<p>De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal </p><p>vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det </p><p>till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper </p><p>ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och </p><p>rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS </p><p>och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka </p><p>skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.</p>

De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.

Bakgrund: Grundläggande för välfungerande sjukvård är möjligheten att efter bedömning av patienten vårdbehov kunna prioritera och hänvisa till lämplig vårdnivå på ett snabbt och säkert sätt. Det är viktigt att det sker på gemensamma grunder oavsett hur den initiala kontakten sker. När patienten anländer till sjukhus via ambulans, är han/hon redan bedömd via triage av en specialistutbildad sjuksköterska. Syfte: Syftet med studien är att belysa vilka faktorer som är av betydelse för sjuksköterskans triagebedömning prehospitalt. Metod: Uppsatsen genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie. Resultat: Resultatet av litteratursökningen presenterar vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i beslutprocessen vid triagering. Triageutbildning, yrkeserfarenhet, personliga resurser och den psykosociala arbetsmiljön redovisas av de valda artiklarna. Diskussion: Triageutbildning, yrkeserfarenhet och psykosociala arbetsmiljön har betydelse vid triagebedömning. Diskussionen belyser behovet av kvalitetssäkring och att fler studier utförs inom prehospital verksamhet. Konklusion:  Många faktorer är av betydelse för sjuksköterskans triagebedömning, både triageutbildning, yrkeserfarenhet och psykosociala arbetsmiljön. Ett gemensamt kvalitetsdokument är också en förutsättning för ett bra triagearbete. Diskussionen belyser behovet av kvalitetssäkring och att fler studier utförs inom prehospital verksamhet. / Background: The foundation of a well functioning healthcare service is correct patient assessment and onward referral to the appropriate level of care. It is important that this transfer is conducted safely and effectively and that care considerations are the same no matter how the initial contact is made. Optimally the patient is evaluated by a triage trained specialist nurse before arrival at the hospital. Aim: The aim of this study is to highlight factors which are relevant to the nurse´s triage assessment pre-hospital. Method: Literature study. Results: This literature study discusses a number of factors which are important to the nurse in the process of triage evaluation e.g. triage training, work experience, and the psycho-social workplace environment. Discussion: Special training in triage procedures, the nurse's work experience and the psycho-social workplace environment have an affect on the triage evaluation process. The discussion emphasises the need for quality control and suggests the need for more studies in regard to pre-hospital medical care. Conclusion: Many factors are relevant to the nurse's triage assessment, both triage training, work experience and psychosocial work environment. A common quality documents is also a prerequisite for a good triage work. The discussion highlights the need for quality assurance and that more studies be performed in the prehospital operations.

Patients with COPD (chronically obstuctive pulmonary disease) often experience acute episodes of the disease. On these occasions it is usual that the ambulance nurse is the patients first contact in the care. The purpose of this study is to describe patients' experiences in acute condition of the disease COPD and the Pre-hospital nursing. The method was systematic literature review with content analysis. The results show four prominent themes on the basis of patients' experiences. These themes are death anxiety, shame, loneliness and loss of control. Related to these themes different desires on care measures based on patients' experiences are described.

No description available.

No description available.

No description available.

De olika landstingen i Sverige bedriver den prehospitala vården utifrån olika styrning, verksamheten har en avsaknad av en gemensam styrning, samordning och nationella riktlinjer. Flera landsting i Sverige har svårigheter att bibehålla arbetskraft inom verksamheten, med detta menas att i vissa fall tenderar verksamheten till att inte kunna hantera att bemanna ambulanserna. Studien uppmärksammar en rad samhälleliga förändringar som skett under nittiotalet och som har inneburit en rad förändringar avseende ökade krav på bland annat rörlighet och flexibilitet för både organisationen och individen. Dessa förändringar påverkar förutsättningarna för den prehospitala vården och de individer som är yrkesverksamma i den. Studien undersöker arbetskraftens upplevelser utifrån deras yrkesroll, belöningssystem och lönesystem, arbetskraftens tillfredsställelse i arbetet och även förutsättningarna för att kunna vara hantverksskicklig. Arbetsklimatet inom prehospital vård har förändrats och verksamheten har fått en tydligt ökad omsättning av arbetskraft. Arbetskraften tenderar till att saluföra sin arbetskraft utifrån olika belöningssystem till arbetsgivare som är villiga att betala, flera arbetsgivare flyger in arbetskraft till sin verksamhet.

Länge ansågs det både bland allmänhet och bland läkare, att då hjärtat slutar att slå, var döden oundviklig. Det faktum att hjärtat kan startas på nytt och att människor kan överleva har skapat etiska dilemman. Det optimala är om återupplivningsförsök endast påbörjas på patienter med potential för långt överlevande, vilket kan vara svårt att avgöra i ett tidigt stadium. Vid hjärtstillestånd krävs beslut inom sekunder. Den diskussion som förs av bland andra Svenska Rådet för hjärtlungräddning handlar dels om hur man kan öka chanserna till överlevnad vid hjärtstillestånd men även om att försöka minimera omotiverade återupplivningsförsök. Syftet med studien var att bland ambulanspersonal i Sverige kartlägga uppfattningar i frågor som rör beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Den empiriska studien byggde på en enkätundersökning med tvärsnittsdesign. Resultatet visade att ambulanspersonalen som helhet anser att vissa faktorer, vilka är förknippade med låg överlevnadschans, ska ha betydelse vid beslut om att påbörja återupplivningsförsök. Skillnader förelåg dock beroende på yrkeskategori (ambulanssjukvårdare/sjuksköterska) eller antal år inom yrket. Hur personalen faktisk agerade har inte kartlagts. I diskussionen konstaterades en tydlig variation i ambulanspersonalens uppfattningar. Om denna variation speglade det faktiska agerandet vid omhändertagande av patienter med hjärtstopp innebar detta ett betydande godtycke.

Objectives: 1. To describe variations in major trauma between rural and urban residents of Ontario in terms of external causes, severities, prehospital care and clinical outcomes. 2. To determine whether prehospital intubation improves survival to hospital discharge among victims of major trauma. Methods: The study involved secondary analyses of data from the Ontario Prehospital Advanced Life Support Study (OPALS). OPALS is the largest study of prehospital emergency medical services conducted worldwide. 1. Rural-urban status of trauma patients was determined using modified Beale Codes. Differences in trauma characteristics and patient care were compared among four geographic groups (Large Metro, Medium Metro, Small Metro, Rural). 2. Patients who were intubated in the field were individually matched with non-intubated patients by patient age, injury severity score category, abbreviated head injury score category, and exact Glasgow coma scores. Cox regression was used to estimate the effect of prehospital intubation on patients' survival to hospital discharge, stratifying on patient matching. Results: 1. Patients in the large metro and rural groups had higher injury severity scores (medial 25, 24, respectively) than the other two groups (median=22). Paramedics generally spent more time in rural and large metro areas (median=37.4, 36.6 minutes respectively) than in medium and small metro (median=32.0, 30.7 minutes respectively) areas. Response times and transport times in rural groups were significantly longer than the other three groups, while scene times in the large metro group were significantly longer compared with the other geographic groups. There were no significant differences in survival rates by geographic group. 2. There were no significantly differences between the intubated and the non-intubated groups by age, sex, Glasgow coma scores, injury severity score, and systolic blood pressure category. Prehospital intubated patients exprienced a 3-fold risk of mortality after adjustment for potential confounders (HR2.9; 95% CI 1.4 to 5.8). Conclusions: 1. While response and transport times for major trauma were longer in rural areas, there were no significant differences in mortality in patients with different rural urban status. 2. Prehosptial intubation showed a negative association with survival among major trauma patients. Further randomized trials are required to invesitigate this clinical issue. / Thesis (Master, Community Health & Epidemiology) -- Queen's University, 2007-10-24 11:58:53.955