Att ingå äktenskap är något naturligt för oss människor, men äktenskap kan se olika ut beroende på varifrån man kommer och vilken religion man tillhör. Kristendomen och Islam skiljer sig åt i regler och mening med äktenskapet. Vad händer när personer från skilda bakgrunder gifter sig med varandra? Syftet med min studie är att undersöka hur blandäktenskap fungerar mellan kristna och muslimer, vad litteraturen säger och hur det ser ut i praktiken. Metoden som använts för att få svar är kvalitativa intervjuer med sju personer samt en litteraturstudie för att redovisa tidigare forskning. Trots en begränsning av resurser för att göra en sådan studie har jag insett att litteraturen och praktiken inte överensstämmer. Samhället handlar mycket om fördomar och alla har vi en uppfattning, djupt präglad av vår uppväxt, föräldrar och omgivning, av hur en ”normal” familj ska se ut. Ibland blir det inte som vi har tänkt oss och vi människor kanske måste lära oss att vara mera öppna för det som än idag är ovanligt för oss.

Min avsikt var att undersöka om det gick att tolka Oden och några av berättelserna kring honom som en bild av individuationsprocessen. Min slutsats är att det låter sig göras. Berättelserna kring Oden innehåller element som mycket väl går att koppla till jungianska begrepp. · Han möter och konfronterar sin skugga. Detta sker både i fallet med Vaftrudner och med Loke. Han ser dem i ögonen, och i fallet med Loke går han så långt att han ingår fosterbrödralag med denne. · Han genomgår kris och lidande för att kunna gå vidare och växa i vishet. Både när han offrar sitt ena öga i Mimers brunn och när han hänger sig i Världsträdet. · Han möter sin Anima i form av Gunlöd. Hon låter honom ta del av skaldemjödet, vilket frigör inre kreativa förmågor. Detta sker genom att det vanliga förnuftet sätts ur spel. Animamotivet antyds också i Vaftrudnersmal i stycket om hamingjorna, vilka får ses som kollektiva uttryck för Anima. · Han betalar priset för sin individuation genom att tillföra kollektivet något värdefullt, skaldekonsten och runorna.

Forskningsöversikt Under denna rubrik har jag beskrivit den historiska utecklingen av de psykoterapeutiska skolbildningarna, från Anton Mesmer och markis de Puységur på 1700-talet till 1900-talets psykoanalytiska och psykodynamiska inriktningar, fram till de därefter framväxande transpersonella inriktningarna. Avhandling I avhandlingen har jag fokuserat på några teoretiska begrepp i C.G. Jungs Analytiska Psykologi; arketypteorin, Skuggan, Animus och Anima och Självet. Jag har redovisat kritiska synpunkter och kommentarer till dessa begrepp bl.a. från de post-jungianska och neo-jungianska skolorna och från Roberto Assagioli, Stanislav Grof, Richard Noll och Ken Wilber. Jag har dessutom beskrivit Jungs intresse för ockultism och spiritualism och hur dessa har haft betydelse för utformningen av Analytisk Psykologi. Framför allt har jag försökt visa på hur den psykiska processens regressiva respektive progressiva tendenser har utnyttjats av olika psykologer i deras arbete med den medvetandegörande processen. Avslutningsvis har jag kortfattat berört Rudolf Steiners antroposofi och Martin Bubers judiska filosofi, eftersom båda dessa tänkare, som intar en helt annan ståndpunkt än Jung, kan bidra till förståelsen av skillnaden mellan djuppsykologi och höjdpsykologi. Diskussion I diskussionsavsnittet har jag ställt frågan: Är Jungs analytiska psykologi transpersonell? Wilber, som tidigare aktivt arbetade för Association for Transpersonal Psychology, lämnade denna organisation då han insåg att den hade utvecklats till att innefatta helt disparata grupperingar. Han anger fyra olika inriktningar som anser sig vara transpersonella; den magisk-mytiska gruppen, den grupp som strävar mot att uppleva förändrade nedvetandetillstånd, ”de postmoderna transpersonalisterna” och slutligen Wilbers egen Integral approach. Wilber delar i stora drag den jungianska uppfattningen om arketyperna, men han anser inte att Jungiansk Psykologi kan kallas transpersonell. Den som anser sig stå närmast Jung är Stanislav Grof, som i sitt arbete ursprungligen utgick från ett LSD-initierat hallucinatoriskt tillstånd, och som i dessa tillstånd fann en bekräftelse på Jungs arketypterori. Jag har också i detta avsnitt fördjupat diskussionen om Jungs starka dragning till ockultism och spiritualism, och jag har visat på hur hans barndom och släktförhållanden påverkade honom i den riktningen. Framför allt har jag försökt att visa hur Jungs förhållande till kvinnor och till sin egen anima har haft en avgörande betydelse för utvecklingen av hans psykologi. Slutligen diskuterar jag den problematiska dialogen mellan Jung och Martin Buber och skillnaden mellan Steiners antroposofiska attityd och Jungs djuppsykologiska inriktning. Min slutsats är att en syntes mellan Jung och Buber, och kanske också mellan Jung och Steiner, skulle kunna sägas vara transpersonell, eftersom den skulle transcendera en djuppsykologiskt orienterad psykologi och skapa en transpersonell psykologi med både djup och höjd. Jag berör också den danske Jes Bertelsens arbete med att skapa en transpersonell syntes av jungiansk psykologi och Steiners antroposofi. I likhet med Dan Landgré i psykologuppsatsen Den transpersonella psykologin och de kontemplativa traditionerna anser jag att meditation är den basala metod som på sikt förändrar medvetandet och höjer det till en transpersonell nivå. Jungs analytiska psykologi bör enligt min åsikt inte kallas ”transpersonell”. De transpersonella psykologiska inriktningarna strävar efter att på ett aktivt, medvetet sätt förmedla kontakt med det högre Transpersonella Självet. Den terapeutiska hållningen i de transpersonella inriktningarna skiljer sig på detta sätt från den terapeutiska hållningen i den jungianska psykologin, där man överlåter åt den individuella inre processen att bestämma riktningen. De transpersonella psykologierna integrerar alltid någon typ av meditation, och man fäster mindre vikt vid drömmar än vad man gör i jungiansk psykologi. En viktig skillnad mellan jungiansk och transpersonell psykologi är att man i den transpersonella inriktningen skiljer mellan uttryck som har sitt ursprung i de lägre aspekterna av det som är omedvetet och de uttryck som har sitt ursprung i de högre aspekterna av det som är omedvetet. De transpersonella psykologier, som började utvecklas under 1900-talets senare del, manifesterar det nya paradigm som kan observeras inom många olika områden. Detta innebär delvis en brytning med det tidigare djuppsykologiska synsättet. I den framväxande höjdpsykologin strävar man efter att på ett snabbare och mera effektivt sätt än tidigare frigöra individens inneboende krafter, och i högre grad än tidigare har man en tilltro till människans förmåga att själv ta ansvar för sin psykiska process.

Ämnet religionskunskap har genomgått en omfattande förändring från den tiden då det kallades kristendomskunskap. Skolan skall idag verka på ett icke-konfessionellt vis. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur lärarens religiositet påverkar denne i undervisningen av de fem världsreligionerna. För att besvara denna fråga har jag begagnat mig av en enkätundersökning som kommer att ligga till grund för fördjupande intervjuseminarier kring frågan. Sammanfattningsvis påvisar både enkätundersökningen samt intervjuseminarierna att eleverna som deltagit i undersökningen anser att lärarens religiositet inverkar på undervisningen av de fem världsreligionerna. De anser att om läraren lyckas använde sin religiositet för att skapa engagemang för ämnet leder detta till att religiositeten har en positiv inverkan på undervisningen. Om läraren däremot söker influera elever för att övertyga dem om sanningen i dennes egen religiösa åskådning anser de att detta påverkar undervisningen på ett negativt vis.

Uppsatsen är skriven för att ge några tankar om hur man kan förbereda sig för en av de svåraste situationer vi som lärare eller skolpersonal kan hamna i, när det gäller dödsfall eller svåra kriser i skolan. Under mina år på Högskolan i Gävle/Sandviken har jag funnit väldigt lite litteratur och fått ringa undervisning i ämnet krishantering. Det kändes därför angeläget för mig att fördjupa mig i ämnet. Under mitt examensarbete har jag valt att studera olika författares tankar kring ämnet, ”skolan och döden”. Författaren Atle Dyregrov har föredömligt tagit upp hur man kan lägga upp en krishanteringsplan och hur man kan gå tillväga vid det första samtalet tillsammans med barnen. En annan författare, Theresa Huntley, berör i sin bok hur barn kan reagera i krissituationer. Genom att studera ämnet har jag fått en djupare kunskap och insikt i hur viktigt det är att vi som lärare förbereder oss inför en av de svåraste uppgifter vi kanske möter någon gång under vår lärartjänst. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 vt 1998.

Jag har skrivit ett arbete som handlar om barn och döden. Syftet med mitt arbete har varit att dels öka min egen kunskap om hur jag i mitt framtida yrke bör möta barn som sörjer någon som har dött, dels att jag vill visa att döden är något naturligt som vi inte kan gömma undan för barnen. Mitt arbete bygger till stor del på litteratur som jag har läst och på en intervju som jag har gjort med en sjuksköterska. Jag har kommit fram till att vi vuxna inte kan skydda barnen från, som vi tycker, svåra saker som död och sorg. Om vi låter barnen naturligt vara med vid dödsfall och begravningar underlättar vi mer för dem än om vi försöker ”skona” dem från det som är jobbigt. När man ska tala med barnen om döden är det viktigt att man är så ärlig som möjligt och inte döljer någonting för dem. Barnens fantasier om vad som sker skapar mer rädsla och ångest hos dem än vad sanningen och sorgen gör. Jag har under arbetets gång också märkt att det är ett svårt ämne att tala om för många. / Examensarbete på Barn- och ungdomspedagogiska programmet vt 1999.

Den här uppsatsen handlar om döden, främst ur baras synvinkel. Jag redogör för vad olika författare kommit fram till, vidare för en intervju med några barn och slutligen för vad jag själv upplevt. Döden är en av de naturligaste delarna i ”livet”, fast den är för många något väldigt tabubelagt. Vi kommer alla ändå på något sätt att beröras av den. Som vuxen kanske man ofta lämnar barnen utanför, därför att man själv har svårt att hantera döden. Jag har läst litteratur inom detta område och försökt påvisa hur viktigt det är att skolan tar upp ämnet död med eleverna. En slutsats är att lärarna bör vara väl förberedda när de tar upp ämnet död. Så att lärarna bl a genom litteraturstudier ”fått mer kött på benen” och lärt sig hur barn tänker, känner och funderar över döden. Det viktigaste är att man vågar prata med varandra om döden, inte ta upp det när ”det händer”. Det är alltid lättare att hantera det man möter i livet om man är förberedd. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998.

This thesis is concerned with the psychoanalytical concept of narcissism, and the effect that texts written by narcissistic writers have upon their readers. I use Søren Kierkegaard as an example of a narcissistic writer who produced narcissistic texts. In order to follow through the logic of the thesis, it is necessary to explain first the Freudian idea of narcissism, and then narcissism as considered by one post-Freudian school called Object Relations theory. It is also necessary, second, to summarise a psychoanalytic model of what happens when we read any kind of text. The methodology of this thesis is usually called psychobiography, the systematic application of psychodynamic principles to the study of a life, and so, third, both the principles and some of the issues of this methodology are presented. Having established an operational definition of narcissism, the thesis looks first at Kierkegaard’s life, identifying a series of key events or stages that can be re-interpreted on the assumption that Kierkegaard was narcissistic. Three of his key texts are considered next - Fear and Trembling, Works of Love and The Sickness Unto Death. Each of these can be interpreted to show how his narcissism influenced his writing. Two substantial appendices are included. The first is a comment upon the relationship between God and psychoanalysis, presented primarily to introduce the ideas of Donald Winnicott. The second is on the concept of psychopathology, a difficult topic, since it is at once both heavily value laden, but is also persistent in any analysis of psychological difference. In conclusion I refer to several key Kierkegaardian themes, emphasising their narcissistic origins, and ask the reader to reflect upon their own responses to these issues, to consider how Kierkegaard’s narcissism influences their own emotions, and how these in turn affect any cognitive understanding of Søren Kierkegaard.

Section A provides a review of the current research literature on religion and parenting a child with a learning disability. Religion is generally associated with positive outcomes, although there are some mixed views regarding religious communities. Most literature is carried out abroad and differences between study designs make it difficult to compare between studies, indicating a strong need for UK research. Implications for services are discussed and suggestions provided for future research. Section B is a research study exploring the role of religion for parents of children with a learning disability in the UK. Existing research shows religion plays an important role for some parents of children with a learning disability. To date, most studies have been carried out in America and have focussed on religious observance. This study aimed to assess the personal role of religion for parents in the UK. Eight parents of Christian, Muslim and Jewish faith were interviewed. Data was analysed using Interpretative Phenomenological Analysis, a method designed to capture lived experiences. Religion was found to help some parents make sense of their child’s disability and their role as a parent. Having faith gave parents hope and was an important part of their personal identity. The religious community was generally perceived as supportive, although there were barriers to participation for many families, including limited time and lack of family support. Further research assessing parents with other faiths and from specific ethnic groups and religious denominations may broaden understanding in this area. Section C outlines further issues pertaining to the research study including research skills acquired and lessons learned during the completion of the project, implications for future clinical practice, and ideas for future research.

Mindfulness is a spiritual concept adopted from Buddhism by Western clinicians and while change processes in Mindfulness Based Cognitive Therapy (MBCT) were initially explained in terms of cognitive/emotional impacts, there is now growing interest in the relationship between mindfulness and spirituality. Seven participants who had completed an MBCT course in a mental health service context gave in-depth interviews about their experiences in relation to spiritual change, and the factors influencing these processes. The themes represented a range of interconnected processes, including connecting with the body, experiencing thoughts and feelings in a less reactive way, a changed perspective on the self, self-insight, a greater sense of compassion and connection, wisdom, a sense of meaning and a sense of connection to a transcendent source. For some, mindfulness helped create a context in which painful experiences could be brought into awareness, and unusual or difficult experiences integrated so that people could experience a deeper and more authentic way of being. While intentions seem to be important in mapping the particular aspects of change that occur, themes were common to people from a variety of spiritual backgrounds, and spiritual changes occurred in some people who had no prior spiritual orientations. The role of intentions versus ‘letting go’ in relation to mindfulness is explored. Clinical implications are discussed and suggestions made for future research.