Bakgrund: Våld i nära relation är ett brott mot mänskliga rättigheter och ettsamhällsproblem världen över. Våldet får negativa konsekvenser för den utsattaindividen och familjen. En stor andel patienter söker vård utan att utsattheten för vålduppdagas, vilket innebär ett lidande för patienten samt en belastning för samhället.Sjuksköterskan har en unik möjlighet att upptäcka våld i nära relation och förmedlastöd. Personcentrerad vård bygger på ett partnerskap mellan sjuksköterska och patient,där tillit kan hjälpa patienten att berätta om sina erfarenheter och känslor. Syfte: Syftetvar att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av möten med våldsutsatta patienter.Metod: Denna studie har genomförts som en systematisk litteraturöversikt medinduktiv ansats. Resultat: Resultatet utgjordes av 19 vetenskapliga artiklar somsammanfattades i kategorierna; Sjuksköterskans erfarenheter av att identifieravåldsutsatthet, Sjuksköterskans erfarenheter i mötet med våldsutsatta patienter,Organisatoriska faktorer som påverkar mötet med våldsutsatta patienter. Slutsats: Detvar svårt för sjuksköterskan att fråga om våldsutsatthet då det är ett känsligt ochkomplext ämne som frambringade starka känslor och rädslor. Viktiga faktorer somframkom var utbildning och erfarenhet för sjuksköterskor som arbetar med våld i närarelation. Organisatoriska förutsättningar lyftes som essentiellt, och att applicerapersoncentrerad vård tycktes vara en förutsättning för att öppna upp för samtal.

Bakgrund: Ett återhämtningsinriktat arbetssätt inom psykiatrisk vård möjliggör en vård som utgår ifrån patientens individuella behov och förmågor. Återhämtning ur ett individuellt perspektiv handlar om att som person kunna leva ett värdigt och gott liv utifrån de behov och önskningar man själv har. Narrativet utgår ifrån personens egna upplevelser och tankar kring vad som är viktigt för just hen.  Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva nyckelpersoners erfarenheter av att stödja införandet av ett återhämtningsinriktat arbetssätt inom psykiatrisk vård.  Metod: Åtta informanter vid införandet verksamma inom öppen- och slutenvård samt kommunal verksamhet och rättspsykiatrin intervjuades utifrån semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen utmynnade i fyra huvudkategorier: Att sätta patienten i fokus verkar som bränsle för att fortsätta arbetet, Att ledningens stöd och uthållighet krävs, Att facilitatorn hjälper en att lyfta blicken och komma framåt och Att rollen som nyckelperson upplevs meningsfull men kräver mod då den innebär att möta både motstånd och medvind i arbetsgruppen. Analysen resulterade i temat: Ett vårdande som slår rot i kroppen men kräver mod och organisatoriskt stöd för att i strukturerad form gro inom verksamheten.  Slutsats: Införandet av ett återhämtningsinriktat arbetssätt möjliggör en bättre psykiatrisk vård och ett vårdande som sätter sig i kroppen, vilket motiverar och stärker nyckelpersonerna i rollen att stödja införandet. Införandet förutsätter dock ledningens stöd för att slå rot vilket lyfts som en central, kritisk och återkommande faktor.

Bakgrund och problemformulering Mångkulturella samhällen ställer krav på kulturell omvårdnad och utrikes födda drabbas oftare av psykisk ohälsa än inrikes födda. För att vårda på lika villkor och svara an mot ett mångkulturellt samhälle behöver sjuksköterskor förstå och bli medveten om hur det är att vårda patienter med psykisk ohälsa ur ett kulturellt perspektiv. De behöver också kunna hitta lösningar och vara flexibla för att överbrygga språkliga barriärer. Syftet: Att beskriva sjuksköterskors levda erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa från en annan kultur. Metod: Kvalitativ design som genomförts med intervjuer av tio specialist- och grundutbildade sjuksköterskor från kommunal hälso- och sjukvård och regional psykiatrisk öppenvård. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom nio subkategorier och tre huvudkategorier. Huvudkategorierna är: Att underlätta kommunikation, strävan efter att försöka förstå och begreppsförvirring. Sjuksköterskor upplever att det är svårare att vårda en patient som inte har svenska som modersmål och hanterar svårigheten genom att på olika sätt underlätta kommunikation. När sjuksköterskor och patienter inte talar samma språk försöker sjuksköterskor förstå genom anpassning och engagemang i såväl kommunikation som i vårdrelationen och med hänsyn till patientens sjukdomsuppfattning av psykisk ohälsa. Sjuksköterskor upplever att kultur är ett komplext begrepp och resultatet visar att det råder en begreppsförvirring kring begreppet kultur. Slutsatser: Språk- och kulturella barriärer försvårar psykiatriskt vårdandet när patienter inte delar språk och kultur med vårdgivaren. Vårdrelationen är avgörande för kommunikationen. Psykisk ohälsa kan uttryckas olika beroende på kulturell bakgrund. Kultur är ett svårfångat begrepp och det finns därmed en risk att sjuksköterskor väljer att inte utforska kulturella faktorer i vårdandet. Sjuksköterskor har varierad grad av kulturell medvetenhet och i föreliggande studie, liksom i tidigare studier, önskas mer utbildning om kulturell vård.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kommer dagligen i kontakt med suicidnära patienter och är delaktiga i det suicidpreventiva arbetet. Studier beskriver att sjuksköterskor kan använda sig av sin kunskap, erfarenhet och intuition för att upptäcka att en patient är suicidal. Suicidavsikt kan kommuniceras icke verbalt genom subtila tecken, som kan uppfattas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den icke verbala kommunikationen inför ett suicid, för att öka medvetenheten om och förståelsen av detta fenomen vid suicidprevention. Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk hermeneutisk ansats har använts. Sju sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård intervjuades om sina erfarenheter av det studerade fenomenet, där intervjumetoden var narrativ och ostrukturerad till sin form. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av fenomenet presenteras i sex teman: Att se en förändring hos patienten, Att uppleva patienten som svårtolkad, Att känna patientens existentiella ångest, Att förstå patienten utifrån en helhetssyn, Att se patienten få insikt samt Att uppfatta att patienten gör ett avslut. I den tolkade helhetsförståelsen ger teorier om suicid en djupare förståelse för fenomenet som beskrivs i temana. Konklusion: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kan uppfatta och tolka icke verbala budskap från patienter som är suicidnära och de kan använda denna kunskap som ett komplement till en suicidbedömning.

I dagens samhälle bemöts patienter med psykisk ohälsa och beroende-problematik inom psykiatriskvård inte alltid med respekt. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik inom psykaitrisk vård. Tio sjuksköterskor inom sluten-och öppenpsykaitrisk vård deltog. Data samlades in genom narrativa intervjuer. Materialet analyserades med hjälp avkvalitativ innehållsanalys. Sjuksköterskorna beskrev hinder och möjligheter i bemötandet av personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik. Hinderför ett gott bemötande var krävande patienter, osäkerhet och brister i verksamheten. Möjligheter för ett gott bemötande var relationsarbete och trygghet. Sjuksköterskorna upplevde att det var en svår patientgrupp att möta samtidigt som mycket kunskap saknades angående beroendeproblematik. Sjuksköterskorna kunde känna sig psykiskt påverkade av arbetet och en stor osäkerhet fanns gällande bedömningar och omvårdnad. Trots svårigheterna att möta patienter med beroendeproblematik beskrevs arbetet som intressant, utmanande och ett privilegium. Trygghet beskrevs öka med erfarenhet och med bra samarbete och stöd från kollegorna. Om inte sjuksköterskors kunskap angående beroendeproblematik tillgodoses och ökas finns en risk för allvarliga brister inom den psykiatriska vården.

Introduktion: Sjuksköterskor inom somatisk vård möter och vårdar vid ett antal tillfällen per år patienter med diagnosen anorexia nervosa. Anorexia nervosa är en allvarlig sjukdom med hög dödlighet. Diagnosen påverkar både patientens somatiska och psykiatriska status. Patienter med diagnosen anorexia nervosa beskriver ett omvårdnadsbehov ur både ett somatiskt- och psykiatriskt omvårdnadsperspektiv. En framgångsrik allians är viktig för att vård och behandling ska kunna uppnås och upprätthållas. Sjuksköterskor inom somatisk vård upplever flera utmaningar i mötet med patientgruppen, däribland fördjupad förståelse för sjukdomens komplexitet. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom somatisk vård upplever omvårdnaden i förhållande till patienter med diagnosen anorexia nervosa. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats samt ett induktivt förhållningssätt. Studien bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en somatisk vårdavdelning. Tematisk analys användes för analys av intervjuerna. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre övergripande teman: Sjuksköterskan och anorexi, Komplex somatisk omvårdnad samt Ropet efter psykiatrin. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter som starka känslor, bristande vårdstruktur och otillräcklig kunskap om diagnosen anorexia nervosa i omvårdnadsarbetet med patientgruppen. Sjuksköterskorna önskade handledning och utbildning om sjukdomens komplexitet samt ett förbättrat samarbete mellan somatiken och psykiatrin. Slutsats: Sjuksköterskor inom somatisk vård upplevde flera svårigheter i mötet med patienter med diagnosen anorexia nervosa. Brist på tid, omvårdnadsstruktur och fördjupad kunskap om sjukdomen upplevdes försvåra möjligheterna till god kommunikation och allians med patientgruppen. Stöd, kunskap och ett välfungerande samarbete med psykiatrin ansågs kunna förbättra och utveckla omvårdnadsarbetet på den somatiska avdelningen för patienter med diagnosen anorexia nervosa. / Introduction: Nurses working in an acute medical care setting sometimes participate in the treatment of patients diagnosed with anorexia nervosa. Anorexia nervosa is a serious disease with a high mortality-rate. The disease affects the body as well as the mind. Patients diagnosed with anorexia nervosa describe nurses' lack of knowledge about the diagnosis. Nurses in medical care settings describe several challenges in the nursing process involving patients diagnosed with anorexia nervosa. Purpose: To examine the experiences of nurses working in an acute medical care setting when treating and nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews were conducted with eight nurses working in an acute medical care setting. The text material was analyzed with thematic analysis. Results: The nurses experienced strong feelings when nursing patients diagnosed with anorexia nervosa. The nurses described unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. A well-established cooperation with the psychiatric unit as well as improved knowledge about the diagnosis were described as requirements in order to offer the patients advanced nursing. Conclusion: Nurses in a medical care unit experienced several challenges when nursing patients with anorexia nervosa. The nurses described a constant lack of time, unclear treatment structures and insufficient knowledge about the diagnosis. Tutorials, education and cooperation with the psychiatric unit could support nurses in medical health units to improve in order to understand the complex needs of patients diagnosed with anorexia nervosa.

Bakgrund. Psykiatrisk slutenvård lider brist på kompetens och väl utnyttjade resurser för att möta patienternas komplexa behov. Specialistsjuksköterskor inom vårdformen sysslar huvudsakligen med grundläggande psykiatrisk omvårdnad. Deras breda kompetens underskattas och osynliggörs när slutenvården saknar omvårdnadsfokus. Forskning påvisar behov att tydliggöra specialistkompetensens betydelse inom psykiatrisk slutenvård, eftersom ökad förståelse inom området kan medföra bättre vård för patienten. Design. En kvalitativ design med fenomenografisk ansats användes. Metod. Fjorton semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor verksamma i patientnära omvårdnadsarbete inom psykiatrisk slutenvård vid tre psykiatriska kliniker i norra Sverige genomfördes under tiden november 2015 – januari 2016. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med kvalitativ analys. Resultat. Specialistsjuksköterskans kompetens möjliggör personcentrerad psykiatrisk omvårdnad och är betydelsefull för kunskapsspridning i personalgruppen. Betydelsen kan ökas genom att utrymme för mer patientnära arbete och utvecklingsarbete ges. Specialistkompetensen inom slutenvården behöver synliggöras och omvårdnad framhävas som behandlingsalternativ. Åtgärder för att öka specialistkompetensens betydelse kan påverka den psykiatriska slutenvårdens kvalitet och den enskilde patientens vård positivt. Slutsats. Specialistsjuksköterskans kompetens är betydelsefull för omvårdnadsarbetet inom psykiatrisk slutenvård, men får inte alltid nödvändigt utrymme för att möjliggöra vård av högsta kvalitet. Resultatet kan bidra till ökad förståelse för vikten av att framhäva specialistsjuksköterskans position, så att fler lockas att stanna kvar inom slutenvården och för att specialistkompetensen ska komma de patienter som är i störst behov av den till gagn. / The specialist nurse’s competence within the psychiatric inpatient care - An important resource that needs more space Aim. To illuminate the specialist nurse’s perception of significance of the own competence within the psychiatric inpatient care. Background. There is shortage of competence and well utilized resources to meet the patients’ needs within the psychiatric inpatient care. The competence of specialist nurses is underestimated and obscured as there is an absence of nursing focus. Clarifying the significance of the specialist competence could imply better care. Design. A qualitative design with a phenomenographic approach. Method. Fourteen semi-structured interviews with specialist nurses in patient-oriented inpatient nursing at three psychiatric clinics in north Sweden were conducted during November 2015-January 2016. The interviews were analysed by using a qualitative analysis. Result. The specialist nurse’s competence enables a person-centred psychiatric nursing and shares knowledge within the team. Enabling more patient-oriented and development related work could increase the significance of specialist competence. The specialist competence needs to be visualized and nursing highlighted as a treatment alternative. Increasing the significance of the specialist competence could affect the quality of care and influence the patient’s care positively. Conclusion. The specialist nurse’s competence is important within the inpatient care but needs more space to enable high quality care. The result demonstrates the significance to stress the specialist nurse’s position within psychiatric inpatient care. This could attract specialist nurses to stay within inpatient care and enable the competence to come to use for the patients who needs it the most.

Bakgrund: Flera studier har visat att personer med bipolär sjukdom har en sämre livskvalitet jämfört med övriga befolkningen. Som sjuksköterska inom psykiatrisk vård är det viktigt att ha kunskap om sjukdomen för att ge bästa möjliga behandling med mål att stabilisera symtom, förebygga återfall och främja livskvalitet. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans uppfattning beskriva vilka omvårdnadsinsatser som främjar livskvalitet vid bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ innehållsanalys som baserades på åtta semistrukturerade intervjuer. Resultat: Resultatet visade tre huvudteman: Kunskap om sjukdomen: betydelsen av att både patient och anhöriga fick kunskap om sjukdomen; Trygghet och kontinuitet i vården: veta var och till vem man vänder sig i vården hade stor betydelse samt Personcentrerad vård: att bli sedd och bemött som en unik person. Slutsats: Patientutbildning där man tar upp vikten av regelbundna levnadsvanor, att undvika stress samt att bli medveten om sina tidiga tecken kan hjälpa att stabilisera symtom och förebygga återfall. / Background: Several studies have shown that persons with bipolar disorder have a poorer quality of life compared to the rest of the population. As a nurse in psychiatric care it is important to have knowledge about the disease in order to provide the best possible treatment with the goal to stabilize symptoms, prevent relapse and promote quality of life. Objective: Based on the nurse's perception, describe the nursing interventions promoting quality of life in bipolar disorder. Method: A qualitative content analysis based on eight semi-structured interviews. Results: The results showed three main themes: Knowledge about the disease: the importance of that both the patient and family members gain knowledge about the disease; Safety and continuity of care: knowing where and who to contact in care was of great importance and Person-centered care: be seen and treated as a unique person. Conclusion: Patient education which highlights the importance of regular habits, to avoid stress and to become aware of early signs can help stabilize symptoms and prevent relapse.

Bakgrund: Andlighet kan definieras som ett mångdimensionellt begrepp och inom vårdvetenskapen ses människan som en helhet av kropp, själ och ande. Tidigare forskning visar på att patienterna ser den andliga dimensionen som viktig för dem och att de gärna själva vill bli tillfrågade om andliga behov av vårdpersonal. En personcentrerad vård ställer krav på att ta hänsyn till patientens kultur och livsåskådning, då man som vårdare söker diagnosticera och hjälpa patienten på bästa sätt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors föreställningar om andlighet och deras erfarenheter kring bemötande av patienters andlighet inom den psykiatriska vården. Metod: Sex sjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av arbete inom psykiatrisk vård deltog i studien genom enskilda, semistrukturerade intervjuer. Materialet bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Tre kategorier framkom i analysarbetet: Beskrivning av andlighet som fenomen; Andlighetens påverkan på den psykiska hälsan; Bemötande av patienternas uttryck för andlighet. Kategorierna utmynnade i tio subkategorier. Diskussion: Resultatet har diskuterats främst med Jean Watsons teori om mänsklig omsorg som reflexionsinstrument, vilken har lyft fram självkännedom och intentionalitet som viktiga faktorer i mötet med patienters andlighet. Sjuksköterskor beskriver andlighet på olika sätt, men med flertalet gemensamma faktorer och kan se andlighet som en hälsoresurs, men även som något som kan skada den psykiska hälsan om andligheten är skev. Sjuksköterskan tillgodoser i möjligaste mån praktiska önskemål från patienten gällande andlighet, men initierar inte själv samtal om andlighet och tar inte upp frågan i inskrivningssamtalet. Okunskap samt rädsla att skada patienten ligger till grund för detta. Utbildning kring andlighet och hälsa kan vägleda sjuksköterskan i mötet med patienters andlighet samt i utvecklingen av en personcentrerad vård. / Background: Spirituality can be defined as a multidimensional concept and in nursing science the human is seen as a unity of body, soul and spirit. Previous research shows that that patient in the psychiatric care considers the spiritual dimension to be of importance to them, and that they would like to be asked about spiritual needs by mental health care staff. A person-centered care demands taking into consideration the culture and view of life of the patient, when seeking to diagnose and help the patient in the best possible way. Aim: To describe nurse’s perceptions of spirituality and their experiences of meeting patients spirituality in the mental health care. Method: Six nurses with experience from psychiatric care for at least one year participated in the study through separate, semi structured interviews. A qualitative content analysis with an inductive approach was chosen as method for analysis. Result: Three categories were identified in the analysis: Description of spirituality as a phenomenon; The impact of spirituality on the mental health; Personal treatment of the patient’s expressions for spirituality. Ten subcategories followed.  Discussion: The result has been discussed mainly with Jean Watsons theory for human care as a reflective instrument, which emphazised self-knowledge and intentionality as important factors in meeting with patients spirituality. Nurses in the psychiatric care describes spirituality in different ways, but with many common factors, they can see spirituality as a resource of health, but also as something that can damage the mental health, if the spirituality is askew. The nurse helps the patients with practical issues considering spirituality, but does not initiate conversations about spirituality and does not bring up the question in the patient enrollment interview. Lack of knowledge and fear of hurting the patient are reasons for this. Education about spirituality and health can guide the nurse in their meeting with the patients spirituality and in the development of a person-centered care.

Bakgrund: Fastspänning i en bältessäng är relativt vanligt förekommande i Sverige och flera andra länder inom den slutna psykiatriska vården. Forskning kring sjuksköterskors upplevelse om fastspänning visar på att det dels uppfattas som någonting etiskt svårt, samtidigt anses fastspänning vara någonting nödvändigt ur en säkerhetsaspekt.  Lite är känt forskningsmässigt kring vad som är patienters upplevelser av fastspänning, och kring det som är känt saknas det aktuell litteraturöversikt. Syfte: Syftet med föreliggande uppsats var att beskriva patienters upplevelser kring tvångsåtgärden fastspänning inom den slutna psykiatriska vården. Metod: Denna uppsats är en systematisk litteraturöversikt som bygger på en sammanställning av nio kvalitativa artiklar. Dataanalysen genomfördes enligt Evans tolkande dataanalysmetod. Resultat: Tre teman framkom kring upplevelsen av fastspänning, dessa var: innan fastspänning, under fastspänning och efter fastspänning. Tio subteman framkom: Patienters upplevelse av en bristande och provokativ vård, patienters önskan av vård när den upplevs bristande och provokativ, maktlöshet och rädsla, känslan av att vara totalt utlämnad och försvarslös, en förlorad verklighetsuppfattning, fastspänning som någonting säkert och tryggt, patienters upplevelse av personalens bemötande, patienters synpunkter på personalens bemötande, patienters behov av att få delge sin uppfattning samt skapa möjlighet till förståelse och negativa konsekvenser av fastspänning. Resultatets teman och subteman ledde fram till en sammantagen syntetisering i form av: Patienters utsatthet skapar längtan efter en vårdande kommunikation. Slutsats: Fastspänning är i de flesta fall en mycket negativ upplevelse för patienter. Patienters upplevelser av fastspänning kan dock förbättras om sjuksköterskan innan, under och efter fastspänning har en vårdande kommunikation gentemot patienter. / Background: Mechanical restraint is relatively common in Sweden and several other countries within the psychiatric inpatient care. Research on nurses' experience of restraining shows that it’s perceived as something ethically difficult. Mechanical restraints is also considered to be something necessary in terms of safety. Little is known scientifically about what the patient’s experiences of mechanical restraints are, and there’s no current literature review. Aim: The purpose of the present study was to describe patients’ experiences of the coercive measure mechanical restraint in psychiatric inpatient care. Method: A systematic review of literature based on a compilation of nine qualitative articles. The data analysis was carried out according to Evans interpretive data analysis method. Results: Three main themes emerged in the experience of restraints, which were: before restraint, during restraint and after restraint. Ten subthemes emerged: Patients' experience of a lacking and provocative care, patients' needs in the experience of a lacking and provocative care, powerlessness and fear, the feeling of being totally extradited and defenseless, a lost sense of reality, restraint as something safe and secure, patients' perception of the staff's treatment, patients' thoughts on the staff's treatment, patients' need to share their thoughts and create opportunities for being understood and negative consequences of restraint. The themes and sub-themes led to a total synthesis in the form of: The exposed patients' longing for a caring communication. Conclusion: Restraint is in most cases a very negative experience for patients. Patients' experience of restraint can, however, be improved if the nurse before, during and after restraint provides a caring communication with patients.