Bakgrund: Depressioner hos äldre kan vara svårupptäckta till följd av en diffus symtombild samt då diagnossystemen DSM-5 och ICD-11 inte är anpassade för äldre. Många sjuksköterskor har svårigheter i att korrekt identifiera depressioner hos äldre personer. Mer kunskap och förståelse kring depressiva tillstånd hos äldre kan underlätta för psykiatrisjuksköterskor och andra specialistsjuksköterskor att identifiera dessa tillstånd samt leda till en förbättrad psykiatrisk omvårdnad av äldre personer. Syfte: Syftet var att belysa äldre personers erfarenheter av depressiva tillstånd i ålderdomen. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier genomfördes med Statens beredning för medicinsk och social utvärderings [SBU] metod som grundstruktur. Syntes av de kvalitativa studiernas resultat genomfördes enligt Howell Major och Savin-Baden. Resultat: Två tredje nivåns tema framkom: Det första tredje nivåns temat Att befinna sig på botten speglade den psykiska och existentiella förtvivlan de äldre befann sig i; en situation präglad av orkeslöshet, hopplöshet, självnedvärdering, skuld, skam, stigma, brist på stöd, ensamhet och alienation. Det andra tredje nivåns temat Att ta sig uppåt genom coping och andras stöd återgav de copingstrategier de äldre upplevde hjälpsamma samt betydelsen av andra människors stöd. Slutsats: Äldre personer som lider av depressiva tillstånd i ålderdomen bär erfarenheter av djup förtvivlan ur flera hänseenden och finner kraft i copingstrategier och stöd från andra. Nyckelord: depressiva tillstånd, erfarenheter, psykiatrisk omvårdnad, systematisk litteraturstudie, äldre / Background: Depressions in the elderly can be difficult to detect due to a diffuse symptomatology and because the diagnostic manuals DSM-5 and ICD-11 are not adapted for the elderly. Many nurses have difficulties in correctly identifying depressions in older people. More knowledge and understanding of depressive conditions in the elderly may facilitate for psychiatric-mental health nurses and other advanced practice nurses to identify these conditions and may conduce to an improved psychiatric-mental health nursing care for the elderly. Aim: To shed light on elderly persons’ experiences of depressive conditions in old age. Method: A systematic literature review based on nine qualitative studies was conducted, using Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services [SBU] as basic structure. Synthesis of the qualitative studies was carried out according to Howell Major and Savin-Baden. Result: Two third order themes emerged: The first third order theme, Being at rock bottom, reflected the existential and mental despair the elderly was in; a situation characterized by decrepitude, hopelessness, self-deprecating, guilt, shame, stigma, lack of support, loneliness and alienation. The second third order theme, Moving forward through coping and support from others, portrayed the coping strategies the elderly experienced as helpful and the importance of support from others. Conclusion: Elderly persons suffering from depressive conditions in old age experience different aspects of despair and find their path forward through coping strategies and support from others. Keywords: depressive conditions, elderly, experiences, psychiatric-mental health nursing, systematic literature review

Bakgrund: Att motivera deprimerade patienter till fysisk aktivitet upplevde sjuksköterskor många gånger var svårt på grund av patientens tillstånd. Syfte: Studien syftade till att undersöka och beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att motivera patienter med depression inom vuxenpsykiatrisk öppenvård till att aktivera sig fysiskt. Metod: Författarna genomförde en semistrukturerad intervjustudie baserat på tolv intervjuer som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom vikten av att anpassa arbetet efter individens förutsättningar. Sjuksköterskorna använde sig inte av någon specifik metod, men utifrån intervjuernas innehåll kunde fyra kategorier avseende innehållet i kontakterna mellan sjuksköterska och patient identifieras: att informera, stödja, vägleda och att skapa en utvecklande miljö. Slutsats: Sjuksköterskorna fokuserade på hela patientens livssituation då de ansåg att många bitar spelar in för att man ska kunna motivera patienten till fysisk aktivitet. / Background: Nurses' experience of motivating patients with depression to physical activity was that motivational work with patients was often difficult due to the patient's condition. Objective: The study aimed to investigate and describe nurses' experiences of motivating patients with depression in adult psychiatric outpatient care to become physically active. Method: The authors conducted a semi-structured interview study based on twelve interviews that were analyzed through a qualitative content analysis. Results: The study revealed the importance of adapting their work to the individual's circumstances. The nurses did not use any specific method, but based on the content of the interviews, four categories regarding the content of the contacts between the nurse and the patient were identified: to inform, to support, to guide and to create a developing environment. Conclusion: The nurses focused on the entire patient's life situation as they considered many parts had a role to play in order to motivate the patient to physical activity. / <p>Godkännandedatum: 2020-05-25</p>

Bakgrund: Självmord är brett representerat över hela världen och berör många miljoner människor direkt eller indirekt. Psykiatriskt sjukdomstillstånd och andra sociala och biologiska tillstånd ligger som grund då en människa tar sitt liv. Omvårdnaden vid självmordsproblematik är central och sjuksköterskors inställning och den vårdrelation som finns mellan sjuksköterska och patient är viktig vid omvårdanden av självmordsnära patienter. Syfte: Syftet med studien var att utifrån sjuksköterskor inom psykiatrisk vård och självmordsnära patienter beskriva omvårdnad som kan vara betydelsefull samt svårigheter som kan föreligga. Metod: Litteraturstudie med 12 artiklar där kvalitativ, kvantitativ och mixad metod användes. Data analyserades med Thomas och Hardens tematiska syntes. Resultat: Resultatet bildade två huvudteman; ”Förutsättningar för att bedriva ändamålsenlig omvårdnad för självmordsnära patienter” och ”Sjuksköterskors känslor – En utmaning vid omvårdnaden av självmordspatienter”. Underteman för respektive huvudteman beskriver ”Observation och säkerhet”, ”Bedömning”, ”Teamarbete”, ”Kommunikation”, ”Kunskap och stöd” samt ”Tid” och för huvudtema två ”Osäkerhet”, ”Sjuksköterskors förhållningssätt: Empati – icke empati” samt ”Medkänsla och sjuksköterskans ingjutande av hopp hos patienten”. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Joyce Travelbees teoretiska utgångspunkt och belyser den unika människan och den mellanmänskliga relationen, hoppets betydelse för den lidande människan och hur vi förstår andras upplevelser genom tid och kommunikation. / Background: Suicide is widely represented all over the world and affects many millions of people directly or indirectly. Psychiatric disease states and other social and biological conditions lie as a basis when a person takes one’s life. Nursing in suicide problems is central and nurses' attitude and the care relationship between nurse and patient is important in nursing suicidal thinking patients. Aim: The purpose of the study was to describe nursing care that may be significant as well as difficulties that may exist from nurses in psychiatric care and suicidal patients. Method: Literature review with 12 articles using qualitative, quantitative and mixed methodology. Data was analyzed by Thomas and Hardens thematic synthesis. Results: The result formed two main themes; "Prerequisites for proper care for suicidal patients" and "Nursing feelings – A challenge in nursing of suicide patients". Subtopics for the respective main themes describes "Observation and Security", "Assessment", "Teamwork", "Communication", "Knowledge and Support" and "Time" and for the main theme two "Uncertainty", "Nurse’s approach: Empathy - Empathy" and "Compassion and nurse’s initiation of hope for the patient". Discussions: The result is discussed based on Joyce Travelbee's theoretical theory and highlighting the unique human and interpersonal relationship, the significance of the hope for the suffering person, and how we understand the experiences of others through time and communication.

Bakgrund: LARO i Sverige är omgärdat av strikta regler. Läkemedlen som används, däribland buprenorfin, intas dagligen övervakat av sjuksköterska de tre första månaderna och vidare till dess att patienten bedöms kunna ta läkemedlet på egen hand. Sedan 2018 finns buprenorfin som depotinjektion veckovis eller månadsvis, vilket innebär en ny omvårdnadssituation. Syfte: Att utforska sjuksköterskans perspektiv på införandet av buprenorfin som depotinjektion i LARO. Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor med erfarenhet av depotinjektioner buprenorfin i LARO. Resultat: Införandet av depotinjektioner innebar ett fokusskifte i behandling och omvårdnad med bland annat minskad kontroll och ökad tillit mellan sjuksköterska och patient. Behandlingen med depotinjektioner ansågs kunna öppna för ökad egenmakt för patienterna. LARO-enheternas organisatoriska förutsättningar påverkade hur de tagit sig an den nya behandlingsformen. Kunskap och samsyn efterfrågades. Slutsats: Depotinjektioner buprenorfin kan öppna upp för nya sätt att främja egenmakt i LARO. Det finns ett behov av forskning på området. / Background: Opioid substitution treatment in Sweden is strictly regulated. Medications like Buprenorphine are taken daily supervised by a nurse during the initial three months and thereafter until the patient is assessed to be trusted with self-administration. Prolonged-release injectable Buprenorphine has beenavailable since 2018 for weekly or monthly use. This has implications for nursing care and practices. Purpose: To explore the nurse’s perspective on introducing prolonged-release injectable buprenorphine in opioid substitution treatment. Method: Twelve semi-structured interviews were conducted with nurses experienced in treatment with prolonged-release injectable buprenorphine. Results: The introduction of injection treatment entailed a shift in focus regarding restrains, trust and patient empowerment. The care units’ approaches to the new treatment differed and was influenced by organisational conditions. Nurses requested more knowledge and consensus about the new treatment. Conclusion:Prolonged-release injectable formulations may enable new approaches to patientempowerment in opioid substitution treatment. Research in this field is required.

Alla människor har rätt till en lika vård men studier visar att personer med substansbrukssyndrom befinner sig i en utsatt position i mötet med vården. Substansbruk definieras enligt världsorganisationen WHO som ett sjukdomstillstånd. 275 miljoner människor beskrivs ha ett substansbruk, varav 36 miljoner av dessa människor har ett substansbrukssyndrom. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om hur personer med substansbrukssyndrom upplever bemötandet och stigmatisering i vården. Metoden som valdes var en systematisk litteraturöversikt av studier med kvalitativ metod med metasyntes som analysmetod. Databaserna PubMed och PsycInfo användes. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 16 artiklar. Resultatet av metasyntesen resulterade i tre slutteman:  Att bli särbehandlad och dömd. Att bli ignorerad och misstrodd. Att bli behandlad som en människa och uppleva att man får den vård man är i behov av. Resultatet visade att personer med substansbrukssyndrom upplever både ett negativt och ett positivt bemötande av vården. I resultatet framkom det en upplevd stigmatisering och en känsla av att bli misstrodd av vården, medan andra delar av resultatet visade att patientgruppen erhöll ett tillitsfullt bemötande och blev sedd som en människa bakom sin diagnos. Slutsatserna tyder på vikten av en personcentrerad vård och att ett individuellt bemötande kan vara grunden för att skapa en god vårdrelation för att förbättra vården för patienter med substansbrukssyndrom. Denna studie kan bidra till en ökad förståelse och kunskap om hur personer med substansbrukssyndrom upplever att de blir bemötta av vården. Studien kan få en betydelse för vårdpersonal, men också för patienter och anhöriga, genom att vården kan uppnå ett förbättrat förhållningssätt till denna patientgrupp.