<p>Problemet med övergödning har länge varit uppmärksammat i Sverige. De åtgärder som har satts in för att minska problemet har inte fungerat tillfredsställande och därför är det extra viktigt att följa upp och utvärdera målet Ingen övergödning. En central del i arbetet med miljömålen är utvärdering och uppföljning, som görs för att bedöma om vi närmar oss de uppsatta miljömålen. I det svenska miljömålsarbetet har så kallade miljöindikatorer fått en betydande roll. De fungerar som ett verktyg för att operationalisera, implementera, följa upp och utvärdera hållbar utveckling. Syftet med studien är att på regional nivå identifiera och analysera vad som styr valet av miljöindikatorer i uppföljningen och utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning samt urskilja om målet är uppföljningsbart. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med två representanter från RUS-projektgrupp och tre personer som samordnar miljömålsuppföljningenute på länen. Den teoretiska ramen i uppsatsen bygger främst på målstyrning, uppföljning och utvärdering, samt på en beskrivning av miljöindikatorer och DPSIR-modellen.</p><p>Resultatet från studien tyder på att det återstår en hel del arbete med att förbättra och utveckla uppföljningen av miljömålen på regional nivå och det kommer förmodligen att ta avsevärd tid innan miljömålet Ingen övergödning kommer att uppnås. Ett återkommande problem i miljömålsarbetet är bristen på tid och resurser för att kunna utföra arbetet och frågan är hur länsstyrelserna ska komma runt problemet med att hitta lämpligt datamaterial. Att hitta ideala indikatorer är också svårt. Många gånger styrs valet av miljöindikator av vilket datamaterial det finns att tillgå. Ytterligare ett problem är hur en samlad bedömning ska kunna göras av miljötillståndet och övergödningens effekter, när det inte går att göra jämförelser mellan länen. Samordningen är en av de viktigaste delarna i uppföljningen av miljömålen och i studien framkom det att den kunde ha fungerat bättre, om de miljömålsansvariga myndigheterna tagit på sig ett uttalat ansvar. Ytterligare studier krävs kring arbetet med att följa upp och utvärdera miljömålen på regional nivå, när alla länsstyrelser har tagit fram indikatorer.</p>

<p>Social networks have increased significantly during the latest decades, but what does the cooperation include and how does the network processes look like? Networks are not specific for communities in the 2000’s or for that matter human organisations, but the ability to build networks and introduce more actors to the organisation have become easier with today’s communication technology. The study is about the Norrköping Municipality membership in the transnational network Sweden Emilia Romagna Network (SERN). It gives an insight into how networking and cooperation can be seen by politicians and officials, based on mission statements and the reason why a municipality choose to participate in transnational networks. The study aims to examine how Norrköping Municipality uses the SERN network and what the network have resulted in since the beginning of the municipality membership in 2005. It is a qualitative study which involves interviews with officials and politicians from the Municipality of Norrköping and textual material from SERN’s strategy documents and policies. The empirical material has been analyzed from the theoretical and methodological traditions Actor-Network Theory and Discourse Theory. The study has shown that the cooperation have given an opportunity to establish contacts with other municipalities and organisations on a regional, national and international level, where members of the network can form European projects together. At the same time, emphasizes the importance of discussing each other’s work and approaches in the design of the network process. The network processes, the dimensions of cooperation and the motivations for cooperation are discussed in the analysis. </p>

Social networks have increased significantly during the latest decades, but what does the cooperation include and how does the network processes look like? Networks are not specific for communities in the 2000’s or for that matter human organisations, but the ability to build networks and introduce more actors to the organisation have become easier with today’s communication technology. The study is about the Norrköping Municipality membership in the transnational network Sweden Emilia Romagna Network (SERN). It gives an insight into how networking and cooperation can be seen by politicians and officials, based on mission statements and the reason why a municipality choose to participate in transnational networks. The study aims to examine how Norrköping Municipality uses the SERN network and what the network have resulted in since the beginning of the municipality membership in 2005. It is a qualitative study which involves interviews with officials and politicians from the Municipality of Norrköping and textual material from SERN’s strategy documents and policies. The empirical material has been analyzed from the theoretical and methodological traditions Actor-Network Theory and Discourse Theory. The study has shown that the cooperation have given an opportunity to establish contacts with other municipalities and organisations on a regional, national and international level, where members of the network can form European projects together. At the same time, emphasizes the importance of discussing each other’s work and approaches in the design of the network process. The network processes, the dimensions of cooperation and the motivations for cooperation are discussed in the analysis.

Problemet med övergödning har länge varit uppmärksammat i Sverige. De åtgärder som har satts in för att minska problemet har inte fungerat tillfredsställande och därför är det extra viktigt att följa upp och utvärdera målet Ingen övergödning. En central del i arbetet med miljömålen är utvärdering och uppföljning, som görs för att bedöma om vi närmar oss de uppsatta miljömålen. I det svenska miljömålsarbetet har så kallade miljöindikatorer fått en betydande roll. De fungerar som ett verktyg för att operationalisera, implementera, följa upp och utvärdera hållbar utveckling. Syftet med studien är att på regional nivå identifiera och analysera vad som styr valet av miljöindikatorer i uppföljningen och utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning samt urskilja om målet är uppföljningsbart. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med två representanter från RUS-projektgrupp och tre personer som samordnar miljömålsuppföljningenute på länen. Den teoretiska ramen i uppsatsen bygger främst på målstyrning, uppföljning och utvärdering, samt på en beskrivning av miljöindikatorer och DPSIR-modellen. Resultatet från studien tyder på att det återstår en hel del arbete med att förbättra och utveckla uppföljningen av miljömålen på regional nivå och det kommer förmodligen att ta avsevärd tid innan miljömålet Ingen övergödning kommer att uppnås. Ett återkommande problem i miljömålsarbetet är bristen på tid och resurser för att kunna utföra arbetet och frågan är hur länsstyrelserna ska komma runt problemet med att hitta lämpligt datamaterial. Att hitta ideala indikatorer är också svårt. Många gånger styrs valet av miljöindikator av vilket datamaterial det finns att tillgå. Ytterligare ett problem är hur en samlad bedömning ska kunna göras av miljötillståndet och övergödningens effekter, när det inte går att göra jämförelser mellan länen. Samordningen är en av de viktigaste delarna i uppföljningen av miljömålen och i studien framkom det att den kunde ha fungerat bättre, om de miljömålsansvariga myndigheterna tagit på sig ett uttalat ansvar. Ytterligare studier krävs kring arbetet med att följa upp och utvärdera miljömålen på regional nivå, när alla länsstyrelser har tagit fram indikatorer.

<p>Att bevarandet av biologisk mångfald är en grundpelare för att nå en hållbar utveckling enades världens länder om i Konventionen om biologisk mångfald (CBD) som upprättades under toppmötet i Rio de Janeiro 1992. I konventionen förespråkas den s.k. ekosystemansatsen (EA), vilket är en strategi som innebär en helhetssyn på ekosystem. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken grad EA tillämpas på nationell och regional nivå. Frågan är också om EA är en bra utgångspunkt för att upprätthålla biologisk mångfald på landskapsnivå samt vad som kan öka tillämpningen av EA på regional nivå. På nationell nivå analyserades två delar i miljömålspropositionen och på regional nivå analyserades de landskapsstrategier som sju län har fått i uppdrag av regeringen att upprätta i ett pilotprojekt. Min teoretiska utgångspunkt har varit ekosystemansatsen och dess principer och vägledande punkter. Metoden bestod av främst en kvantitativ innehållsanalys med kvalitativa inslag och som komplement utfördes fyra intervjuer.</p><p>Resultatet visade att de delar av miljömålspropositionen som analyserades i hög grad följde ekosystemansatsen. En brist i propositionen var dock att det saknades riktlinjer om att det behövdes involvering av olika aktörer när den ursprungliga definitionen av landskapsavsnittet i strategierna skulle bestämmas. Att denna aspekt var implicit ledde troligtvis till det faktum att den även var implicit i landskapsstrategierna. Tillämpningen av EA i landskapsstrategierna skedde, trots att länsstyrelserna endast tillämpade den indirekt, i ganska hög grad och särskilt togs hänsyn till sociala aspekter som involvering av olika aktörer i själva processen och kontakt med vetenskapliga discipliner. Det som däremot var bristfälligt gällde tillämpningen av komplexa aspekter, vilka inte klart hade uttryckts i riktlinjerna till länsstyrelserna från regeringen. Dessa faktorer var beaktande av förvaltning av ekosystem inom ramen för dess funktion, processer i ekosystem samt adaptiv förvaltning. Alla intervjupersoner var överens om att EA är övergripande och ganska luddig, men det måste den vara för att gälla globalt. Av vikt är att konkretisera den på nationell och regional nivå. Ett förslag är att Naturvårdsverket i detta projekt ger tydliga riktlinjer angående tillämpningen av EA i landskapsstrategierna och att det är en tvåvägskommunikation mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna så att det blir en iterativ process. Genom en konkretisering kan tillämpningen av EA öka och därmed ett steg tas mot en hållbar utveckling.</p> / <p>The Convention on Biological Diversity (CBD) promotes the Ecosystem Approach (EA), which is a strategy that endeavours to take a comprehensive approach to managing ecosystems. The aim of this report is to study to what degree the EA is being followed on a national and regional level. A key question of the research is whether EA is conceptually sound and whether it has been operationalised effectively at both national and regional scale. Using articulated EA principles and operational guidelines from the CBD this study analyzed the Government's national environmental directive concerning biodiversity. The same approach was also applied to an analysis of several regional landscape strategies that are being developed as part of a pilot project. The results show that the national biodiversity directive is largely consistent with an EA. Although one area of inadequacy was the level of involvement by different stakeholders in the original decision about defining the landscape area in the pilot studies. This was also a weakness in the landscape strategies- perhaps because communication on this issue was not explicit in the directive from the government.</p><p>The implementation of EA in the landscape strategies at the regional level was also found to be good, especially the participation from different stakeholders (especially local stakeholders) in the process and scientific institutions. However inadequate factors not represented in these strategies were complex ecological aspects such as principle 6 (ecosystem must be managed within the limits of their functioning) and operational guideline 1 (focus on the functional relationships and processes within ecosystems). Adaptive management (operational guideline 3), a relatively new approach in Sweden, was also found to be deficient. All the respondents agreed that the EA needed to be made more concrete on a national and regional level. A suggestion from the research to improve the development and adoption of the EA would be to develop iterative mechanisms between regional and national authorities to ensure national guiding principles are informed by more concrete regional experience. When the EA is implemented more effectively we will take one step further on the way to reaching a sustainable development.</p>

Att bevarandet av biologisk mångfald är en grundpelare för att nå en hållbar utveckling enades världens länder om i Konventionen om biologisk mångfald (CBD) som upprättades under toppmötet i Rio de Janeiro 1992. I konventionen förespråkas den s.k. ekosystemansatsen (EA), vilket är en strategi som innebär en helhetssyn på ekosystem. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken grad EA tillämpas på nationell och regional nivå. Frågan är också om EA är en bra utgångspunkt för att upprätthålla biologisk mångfald på landskapsnivå samt vad som kan öka tillämpningen av EA på regional nivå. På nationell nivå analyserades två delar i miljömålspropositionen och på regional nivå analyserades de landskapsstrategier som sju län har fått i uppdrag av regeringen att upprätta i ett pilotprojekt. Min teoretiska utgångspunkt har varit ekosystemansatsen och dess principer och vägledande punkter. Metoden bestod av främst en kvantitativ innehållsanalys med kvalitativa inslag och som komplement utfördes fyra intervjuer. Resultatet visade att de delar av miljömålspropositionen som analyserades i hög grad följde ekosystemansatsen. En brist i propositionen var dock att det saknades riktlinjer om att det behövdes involvering av olika aktörer när den ursprungliga definitionen av landskapsavsnittet i strategierna skulle bestämmas. Att denna aspekt var implicit ledde troligtvis till det faktum att den även var implicit i landskapsstrategierna. Tillämpningen av EA i landskapsstrategierna skedde, trots att länsstyrelserna endast tillämpade den indirekt, i ganska hög grad och särskilt togs hänsyn till sociala aspekter som involvering av olika aktörer i själva processen och kontakt med vetenskapliga discipliner. Det som däremot var bristfälligt gällde tillämpningen av komplexa aspekter, vilka inte klart hade uttryckts i riktlinjerna till länsstyrelserna från regeringen. Dessa faktorer var beaktande av förvaltning av ekosystem inom ramen för dess funktion, processer i ekosystem samt adaptiv förvaltning. Alla intervjupersoner var överens om att EA är övergripande och ganska luddig, men det måste den vara för att gälla globalt. Av vikt är att konkretisera den på nationell och regional nivå. Ett förslag är att Naturvårdsverket i detta projekt ger tydliga riktlinjer angående tillämpningen av EA i landskapsstrategierna och att det är en tvåvägskommunikation mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna så att det blir en iterativ process. Genom en konkretisering kan tillämpningen av EA öka och därmed ett steg tas mot en hållbar utveckling. / The Convention on Biological Diversity (CBD) promotes the Ecosystem Approach (EA), which is a strategy that endeavours to take a comprehensive approach to managing ecosystems. The aim of this report is to study to what degree the EA is being followed on a national and regional level. A key question of the research is whether EA is conceptually sound and whether it has been operationalised effectively at both national and regional scale. Using articulated EA principles and operational guidelines from the CBD this study analyzed the Government's national environmental directive concerning biodiversity. The same approach was also applied to an analysis of several regional landscape strategies that are being developed as part of a pilot project. The results show that the national biodiversity directive is largely consistent with an EA. Although one area of inadequacy was the level of involvement by different stakeholders in the original decision about defining the landscape area in the pilot studies. This was also a weakness in the landscape strategies- perhaps because communication on this issue was not explicit in the directive from the government. The implementation of EA in the landscape strategies at the regional level was also found to be good, especially the participation from different stakeholders (especially local stakeholders) in the process and scientific institutions. However inadequate factors not represented in these strategies were complex ecological aspects such as principle 6 (ecosystem must be managed within the limits of their functioning) and operational guideline 1 (focus on the functional relationships and processes within ecosystems). Adaptive management (operational guideline 3), a relatively new approach in Sweden, was also found to be deficient. All the respondents agreed that the EA needed to be made more concrete on a national and regional level. A suggestion from the research to improve the development and adoption of the EA would be to develop iterative mechanisms between regional and national authorities to ensure national guiding principles are informed by more concrete regional experience. When the EA is implemented more effectively we will take one step further on the way to reaching a sustainable development.

Introduktion: Den sexuella exploateringen av barn är ett folkhälsoproblem som ökar både nationellt och internationellt. För att skydda barn i enlighet med barnkonventionen finns det ett behov av att arbeta förebyggande mot sexuell exploatering. Syfte: Syftet med studien var att undersöka aktörers erfarenheter av det förebyggande arbetet mot sexuell exploatering av barn i en mellanstor region i Sverige. Metod: För att besvara studiens syfte användes kvalitativ metod. Urvalet gjordes som ett strategiskt urval och semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet: Det förebyggande arbetet mot sexuell exploatering av barn i den studerade regionen präglas av samverkan och kunskap. Kunskap sprids mellan aktörer, men även till arbetets målgrupper. Arbetet har en bredd vad gäller arenor och målgrupper. I arbetet finns utmaningar kopplat till förebyggande arbete i sig, men även exempelvis resurser. Det regionala förebyggandet blir framgångsrikt genom bland annat samverkan och att ta hänsyn till regionala förutsättningar. Genom att arbeta förebyggande hoppas aktörer bidra till ett effektivt, långsiktigt och strategiskt arbete. Slutsats: Det förebyggande arbetet mot sexuell exploatering av barn i den studerade regionen är omfattande och inkluderar samhällsaktörer på olika nivåer. Intern och extern samverkan ses som grunden i det förebyggande arbetet. Detta är både en framgångsfaktor samtidigt som det kan skapa svårigheter i att koordinera arbetet effektivt. Trots att ämnet stundtals kan upplevas omfattande och svårhanterligt är det förebyggande arbetet en viktig del för att förhindra att barn inte drabbas av de konsekvenser som sexuell exploatering medför. Detta kan i sin tur skapa hälsovinster för den enskilda individen men också bidra till en social hållbar utveckling där folkhälsa samt samhällsekonomi gynnas. / Introduction: Sexual exploitation of children is a public health problem that is increasing both nationally and internationally. In order to protect children in accordance with the Convention on the Rights of the Child, there is a need to work preventively against sexual exploitation. Aim: The aim of this study was to investigate professionals' experiences of the prevention against sexual exploitation of children in a medium-sized region in Sweden. Methods: In order to answer the aim of this study, a qualitative method was used. The selection was made as a strategic selection. Semi-structured interviews were used as data collection method. The analysis of collected material was done with qualitative content analysis. Results: The preventive work against sexual exploitation of children in the studied region is characterized by cooperation and knowledge. Knowledge is spread between professionals’, but also to the work's target groups. The work has a breadth in terms of arenas and target groups. In the work, there are challenges linked to preventive work in itself, but also, for example, resources. Regional prevention is successful through, among other things, collaboration and taking regional conditions into account. By working preventively, actors hope to contribute to effective, long-term, and strategic work. Conclusion: The preventive work against sexual exploitation of children in the studied region is extensive and includes social actors at different levels. Internal and external cooperation is seen as the basis of preventive work. This is both a success factor and at the same time it can create difficulties in coordinating the work effectively. Even though the subject can sometimes be experienced as extensive and difficult to handle, the preventive work is an important part of preventing children from suffering the consequences of sexual exploitation. This, in turn, can create health benefits for the individual, but also contribute to a sustainable social development where public health and social economy are benefited.

It has been argued that for the management of complex issues such as sustainability, which transcend traditional policy sectors and require coordination between several different interests and actors, policymaking depends upon collaboration and integration processes between different sectors and tiers of government. The overall aim of this thesis is therefore to study how and why (or why not) policy integration processes are being developed in regional policymaking and what this means for the achievement of sustainable transport. The thesis consists of two separate qualitative case studies of policymaking in two Swedish regions, one representing a least likely case and the other a most likely case of policy integration. The focus has been on the organizational actors involved in policymaking processes for the regional transport system. For the general discussion the theoretical framework of policy integration, complemented by the analytical concepts of policy logics, organizational identities and boundary object are used. The findings are presented in four articles. An overall conclusion is that policy integration processes do not necessarily result in policy for sustainable transport. If policy integration becomes a goal in itself and the same as joint policy, it risks neglecting sustainable values and becoming the smallest common denominator that a number of actors can agree on. For developing sustainable transport solutions, collaboration for the coordination of policy may be beneficial, but the aim of such processes should not be joint policy. / För att beslut och riktlinjer ska kunna utformas så att de leder till lösningar av komplexa frågor, såsom hållbar utveckling, anses de behöva hanteras i samverkan mellan flertalet berörda sektorer och beslutsfattande nivåer. Det är dessa samverkansprocesser, beskrivna som integration under policy processer, som den här avhandlingen analyserar. Syftet är att studera om och hur integrerade regionala policyprocesser förekommer, hur de utvecklas samt deras betydelse för att åstadkomma ett hållbarare transportsystem. Detta undersöks genom kvalitativa fallstudier av två olika svenska regioner som representerar ett minst och ett mest troligt fall av integration av policy. Fallstudierna görs i regionerna Stockholms län och Västra Götalands län. Dessa två fall representerar dessutom två helt olika typer av regionala organisationer, vilket gör att de utgör underlag till, inte bara en diskussion om hållbara transporter, utan också om utvecklingen av den svenska regionala förvaltningsnivån. För analys används teori kring integration av policy och tre huvudsakliga analytiska begreppsansatser: policylogiker, organisationsidentiteter och gränsobjekt. Resultaten presenteras i fyra separata artiklar och dessa diskuteras tillsammans i den inledande kappan. I studien konstateras att integration av policysektorer och förvaltningsnivåer inte nödvändigtvis leder till transportlösningar som är mer hållbara. Beslut om en gemensam policy över sektorer och nivåer riskerar bli urvattnad eftersom det är många aktörer som ska komma överens. Samverkan för att samordna olika mål och intressen visar sig i huvudsak vara viktigt för att styra mot ett hållbart transportsystem, men det innebär inte att gemensam policy bör vara målet. Därutöver belyser studien hur olika organisationsformer på regional nivå påverkar regionala beslutsprocesser och hanteringen av hållbar transportutveckling.