperspektiv är begränsat inom ambulanssjukvården. Det behövas ytterligare forskning för att studera patienternas upplevelser av ambulanssjukvård, dels för att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, dels för att synliggöra organisatoriska utmaningar i den prehospitala vården. / The goal of prehospital emergency care is the same as for other health care, good health and care on equal terms for the entire population. The aim of this study was to describe acutely ill or injured patients’ experiences of emergency medical services (EMS). A literature study was implemented by systematically identifying relevant studies, evaluating the quality of the studies, analysing and putting the result together. Eleven qualitative interview studies and three quantitative survey studies were included and two main categories were identified: patients and their close relatives’ experiences of contacting 112 and waiting for the ambulance and patients’ experiences of EMS when the ambulance arrives. The latter category has the following subcategories: experiences of being taken care of by the ambulance personnel, experiences of being left at home and experiences of being transported to the hospital. The competence and professional approach of the ambulance personnel are the qualities that resulted in the patients daring to leave themselves in the hands of the ambulance crew. Further research is needed to study the patients’ experiences of EMS partly to clarify the role of the ambulance nurse from a person-centred approach, partly to make organizational challenges in the prehospital care visible.

Smärta är en vanlig orsak att söka akutsjukvård, ambulanssjuksköterskan möter en stor variation av patienter i varierande miljöer och ska lindra lidande för patienter. Det saknas kunskap om hur ambulanssjuksköterskor upplever användning av farmakologisk smärtlindring. Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av användning av farmakologisk smärtlindring. Metoden som valdes var en litteraturöversikt med systematisk sökning. Sex kategorier identifierades: Patientens fysiska behov, Livsstil och medicinsk historik, Uttryck och uppfattning, Oro för biverkan, Bristande utbildning skapar osäkerhet samt Tidigare erfarenheter. Konklusionen var att det är många faktorer som tas i beaktande vid smärtlindring prehospitalt, allt ifrån patientens livsbetingelser, kulturella preferenser och sjukdomshistorik till hur situationen ser ut på platsen och hur långt det är till sjukhuset. Det är en komplex uppgift att lösa på ett adekvat sätt, det behövs utbildning och erfarenhet för att lösa den uppgiften på ett personcentrerat och tillfredställande sätt. / Pain is a common cause for patients to seek emergency medical assistance, the specialized ambulance nurse meet a variety of patients in all kind of environment and is supposed to ease the suffering of the patients. There is a lack of knowledge of the experience of how specialized nurses experience the use of pharmacological pain management. The aim for this study was to describe the ambulance personnel’s experience of using pharmacological pain management. The opted method was a literature review with systematic search. Six categories were identified: Attention to the patients´ physical needs, Lifestyle and medical history, Expression and perception, Fear of adverse effects, Lack of training results in uncertainty, and Previous experiences. There are a lot of parameters to take into consideration when administrating pain medication prehospital, anything from the patient’s life conditions, cultural preferences and medical history to the status on site and how far away the hospital is located. It is a complex assignment to solve and to solve it in a satisfactory and patient centred manner, additional training and experience is required.

Bakgrund: Prehospital förlossning är ett ovanligt uppdrag för sjuksköterskan i ambulanssjukvården. Utbildningen inom obstetrik är begränsad för allmänsjuksköterskor och ambulanssjuksköterskor. Ambulanspersonalen har en viktig roll i det första vårdmötet och behöver vara beredd på att möta det oväntade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av prehospital förlossning. Metod: En kvalitativ empirisk intervjustudie. Fyra allmänsjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskorintervjuades. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: utmaningar i arbetet, betydelsefull förberedelse, att ge och ta stöd samt snabbt växlande känslor. Resultatet visade att informanterna upplevde bristande erfarenhet och begränsad utbildning. Patientsäkerheten äventyras och det finns svårigheter med att vårda två patienter. Informanterna förbereder sig på det värsta och belyser vikten av förberedelser. Informanterna upplever att anhöriga har ett behov av stöd samt att informanterna själva söker stöd hos barnmorskor och kollegor. Den prehospitala förlossningen upplevs som en känslomässig berg- och dalbana. Konklusion: Den prehospitala förlossningen medför varierade känslor hos sjuksköterskor i ambulansen. Förslag på förbättring har framkommit för att öka patientsäkerheten och arbetsmiljön för sjuksköterskorna. Vikten av kollegialt stöd samt information har identifierats. / Background: Prehospital childbirth is an unusual task for the nurse in the ambulance. Education in obstetrics for general nurses and ambulance nurses is limited. The ambulance staff have an important role in the first care encounter and need to be prepared for the unexpected. Aim: To examine nurse's experiences of prehospital childbirth. Method: A qualitative empirical interview study. Four general nurses and five specialist nurses were interviewed. The data was analyzed through qualitative content analysis. Findings: In the result, four categories emerged: challenges at work,significant preparations, to give and take support and rapidly changing emotions. The results showed that the informants experienced lack of experience and limited education. Patient safety is compromised and there are difficulties in caring for two patients. The informants prepare for the worst and illustrate the importance of preparation. The informants experience that relatives have a need for support and that the informants themselves seek support from midwives and colleagues. The prehospital childbirth is experienced as an emotional roller coaster. Conclusion: Prehospital childbirth causes different feelings for nurses in the ambulance. Suggestions for improvement have emerged to increase patient safety and the working environment for nurses. The importance of peer support and information was identified.

Bakgrund: Förlossning är en ovanlig händelse för ambulanssjukvården, men antalet prehospitala förlossningar ökar. Ambulanssjuksköterskans roll är att vägleda, stödja och hantera eventuella komplikationer samt skapa en trygg vårdmiljö. Oron för komplikationer är dock stor, både för mamman och barnet, och kunskapsbrist inom obstetrik skapar stress samt rädsla hos personalen. Förlossningen är en stark individuell upplevelse, med känslor av kamp, smärta och glädje för de blivande föräldrarna.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda vid prehospital förlossning. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och nio deltagare. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Etiska överväganden inkluderade informerat samtycke, frivilligt deltagande, konfidentialitet och risk-nyttoförhållande.   Resultat: Resultatet visar ett brett känslospann med rädsla, panik och stress till eufori, lycka och glädje samt olika sätt att erhålla stöd och betydelsen av kunskap. Huvudkategorierna som återfinns är: hantering av otrygghet under vårdförloppet, förmånen av att vara delaktig vid födseln av ett nytt liv, teamarbete vid prehospitalförlossning, kunskapens betydelse för att uppleva trygghet.   Slutsats: Huvudfynd som identifierades var upplevelsen av barnmorskans stöd via telefon samt fysisk närvaro samt den lycka kärlek och glädje en prehospitalförlossning kan innebära. De kliniska implikationer som föreslås är teambaserad träning och översyn av smärtbehandlingsalternativ.  Nyckelord: Ambulanssjuksköterskor, Prehospital förlossning, Teamarbete, Upplevelser. Tack: Författarna tackar alla som medverkat i studien; verksamhetschefen som givit godkännande för studiens genomförande, alla deltagare som delgivit sina upplevelser och således bidragit till ny kunskap och vår handledare som bidragit med sin expertis. / Background: Childbirth is a rare event for prehospital emergency medical services, but the number of prehospital deliveries is increasing. The role of the ambulance nurse is to support, manage complications, and create a safe environment. However, there is great concern about complications for both the mother and the baby, and a lack of knowledge in obstetrics creates stress and fear among the staff. Aim: The aim is to describe ambulance nurses' experiences of caring for prehospital childbirth. Method: Qualitative interview study with an inductive approach and nine participants. The material was analyzed using content analysis. Considerations included informed consent, voluntary participation, confidentiality, and risk-benefit ratio. Results: The results show a wide range of emotions from fear and stress to euphoria and joy, as well as different ways to receive support and the importance of knowledge. The main categories found are: insecurity during the process, the privilege of being involved in childbirth, teamwork in prehospital childbirth, the importance of knowledge for confidence. Conclusion: The main findings identified were the experience of the midwife's support via phone and physical presence, as well as the joy that a prehospital childbirth can bring. The clinical implications suggested are team-based training and a review of pain management options. Keywords: Ambulance nurses, Experiences, Prehospital childbirth, Teamwork. Acknowledgements: The authors thank those who participated in the study; the department manager who approved the study, all participants who shared their experiences and thus contributed to new knowledge, and our supervisor who contributed with their expertise.