<p>Berlinmurens ras var en symbolisk markering på slutet av kallakriget. Kulturella värderingar och den politiska världskartan ändrades. Massflykt och transnationalism i det globala tillståndet blir ett faktum. Diaspora och exil skapar ny kulturidentitet. Filmen som ett starkt uttrycksmedel, skapar en plattform för de människor som lever under exil och diaspora- förhållandet för att hävda sig. Syftet med denna uppsats är att reda ut likheter och avvikelser mellan ”exilfilmen och ”Cinema av Diaspora”. I min studie har jag belyst exilfilm som ett ”politiskt tillstånd” i det ”Globala rummet”. Exilfilmfestivalen i Göteborg och ett antal utvalda filmer från olika världsdelar används som grundmaterial for min studie. Som teoretiska verktyg använder jag postkoloniala studier samt diskursanalysen.</p>

<p>Den här uppsatsen ska främst ses om en fältbeskrivning av en del av den svenska modebloggosfären som de senaste åren har etablerat sig som en ny aktör i rapporteringen kring mode. Vad betyder detta för modejournalistiken och kan man se modebloggandet som en ny karriärväg in till modejournalistiken? Med hjälp av Pierre Bourdieu och Erving Goffman teorier om kapital och personliga fasader vill jag påvisa hur modejournalistiken och modebloggandet skiljer sig ifrån- och liknar varandra samt hur förflyttningarna inom modebloggosfären ter sig.</p>

No description available.

<p>Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter. </p><p>Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden.</p><p>I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.</p>

<p>Reklambrus och mediebrus är begrepp som blivit aktuella inom reklambranschen under de senaste åren. Den privata lika väl som den offentliga sfären är ständigt under attack av reklammakarnas tunga budskapsartilleri. Medborgarna har börjat bli immuna mot reklam och reklammakarna måste hitta nya vägar för att nå fram till dem. Med mer och mer reklam omkring är risken stor att övrig kommunikation inte når fram. Den kommunikation vi författare ser i det offentliga rummet är främst marknadskommunikation i form av reklam. Det offentliga rummet tillhör oss alla och därför borde reklamens intåg i det vara något som berör och angår oss medborgare.</p><p>De intressenter som intervjuats inom ramen för denna uppsats talar om demokrati i det offentliga rummet, men deras syn på demokrati skiljer sig åt. Demokrati betyder olika saker för olika människor beroende på om de sitter som stora företag som säljer reklamplats i det offentliga rummet, om de är intresseorganisationer som försöker motverka denna trend eller om de är stat och kommun. Uppsatsen ställer därför frågan: Hur tillämpas demokrati i fråga om reklam i det offentliga rummet? Syftet med undersökningen är att utreda och beskriva hur demokrati beaktas av olika intressenter i fråga om reklam i det offentliga rummet. Slutsatsen är att demokrati tillämpas på olika nivåer. Demokrati utövas dels genom val av medborgerliga representanter till Stockholms Stad, men även via ett mer direktdemokratiskt agerande genom exempelvis aktioner i det offentliga rummet.</p>

Reklambrus och mediebrus är begrepp som blivit aktuella inom reklambranschen under de senaste åren. Den privata lika väl som den offentliga sfären är ständigt under attack av reklammakarnas tunga budskapsartilleri. Medborgarna har börjat bli immuna mot reklam och reklammakarna måste hitta nya vägar för att nå fram till dem. Med mer och mer reklam omkring är risken stor att övrig kommunikation inte når fram. Den kommunikation vi författare ser i det offentliga rummet är främst marknadskommunikation i form av reklam. Det offentliga rummet tillhör oss alla och därför borde reklamens intåg i det vara något som berör och angår oss medborgare. De intressenter som intervjuats inom ramen för denna uppsats talar om demokrati i det offentliga rummet, men deras syn på demokrati skiljer sig åt. Demokrati betyder olika saker för olika människor beroende på om de sitter som stora företag som säljer reklamplats i det offentliga rummet, om de är intresseorganisationer som försöker motverka denna trend eller om de är stat och kommun. Uppsatsen ställer därför frågan: Hur tillämpas demokrati i fråga om reklam i det offentliga rummet? Syftet med undersökningen är att utreda och beskriva hur demokrati beaktas av olika intressenter i fråga om reklam i det offentliga rummet. Slutsatsen är att demokrati tillämpas på olika nivåer. Demokrati utövas dels genom val av medborgerliga representanter till Stockholms Stad, men även via ett mer direktdemokratiskt agerande genom exempelvis aktioner i det offentliga rummet.

Berlinmurens ras var en symbolisk markering på slutet av kallakriget. Kulturella värderingar och den politiska världskartan ändrades. Massflykt och transnationalism i det globala tillståndet blir ett faktum. Diaspora och exil skapar ny kulturidentitet. Filmen som ett starkt uttrycksmedel, skapar en plattform för de människor som lever under exil och diaspora- förhållandet för att hävda sig. Syftet med denna uppsats är att reda ut likheter och avvikelser mellan ”exilfilmen och ”Cinema av Diaspora”. I min studie har jag belyst exilfilm som ett ”politiskt tillstånd” i det ”Globala rummet”. Exilfilmfestivalen i Göteborg och ett antal utvalda filmer från olika världsdelar används som grundmaterial for min studie. Som teoretiska verktyg använder jag postkoloniala studier samt diskursanalysen.

Undersökningen behandlar hur kriminella personer och polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter.  Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning. Det leder till att de sedan kan avgöra hur de ska agera på brottsplatsen. De beger sig till brottsplatsen en tid innan brottet ska utföras. På brottsplatsen undersöker de människors dagliga rutiner och hur objekt som exempelvis byggnader är placerade, för att kunna underlätta deras brott.  De kriminella har angett vilken tid på dygnet ett brott är som mest gynnsamt för dem. Om de inte kan utföra ett brott under en särskild tid ökar risken för att gripas. Objekt i en omgivning kan skapa tillfällen och försvåra för kriminella att genomföra brott. Deras erfarenhet bidrar till att hitta tillfällen som lämpar sig för brott i en omgivning. Svårigheter anser de vara andra människor som befinner sig på en brottsplats och väderförhållanden. I polisens arbete kartläggs objekt i omgivningen utförligt, eftersom de inte vill riskera att skada andra poliser, misstänkta eller allmänheten, när de ska agera i arbetet. På en brottsplats försöker de säkra bevismaterial beroende på brottsplatsens förutsättningar. Polisen vill göra ett gripande på säkrast möjliga sätt, i annat fall kan en polisaktion komma att avbrytas. Det kan handla om att gripa en misstänkt under en särskild tid på dygnet. Under ett spaningsarbete ska enskilda poliser själva kartlägga sin omgivning och avgöra hur en förflyttning ska ske. Polisspanare måste ständigt förnya och omvärdera sin omgivning. Både polisen och kriminella anser att de inte kan utföra respektive arbete utan att först ta hänsyn åt de objekt som finns i en omgivning. De resonerar om varandras agerande och uppfattar liknande objekt i omgivningen. Dessa upplever de sedan på olika sätt, till följd av deras avsikter i arbetet.

Den här uppsatsen ska främst ses om en fältbeskrivning av en del av den svenska modebloggosfären som de senaste åren har etablerat sig som en ny aktör i rapporteringen kring mode. Vad betyder detta för modejournalistiken och kan man se modebloggandet som en ny karriärväg in till modejournalistiken? Med hjälp av Pierre Bourdieu och Erving Goffman teorier om kapital och personliga fasader vill jag påvisa hur modejournalistiken och modebloggandet skiljer sig ifrån- och liknar varandra samt hur förflyttningarna inom modebloggosfären ter sig.

Denna studie handlar om självhjälpskulturens utbud och hur individer använder sig av denna kultur i sin vardag. Studien är baserad på 9 informanter som tittar på självhjälpsprogram eller läser självhjälpsböcker. Studiens övergripande syfte är att undersöka huruvida dessa individer blir mer reflexiva än de var innan de började bruka denna kultur. Empirin i denna studie är grundad på 9 kvalitativa intervjuer och analyserad med hjälp av grundad teori. Analysen pekar mot en ökad reflexivitet hos informanterna men visar även på andra aspekter av självhjälpsindustrin.