The purpose of the study is to investigate how four teachers are working with literature by reading aloud and by booktalk. When it comes to reading out loud, i’m curious of how and why the teachers choose to use books for reading aloud and how these books can be connected to the discussions of literature. I also want to find out how the teachers use the discussions of literature and which various discussions of literature that are used in teaching. The study involved four teachers from different schools who worked in third grade. I went about it methodically and chose four educators that I observed and interviewed. I observed four different reading aloud moments and booktalks made by each teacher. During the observations, I assumed four different booktalks, the teaching hearing, the text interpretive booktalk, the culture and norm- oriented booktalk and the informal booktalk (Hultin 2006). I also took from the models Reciprocal Teaching (RT) and Questioning the Author (QtA) (Reichenberg och Emanuelsson 2014). In the survey, I assumed from the socio-cultural perspective that is advocated by Lev Vygotsky, and had a focus on zone of proximal development. The investigation has shown that all four teachers choose books based on what is current in their class, i.e. books that students can connect to their experience and reflect and discuss the plot. Half of the teachers are interested to venture out into the new world of literature, i.e. read aloud new fictions for the students. While the remaining two believes that classical literature are the favorites. The study has also shown that the teachers, most of the time, use the teaching hearing, the text interpretive booktalk and the cultural norms and orientation booktalk to check the students understanding of the text , reflect, discuss and analyze what they hear and to connect with their experiences with the book. The teachers use the Reading class in their teaching, which is based on the models RT and QtA, as help to get the discussion started during the discussion of literature .

The process of generating a phonological code from print is widely described as automatic. This claim is tested in Chapter 1 by assessing whether phonological recoding uses central attention in the context of the Psychological Refractory Period (PRP) paradigm. Task 1 was a tone discrimination task and Task 2 was reading aloud. Nonword letter length and grapheme-phoneme complexity yielded additive effects with SOA in Experiments 1 and 2 suggesting that <em>assembled phonology</em> uses central attention. Neighborhood density (N) yielded additive effects with SOA in Experiments 3 and 4, suggesting that one form of lexical contribution to phonological recoding also uses central attention. Taken together, the results of these experiments are <em>inconsistent</em> with the widespread claim that phonological codes are computed automatically. Chapter 2 begins by reconsidering the utility of ?automaticity? as an explanatory framework. It is argued that automaticity should be replaced by accounts that make more specific claims about how processing unfolds. Experiment 5 yielded underadditivity of long-lag word repetition priming with decreasing SOA, suggesting that an early component of the lexical contribution to phonology does not use central attention. There was no evidence of Task 1 slowing with decreasing SOA in Experiments 6 and 7, suggesting that phonological recoding processes are postponed until central attention becomes available. Theoretical development in this field (and others) will be facilitated by abandoning the idea that skilled performance inevitably means that all the underlying processes are automatic.

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!

Inledning: Högläsning i skolan kopplas ofta till en mysig stund, ibland i samband med fruktstund och till genren skönlitteratur. Eleverna tränas i att lyssna och sitta still men högläsningen kan utebli på grund av lärarnas övriga uppdrag. Tidigare forskning visar att högläsning är viktigt för att öka elevers ordförråd, läsförståelse och motivation. Å andra sidan är motivation en bidragande orsak för att elever ska vilja tillägna sig läsning. Högläsning bidrar till gemensamma upplevelser, är språkutvecklande och möjliggör social samvaro. Högläsning i helklass, där elever högläser för varandra nämns som negativt i forskning. Däremot kan högläsning i grupp vara positivt om läsarna befinner sig på samma nivå eller stöttas av en mer kompetent person. Både forskning och läroplan berör vikten av ett samarbete med vårdnadshavare kring högläsning. Internationella kunskapsmätningar har visat att svenska elever har låg läsförståelse för sakprosatexter men att de läser skönlitteratur. Dock visar senaste PISA-rapporten 2015 att läsförståelsen har ökat och nu ligger över genomsnittet. Läslyftet är en statlig satsning för att utveckla kompetensen i språk-, läs- och skrivdidaktik ute på skolorna. Tillgång till skolbibliotek styrs av skollag och ska bidra till elevers ökade kunskap.Studiens syfte: Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 resonerar om hur högläsning används i svenskämnet. Frågeställningarna berör frågor kring hur högläsningen går till, varför man använder högläsning i undervisningen, om det finns några hinder för högläsning, lärares resonemang om högläsning i hemmet och lärares deltagande i Läslyftet.Metod: Kvalitativ metod är vald med semistrukturerad intervju som verktyg. Sex lärare intervjuades för årskurs 1-3.Resultat: Studiens resultat visar att alla lärare anser högläsningen viktig för elevernas språkutveckling vad gäller ordförråd, läsförståelse, motivation samt möjlighet att varva ned och lära sig att sitta still och lyssna. Genrer som nämns i samband med högläsning är sagor och skönlitteratur men lärarna högläser även mattedilemma och texter/böcker för att undervisa i andra ämnen, men den läsningen ses som högläsning. Lärarna kompletterar högläsningen och arbetar med läsning på flera andra sätt. Högläsning mellan elever används bland annat för att det ska bli naturligt för elever att läsa och diskutera texter i en gemenskap men också för att stämma av läsläxan. Eleverna har bänkbok för att öka ordförrådet och för att träna upp läsflyt och läsförmåga. Däremot är förutsättningarna för just högläsning begränsad, då lärarna upplever att tiden inte räcker till för alla uppdrag och åtagande, eller att det finns plats i schemat. Lärarna försöker stötta upp där stödet saknas hemifrån genom att läsa extra med elever eller genom att låna ut ljudbok. Val av bok anses ibland svårt, då eleverna befinner sig på olika nivåer. Eleverna hinner även tipsa varandra om bra bänkböcker när de är i biblioteket, vilket gör det svårt att hitta och förnya urvalet av högläsningsböcker. Läslyftet upplevs som positivt, men att det kanske ska vara frivilligt då det finns ämneslärare som tycker det är svårt att koppla innehållet till deras ämnen.

Denna studie skrevs i syftet att öka kunskapen om högläsningens funktion i förskoleverksamheten. Detta har undersökts genom en kvalitativ jämförande studie med semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare och sociokulturell teori användes för att analysera empiri. Studiens resultat redovisas i tematiska avdelningar; avslappningsläsning, högläsning som kunskapsutveckling, högläsning som performativ konstart och högläsning som intro till lek. Undersökningen visar att förskollärare dagligen använder högläsning i olika syften men framför allt för att skapa en stund för närhet med barnen, att främja det individuella barnets språkutveckling eller som introduktion till lek. / The studie was written with the purpose to increase the knowledge of what the function of reading aloud is within the pre-school. This has been investigated through an qualitative comparative analysis with semi structured interviews with four pre-school teathers and analysis was made with a sociocultural theory. The study results are reported in thematic departments; relaxations reading, reading aloud as developing knowledges, reading aloud as a performative art form and reading aloud as introduction to play. The survey shows that reading aloud are used daily by pre-school teachers for several purposes. In general it is used to create a moment of closeness with the children to encourage the language of the individual child or as an introduction to play.

Thesis advisor: Curt Dudley-Marling / Federal legislation now requires that all children participate in large-scale, statewide assessments in English in an effort to increase accountability and bolster student achievement (Abedi, Hofstetter, & Lord, 2004; Hass, 2002). Students labeled as "English language learners" (ELLs) consistently score dramatically lower on English language and literacy assessments than their native speaking peers (Au & Raphael, 2000; National Center for Educational Statistics, 2011). Additionally, most mainstream teachers are not adequately prepared to meet the linguistic challenges that ELLs face in classroom settings (Lucas & Villegas, 2011). Reading aloud to bilingual students, specifically using components of a shared reading model (Holdaway, 1979), potentially provides an avenue for meaningful language and literacy development. While a corpus of research exists about reading aloud with English-speaking students, there has been limited research on its use with bilingual students in classroom settings. Drawing on a sociocultural theoretical framework (Gee, 1996; Vygotsky, 1978), the Output Hypothesis of second language acquisition (Swain, 1985), ethnographic perspectives (Heath & Street, 2008), action research (Stringer, 1999) and discourse analysis (Bloome et al., 2008), this qualitative study examined the practice of four pre-service elementary teachers reading aloud English texts (fiction, expository, and poetry) to small groups of bilingual students across four grade levels. The research was conducted to study pre-service teachers' language and literacy teaching practices and pre-service teacher-bilingual student interaction patterns in read aloud contexts to better understand their potential for bilingual student language and literacy learning. Additionally, the study provided beginning teachers with professional development geared towards helping pre-service teachers to meet the unique language and literacy needs of bilingual students. It was found that pre-service teachers consistently strived to develop students' word knowledge and support text comprehension. In doing so, teachers utilized a variety of teaching practices and linguistic patterns of interaction during read alouds which varied across teachers. The argument is made that these various teacher moves and discourse patterns led to qualitatively different types of interactions and affordances for bilingual student learning. Implications for mainstream classroom teachers and teacher education programs are provided. / Thesis (PhD) — Boston College, 2012. / Submitted to: Boston College. Lynch School of Education. / Discipline: Teacher Education, Special Education, Curriculum and Instruction.

Studien handlar om verksamma pedagogers syn på högläsning. Med högläsning avser vi när pedagogen läser högt ur en text, en bok eller ett läromedel. Bakgrunden till studien var att få reda på hur pedagogerna använder sig av högläsning i undervisningen då vi genom egna erfarenheter, från den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) under vår lärarutbildning, upplever den som tidsfördriv. Vi anser att man som pedagog ska kunna motivera alla val man gör gällande all undervisningstid. Vårt intresse för högläsning väcktes under en kurs som vi deltog i som behandlade hur barn lär sig läsa och skriva och en annan kurs som behandlade barn- och ungdomslitteratur.   Syftet med studien var att ta reda på pedagogernas intentioner med att använda högläsning i sin undervisning och vad de grundar sina val på. Det har använts en kvalitativ metod i studien där fem pedagoger verksamma i grundskolan till och med årskurs sex har intervjuats.   Det framkom i resultatet att respondenterna anser att högläsningen fyller en viktig funktion av flera olika orsaker. Dessa var exempelvis att eleverna förvärvar nya kunskaper, deras ordkunskap utvecklas och att det ger eleverna en gemensam upplevelse. Pedagogerna nämnde att högläsningen ska bidra till att eleverna själva skapar sig inre bilder, använder sin fantasi och kreativitet. Vår slutsats av studien innebär att pedagogerna har ett bakomliggande syfte med sin användning av högläsning i undervisningen. Pedagogernas syften är bland annat att bidra till eleverna genom högläsningen skapar ett intresse för olika sorters litteratur. Eleverna ska även känna lust och glädje över att ta del av det skrivna ordet.   Det framkom även i resultatet att pedagogerna gör medvetna val av litteratur och att de inte enbart använder skönlitteratur i högläsningssammanhang utan även andra texter och läromedel. Vidare så grundade pedagogerna sina val på rekommendationer givna av bibliotekarien, kollegor samt egna erfarenheter. / The study is about active pedagogues’ view of reading aloud. With reading aloud we intend the pedagogue reading aloud from a text, a book or other teaching aids. The background to the study was to find out how the pedagogues use reading aloud in the education since by our practice during our teacher training we experience it as a pastime. We consider that as a pedagogue you must be able to justify all the choices you make concerning all the educationtime. Our interest for reading aloud arouse during a course about how children learn to read and write that we participated in and also during another course that handle literature for youth and children.   The purpose of this study was to investigate the intentions of the pedagogues using reading aloud in their education and what they base their choice on. A qualitative method has been used in the study since five pedagogues, working in compulsory-school for children aged seven to thirteen years old, have been interviewed.   The results showed that the participants in the study consider reading aloud serve as a useful purpose for many reasons. These were for example that the pupils acquire new knowledge, their knowledge of words improves and it gives them a common experience. The pedagogues’ stated that reading aloud develops the pupils’ ability to form internal pictures, use their fantasy and creativity. Our conclusion from the study implies that the pedagogues have an underlying aim with their use of reading aloud in the education. The pedagogues’ purpose with using reading aloud is for example to contribute to make the pupils create interest for many kinds of literature. The pupils shall feel inclination and joy over taking part of the written word.   The results also showed that the pedagogues’ in this study make choices of literature that are enlightened and that they not only adopt literary but also adopt other text and textbooks and teaching aids when they read aloud. Furthermore the pedagogues based their choices on recommendations of librarians, colleagues and their own experiences.

The process of generating a phonological code from print is widely described as automatic. This claim is tested in Chapter 1 by assessing whether phonological recoding uses central attention in the context of the Psychological Refractory Period (PRP) paradigm. Task 1 was a tone discrimination task and Task 2 was reading aloud. Nonword letter length and grapheme-phoneme complexity yielded additive effects with SOA in Experiments 1 and 2 suggesting that <em>assembled phonology</em> uses central attention. Neighborhood density (N) yielded additive effects with SOA in Experiments 3 and 4, suggesting that one form of lexical contribution to phonological recoding also uses central attention. Taken together, the results of these experiments are <em>inconsistent</em> with the widespread claim that phonological codes are computed automatically. Chapter 2 begins by reconsidering the utility of ?automaticity? as an explanatory framework. It is argued that automaticity should be replaced by accounts that make more specific claims about how processing unfolds. Experiment 5 yielded underadditivity of long-lag word repetition priming with decreasing SOA, suggesting that an early component of the lexical contribution to phonology does not use central attention. There was no evidence of Task 1 slowing with decreasing SOA in Experiments 6 and 7, suggesting that phonological recoding processes are postponed until central attention becomes available. Theoretical development in this field (and others) will be facilitated by abandoning the idea that skilled performance inevitably means that all the underlying processes are automatic.

Since McClelland and Rumelhart (1981) introduced the concept of interactive activation (IA) to the field of visual word recognition, IA has been adopted by all of the major theoretical models of reading aloud. This widespread adoption of IA has not been met with a close examination of the need for the principle features of this processing approach. In particular, IA assumes feedback from later processing modules to earlier processing modules. Though there exist data that can be explained by such feedback mechanisms, and indeed IA may be an intuitive approach to complex tasks like reading, little effort has been made to explain these same phenomena without feedback. In the present study I apply Occam’s razor to the most successful model of reading aloud (CDP+; Perry, Ziegler, & Zorzi, 2007) and test whether feedback is needed to simulate any of the benchmark phenomena identified by Perry et al. (2007) and Coltheart, Rastle, Perry, Langdon and Ziegler (2001). I find that the data currently do not require any feedback mechanisms in reading aloud, and thus conclude that modelers in reading aloud have been too quick to adopt the principles of IA.

The aim of this study was to investigate whether teachers in the preschool felt that they had theprereqiusites they thought they needed in order to implement reading aloud in such a way that theywanted. And if the conditions could be linked to how the reading aloud occasions were created.Since the study aimed to describe a general situation, a quantitative method was used. The studywas carried out, using a web survey, in which randomly selected teachers in a medium-sizedmunicipality in Sweden were given the opportunity to participate.The result shows that reading aloud is part of the daily routine in preschool, usually occurring atthe same time in the day, for example when the children are resting or when the teachers want togather the children. A clear majority of teachers feel that they have the necessary conditions toimplement reading aloud in the way they wish. Even so, only a few do not feel that there issomething in the preschool everyday that complicates reading aloud. The size of the childgroup is by far the biggest contributor to the teachers feeling that reading aloud is complicated.Lack of time and the environment are two further major factors that most likely are side effects ofthe size of the child group. / Syftet med denna studie var att undersöka om pedagoger ute i förskolans verksamhet kände att dehade de förutsättningar de ansåg sig behöva för att kunna genomföra högläsningen på ett sådant sättsom de önskade. Samt om de förutsättningarna kunde kopplas samman med hurhögläsningstillfällen utformas.Då studien var tänkt att skapa en generell bild användes en kvantitativ metod. Studiengenomfördes då med hjälp av en websurvey, där slumpvis valda pedagoger inom en medelstorkommun i Sverige fick möjligheten att delta.Resultatet visade att högläsningen är en del av den rutinbaserade vardagen på förskolan, då densom oftast förekommer vid samma tillfällen under en dag.En klar majoritet av pedagogerna upplever att de har de förutsättningar som krävs för attgenomföra högläsningen på ett sådant sätt som de önskar. Trots det, så uppgav de flesta pedagogeratt det fanns en eller flera faktorer på förskolan som försvårade deras arbete med högläsning.Barngruppens storlek var i särklass den största bidragande faktorn till att pedagoger ansåg atthögläsningen försvårades. Tidsbrist och miljö var två andra stora faktorer som med stor sannolikhetär en bieffekt av barngruppens storlek.