Trygghet är ett centralt begrepp inom allt vårdarbete och inom vårdvetenskap. Hälso- och sjukvårdslagen från år 1982 anger att ett krav för god vård är att den tillgodoser patientens behov av trygghet. När en patient drabbas av plötslig sjukdom eller trauma uppstår en känsla av otrygghet. Trygghet är dock ett relativt outforskat begrepp inom vårdvetenskap och bl.a. finns det svårigheter att använda begreppet från engelsk litteratur då det finns en rad synonyma begrepp. Ambulanssjuksköterskan är första länken i vårdkedjan och ska på bästa sätt vårda patienten tills de når mottagande enhet. Detta innebär att vårda utifrån ett förhållningssätt som förmedlar en känsla av trygghet till patienten. Gemensamt för samtliga ambulansuppdrag är att patienten upplever sitt problem som akut och sin situation som en plötslig förändring av livet. Utifrån kunskapen om otrygghetskänslan som uppstår vid akut sjukdom samt kravet från Hälso- och sjukvårdslagen finns det behov av att tydliggöra vilka förhållningssätt som kan förmedlar trygghet till patienten. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors uppfattningar av att förmedla trygghet i prehospitala vårdrelationer. I studien har en kvalitativ metod med fenomenografisk ansats tillämpats. Tio ambulanssjuksköterskor intervjuades om deras uppfattningar av hur de förmedlar trygghet. Analysen resulterade i följande fem beskrivningskategorier; Visshet, Företrädelse, Bekräftelse, Mångsidighet och Professionalitet. Dessa presenteras tillsammans med femton olika uppfattningar. Det är troligt att handledning eller annan form av professionellt stöd krävs för att bygga upp och bevara ett så innehållsrikt förhållningssätt. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

I ambulanssjukvården krävs det många gånger att man tar snabba beslut om hur vårdandet skall utföras. Dessa beslut måste ofta fattas under kort tid och kan många gånger vara livsavgörande. Inom ambulanssjukvården används olika koncept som arbetsredskap vid händelser och olyckor. Ambulanssjukvården i en organisation i väst Sverige har fått utbildning i Prehospital sjukvårdsledning som används vid olyckor och andra större händelser. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att arbeta på olycksplats i ledande befattning. Eftersom detta koncept är relativt nytt är det ett område som inte är undersökt ur ambulanssjuksköterskans synvinkel. Studien är baserad på intervjuer av sex stycken ambulanssjuksköterskor som arbetar i ambulanssjukvården inom denna organisation och varit i ledande befattning på en olycka. Deras yrkesverksamma år inom ambulanssjukvården var mellan 3 och 8 år.Metoden är en kvalitativ intervjustudie med en öppen fråga och innehållsanalys användes för att få fram resultatet. Analysen resulterade till följande huvudkategorier: Visualisering, Interaktion, Otillräcklighet, Försvårande miljö och Insikt om övning ger fördjupad kunskap. Dessa kategorier beskrivs sedan i resultatet där även citat från intervjuerna framkommer. Författarna fann att det fanns ett stort engagemang och intresse hos deltagarna i studien. Studien visar att om en sjukvårdsinsats skall bli väl genomförd är det många faktorer som måste fungera. En av dessa faktorer är att man använder sig av ett koncept som ger en stabilitet och en trygghet för den som arbetar med det. En vanlig upplevelse var även att känna otillräcklighet för ambulanspersonalen. Denna känsla upplevde personalen både i arbetet med patienten men även med alla arbetsuppgifter som skulle genomföras på olycksplatsen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Tidigare forskning visar att prehospitalt arbete upplevs stimulerande, men är också fysiskt och psykiskt påfrestande. Syftet var att beskriva hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar känslomässigt sin arbetssituation. En kvalitativ ansats valdes och djupintervjuer av sex ambulanssjuksköterskor i södra Sverige genomfördes. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med inspiration av ett fenomenologiskt närmelsesätt. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att deras arbete innebär att vara skärpt och uppfylld av sitt arbete, vilket innebär att de såg det som världens roligaste yrke, där de gör nytta och är en hjälpande hand för anhöriga men också att känna sig osäker i ett nytt vårdrum. De påtalade också hur de konfronteras med patienters tunga verklighet och att möta sorg, vilket väcker känslor av rädsla, ilska, frustration och maktlöshet. De betonade behov av stöd för att orka hantera sina egna känslor där kollegor sågs som en andra familj men även den egna familjen är ett stöd. De ifrågasatte de möjligheter till stöd som erbjöds i organisationen, men framförallt betonade de att ingen annan än kollegor kunde förstå. Ur ett framtida arbetssmiljöperspektiv är detta viktigt att uppmärksamma för att möjliggöra att hälsa bevaras bland ambulanspersonal. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Höftfraktur men även misstanke om detta är ett mycket vanligt förekommande uppdrag inom ambulanssjukvården. Att drabbas av en höftfraktur är ett allvarligt tillstånd med stora riskfaktorer med hög dödlighet som följd i efterförloppet. På senare tid har ett större fokus lagts för att förbättra och effektivisera vårdförloppet av dessa patienter. Åtgärder som vidtagits har lett till förändringar inom ambulanssjukvården där huvudsyftet är att snabbt identifiera och få patientgruppen till rätt vårdnivå. Målsättningen är att patienterna tidigt kommer till operation, minska riskerna för komplikationer samt att optimera möjligheterna för patienten att återgå till ett normalt liv. Dessa förändringar har lett till ett intresse för författarna att beskriva denna vård. Syftet med studien är att beskriva den erfarna ambulansjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med misstänkt höftfraktur. För att undersöka fenomenet valdes en kvalitativ forskningsintervju där sex ambulanssjuksköterskor verksamma i sydvästra Sverige med vardera minst fem års ambulanserfarenhet intervjuades.I resultatet framkom sex huvudkategorier: identifiering av höftfraktur, det sociala samspelet, smärtlindring, sjuksköterskans upplevda patientvinst, revir och rollfördelning samt det kollegiala samspelet. I dessa kategorier kunde författarna utläsa att ambulanssjuksköterskorna upplever en mycket god vård för patienter och anhörigasom drabbats. Vissa rutiner i vården ifrågasätts av informanterna då nya uppgifter för ambulanssjukvården utförs i en hospital miljö. Detta anses som tidskrävande och med minskad tillgänglighet till ambulanssjukvård som följd. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

SAMMANFATTNING Bakgrund: Hypotermi definieras som en kroppstemperatur &lt;35grader Celsius. Dödsfall uppstår varje år på grund av hypotermi. Bästa sättet att förhindra och behandla patienter med hypotermi är att aktivt tillföra värme, till exempel genom ett värmande täcke. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att förebygga hypotermi och behandla patienter med hypotermi prehospitalt. Metod: Datainsamlingen skedde genom två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta sjuksköterskor. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor som arbetat inom prehopital vård minst ett år. Data analyserades med manifest och latent innehållsanalys Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, Hypotermi - det förbisedda ämnet. Detta tema beskrev att hypotermi ofta sågs som en sekundär del av patientens åkomma och delar av dokumentationen utelämnades och rapporterades istället muntligt. Deltagarna ansåg att materialtillgången i ambulanserna hade brister och det material som funnits användes sällan. Sjuksköterskorna saknade bland annat ett värmetäcke. En osäkerhet fanns hos deltagarna och tog då hjälp av läkare för att besluta om att inleda hjärt- och lungräddning. RETTS gav stöd i när en patient räknades som hypoterm. Faktorer som påverkade omhändertagandet av patienten var bland annat närheten till sjukhuset. Konklusion: Patienter med hypotermi påträffades oftare än vad många trodde, men sjuksköterskorna prioriterade oftast behandlingen av patientens andra åkommor. Hypotermi är ett ämne som inte får en stor roll under utbildningar och i arbetslivet, men är en av de tre delarna i dödens triad. Denna studie har det lett till ökad kunskap om vilka brister som finns. Detta leder till en förbättrad omvårdnad av patienten. Vidare forskning behövs inom den prehospitala vården för att aktualisera ämnet och minska lidande hos patienten.   Nyckelord: Hypotermi, Prehospital vård, Sjuksköterskor, Ambulanssjuksköterskor, Ambulanssjukvård, Erfarenheter, Upplevelser   Keywords: Hypothermia, Prehospital care, Nurses, Ambulance nurses, Ambulance, Knowledge, Experiences

Personer med demens har en ökad risk att ramla och åsamka sig en höftfraktur vid fall i hemmet. Att drabbas av en höftfraktur orsakar akut smärta och lidande. Flertalet internationella studier visar på att patienter som är dementa och får en höftfraktur bedöms i mindre utsträckning avseende smärtskattning vilket kan försvåra optimal prehospital smärtlindring. Utebliven individuell smärtskattning och smärtlindring medför onödigt lidande. Syfte med studien är att belysa metoder för smärtskattning och smärtlindring för patienter med demens och suspekt höftfraktur prehospitalt och som metod valdes en litteraturstudie. Författarnas smalspåriga avgränsning och urval gav inte så många träffar som önskat och sju artiklar ligger till grund för resultatet och som var kopplat till vårt syfte med frågeställningar. Resultaten visar att fördröjd smärtlindring och individuell utvärdering med bra, enkla implementerade smärtskattningsinstrument saknas. Idag finns VAS mätinstrument för generell smärtlindring inom prehospitala sjukvården. Det saknas evidensbaserade beslut på individuell skattning av smärtan prehospitalt hos patienter med kognitiv svikt (demens) i samband med höftfraktur. PAINAD och Abbey Pain Scale är två (av 35) mätinstrument som skulle kunna vara användbara inom den prehospitala akutsjukvården hos denna patientgrupp.

<p>Länge ansågs det både bland allmänhet och bland läkare, att då hjärtat slutar att slå, var döden oundviklig. Det faktum att hjärtat kan startas på nytt och att människor kan överleva har skapat etiska dilemman. Det optimala är om återupplivningsförsök endast påbörjas på patienter med potential för långt överlevande, vilket kan vara svårt att avgöra i ett tidigt stadium. Vid hjärtstillestånd krävs beslut inom sekunder. Den diskussion som förs av bland andra Svenska Rådet för hjärt-lungräddning handlar dels om hur man kan öka chanserna till överlevnad vid hjärtstillestånd men även om att försöka minimera omotiverade återupplivningsförsök. Syftet med studien var att bland ambulanspersonal i Sverige kartlägga uppfattningar i frågor som rör beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Den empiriska studien byggde på en enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Resultatet visade att ambulanspersonalen som helhet anser att vissa faktorer, vilka är förknippade med låg överlevnadschans, ska ha betydelse vid beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Skillnader förelåg dock beroende på yrkeskategori (ambulanssjukvårdare/sjuksköterska) eller antal år inom yrket. Hur personalen faktisk agerade har inte kartlagts. I diskussionen konstaterades en tydlig variation i ambulanspersonalens uppfattningar. Om denna variation speglade det faktiska agerandet vid omhändertagande av patienter med hjärtstopp innebar detta ett betydande godtycke.</p>

<p>Patients with COPD (chronically obstuctive pulmonary disease) often experience acute episodes of the disease. On these occasions it is usual that the ambulance nurse is the patients first contact in the care. The purpose of this study is to describe patients' experiences in acute condition of the disease COPD and the Pre-hospital nursing. The method was systematic literature review with content analysis. The results show four prominent themes on the basis of patients' experiences. These themes are death anxiety, shame, loneliness and loss of control. Related to these themes different desires on care measures based on patients' experiences are described.</p>

No description available.

No description available.