Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett globalt folkhälsoproblem. Primärvården har här en viktig roll och kan dels identifiera dessa individer i ett tidigt skede, dels arbeta preventivt mot psykisk ohälsa utifrån olika preventionsnivåer. Distriktssköterskan har en nyckelroll i sammanhanget men det preventiva arbetet som ingår i rollen styrs av en komplex sammansättning av faktorer. Vissa av dessa är möjliga att påverka i själva yrkesutövandet medan andra bestäms av exempelvis organisatoriska beslut. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta preventivt mot psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med en kvalitativ ansats. Data insamlades med semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studien framkom det att sjuksköterskornas erfarenheter av preventivt arbete mot psykisk ohälsa varierade. Arbetet påverkades av såväl tid och resurser som rutiner och stöd. Om det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa var tydliggjort i största allmänhet på arbetsplatsen påverkade också möjligheterna till att arbeta preventivt. Alla deltagare hade någon erfarenhet av att ge egenvårdsråd till patienter med psykisk ohälsa. Det enskilda samtalet mellan sjuksköterska och patient utgjorde en viktig grund för det fortsatta arbetet, ett möte som utmärkte sig av bland annat lyhördhet och förtroende. Erfarenheten av att följa upp patienter med psykisk ohälsa varierade, men då det skedde beskrev deltagarna det som mycket uppskattat av patienterna. Slutsats: Det finns möjligheter för sjuksköterskor att göra skillnad för patienter som lider av psykisk ohälsa, både genom egenvårdsråd och uppföljning. Trots detta sker det preventiva arbetet mot psykisk ohälsa i varierad utsträckning och i föreliggande studie uttrycks bristfälliga förutsättningar, en önskan om mer resurser i form av tid och kompetens samt att uppfattningen om primärvårdens uppdrag är otydligt. / Background: Mental illness is a global public health problem and leads to unnecessary suffering and a reduction in the individual's opportunity for a fulfilling life. Primary care has an important role and can identify these individuals at an early stage and work preventively against mental illness based on different levels of prevention. Previous research has shown that the district nurse has a key role in this context, but that the preventive work included in the role is regulated by a complex combination of factors. Some of these can be influenced in the professional practice itself, while others are determined by, for example, organizational decisions. Aim: The aim of the study was to describe district nurses' and nurses experiences to work preventively against mental illness in primary care. Methods: The study had a descriptive design with a qualitative approach. Eight district nurses and nurses from primary care participated and the data collection was performed with semi-structured interviews. The collected material were analyzed using qualitative content analysis. Main results: It emerged that the nurses' experiences of working preventively against mental illness varied. The participants described that the work was affected by time and resources as well as routines and support. Whether the preventive work against mental illness was clearly defined in general in the workplace was also something that affected the opportunities to work preventively.. All participants had some experience of giving self-care advice to patients with mental illness. What also emerged was that the individual conversation between nurse and patient formed an important basis for the continued work, a meeting that was characterized by, among other things, responsiveness and trust. The participants' experience of following up patients with mental illness varied, but when it happened, the participants described it as highly appreciated by the patients. Conclusion: It appears that there are opportunities for nurses to make a difference for patients suffering from mental illness. The participants attempted to work preventively, however, to a varied extent. A desire is expressed for clearer routines on the subject and more resources like time and education.

Bakgrund: Sfinkterrupturer inträffar vid 2,6% av alla förlossningar i Sverige. En sfinkterruptur kan påverka kvinnans livskvalitet negativt med avföringsinkontinens, påverkat sexliv och smärta i bäckenet. För att minska risken för sfinkterrupturer arbetar barnmorskan preventivt genom att hålla perinealskydd, använda varma våta handdukar och avlastande förlossningspositioner. Barnmorskors erfarenhet av att bistå förlossningar som slutar med en sfinkterruptur har visat sig leda till en skamkänsla hos barnmorskan och känsla av att ha misslyckats med det preventiva arbetet. Motiv: Det finns en kunskapslucka avseende barnmorskans erfarenhet av att bistå vid en förlossning som slutar med en sfinkterruptur och större delen av den forskning som finns börjar bli gammal.Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter av att bistå vid en förlossning där en sfinkterruptur inträffat. Metod: En kvalitativ design med nio semistrukturerade intervjuer. Barnmorskornas erfarenheter analyserades med tematisk analysmetod. Resultat: Resultatet utmynnade i ett tema och tre underteman. Barnmorskornas skamkänsla genomsyrade erfarenheterna och utgjorde det övergripande temat “Skuld och skam” och dess respektive underteman “Professionellt misslyckande”, “Resa sig från sitt misslyckande” och “Förebygga nya misslyckanden”. ”Professionellt misslyckande” belyste det yrkesansvar som barnmorskan kände och känslan av att misslyckas med sitt arbete. ”Resa sig från sitt misslyckande” belyste hur barnmorskan kom vidare efter händelsen och behandlade även stödet efteråt. ”Förebygga nya misslyckanden” handlade om hur barnmorskan hanterade händelsen och ny kunskap för att förebygga sfinkterrupturer. Konklusion: Barnmorskorna kände skam över att ha bistått en förlossning där en sfinkterruptur uppstått. Känslor som skuld, svek mot kvinnan och misslyckande framkom genom hela resultatet och ansågs grundas i det yrkesansvar som barnmorskan kände. Förlossningsklinikerna bör utforma rutiner för stöd vid påfrestande händelser vilket kan bidra till att barnmorskor får ett hållbart yrkesliv.

<p>HIV/Aids är ett av de största globala problemen och utmaningar av idag. Södra Afrika är särskilt drabbat och detta påverkar många olika delar av mänskligt liv. Syftet med denna uppsats har varit att söka ökad förståelse för hur maktstrukturer, utifrån fem rådgivares upplevelser, påverkar det preventiva HIV/Aids arbetet. Vilka faktorer som utgör möjligheter och hinder samt ifall maktstrukturer bidrar till att inte förändring av beteende sker trots kunskap om dess risker, har getts stort fokus. Det geografiska området för studien var södra Zambia. Det finns inget givet svar på vår forskningsfråga, utan resultatet visar snarare på motsatser och komplexitet. Vår utgångspunkt har varit att det inte finns något självklart rätt eller fel och inte heller en enda sanning. Dock är vår slutsats att de möjligheter som finns kan basera sig i att ta hänsyn till lokala förhållanden och maktstrukturer.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva vårdpersonalens uppfattning om risker för undernäring och preventivt arbete hos personer 70 år och äldre, på olika vårdnivåer och inom en kommun. Studien hade en beskrivande design och tolv vårdpersonal deltog, varav fyra sjuksköterskor från en medicinavdelning, två sjuksköterskor, en sjukgymnast och en arbetsterapeut från en hälsocentral samt två sjuksköterskor, en enhetschef och en sjukgymnast från ett äldreboende inom en kommun. Intervjuer användes vid datainsamlingen. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och bildade kategorierna <em>Tillstånd som utgör en risk för undernäring, Säkerställa näringsintaget, Ett strukturerat arbetssätt samt Samverkan och ansvar. </em>Som risker för undernäring<em> </em>beskrevs sjukdomar, funktionsnedsättning samt förlorad uppfattning om vikten. Att säkerställa näringsintag innefattade mat, mellanmål och måltidsmiljö. Ett strukturerat arbetssätt handlade om riskbedömningar, åtgärder samt utvärdering. Vidare beskrevs samverkan inom och utanför den egna yrkesgruppen, vårdnivåer och ansvaret omkring arbetet med näringsfrågorna. Vårdpreventivt arbetssätt upplevdes spara tid, tydliggöra vad som skall göras och möjliggöra utvärderingar. Läkarens medverkan i det preventiva arbetet behöver klargöras och rutiner för spridning av arbetssättet till andra enheter formas. Vidare behövs beslut om hur näringstillstånd och behov ska dokumenteras och rapporteras för att säkerställas mellan vårdnivåerna</p> / <p>The purpose was to describe nursing staffs’ perceptions of risks for malnutrition and preventive efforts thereof, for patients 70 years and older, at different care levels within one municipality. Descriptive design was used and twelve participants included; two district nurses, one physiotherapist and one occupational therapist from a health care centre, two registered nurses, one unit director<strong> </strong>and one physiotherapist from a nursing home in the municipality and four registered nurses from an internal medicine hospital ward. Interviews and qualitative content analysis was used resulting<strong> </strong>in four categories <em>Conditions of risks for malnutrition</em>, <em>Ensuring nutritional intake</em>, S<em>tructured way to work<strong> </strong></em>and <em>Collaboration and responsibilities</em>. The participants’ described diseases, disabilities and lost of apprehension concerning weight constituting malnutrition risks. Meals and meal environment influence nutritional intake. Risk assessments, interventions and evaluations mirrored structured way of working. Collaboration with colleagues, other professionals and care levels were highlighted together with responsibilities. Physicians’ participation in malnutrition preventions needs clarification. Improvements like documentation of the nutritional status among the elderly and reports between the different levels of care are needed to ensure safe nutritional care.</p><p> </p>

HIV/Aids är ett av de största globala problemen och utmaningar av idag. Södra Afrika är särskilt drabbat och detta påverkar många olika delar av mänskligt liv. Syftet med denna uppsats har varit att söka ökad förståelse för hur maktstrukturer, utifrån fem rådgivares upplevelser, påverkar det preventiva HIV/Aids arbetet. Vilka faktorer som utgör möjligheter och hinder samt ifall maktstrukturer bidrar till att inte förändring av beteende sker trots kunskap om dess risker, har getts stort fokus. Det geografiska området för studien var södra Zambia. Det finns inget givet svar på vår forskningsfråga, utan resultatet visar snarare på motsatser och komplexitet. Vår utgångspunkt har varit att det inte finns något självklart rätt eller fel och inte heller en enda sanning. Dock är vår slutsats att de möjligheter som finns kan basera sig i att ta hänsyn till lokala förhållanden och maktstrukturer.

Syftet med studien var att beskriva vårdpersonalens uppfattning om risker för undernäring och preventivt arbete hos personer 70 år och äldre, på olika vårdnivåer och inom en kommun. Studien hade en beskrivande design och tolv vårdpersonal deltog, varav fyra sjuksköterskor från en medicinavdelning, två sjuksköterskor, en sjukgymnast och en arbetsterapeut från en hälsocentral samt två sjuksköterskor, en enhetschef och en sjukgymnast från ett äldreboende inom en kommun. Intervjuer användes vid datainsamlingen. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och bildade kategorierna Tillstånd som utgör en risk för undernäring, Säkerställa näringsintaget, Ett strukturerat arbetssätt samt Samverkan och ansvar. Som risker för undernäring beskrevs sjukdomar, funktionsnedsättning samt förlorad uppfattning om vikten. Att säkerställa näringsintag innefattade mat, mellanmål och måltidsmiljö. Ett strukturerat arbetssätt handlade om riskbedömningar, åtgärder samt utvärdering. Vidare beskrevs samverkan inom och utanför den egna yrkesgruppen, vårdnivåer och ansvaret omkring arbetet med näringsfrågorna. Vårdpreventivt arbetssätt upplevdes spara tid, tydliggöra vad som skall göras och möjliggöra utvärderingar. Läkarens medverkan i det preventiva arbetet behöver klargöras och rutiner för spridning av arbetssättet till andra enheter formas. Vidare behövs beslut om hur näringstillstånd och behov ska dokumenteras och rapporteras för att säkerställas mellan vårdnivåerna / The purpose was to describe nursing staffs’ perceptions of risks for malnutrition and preventive efforts thereof, for patients 70 years and older, at different care levels within one municipality. Descriptive design was used and twelve participants included; two district nurses, one physiotherapist and one occupational therapist from a health care centre, two registered nurses, one unit director and one physiotherapist from a nursing home in the municipality and four registered nurses from an internal medicine hospital ward. Interviews and qualitative content analysis was used resulting in four categories Conditions of risks for malnutrition, Ensuring nutritional intake, Structured way to work and Collaboration and responsibilities. The participants’ described diseases, disabilities and lost of apprehension concerning weight constituting malnutrition risks. Meals and meal environment influence nutritional intake. Risk assessments, interventions and evaluations mirrored structured way of working. Collaboration with colleagues, other professionals and care levels were highlighted together with responsibilities. Physicians’ participation in malnutrition preventions needs clarification. Improvements like documentation of the nutritional status among the elderly and reports between the different levels of care are needed to ensure safe nutritional care.

Bakgrund: Osteoporos är en sjukdom som cirka varannan kvinna riskerar att drabbas av under sin livstid, störst risk inträder efter klimakteriet. Oftast upptäcks inte sjukdomen förrän fraktur uppstått eftersom det kan gå flera år utan att symtom uppstår. Det finns flera sätt att preventivt kunna förebygga osteoporos men något utarbetat verktyg för att upptäcka sjukdomen finns idag inte. Utredningen påbörjas först när patienten upplever smärttillstånd som inte är relaterat till olyckor. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskans preventiva arbete för att förebygga osteoporos hos kvinnor. Metod:En allmän litteraturstudie som grundar sig på nio stycken kvalitativa och kvantitativa artiklar. Efter gängse urvalsförfarande har artiklarna analyserats och sammanställts. Resultat: Tre kategorier uppdagades: synsätt och kunskapssyn, identifiering och stödjande samtal, rådgivning och information. Dessa kategorier visade sig fungera som ett kedjeförlopp och är beroende av varandra där ingen del kunde uteslutas i det preventiva arbetet. I första kategorin framkom det att utbildning ger ett positivare synsätt och viljan att arbeta preventivt ökade. Den andra kategorin visade att utbildning var en viktig faktor för att som sjukskötereska kunna identifiera personer med risk för osteoporos. I den tredje kategorin uppdagades att sjuksköterskan har en viktig roll i rådgivning och stöd för patienterna så att relevant information ges. Slutsats: Det uppdagades vara komplext att som sjuksköterska arbeta preventivt för att förebygga osteoporos hos kvinnor. Det går inte att särskilja de tre kategorierna till fullo, då de är sammanflätade. Det behövs till exempel ett positivt synsätt för att sjuksköterskan skall kunna identifiera kvinnor med risk för osteoporos som sedan leder till rådgivning och stöd. / Background: Osteoporosis is a disease that about every other woman is at risk getting during lifetime, the greatest risk occurs after menopause. Often the disease is not found until fracture arises as it can go years without symptoms occur. There are several ways to prevent osteoporosis but a developed tool to detect the disease does not exist at this moment. The investigation starts when the patient is experiencing pain that is not related to accidents. Aim: The aim of this essay is to highlight the preventive steps that nurses can take to prevent osteoporosis in women. Method: A general literature study based on nine qualitative and quantitative articles. Articles reviewed for quality and then analyzed and consolidated. Results: Three categories were discovered: cognitive approach, identification, and counseling. These categories proved to serve as a chain sequence and interdependence of which no part could be excluded in the preventive work. In the first category, it appeared that education provides a more positive approach and willingness to work preventively increased. The second category showed that education was an important factor as a nurse to be able to identify those at risk for osteoporosis. The third category revealed that the nurse has an important role in counseling and support for patients so that relevant information is provided. Conclusion: It was found to be complex for the nurse to work preventively in able to prevent osteoporosis in women. It is not possible to separate the three categories, as they are intertwined. Nurses need a positive outlook to identify women at risk of osteoporosis which then leads to counseling and support.

This thesis investigates how a group of counsellors work in a preventive and supportive manner with youths suffering from mental ill-health, as well as the obstacles and difficulties that can arise from their work and the possibility for coaching available to them. The investigation is based on accounts from four informants on their experience working with youths, as well as scientific data on the subject. The study is based on a qualitative investigation and semi-structured interviews to collect empirical material. The forms of mental ill-health that have been the focus of this investigation are stress, worry and anxiety, at a time when they become an obstacle in daily life. Factors that are shown to affect the mental health of youths include pressure to perform in all parts of life and social networks. Parental shortcomings are also found to affect the mental health of youths. The difficulties and obstacles of counselling which are highlighted by the investigation include a lack of time and resources, as well as the difficulty for those working with youths to coordinate their work.  The results show the importance of preventive work with youths, and of coordination and the creation of alliances. The study also show that mental ill-health often stem from a lack of self-esteem among youths. / Denna uppsats undersöker hur en grupp kuratorer arbetar preventivt och stödjande kring ungdomar som upplever psykisk ohälsa, dessutom vilka hinder och svårigheter som kan uppkomma i arbetet samt möjligheten till handledning för dessa kuratorer. Undersökningen grundar sig på fyra infomanters berättelser om deras erfarenheter kring arbetet med ungdomar, samt vetenskaplig data kring ämnet. Studien bygger på en kvalitativ undersökning, samt semistrukturerade intervjuer för att samla in empiriskt material. Den psykiska ohälsa som fokuserats på i undersökningen är stress, oro och ångest och när de blir till ett hinder i vardagen. De faktorer som visar sig påverka ungdomens psykiska hälsa är bland annat den egna pressen att man ska prestera i alla lägen i livet och sociala nätverk. Man kan även se att bister i föräldraskapet kan påverka ungdomens psykiska hälsa. De svårigheter och hinder i kuratorns arbetsuppgifter som framkommer i undersökningen är bland annat brist på tid och resurser samt svårigheten för yrkesverksamma inom målgruppen att samverka mellan varandra. Resultatet visar på betydelsen av preventivt arbete med ungdomar, samverkan och skapande av allianser. Studien visar även på att den psykiska ohälsan ofta grundas i en bristande självkänsla hos ungdomen.

No description available.

Bakgrund Barnmisshandel är ett globalt hälsoproblem med både svåra direkta och långtgående konsekvenser. I tidigare forskning ses var femte barn uppge sig blivit utsatt för någon typ av barnmisshandel. Vuxna som blivit utsatta för barnmisshandel har en ökad risk för psykisk- och fysisk ohälsa. Sjuksköterskan har en viktig del i att följa barnets utveckling och att arbeta för en trygg uppväxt där förebygga och upptäcka barnmisshandel ingår. Syfte Att undersöka vilka hinder som finns att en orosanmälan inte utförs i en situation där ett barn misstänks utsättas för eller vid kännedom utsätts för barnmisshandel. Vidare är syftet också att undersöka vilken kunskap och stöd som behövs för att öka möjligheterna att dessa barn upptäcks i mötet med sjuksköterskan och att åtgärder verkställs. Metod En litteraturgranskning av kvalitativa studier med Evans metod för dataanalys och resultatet presenterades i en beskrivande syntes. Resultat Hinder som försvårar upptäck och anmälan gällande barnmisshandel identifierades, så som organisation, brist på kompetens, personliga barriärer samt svåra möten. Behov av utbildning och stöd gällande upptäckt och anmäla kring barnmisshandel sågs. Slutsats Barns rätt att inte fara illa kan förbättras genom att eliminera hinder. Förbättringar inom organisationen som kontinuerligt stöd och utbildning främjar upptäckt och ökar orosanmälningar vid misstanke om barnmisshandel. Sjuksköterskans insikt gällande skyldigheter är viktigt att fokusera på, att våga ge stöd till barn som uttrycker utsatthet och våga möta känslor av rädsla och obehag ökar möjligheterna att hitta barn som utsätts för barnmisshandel. / Background Child abuse is a global health issue that causes severe consequences in early life development and adulthood. Every fifth child are exposed to child abuse. Adults who have experienced child abuse have a higher risk for mental and physical illness. Monitoring the child’s progress and making sure they have a safe home environment is important. Purpose To explore what obstacle there is for nurses not to report child abuse in a situation where it is suspected or confirmed. It was also to explore what kind of knowledge and support the nurses need to increase their chances of identifying these children and to provide intervention. Method A review of qualitative studies were conducted with the method of Evans for the descriptive analysis. Results Several risks for not detecting or reporting child abuse were identified; organization, lack of skills, personal barriers and tough encounters. A focused need for education and support to detect and report child abuse were expressed. Conclusion The children’s right not to be harmed can be improved by eliminating barriers. Improvements within the organization, support and education promote detection and reports of concern in suspected child abuse and will reduce the potential for child harm. The nurse's understanding of responsibilities is a critical part to focus on. If nurses dare to provide support to children who express vulnerability and face their own feelings of fear and discomfort it would increase the opportunity to find children who are subjected to child abuse.