Uppsatsens titel: En studie om fåmansföretag och dess utdelning – Hur påverkar 3:12 reglerna företagens utdelningsbeslut? Slutdatum: 2008-06-02 Ämne/Kurs: Företagsekonomi C, Kanditatuppsats i redovisning Författare: Annu Bhaskar & Daniel Teglund Handledare: Curt Scheutz Nyckelord: Fåmansaktiebolag, 3:12-reglerna, utdelning, revisionsplikt. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur ägare till fåmansföretag resonerar vid utdelning. Delsyfte: Vilka faktorer påverkar fåmansföretagen och vad de måste ta hänsyn till. Metod: Kvalitativ och kvantitativ metod. Empiri: Fallstudie på fem fåmansföretag och kvantitativ undersökning på 50 stycken fåmansföretag. Slutsats: Det viktigaste resonemanget för fåmansföretagare vid utdelning är att det ska finnas tillräckligt med kapital i företaget för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet. Något som var väldigt viktigt för fåmansägarna var att inte överskrida 3:12-reglernas gränsbelopp, för att undvika att en del av utdelningen beskattas som inkomst av tjänst. Revisorn är även en faktor som påverkar storleken på utdelningarna. Utdelningarna har blivit större sedan de nya 3:12-reglerna infördes år 2006.

Från och med årsskiftet 2006 gäller nya beskattningsregler för fåmansföretagare. Reglerna började reformeras för några år sedan och har under utredningens gång diskuterats häftigt. Många företagare har tyckt att de förbisetts av lagstiftaren i de nya 3:12-reglerna då många av deras förmåner tagits bort. Syftet med vår undersökning var att ta reda på om förändringen av 3:12-reglerna medfört en förbättring eller försämring för företagen. Det undersöktes med utgångspunkt i företagens storlek, resultat och sammansättning av delägare. För att få så mycket verklighetsanknytning som möjligt genomfördes beräkningar på tre verkliga företag. Tanken med jämförelsen var att se hur dessa påverkades av förändringen. För att få ytterligare underlag för våra slutsatser intervjuades två revisorer och representanter från Skatteverket samt Svenskt näringsliv. Kopplat till beteendevetenskapen har vi analyserat vilka effekter förändringen av 3:12-reglerna har fått för företagarna. Vi har kommit fram till att ägarens privatekonomi påverkas olika beroende på hur företagets situation ser ut. Företagets situation påverkas av en rad faktorer, bland annat av dess mål och strategi. Vår undersökning visar att vinstgivande företag med höga lönekostnader där ägarna uppfyller spärreglerna är att ses som vinnare. Likaså är mindre företag vinnare då de nu har möjlighet till kapitalbeskattning genom att använda den nytillkomna schablonregeln. De företag som missgynnas av de nya 3:12-reglerna är de som tidigare kunde använda sig av löneunderlaget men som nu inte når upp till den höjda spärregeln. Vi anser att reglerna i de flesta avseenden blivit bättre med tanke på den nytillkomna schablonregeln.

Through the rulings RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 and HFD 2011 not 88 the Swedish Supreme Administrative Court have extended the concept of same or similar activities which can be found in section 57, clause 4 of the Swedish Income Tax Act. Through the ruling the Court has partly clarified the application area of the regulation but question marks still remains. In the statutory text there is no definition of what shall be regarded as same or similar activity and the preparatory work does not give any further direction on how the concept should be interpreted. Ever since the amendment in 1995 the general view has been that activities can be transferred between different companies without affecting the waiting period in the company of origin. This view have changed through the Swedish Supreme Administrative Courts latest ruling which may result in great tax consequences for partners that own so called passive asset management company in order to be able to retrieve capital from the company after five years, taxed as capital gains. The regulation essentially becomes applicable when the entire or part of a business is transferred to another close company and the receiving company’s business activity is within the framework of the transferring company’s business activity or when the companies have a similar connection. It is sufficient that the activity consist of capital management in order for the regulation to be applicable. How the capital is transferred between the companies is not of importance. The capital can be transferred both as bonus allocation and purchase price. The Swedish Supreme Administrative Court has also opened up the possibility to deskill shares through a so called “double insider”. The question has been raised if the double insider will fall within the application area of the Swedish Tax Avoidance Law but the uncertainty still remains. / HFD har genom avgörandena RÅ 2010 ref. 11, HFD 2011 ref. 75 samt HFD 2011 not 88 utvidgat begreppet samma eller likartad verksamhet i 57 kap 4 § 1 st. 1 p. IL. Domstolen har genom avgörandena delvis klargjort bestämmelsens tillämpningsområde men än kvarstår en del frågetecken. Vad som skall avses med ”samma eller likartad verksamhet” har inte definierats i lagtexten och förarbetena ger ingen vidare ledning för hur begreppet skall tolkas. Därav har rättsläget varit oklart. Den allmänna uppfattningen har sedan lagändringen 1995 varit att verksamheten kan flyttas runt mellan bolag utan att det påverkar karenstiden i det ursprungliga bolaget. Genom HFD:s senaste avgöranden har den här uppfattningen kommit att ändras vilket kan medföra stora beskattningskonsekvenser för delägare som innehar så kallade trädabolag i syfte att plocka ut kapitalet efter fem år till en beskattning i inkomstslaget kapital. Bestämmelsen blir i huvudsak tillämplig då hela eller delar av en verksamhet i ett fåmansföretag förs över till ett annat sådant bolag och där verksamheten i det övertagande bolaget ligger inom ramen för den tidigare bedrivna verksamheten. Det är tillräckligt att verksamheten består av kapitalförvaltning för att bestämmelsen skall bli tillämplig. Vidare är det inte av betydelse hur kapitalet förs över mellan bolag, det kan ske både i form av vinstutdelning och i form av köpeskilling. Genom RÅ 2010 ref. 11 har HFD även öppnat upp för möjligheten att avkvalificera aktier genom en så kallad dubbel internare. Frågan har ställts ifall den dubbla internaren kan falla in under tillämpningsområdet för Skatteflyktslagen men än råder osäkerhet i frågan.

Ett offentligt uppköpserbjudande innebär att ett aktiebolag, budgivaren, lämnar ett erbjudande ställt på generella villkor till aktieägarna i ett annat aktiebolag, målbolaget, i syfte att förvärva aktierna i det sistnämnda bolaget. Offentliga uppköpserbjudanden är vanligt förekommande på den svenska värdepappersmarknaden och eftersom transaktioner av detta slag är väldigt komplexa är det av stor vikt att förtroendet för marknaden upprätthålls under sådana förfaranden.  En viktig faktor för att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden på ett effektivt sätt är att självreglering föreligger. För Sveriges del utgörs självregleringen av-seende offentliga uppköpserbjudaden av de s.k. Takeover-reglerna (TO-reglerna). Den senaste revideringen av TO-reglerna skedde den 1 februari år 2015 och med-förde ett förbud mot s.k. budrelaterade arrangemang, även kallat break-up fees. Break-up fees är ett avtal som ingås mellan budgivare och målbolag i syfte att målbolaget ska vara skyldigt att utge en ersättning till budgivaren ifall förvärvet inte fullföljs. Break-up fees skapades under 1980-talet i USA och används flitigt än i dag på den amerikanska aktiemarknaden i syfte att främst åstadkomma en ”försäkringsfunktion” för budgivaren vid takeovers. För budgivaren är offentliga uppköpserbjudanden nämligen ofta förenade med stora kostnader till följd av omfattande förberedelser. Genom denna ”försäkring” uppnås en kostnadstäckningsfunktion och minskar således den ekonomiska risken som är förenad med takeovers. Den senaste revideringen har sin grund i de ändringar som tidigare hade skett i den brittiska motsvarigheten till TO-reglerna. I Storbritannien ansågs det vara nödvändigt att införa ett förbud mot break-up fees eftersom denna typ av avtal ansågs begränsa målbolaget vid takeover-förfaranden. Break-up fees ansågs således resultera i en otillbörlig fördel för budgivaren. Liknande resonemang anfördes under arbetet med de svenska reglerna vilket resulterade i ett svenskt förbud mot break-up fees. Förbudet är emellertid inte absolut utan Aktiemarknadsnämnden (AMN) har möjlighet att lämna dispens från förbudet.  Även om break-up fees är vanligt förekommande i USA har avtal av detta slag endast förekommit i mycket ringa omfattning i Sverige. Till följd av detta väcker förbudet mot break-up fees en stor osäkerhet beträffande de konsekvenser som förbudet kommer resultera i och huruvida förbudet borde ha införts i svensk rätt. Den amerikanska forskningen visar att break-up fees resulterar bl.a. i att målbolag försätts i en god förhandlingsposition, uppnår riskminimering till följd av ovannämnda kostnadstäckning, skapar förtroende för aktiemarknaden i allmänhet och transaktionen i synnerhet. Forskningen visar även att fler takeovers fullföljs ifall en break-up fee har ingåtts mellan parterna.  I detta arbete förs resonemang beträffande anledningen till att de svenska TO-reglerna har följt utvecklingen av de motsvarande brittiska reglerna och således införandet av förbud mot break-up fees. Det diskuteras även huruvida målbolagsstyrelsen är förhindrad att p.g.a. det aktuella förbudet fullgöra sina skyldigheter enligt gällande rätt. Vidare diskuteras hur aktieägarskyddet vid offentliga uppköpserbjudanden är uppbyggt i svensk rätt mot bakgrund av brittisk och amerikansk rätt samt huruvida förbudet mot break-up fees kan anses resultera i att målbolagsstyrelsens roll försvagas och aktieägarskyddet försvagas. Därtill kommer att en de lege ferenda-diskussion förs vari fenomenet break-up fees jämförs med gällande rätt rörande försvarsåtgärder. I syfte att belysa de konsekvenser som förbudet kan medföra problematiseras även förbudet mot break-up fees mot bakgrund av bestämmelsen avseende insiderbrott och break-up fees praktiska funktioner i olika rättssystem. Undertecknad kommer i detta arbete fram till att förbudet mot break-up fees torde bl.a. resultera i att budgivare och målbolag kommer hädanefter att söka sig till att uppnå andra deal protection-avtal. Vidare torde förbudet varken resultera i att målbolagets roll stärks eller i ett ökat skydd för målbolagets aktieägare. Därtill anses förbudet resultera i en maktobalans mellan AMN och målbolagsstyrelsen, vilket är negativ ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av detta och ett antal andra skäl kommer undertecknad fram till slutsatsen att ett förbud mot break-up fees borde ej ha införts i svensk rätt.

<p>År 2004 inledde Bokföringsnämnden K-projektet, som innebär förändringar inom normgivning gällande redovisning för svenska företag och syftet med projektet är att åstadkomma förenklingar vid upprättande av årsredovisning. BFNAR 2008:1 Årsredovisning i mindre aktiebolag, även benämnt K2-reglerna, är andra steget i K–projektet. I samband med införandet av ett nytt regelverk kan det uppstå både positiva och negativa konsekvenser för redovisningen och dens tolkning, vilka kan vara av stor vikt att granska.Syftet med denna studie är därför att undersöka om de nya K2-reglerna avviker från allmänna redovisningsprinciper samt om personer som är insatta inom redovisning tror att de regler som eventuellt avviker kan komma att påverka tolkningen av ett företags årsredovisning.Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi utgick från ett urval av de punkter där K2 eventuellt avviker från allmänna redovisningsprinciper. För att uppnå vårt syfte genomförde vi sedan djupintervjuer med kreditgivare samt en företagskonsult.Resultatet av vår studie visar att det nya regelverket faktiskt kan anses avvika från allmänna redovisningsprinciper på ett flertal punkter. Vissa av de regler vi granskat ansågs överensstämma med de allmänna redovisningsprinciperna, medan andra sågs avvika eller svåra att med säkerhet bedöma.Vad gäller effekterna på tolkning av en årsredovisning skiljde sig resultatet även här mellan de olika punkter som diskuterats. Vissa regler ansågs kunna påverka tolkningen negativt och andra i en positiv bemärkelse. Flertalet av de nya reglerna konstaterades dock troligtvis inte påverka till så stor grad.</p>

År 2004 inledde Bokföringsnämnden K-projektet, som innebär förändringar inom normgivning gällande redovisning för svenska företag och syftet med projektet är att åstadkomma förenklingar vid upprättande av årsredovisning. BFNAR 2008:1 Årsredovisning i mindre aktiebolag, även benämnt K2-reglerna, är andra steget i K–projektet. I samband med införandet av ett nytt regelverk kan det uppstå både positiva och negativa konsekvenser för redovisningen och dens tolkning, vilka kan vara av stor vikt att granska.Syftet med denna studie är därför att undersöka om de nya K2-reglerna avviker från allmänna redovisningsprinciper samt om personer som är insatta inom redovisning tror att de regler som eventuellt avviker kan komma att påverka tolkningen av ett företags årsredovisning.Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi utgick från ett urval av de punkter där K2 eventuellt avviker från allmänna redovisningsprinciper. För att uppnå vårt syfte genomförde vi sedan djupintervjuer med kreditgivare samt en företagskonsult.Resultatet av vår studie visar att det nya regelverket faktiskt kan anses avvika från allmänna redovisningsprinciper på ett flertal punkter. Vissa av de regler vi granskat ansågs överensstämma med de allmänna redovisningsprinciperna, medan andra sågs avvika eller svåra att med säkerhet bedöma.Vad gäller effekterna på tolkning av en årsredovisning skiljde sig resultatet även här mellan de olika punkter som diskuterats. Vissa regler ansågs kunna påverka tolkningen negativt och andra i en positiv bemärkelse. Flertalet av de nya reglerna konstaterades dock troligtvis inte påverka till så stor grad.

År 1991 förändrades läget för Sveriges fåmansföretag i samband med att en ny skattereform infördes. Reformen medförde förmånligare beskattning på utdelning och kapitalvinst för fåmansföretagsägare med kvalificerade aktier. Samtidigt infördes även de så kallade 3:12-reglerna för att förhindra fåmansföretagsägare, med kvalificerade aktier, från att omvandla faktisk arbetsinkomst till kapitalinkomst. I inkomstskattelagens 57 kap 4§ anges förutsättningarna för när en aktie ska anses vara kvalificerad. Enligt denna paragraf anses aktierna i ett fåmansföretag bland annat kvalificerade om ägaren eller någon närstående, under de senaste fem åren, varit verksam i ett annat fåmansföretag som bedriver ”samma eller likartad verksamhet”.  3:12-reglerna har vid ett flertal tillfällen förändrats genom åren och två av de mer väsentliga förändringarna genomfördes år 1995 samt 1996 och berörde begreppet ”samma eller likartad verksamhet”. Efter dessa förändringar var den allmänna uppfattningen att fåmansföretagsreglerna kunde kringgås genom att flytta verksamheten mellan olika bolag i syfte att lägga det överlåtande bolaget vilande i fem år. Detta för att därefter avyttra aktierna till förmånligare beskattning. Under det senaste året har dock detta förfarande blivit allt mer oklart då fem nya förhandsbesked tagit upp frågan om vad som faktiskt räknas som ”samma eller likartad verksamhet”.  Syftet med uppsatsen är att utifrån begreppet ”samma eller likartad verksamhet” undersöka i vilka situationer aktier i fåmansföretag smittas och blir kvalificerade. Detta har undersökts genom jämförelse av begreppets tolkning i äldre och nyare praxis. Studien visar att det troligtvis inte längre är möjligt att flytta verksamheten mellan olika bolag för att kringgå beskattning enligt 3:12-reglerna. Denna nya tolkning innebär att de bolag som tidigare ansetts botade från 3:12-reglerna efter fem år nu verkar inneha kvalificerade aktier även efter att karenstiden löpt ut. Att tolkningen av begreppet ”samma eller likartad verksamhet” förändrats kanske inte är så förvånansvärt då reglernas ursprungliga syfte var att komma åt situationer som bildats för att kringgå fåmansföretagsbeskattningen.

Den 1 januari 2009 infördes regler som begränsar rätten för företag att göra ränteavdrag, vilket har till syfte att förhindra aggressiv skatteplanering som sker genom ränteupplägg. Två undantag till denna begränsade rätt till ränteavdrag benämns tioprocentsregeln och ventilen. Genom dessa får ränteavdrag göras om mottagaren av ränteinkomsten beskattas med tio procent eller om förfarandet är affärsmässigt motiverat. Dessa undantagsregler har dock blivit utsatts för kritik. Kritiken som har framförts är att den aggressiva skatteplaneringen som sker genom ränteupplägg inte minskat trots tillkomsten av reglerna om ränteavdragsbegränsningar och det finns även frågetecken om tioprocentsregeln är förenlig med etableringsfriheten inom EU. Med anledning av detta har regeringen lagt fram förslag om att skärpa reglerna om ränteavdragsbegränsningar. Syftet med denna uppsats är därför att utreda huruvida en skärpning av tioprocentsregeln och ventilen bör ske samt utreda hur en sådan skärpning, med anledning av regeringens förslag, bör utformas. I uppsatsen används en traditionell juridisk metod för att beskriva gällande rätt och uppsatsen gör anspråk på att vara rättsvetenskaplig när frågorna i syftet besvaras. En skärpning av tioprocentsregeln och ventilen är nödvändig då bolagsskattebasen idag är i behov av ett skydd som ingen av dessa två regler i sin nuvarande utformning kan ge. Dock bör ingen av de föreslagna skärpningarna angående tioprocentsregeln som regeringen lagt fram införas, då de måste anses som allt för långtgående. Angående ventilen finns det emellertid två förslag som måste anses så pass välavvägda och stärkande för ventilens utformning att dessa bör införas. / The first of January 2009 rules that limited the right for companies to make deduction of interest were introduced and the purpose was to prevent aggressive tax planning through advanced interest approaches. Two exceptions to this limitation are called the ten percent rule and the valve. Through these exceptions interest deduction can be done if the receiver of the interest is taxed by at least ten percent or if the procedure can be commercially justified. However the ten percent rule and the valve have been subject to criticism. The criticism put forward argue that the aggressive tax planning through interest approach have not declined despite the creation of the rules of interest deduction limitations and there are also ambiguities if the ten percent rule is compatible with the freedom of establishment within the EU. For this reason, the Government has submitted a proposal to tightening the rules of interest deduction limitations. Hence the purpose of this study is to investigate whether a tightening of the ten percent rule and the valve should occur and examine how such a tightening, on the occasion of the government's proposals, should be formulated. The thesis applies a traditional legal method used to describe the law and the thesis claims to be the jurisprudential when the questions in the purpose are answered. The tightening of the ten percent rule and the valve is necessary because the corporate tax base is in need of protection and neither of these two rules in their present form is able to provide this protection. However, none of the proposals regarding the ten percent rule which the government has submitted should be introduced because they must be regarded as disproportionate extensive. Regarding the valve there are two proposals that should be implemented since they must be considered well balanced and invigorating for the valve’s formulation.

De så kallade 3:12-reglerna tillkom i samband med 1990/91 års skattereform i syfte att reglera beskattningen för ägare av fåmansföretag. Det huvudsakliga syftet med reglerna är att förhindra fåmansföretagare från att ta ut utdelning istället för lön för att få skatteförmåner. Från början infördes stränga stoppregler för att i högsta möjliga grad förhindra inkomstomvandling. De stränga reglerna fick oönskade konsekvenser i form av minskad tillväxt i fåmansföretagen. För att öka företagandet och investeringsviljan blev reglerna med åren mer generösa och denna trend har fortsatt ända fram till införandet av de senaste ändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2014. I första delen av uppsatsen visar vi bakgrunden till 3:12-reglerna, reglernas utveckling fram till idag samt redogör för skälen till införandet av reglerna och till de ändringar som gjorts. I analysen utreder vi huruvida lagstiftarens syfte med 3:12-reglerna kommer att uppnås i teorin med hjälp av de senaste ändringarna. Vi kommer fram till att en utformning av reglerna är en mycket komplex uppgift, där svårigheten ligger i en avvägning mellan att både gynna tillväxt i fåmansföretag, samtidigt som reglerna skall motverka inkomstomvandling. Vi kommer fram till att inkomstomvandling inte får förhindras på stor bekostnad av tillväxten. De ändringar som infördes den 1 januari 2014 tror vi skulle kunna resultera i nya sätt att inkomstomvandla samtidigt som tillväxten inte kommer att gynnas. Exempel på alternativa sätt att utforma reglerna finns även med i den analytiska delen av uppsatsen. För att lösa problematiken kring 3:12-reglerna föreslår vi ett enklare system där reglerna endast bör omfatta de mindre fåmansföretagen för att gynna tillväxt i högre mån. / The so-called 3:12-rules were introduced in connection with the tax reform in 1990/91 with the purpose to regulate the taxation for owners of closely held corporations (fåmansföretag). The main purpose of the rules is to prevent owners of closely held corporations from taking out dividend instead of wage to get tax benefits. From the beginning strict rules were introduced to minimize income-shifting. The strict rules resulted in undesirable consequences such as decreased growth in closely held corporations. Over the years, the rules got more generous in order to increase entrepreneurship and this trend has continued until the latest changes were introduced in 1st of January 2014. In the first part of this paper we elaborate on the background of the 3:12-rules and the development of the rules until today. We describe the motives for introducing the rules and the underling motives to the changes. In the analysis we investigate if the motives of 3:12-rules according to the lawmaker will be fulfilled with the help of the recently introduced changes. We conclude that the design of the rules is a complex task, whereas the difficulty lies in the consideration between both to benefit entrepreneurship and at the same time prevent income-shifting. We conclude that income-shifting cannot be prevented at the great expense of growth. We believe that the new changes that, introduced in the 1st of January 2014, could result in new ways to achieve income-shifting and will probably not drive growth. Examples of alternative ways to design the rules are included in our analysis. To solve the problematic situation regarding the 3:12-rules, we recommend a simpler system where the rules only include the smaller closely held corporations and promote growth to a greater extent.

Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier de lege ferenda. Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds. I uppsatsen görs en jämförelse med beskattningen i inkomstslaget tjänst och för verksamhetsformerna aktiebolag, handelsbolag och enskild firma. I jämförelsen förutsätts referenspunkternas beskattning vara oförändrad de lege ferenda. Utdelning som grundas på fåmansföretagsaktier och kapitalvinst vid avyttring av ej kvalificerade fåmansföretagsaktier fungerar som ytterligare referenspunkter. Ekonomiska aspekter såsom transaktionskostnader beaktas då hanteringsekonomin utgör primär målsättning. Förutsägbarhet utgör en övergripande förutsättning. Grunden till nu gällande beskattning lades redan i samband med 1991 års inkomstskattereform. Beskattningen har därefter genomgått ett antal förändringar, varav den största skedde 2006. Grundkonstruktionen har dock alltid varit att normal kapitalavkastning erhålls och därefter beskattas inkomsten, antingen till hälften eller till fullo, i inkomstslaget tjänst upp till ett förutbestämt takbelopp. Med hänsyn till tidigare nämnda målsättningar anser jag att beskattningen bör förändras de lege ferenda. Enligt min mening bör normallön vara utgångspunkt i beskattningen. Då kravet på uttagen normallön är uppfyllt bör all annan inkomst från fåmansföretaget beskattas i inkomstslaget kapital. Rekommenderad beskattning behandlar, enligt min mening, aktieägare, handelsbolagsdelägare och fåmansföretagare likt. Målsättningarna kring likabehandling och materiell lämplighet tillgodoses därmed. Beskattningen innebär dessutom en enklare masshantering, då färre och mindre komplicerade beräkningar aktualiseras. Detta är fördelaktigt med hänsyn till målsättningarna kring förutsägbarhet och hanteringsekonomi. En beskattning med utgångspunkt i normallön synes således, med hänsyn till uppställda målsättningar, vara den mest lämpliga beskattningen de lege ferenda.