No description available.

No description available.

No description available.

För att göra bedömningen av rätt till sjukpenning ”mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rätts­säker” gav regeringen till Socialstyrelsen och Försäkringskassan i uppdrag att ta fram ett försäk­rings­­medicinskt besluts­stöd. Beslutsstödet är tänkt att fungera som vägledning för de frågor som såväl Försäkringskassans handläggare som sjukskrivande läkare ställs inför i samband med sjuk­skrivningar. Det försäkringsmedicinska beslutsstödet har fått genomslag i tillämpningen både vid Försäk­rings­­kassans ärende­handläggning och vid domstolarnas rättsskipning. Beslutsstödet ges därför en betydande norm­erande verkan. Detta trots att forskning visat att det försäkrings­medicinska beslutsstödet strider mot den rättsliga regleringen. Ur ett traditionellt, monocentriskt, sätt att se på rätten är tillämpningen av det försäkrings­medicinska beslutsstödet problematiskt för rättens legalitet. Den polycentriska rättssynen leder till en ökad tolerans för rättens bristande legalitet och istället blir frågan om rättens legitimitet central. Uppsatsens syfte är att synliggöra spänningsfältet mellan en monocentrisk och en poly­centrisk rättssyn och därigenom belysa de konsek­venser tillämpningen av det försäkrings­medicinska beslutsstödet får för rättens legalitet och legitimitet. Uppsatsen visar att det försäkringsmedicinska beslutsstödet strider mot den rättsliga regleringen på framförallt tre punkter: Att objektiva fynd eftersträvas, att kriterierna för allvarlig sjukdom inte överensstämmer med den rättsliga regleringen och motiven samt att den individuella bedömningen blir ett undantag. I uppsatsen konstateras även att det försäkringsmedicinska beslutsstödet har följande legalitets- och rättssäkerhetsproblem: Det försäkringsmedicinska beslutsstödet är ingen rätts­källa i traditionell mening, beslutsstödet strider mot den rättsliga regleringen samt att besluts­stödet tillämpas före lag av såväl Försäkringskassan som domstolarna. Olika former av legitimitet kan urskönjas. I uppsatsen används normativ legitimitet för att undersöka lagstiftningsprocessen, medan ett modifierat de facto-legitimitetsbegrepp används för att titta på beslutsprocessen. Det försäkringsmedicinska beslutsstödet är inte normativt legitimt och när domstolarna fäster avgörande betydelse vid det verkar det avlegitimerande för rättssystemet. Att rätten är pluralistisk är en ofrånkomlig egenskap. Det är inte möjligt att skapa ett helt koherent system. Trots att det inte är möjligt att nå hela vägen ska det finnas en ständig strävan efter att skapa ett koherent system. Domstolarnas roll har traditionellt sett varit att skapa enhetlighet i systemet. För att rättssystemet ska ha erforderlig legitimitet måste domstolarna återerövra sin roll som legitimitets­skapare. Domstolarna måste, för att verka legitimitets­skapande, tillämpa den judiciella rätts­använd­ningen.

<p>This thesis discusses the validity of the Capital Protection Rules under the new Companies Act.</p><p>The areas of particular interest and cause for debate focus on the advantages and disadvantages for creditors under the laws regarding minimum capital requirements, capital distributions, stock acquisitions, stock minimization, loan restrictions and forced liquidation.</p><p>How could creditors receive better protection?</p><p>What changes would have to be made to the Capital Protection Rules to provide better protection and what would be the consequences of these changes to the shareholders, the government and the creditors.</p><p>Could or should we model the Norwegian or American Judicial system in this situation?</p><p>Included is an in depth report on the Swedish Capital Protection Rules outlining what they are, what they entail and what the reasoning was behind them. Also included are the EU equivalents and Norwegian and American Capital Protection Rules.</p> / <p>I uppsatsen företas en ändamålsprövning av kapitalskyddsreglerna i nya aktiebolagslagen</p><p>De problem som analyseras är främst:</p><p>• Vilka fördelar respektive nackdelar för borgenärerna medför de regler som rör minimikapitalet, vinstutdelning, förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet, låneförbudet samt tvångslikvidation?</p><p>• Hur skulle reglerna kunna ändras för att ge borgenärerna ett bättre skydd?</p><p>• Vilka skulle konsekvenserna för borgenärerna, aktieägarna och staten kunna bli om kapitalskyddsreglerna ändrades för att ge borgenärerna ett bättre skydd?</p><p>• Samt finns det regler i den norska eller amerikanska rättsordningen som skulle kunna tjäna som förebilder vid en ändring av de svenska kapitalskyddsreglerna?</p><p>Uppsatsens innehåller bl.a. en grundläggande redogörelse av de svenska kapitalskyddsreglerna, vilka de är, hur de ser ut och motiven bakom reglerna. Vidare redogörs även för hur den EG-rättsliga regleringen på området ser ut samt för hur norsk och amerikansk kapitalskyddslagstiftning är uppbyggd.</p>

This thesis discusses the validity of the Capital Protection Rules under the new Companies Act. The areas of particular interest and cause for debate focus on the advantages and disadvantages for creditors under the laws regarding minimum capital requirements, capital distributions, stock acquisitions, stock minimization, loan restrictions and forced liquidation. How could creditors receive better protection? What changes would have to be made to the Capital Protection Rules to provide better protection and what would be the consequences of these changes to the shareholders, the government and the creditors. Could or should we model the Norwegian or American Judicial system in this situation? Included is an in depth report on the Swedish Capital Protection Rules outlining what they are, what they entail and what the reasoning was behind them. Also included are the EU equivalents and Norwegian and American Capital Protection Rules. / I uppsatsen företas en ändamålsprövning av kapitalskyddsreglerna i nya aktiebolagslagen De problem som analyseras är främst: • Vilka fördelar respektive nackdelar för borgenärerna medför de regler som rör minimikapitalet, vinstutdelning, förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet, låneförbudet samt tvångslikvidation? • Hur skulle reglerna kunna ändras för att ge borgenärerna ett bättre skydd? • Vilka skulle konsekvenserna för borgenärerna, aktieägarna och staten kunna bli om kapitalskyddsreglerna ändrades för att ge borgenärerna ett bättre skydd? • Samt finns det regler i den norska eller amerikanska rättsordningen som skulle kunna tjäna som förebilder vid en ändring av de svenska kapitalskyddsreglerna? Uppsatsens innehåller bl.a. en grundläggande redogörelse av de svenska kapitalskyddsreglerna, vilka de är, hur de ser ut och motiven bakom reglerna. Vidare redogörs även för hur den EG-rättsliga regleringen på området ser ut samt för hur norsk och amerikansk kapitalskyddslagstiftning är uppbyggd.

According to the Principle of Formal Justice like cases must be treated alike, and different cases must be treated differently. This principle is derived from the Aristotelian concept of distributive justice. Aristotle held that ‘All men agree that what is just in distribution should be according to merit of some sort, but not all men agree as to what that merit should be’. The classical concept of illegal discrimination, in Community law referred to as direct discrimination, seeks to decide what these merits must not be. This is done by declaring disparate treatment on certain grounds, in certain circumstances, illegal. It is argued in this paper that exceptions to this principle are made through acknowledging that discriminations on prohibited grounds are sometimes justified, and that this should be called justified direct discrimination. It is submitted that it is only obscuring to the concept to suggest otherwise, since the concept of discrimination as such, just as the Principle of Formal Justice, should not be carrying substantive or emotive meanings. The subsequent concept of indirect discrimination aims instead at prohibiting disparate impacts of neutral criteria. There is some ambiguity to this concept, specifically on what it is that amounts to ‘discrimination’ in this context, and how the available defences should be perceived. It is submitted that to pursue clarity, it must be acknowledged that this concept is built on the second element of the Principle of Formal Justice, i.e., that different cases must be treated differently, and that ‘discrimination’ occurs when discriminators omit to do so, causing disparate impacts statistically connected to prohibited grounds of discrimination. A justification defence, if successful, should in such circumstances prompt courts to hold that there has been discrimination, but that it is justified. It is further argued that the concept of positive action is a formal concept through which disparate treatment is required on specific grounds, i.e., that the legislature in this case indeed recognises some ‘merits’ according to which distribution is ‘just’ (according to the legislature). Unlike direct and indirect discrimination, positive action is necessarily a one-way vessel, designed to promote preference for individuals belonging to a certain class of people identified by the positive action norm. The author concludes that all these concepts are built upon a formal structure taken from the Principle of Formal Justice, and that the acknowledgment of this fact can contribute to clarity in anti-discrimination law.

Allmänna rättsprinciper i HD och HFD:s praxis har analyserats i syfte att ta reda på vilken typ av normer de allmänna rättsprinciperna är och vilken plats de har i svensk rätt. Resultatet har jämförts med förklaringsmodeller från Aarnio, Dworkin, Tuori och Zahle avseende principers ursprung och egenskaper. Detta har visat att de rör sig om en väldigt heterogen grupp både vad gäller ursprung, egenskaper och tillämpning. På grund av detta säger det inte särskilt mycket om en norm att den klassificeras som en allmän rättsprincip. De gemensamma drag som dock går att se är att många av principerna är mycket gamla och befästs mer och mer och fått en allt viktigare roll ju längre tiden går.

Denna avhandling utgör ett rättsvetenskapligt bidrag till historievetenskapens källkritik. Det handlar om att sätta fokus på vad som händer med förståelsen av det förflutna, när historieskrivningen hamnar i händerna på juristen och dennes juridiska metod, med andra ord, när en av dessa självskolade historiker, juristen, lämnar en avgränsad juridik för att ta sig an en i tiden, eller rummet, främmande juridik, som juristen rent faktiskt inte har studerat, i egenskap av just i tiden, och rummet, främmande, och, som man har anledning att misstänka, läses med ögon, inskolade i en av tid och rum avgränsad, och därmed betingad, juridik. Därmed aktualiseras ett juridiskt korrekt förvridningsmoment, vilket på ett principiellt plan måste ske utan hänsyn till den berörda ickejuridiska kunskapsarten, exempelvis historievetenskapen. En sådan historieskrivning väcker självklara frågor om tendens, men inte hos källan, utan hos juristen, i egenskap av självskolad historiker. När den skolade historikern därför har att förhålla sig källkritiskt till den historiskt självskolade historikerns juridiska historieskrivning, saknar han ofta källkritiskt språk för detta. Avhandlingen föreslår bruket av ordet självkritik, för att sätta namn på tendenskritiken av den oskolade och självutnämnde historikern. Det är i detta avseende, som avhandlingen utgör ett bidrag till historievetenskapens källkritik. Det rättsvetenskapliga bidraget till historievetenskapens källkritik förmedlar även en förståelse av relationen mellan juridisk och humanistisk kunskap. Den fråga som avhandlingen har måst ställa sig är, i vad mån rättshistoria kan sägas utgöra en enhetlig disciplin, givet de instanser som de facto företräds av dagens rättshistoriker. Den skillnad som utåt sett anmäler sig mellan historikerns och juristens rättshistoria måste därmed granskas, för att utröna i vad mån, om alls, det föreligger förutsättningar för ett meningsfullt vetenskapligt samtal dem emellan. Avhandlingen föreslår att juridisk och historisk rättshistoria, utåt sett sammanförda inom ämnet rättshistoria, utgår från skilda vetenskapssyner, metoder och källkritiker, varför de bör betraktas som skilda kunskapsarter samt utgåendes skilda vetenskapliga grunder.

John Finnis is one of the seminal contemporary jurisprudential thinkers working within the natural law tradition. His Natural Law and Natural Rights, first published in 1980, has had a significant impact and stands as a centerpiece of modern natural law theory. It is at once a work of ethics, political philosophy as well as jurisprudence. The starting point of his theory of natural law con­sists in concepts such as basic human goods, practical reasonableness and the common good. These concepts provide the foundation for his analysis of communities and society as well as the legal system. This thesis sets out to expound on his theory of natural law by exploring Finnis’ understanding of the basic human goods, practical reasonableness and the common good and the way they interact with his ideas of law and justice. Some of the more controversial or contentious aspects of his theory will also be addressed; such as the supposed self-evident nature of the basic goods and their incommensurable status. Some critics allege that his theory is lacking some of the defining characteristics of a natural law theory and that it thus fails as a theory of natural law, while others have claimed that his theory lends itself to the justification of an authoritarian society. Some of these criticisms carry more strength than others and I conclude by granting that Finnis’ theory contains some weaknesses. However, these should not weaken our appreciation of his vision of the good that law can do and the interrelatedness of law and morality.