Bakgrund: Endometrios är en kronisk sjukdom som kan ge olika symtom, inklusive svår menstruationssmärta, smärta vid samlag, fatigue och nedsatt fertilitet. Livet med endometrios påverkar individers fysiska, psykiska, sociala och existentiella välbefinnande i varierande grad. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja patienter med endometrios genom att erbjuda trygg och kvalitativ omvårdnad med insikt i patientens perspektiv. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med induktiv ansats där resultatet grundar sig i 13 vetenskapliga artiklar. Resultat: I litteraturstudien framkom olika upplevelser bland kvinnor med endometrios, inklusive fysiska, psykiska och sociala påverkningar. Deras möten med hälso- och sjukvården genererade både positiva och negativa erfarenheter. En brist på sjukvårdskunskap identifierades. Kvinnor kände sig inte tagna på allvar av sina anhöriga eller samhället och upplevde fördröjd diagnos samt brist på förtroende från vården. Det ledde till normalisering av deras symtom och försenad behandling, vilket förlängde deras lidande. När kvinnor träffade vårdpersonal som lyssnade uppmärksamt, kände de sig observerade, hörda och förstådda. Konklusion:  Endometrios har en omfattande och negativ påverkan på kvinnors liv i olika aspekter såsom fysiskt, psykiskt, socialt och även inom deras intima relationer. Sjuksköterskor behöver därför kontinuerlig kompetensutveckling för lindra lidande och erbjuda effektiv vård. / Background:  Endometriosis is a chronic disease that can present with various symptoms, including severe menstrual pain, pain during intercourse, fatigue, and reduced fertility. Living with endometriosis impacts individuals' physical, mental, social, and existential well-being in varying degrees. The nurse has a central role in supporting patients with endometriosis by providing secure and high-quality care with insight into the patient's perspective. Aim: To describe women's experience of living with endometriosis. Method: The method that was used was a general literature study with an inductive approach where the result is based on 13 scientific articles Results: In the literature study, various experiences emerged among women with endometriosis, including physical, psychological, and social impacts. Their encounters with healthcare generated both positive and negative experiences. A lack of healthcare knowledge was identified. Women felt not taken seriously by their loved ones or society and experienced delayed diagnosis and a lack of trust from healthcare providers. This led to the normalization of their symptoms and delayed treatment, prolonging their suffering. When women met healthcare professionals who listened attentively, they felt seen, heard, and understood. Conclusions: Endometriosis has a profound and negative impact on women's lives in various aspects, including physical, mental, social, and even within their intimate relationships. Therefore, nurses need continuous professional development to alleviate suffering and provide effective care.

Preeclampsia is a placental-related disorder characterized by generalized endothelial activation. Vascular predisposition is associated with the occurrence of preeclampsia and the recurrence risk is substantial. Onset of preeclampsia is preceded by placental hypo-perfusion, and placental over-production of vasoconstrictive agents might explain symptoms such as hypertension and proteinuria. Preeclampsia is associated with the birth of small-for-gestational-age (SGA) infants. The trajectory of postnatal growth in SGA-born children is described as catch-up, but it is unclear whether prenatal preeclampsia is independently associated with postnatal growth. The objectives were: firstly, to study the association between partner change and prior miscarriages on the occurrence of preeclampsia and SGA; secondly, to study postnatal growth in children prenatally exposed to preeclampsia; and thirdly, to address the association between blood pressure (BP) changes during pregnancy and risks of preeclampsia and SGA. Population-based cohort studies were performed with information from the following registers: Swedish Medical Birth Register, Uppsala Mother and Child Database and Stockholm-Gotland Obstetric Database. Associations were estimated with logistic and linear regression analyses, with adjustments for maternal characteristics, including body mass index, pre-gestational diseases and socioeconomic factors. The results were, firstly, that partner change was associated with preeclampsia and SGA birth in the second pregnancy but depended on the outcome of the first pregnancy, and that a history of recurrent miscarriages was associated with increased risks of preeclampsia and SGA. Secondly, prenatal exposure to preeclampsia was associated with increased offspring growth in height during the first five years. This association was also seen in children born with normal birth weight for gestational age. Thirdly, pre-hypertension in late gestation and elevated diastolic BP from early to mid-gestation were both associated with SGA birth. Further, women with pre-hypertension in early gestation without lowered diastolic BP until mid-gestation seemed to represent a risk group for preeclampsia. To conclude, the importance of previous pregnancy outcomes in the antenatal risk evaluation was highlighted. Secondly, the results imply that postnatal growth trajectory is related to maternal preeclampsia, in addition to SGA. Thirdly, the association between BP changes within a normal range and SGA may challenge the clinical cut-off for hypertension in pregnancy.

Background Advances in medical treatment during the last 50 years have resulted in more individuals with congenital heart disease (CHD) and Marfan syndrome reaching childbearing age. The substantial physiological changes during pregnancy result in a high-risk situation, and pregnancy is a major concern in women with these conditions. Aims To describe the socio-demographic characteristics, birth characteristics and reproductive patterns of individuals with CHD and women with Marfan syndrome. To investigate obstetric and neonatal outcomes in the firstborn children of individuals with CHD and women with Marfan syndrome. To study long-term cardiovascular outcomes after childbirth in women with Marfan´syndrome. Methods The studies are population-based register studies. The study population in the first paper included all women born between 1973 and 1983 who were alive and resident in Sweden at the age of 13 (494 692 women, of whom 2 216 were women with CHD). In the second paper, the same definition of the study population was chosen, except that it involved all men born between 1973 and 1983 (522 216 men, of whom 2 689 men with CHD). The third and fourth papers involved a study population of all Swedish women born between 1973 and 1993 who were still living in Sweden at age 13. This population consisted of 1 017 538 women, 273 of whom had been diagnosed with Marfan syndrome. Results and conclusions The individuals studied were more often born preterm, and were small-for-gestational age babies. They were more likely to have been born by cesarean section. In women with CHD, these characteristics were repeated in their firstborn children. No increased risks were found in children of men with CHD or in children of women with Marfan syndrome. There was no increased risk of aortic dissection in women with Marfan syndrome during pregnancy compared to women with Marfan syndrome who did not give birth. Higher frequencies of cardiac arrhythmia and valvular heart disease were found after childbirth in women with Marfan syndrome. Pregnancy in women with CHD is a high-risk situation associated with increased risk of adverse neonatal outcomes for the expected child. Pregnancy in women without CHD, but where the father has CHD is not so associated with increased risk of adverse obstetric or neonatal outcomes. Pregnancy in women with Marfan syndrome is not associated with adverse outcomes for the expected child.

Background: Although giving birth is a positive experience for many, some 10% of pregnant Swedish women suffer from severe fear of childbirth (FOC), which impairs their daily functioning and poses a risk for a negative delivery experience. This thesis focuses on the mental and health-economic effects of severe FOC, and explores new treatment options for childbirth-related anxiety. Aims: (i) to investigate the prevalence of and variables associated with severe FOC, (ii) to estimate the cost of illness of severe FOC and (iii) to explore whether Internetbased cognitive behaviour therapy (ICBT) is feasible for treating pregnant women with severe FOC and those with childbirth-related symptoms of posttraumatic stress disorder (PTSD). Design and Results: Study 1: In a cross-sectional study 1635 pregnant women were asked about their FOC via the Wijma Delivery Expectancy/Experience Questionnaire (W-DEQ), and provided socio-demographic data and information of their preferred mode of delivery. It was found that 15.6% of the participants had a severe FOC, which also strongly correlated with the preference of a caesarean section. Study 2: In a prospective case-control cohort study we mapped all visits, in-patient care, sick leave and delivery variables from medical records and estimated the societal costs in two groups of women; one group with severe FOC and one with low FOC. The costs for the group with severe FOC were 38% higher than for the low FOC group. Study 3: Twenty-eight nulliparous women with severe FOC were self-recruited to an eight weeks ICBT program for severe FOC. Fifteen women followed the entire program. Their FOC decreased significantly after treatment (Cohen’s d=0.95, p<0.0001), which means that ICBT is feasible and an option for treating women with severe FOC. Study 4: Fifteen participants in Study 3 wrote narratives of the imminent delivery before as well as after therapy. After treatment, the women had a more realistic attitude towards childbirth, more self-confidence and more active coping strategies. Partners and staff were perceived as more helpful, and the women were more aware of the child they were bearing. Study 5: Fifty-six women with a traumatic delivery experience were included in a randomized wait-list controlled study (RCT) of the effects of an eight week long ICBT program for childbirth-related PTSD symptoms. These symptoms decreased in both groups during active therapy, while the between-group effect size varied depending on measurements. Psychiatric comorbidity decreased in both groups after active treatment. Conclusion: Severe FOC is prevalent among Swedish pregnant women, and the cost of illness of this marker of peripartum psychological vulnerability is considerable when treated using standard care. A new treatment option for this group with ICBT seems feasible and is associated with more realistic attitudes towards the imminent delivery. An RCT with eight weeks of ICBT for parous women with PTSD symptoms also had promising results. As severe FOC is prevalent and associated with mental and economic burdens for the individual and the society, there is an urgent need to expand the research field. It is important to find feasible and effective treatments that can be applied on a large scale. / Denna avhandling undersöker (i) hur vanligt det är att svenska gravida kvinnor lider av rädsla för förlossningen, och (ii) hur detta påverkar kvinnornas sjukvårdskonsumtion under denna period samt vilka kostnader detta innebär för samhället; testar och utvärderar (iii) nya behandlingsmetoder för rädsla för förlossningen och för posttraumatiska stressymptom efter en traumatisk förlossning. Avhandlingen består av fem delstudier: Studie 1 var en studie bland 1635 gravida kvinnor och visade att mer än var tionde gravid kvinna har svår förlossningsrädsla. Denna hade samband med kvinnornas önskemål om planerat snitt som förlossningssätt, och hos omföderskor, med tidigare negativa upplevelser av förlossningen. Studie 2 jämförde sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning under graviditet och den första tiden efter förlossningen hos förstföderskor med svår respektive lindrig förlossningsrädsla, vilka omhändertagits i den ordinarie förlossningsvården. Gruppen med svår förlossningsrädsla visade sig ha avsevärt högre kostnader orsakade av att de i genomsnitt hade högre sjukskrivningstal under graviditet och fler besök på grund av psykiska besvär, samt oftare förlöstes med kejsarsnitt och hade komplicerade förlossningar. I Studie 3 testade 28 förstföderskor med svår förlossningsrädsla en ny behandlingsmetod med kognitiv beteendeterapi (KBT) via internet. Behandlingen medförde att kvinnornas rädsla kraftigt minskade från företill efter behandling. I Studie 4 skickade 15 av kvinnorna i Studie 3 in berättelser via nätet om hur de föreställde sig att deras förlossning skulle bli, såväl innan terapin startade som när den var avslutad. Efter genomförd terapi hade kvinnorna en mer realistisk attityd till förlossningen än före terapin och visade tecken på att ha ett bättre självförtroende och mer aktiva strategier att hantera den kommande förlossningen. Studie 5 utforskade om kvinnor, som upplevt en traumatisk förlossning, kan bli hjälpta av behandling med KBT via internet. Traumatiserade kvinnor slumpades till att antingen få behandling direkt eller få behandlingen efter en väntetid (kontrollgruppen). I båda grupperna minskade kvinnornas posttraumatiska stressymtom, liksom förekomsten av depression och andra ångestproblem. Sammanfattning: Avhandlingen visar att svår förlossningsrädsla är vanligt förekommande och medför lidande för kvinnor och ökade kostnader för samhället i samband med graviditet och förlossning, när detta problem hanteras i den vanliga vården. Två internetbaserade studier testar kognitiv beteendeterapi som behandling för svår förlossningsrädsla och för problem efter en traumatisk förlossning och visar att dessa behandlingsformer tycks fungera väl och i framtiden skulle kunna utgöra ett alternativ som medför att vård görs tillgänglig också för kvinnor som inte har tillgång till kvalificerade hjälpinsatser på andra sätt. Svår förlossningsrädsla och ångestproblem efter en traumatisk förlossning föreligger ofta tillsammans med annan psykisk sjuklighet varför diagnostik och behandling behöver utföras av personer med tillräcklig kompetens för dessa uppgifter. Otillräckligt behandlad/icke behandlad svår förlossningsrädsla ökar riskerna för att kvinnan upplever en kommande förlossning som traumatisk. Avhandlingens slutsatser behöver undersökas i fler och större studier, och, avseende behandlingsstudierna, i undersökningar som har tillräckligt stora kontrollgrupper. Om sådana studier bekräftar dessa preliminära fynd, blir frågan om screening för svår förlossningsrädsla aktuell eftersom det då finns såväl bra screeninginstrument som behandling som skulle kunna göras tillgänglig för stora grupper. Kommer samhället i denna situation att ha råd att inte försöka förebygga individuellt lidande och stora merkostnader för kvinnor med svår förlossningsrädsla? / Tämän tutkimuksen tavoitteena on tutkia (i) kuinka yleinen synnytyspelko on ruotsalaisten raskaana olevien naisten keskuudessa ja (ii) kuinka se vaikuttaa heidän terveyden‐ ja sairaanhoitopalveluiden kulutukseen raskauden aikana ja sen jälkeen, sekä selvittää miten synnytyspelko vaikuttaa yhteiskunnan kustannuksiin; kehittää, testata ja arvioida (iii) uusia hoitomuotoja synnytyspelon sekä synnytyksestä johtuvien psykologisen trau man (posttraumaattinen stressi, PTSD) hoitoon.' Tämä väitöskirja koostuu viidestä osatyöstä: 1. Ensimmäinen osatyö tutki synnystyspelon yleisyyttä 1635 raskaana olevan naisen keskuudessa. Tutkimus osoitti että joka seitsemäs raskaana oleva nainen Ruotsissa kärsii vakavasta synnytyspelosta. Keisarinleikkaus toiveen takana on usein vakava synnystyspelko. Uudelleen synnyttäjillä synnytyspelkoon vaikuttaa myös aiempi traumaattinen synnytyskokemus. 2. Toisessa osatyössa verrattiin ensisynnyttäjien terveyden- ja sairaanhoitokustannuksia sekä sairaslomapäiviä raskauden aikana, synnyksen yhteydessä sekä sitä seuraavan kolmen ensimmäisen kuukauden aikana. Vertailuryhmät seurasivat tavallista äitiysneuvolaohjelmaa, ryhmistä toisella oli vakava ja toisella lievä synnytyspelko. Vakavasta synnytyspelosta kärsivien naisten terveyden ja sairaanhoitopalvelujen käyttö osoittautui huomattavasti korkeammaksi kuin vertailuryhmässä. 3. Kolmannessa osatyössa 28 vakavasta synnytyspelosta kärsivää ensisynnyttäjää, testasi uutta ratkaisukeskeiseen terapiaan (KBT) pohjautuvaa Internetin kautta ohjattua psykologista hoito-ohjelmaa. Hoito lievensi huomattavasti osallistujien synnytyspelkoa. 4. Neljännessä osatyössä 15 naista (edellisestä osatyöstä 3) kirjoittivat osana terapiaansa kertomuksen tulevan synnytyksensä odotuksista. Sama tehtävä kertautui ennen terapian alkua sekä sen jälkeen. Kertomusten yhtäläiset teemat tunnistettiin minkä jälkeen ennen ja jälkeen hoitoohjelmaa kirjoitettujen kertomusten teemoja vertailtiin. Hoidon jälkeen naisten odotukset pohjautuivat suuremmassa määrin tietoon, he kuvailivat itsensä varmemmiksi sekä paremmin  valmistautuneiksi tulevaa synnytystä ajatellen. 5. Viides osatyö tutki Internetin kautta ohjatun ratkaisukeskeisen terapian (KBT) vaikutusta naisiin jotka kärsivät synnytyksen jälkeisestä henkisestä traumasta. Naiset satunnaistettiin tutkimuksessa joko välittömän hoidon ryhmään tai odotuslista ryhmään, joka sai saman hoidon myöhemmin. Hoidon jälkeen PTSD oireet vähenivät sekä hoitoettä kontrolliryhmässä. Myös masentuneisuus ja ahdistusoireet väheniväthoidon myötä. Yhteenvetona voidaan oheisista tutkimuksista todeta että synnytyspelko on yleinen ruotsalaisten raskaana olevien naisten keskuudessa. Synnytyspelko aiheuttaa kärsimystä sekä raskaana olevalle naiselle mutta myös lisäkustannuksia yhteiskunnalle. Kahdessa Internetin kautta ohjatussa ratkaisukeskeisessä hoito-ohjelmassa testattiin uusia hoitomuotoja raskaana oleville ensisynnyttäjille sekä synnytyksen jälkeisistä traumaoireista kärsiville naisille. Tulokset osoittavat, että Internetin kautta ohjattu hoito toimii näissä ryhmissä hyvin ja saattaisi tulevaisuudessa olla vaihtoehto kohderyhmille, joille sopivaa terapeuttista hoitoa nykytilanteessa ei voida tarjota. Koska vaikea synnytyspelko ja synnytystä seuraavat PTSD oireet esiintyvät usein muiden mielialahäiriöiden rinnalla, on tärkeää, että näitä naisia hoitavalla henkilökunnalla on tarpeellinen pätevyys hoitaa myös mielenterveysongelmia. Hoitamatta jätetty tai puutteelisesti hoidettu synnytyspelko lisää raskaana olevan naisen riskiä kokea synnytyksensä traumaattisena. Tulevissa tutkimuksissa tämän tutkimusprojektin tulokset ja johtopäätökset on syytä toistaa useammissa ja ennen kaikkea suuremmissa ryhmissä. Jos tutkimustemme alustaville tuloksille löytyy tukea, nousee kysymys synnystyspelon seulonnasta äitiysneuvoloissa ajankohtaiseksi; sekä seulontamenetelmä että tehokas hoitotapa ovat olemassa ja voitaisiin tarjota suuremmille kohderyhmille. Onko yhteiskunnalla sellaisessa tilanteessa varaa olla ennaltaehkäisemättä synnystyspelkoisten naisten kärsimystä?

Bakgrund: Sexualitet är viktigt i en människas liv. I samhället finns normer och förväntningar som vi alla förväntas anpassa oss till, dessa kan påverka sexualiteten och den sexuella hälsan. Genom att beskriva hur kvinnor förhåller sig till sin sexualitet, självbild och kropp utifrån ett heteronormativt samhälle kan barnmorskor få en djupare förståelse för kvinnors livsvillkor. Syfte: Att beskriva hur kvinnor förhåller sig till sin sexualitet, självbild och kropp utifrån samhällsnormer. Metod: Metasyntes baserat på 25 artiklar med kvalitativa data inkluderades i resultatet. Analysen gjordes genom metaetnografi. Resultat: Kvinnorna anpassade sig och var flexibla utifrån rådande samhällsnormer genom att de omfördelar makt i relationen, hanterar bristande utbildning och tabun, anpassar sig efter rådande könsroller samt strävar efter att uppfylla ideal. Dessa presenteras som de fyra huvudkategorierna i resultatet. Slutsats: Kvinnor formar sin sexualitet, självbild och kropp utifrån samhällsnormer och rådande maktstrukturer. De anpassar sig och är flexibla vilket påverkar deras självbild och sexuella hälsa. Självbilden och den sexuella hälsan utmärks av en begränsad makt att forma sitt eget liv. Kvinnor behöver medvetandegöras om denna situation för att få handlingskraft att värna om jämställdhet i sina egna liv och för att kunna verka för jämställdhet i samhället. Klinisk tillämpbarhet: Barnmorskor som yrkesgrupp kan stödja kvinnor i alla åldrar att bejaka sin sexualitet och se det fina i sina kroppar. Att inkludera barnmorskan och hens kompetens i skolans sexualundervisning; i samtal om lust, kroppsacceptans och samtycke, skulle kunna bidra till en förbättrad sexuell hälsa för unga kvinnor. Då barnmorskan i sitt arbete dagligen möter kvinnor som på olika sätt försöker förhålla sig till samhällsnormer och förväntningar kan denna metasyntes vara till hjälp i reflektion över barnmorskans värderingar kring jämställdhet och bemötande av kvinnor i olika livssituationer. / Background: Sexuality is important in a person's life. In our society there are norms and expectations that we all are expected to adapt to; these can affect sexuality and sexual health. To describe how women relate to their sexuality, self-image and body from a heteronormative society can give midwives a deeper understanding of women´s living conditions. Aim: To describe how women relate to their sexuality, self-image and body based on norms of society. Method: Meta-synthesis including qualitative data from 25 articles were included in the result. The analysis was done by meta-ethnography. Result: The women adapted and were flexible based on prevailing norms of society by redistributing power in the relationship, coping with lack of education and taboos, adapting to existing gender roles, and striving to fulfill ideals. These are presented as the four main categories in the result. Conclusion: Women shape their sexuality, self-image and body based on social norms and prevailing power structures. They adapt and are flexible, which affect their self-image and sexual health. The self-image and sexual health are characterized by a limited power to shape their own lives. Women need awareness of this situation in order to have the power to protect equality in their own lives and to promote equality in society. Clinical implication: Midwives as a professional group can support women of all ages to embrace their sexuality and see the beauty of their bodies. Inclusion of midwives in school sexual education; In conversation about lust, body acceptance and consent, could help improve sexual health for young women. When the midwife in her daily work meets women, who try to comply with social norms and expectations in different ways, this meta-synthesis can help in reflection on the midwifery's values about gender equality and the treatment of women in different life situations.

Background: Many women experience childbirth fear to such an extent that it seriously interferes with the woman’s daily life and affects her mental well-being. Aim: The overall aim was to conduct an overview of the midwife-led counselling for childbirth fear in Sweden, to investigate women’s birth preferences and to describe their experiences of treatment on childbirth fear, with focus on midwife-led counselling. Methods: Study I is a cross-sectional study where 43 out of 45 maternity clinics responded to a questionnaire regarding midwife-led counselling. Study II is a longitudinal survey where 889 women participated of whom 70 received counselling. Data were collected by questionnaires in mid-pregnancy, two months and finally, one year after birth. Study III is a randomised controlled study with 258 participating women assessed with childbirth fear. It compares Internet-based cognitive behaviour therapy (ICBT) with midwife-led counselling. Data were collected by questionnaires twice during pregnancy and two months after birth. Study IV is a qualitative interview study using thematic analysis, including 27 women who received midwife-led counselling during pregnancy. Results: Overall, midwife-led counselling was perceived as empowering by the women and increased their confidence when facing birth. The preference for a caesarean section decreased during pregnancy and the majority had a normal vaginal birth but an increase in preference for caesarean section appeared after birth. Half of the women who received treatment for childbirth fear experienced a less than positive birth. Women who had a positive birth experience voiced that the contributing factors were the self-confidence received from counselling and the support from the midwife during birth. Decreased or manageable fear was expressed by the women after counselling and birth, which in turn brought a strengthened confidence for a future pregnancy and birth. Furthermore, major differences exist in counselling for childbirth fear throughout the clinics in Sweden. Conclusion: Midwife-led counselling improved women’s confidence toward giving birth and fear was perceived as manageable. Continuous support is crucial to experience birth as positive. Although women’s preferences for caesarean section did not change over time, few women gave birth with a caesarean section without medial reason.

Bakgrund: Efter förlossningen kan familjen få fortsatt vård och stöd på en BB-avdelning. Ett gott stöd efter förlossningen är av stor vikt för nyblivna föräldrar och är något som främjar föräldrablivandet. Dock drabbades världen av ett nytt virus, covid-19 i slutet av året 2019. Viruset medförde restriktioner på BB-avdelningarna, vilket innebar skyddsutrustning för personalen samt att partnern ej fick närvara på avdelningen. Nya rutiner samt okunskapen av Covid-19 har medfört att stödet förhindrats till viss del. Detta ämne är relativt outforskat och det finns ytterst få studier som berör Covid-19 pandemins inverkan på svensk BB-vård. Syfte: Att undersöka hur barnmorskan inom svensk BBvård upplever att ge stöd till föräldrar under pågående pandemi. Metod: Genom elvaindividuella intervjuer samlades datamaterial som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Resultatet bestod av temat -Skyddsutrustning och besöksrutiner kräver uppfinningsrikedom och påverkar barnmorskors professionella stöd på BB och huvudkategorierna - Barnmorskan behöver anpassa sitt professionella stöd utefter pandemirestriktioner & Pandemin påverkar förutsättningar att ge stöd negativt. Konklusion: Barnmorskor har under Covid-19 pandemin fått utöka stöd till mödrar samt vara uppfinningsrika för att nå hela familjen. Barnmorskor upplever att stödet har varit otillräckligt, begränsat av hög arbetsbelastning och den skyddsutrustning som används. / Background: After giving birth, the new family can receive care and support in a maternity-ward. Parenting is encouraged through support from the maternity-ward after the birth. By the end of the year 2019, the world was affected by Covid-19. Virus entailed restrictions at the maternity-ward, which resulted in protective equipment and partner restrictions. Covid-19´s restrictions have prevented the support. This topic is relatively unexplored and there are few studies in the field. Aim: To explore how midwives in Swedish maternity-ward experience to support parents during the ongoing pandemic. Method: The method is a qualitative content analysis with an inductive approach. Eleven midwives were interviewed individually. Result: The theme that emerged was: Protective equipment and visiting restrictions requires ingenuity and affects midwives professional support at maternity-ward. The results presented in two categories: The midwifes needs to adapt professional support according to the Covid-19 pandemic restrictions & how the Covid-19 Pandemic affects the conditions for providing support negatively. Conclusion: Midwives have had to increase their support to the mothers in various ways and be inventive in reaching the whole family. Midwives have also experienced the support as insufficient and limited by high workload and the use of protective equipment.

Bakgrund: Amning har många hälso-, ekonomiska och ekologiska fördelar för barn, föräldrar och samhället, men amningsstatistiken sjunker och beror ofta på otillräckligt amningsstöd. Syfte: att undersöka BVC-sjuksköterskors möjligheter och hinder för amningsrådgivning. Metod: Denna studie genomfördes med Critical Incident som metod. Sex bvc-sjuksköterskor i Sverige intervjuades om sina erfarenheter av att ge amningsrådgivning. Resultat: Resultatet delades in i två huvudincidenter utifrån syftet -Möjligheter och Hinder, med flera beteenden som kunde påverka incidenterna. Under Möjligheter kunde ses lyhördhet för kvinnans behov, att kunna ge enklare rådgivning och att ha tid för detta samt att kunna söka stöd hos andra. Beteenden som var hindrande för amningsrådgivning var bristande lyhördhet för kvinnans behov, att inte ha tillräckligt med djupare kunskaper eller tid, att inte samverka eller ha föräldraförberedande kurser. Konklusion: För att skapa möjligheter för individanpassad amningsrådgivning läggs stor vikt vid sjuksköterskans lyhördhet för kvinnan och barnets behov, förståelse för de förväntningar kvinnan har på amningen och att ha goda kunskaper samt tid. Hindrande för amningsrådgivningen är bristande lyhördhet för kvinnans behov, svårigheter att ge evidensbaserad information samt dåligt med tid. Samverkan mellan verksamheterna och att inte följa riktlinjer är en förbättringspotential för att stärka amningsrådgivningen. / Background: Breastfeeding has many health-, economical and ecological benefits for child, parents and society, but statistics of breastfeeding are declining and are often due to insufficient breastfeeding support. Aim of the study: to examine child health care nurses’ possibilities and hindrance for breastfeeding counselling. Method: This study was conducted using Critical Incident as a method. Six child healthcare nurses in Sweden were interviewed about their experiences of providing breastfeeding advice. Results: The result was divided into two main incidents based on the aim, - possibilities and hindrance, with several behaviours that could affect the incidents. Under Possiblities a sensitivity for the woman’s needs, to be able to give simple breastfeeding advice, having time to give it and look for support when needed was seen. Behaviours that was a hindrance for breastfeeding counselling was a lack of sensitivity for the woman’s and child’s needs, to not have deeper knowledge or time, to not cooperate with others or not provide preparatory courses for parents. Conclusion: To create possibilities for individual breastfeeding counselling a sensitivity for the woman’s and child’s needs is essential, to have an understanding of the expectations the woman has and to have enough knowledge and time. Hindrance for breastfeeding counselling is a lack of sensitivity for the woman’s needs, difficulties to give evidence based information and not enough time. Cooperation between the different facilities and to follow the recommendations are potentials for improvement to strengthen the breastfeeding counselling.

Bakgrund: Kvinnor påverkas av Covid-19 pandemin som bidragit till att förändringar skett inom vården under förlossning samt postnatalt. Forskning har visat att pandemin påverkar kvinnornas psykiska hälsa negativt. Det fanns en oro bland kvinnor att få symptom eller smittas av Covid-19 samt en rädsla över att vårdpersonalen inte skulle vilja vårda dem då. För att öka kunskapen om hur kvinnor upplever sin vårdtid i samband med barnafödande under pandemin, behövs mer forskning. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av sin vårdtid i samband med barnafödande under pågående Covid-19 pandemi. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer utfördes med 10 kvinnor som fött barn under Covid-19 pandemin. Resultat: Dataanalysen resulterade i ett tema, tre kategorier och nio subkategorier. Det övergripande temat som framkom var följande:“Covid-19 pandemin bidrog till känslor av ensamhet och övergivenhet samt ett ökat behov av stöd och trygghet” samt kategorierna: “ Partnerns stödjande roll och möjlighet till delaktighet”, “Vårdpersonalens stödjande roll“ och “Vårdmiljöns betydelse”. Konklusion: Partnerns närvaro är viktig för att kvinnornas ska känna stöd och trygghet. Det finns ett ökat behov av närvaro, kommunikation samt information från barnmorskan. / Background: Women is affected by the Covid-19 pandemic that contributed to changes in health care during childbirth and postnatal. Research has shown that the pandemic had negatively affected women´s mental health. There is concern among women about getting symptoms or being infected with Covid-19 and fear that the midwife would not want to care for them. To increase knowledge about how women experience their hospital stay in connection with childbearing during ongoing pandemic, more research is needed. Aim: To describe women´s experiences of their hospital stay in connection with childbearing during ongoing Covid-19 pandemic. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach. Semistructured individual interviews were conducted with 10 women who gave birth during Covid-19 pandemic. Results: Data analysis resulted in one theme, three categories and nine subcategories. The overall theme that emerged was following: ”Covid-19 pandemic contributed to feelings of loneliness and abandonment as well as an increased need for support and security” and categories: ”Partner´s supportive role and opportunity for participation”, ”Health professionals supportive role” and ”The importance of the care environment”. Conclusion: Presence of the partner is important for women to feel support and security. There is an increased need for attendance, communication and information from midwives.

Bakgrund: Barnmorskor upplever att rotationsarbete och kontinuitet i arbetet leder till en god vård, bredare kunskap samt att det uppskattas av patienter. Barnmorskorna känner sig mer välmående i sin arbetssituation. Det leder även till en dubbel kompetens hos barnmorskorna. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnmorskors upplevelse av att arbeta roterande mellan mödrahälsovård och förlossningsvård. Metod: En kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer med åtta deltagande barnmorskor arbetande i mellansverige utfördes. En kvalitativ innehållsanalys utfördes vilken resulterade i fyra kategorier samt nio subkategorier. Resultat: Barnmorskornas upplevelser av att arbeta roterande beskrevs som ett omväxlande och givande arbete som gav glädje och tillfredsställelse, trots att det var arbetsamt. Samtidigt var det en utmanande uppgift då de behövde hålla sig uppdaterade på två arbetsplatser, få ihop tidboken på barnmorskemottagningen och bibehålla kompetensen på förlossningsavdelningen. Arbetsplatserna skiljde sig åt vilket var med fördelar och nackdelar. En viktig grundsten i arbetet var kollegialt stöd, och att ha en hemarbetsplats istället för två upplevdes positivt. Rotationsarbete ur patientsynvinkel ansåg barnmorskorna vara uteslutande positivt då de kunde ge ett utökat stöd till de födande vilket var en vinst för både barnmorskan och patienten. Slutsats: Trots att det kräver extra arbete från barnmorskorna är upplevelserna av att arbeta roterande övervägande positiva både ur barnmorskans eget perspektiv samt deras beskrivning av respons från patienterna. Det finns relevans för att genomföra ytterligare forskning inom området genom att intervjua en större grupp med barnmorskor. / Background: Midwives experience that working rotationally and with continuity leads to a quality of good care, bigger knowledge and the care is valued by patients. This also leads to a double competency for the midwives. Aim: The aim of the study was to describe midwives’ experience of working rotation between antenatal care and perinatal care. Method: A qualitative interview study with semi structured interviews were conducted, with eight participating midwives working in the central Sweden. An analysis was conducted, resulting in four categories and nine subcategories. Result: The midwives’ experiences of working rotationally were described as a varied and rewarding job that brought joy and satisfaction, even though the work was trying. The work was a challenging task, they needed to be updated at two workplaces, make sure the patients were being cared for at the maternity clinic and maintain the expertise at the maternity ward. The workplaces differed, which was advantageous and disadvantageous. An important cornerstone for the work was collegiate support and having one instead of two working places. From the patients’ point of view the rotationally work by the midwives was positive as they could provide increased support for childbearing women, which was beneficial for the midwives and the patient. Conclusion: Although it requires extra work from the midwives, the experience of working with rotation is mostly positive both from the midwife’s own perspective as well as their description of the patient’s response. There is relevance for conducting further research in the field by interviewing a larger group of midwives.