<p>Det övergripande syftet med undersökningen är att tydliggöra <em>om</em> och i så fall <em>hur</em> sex pedagoger inom grundskolans tidigare år arbetar för att uppmärksamma och stimulera särbegåvade elever. Litteratur och forskning inom ämnet pekar på pedagogers bristande kunskap angående särbegåvade elever samt avsaknad av metoder och strategier kring hur särbegåvade elever bör utmanas för att vidareutvecklas. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer och resultatet visar att informanterna har begränsad erfarenhet av särbegåvade elever och är tidigare obekanta med begreppet, vilket gör att de med säkerhet har svårt att avgöra vilka elever som är högpresterande och vilka som är särbegåvade. Informanterna menar att det är den enskilde pedagogens ansvar att stimulera dessa elever då specialpedagogiska insatser helt och hållet riktas mot de svaga eleverna. Sammanfattningsvis pekar undersökningen på att särbegåvade elever idag är ett mindre utforskat fält och att personal i skolans verksamhet bör uppmärksammas på att dessa elever finns samt deras speciella behov.</p>

Det övergripande syftet med undersökningen är att tydliggöra om och i så fall hur sex pedagoger inom grundskolans tidigare år arbetar för att uppmärksamma och stimulera särbegåvade elever. Litteratur och forskning inom ämnet pekar på pedagogers bristande kunskap angående särbegåvade elever samt avsaknad av metoder och strategier kring hur särbegåvade elever bör utmanas för att vidareutvecklas. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer och resultatet visar att informanterna har begränsad erfarenhet av särbegåvade elever och är tidigare obekanta med begreppet, vilket gör att de med säkerhet har svårt att avgöra vilka elever som är högpresterande och vilka som är särbegåvade. Informanterna menar att det är den enskilde pedagogens ansvar att stimulera dessa elever då specialpedagogiska insatser helt och hållet riktas mot de svaga eleverna. Sammanfattningsvis pekar undersökningen på att särbegåvade elever idag är ett mindre utforskat fält och att personal i skolans verksamhet bör uppmärksammas på att dessa elever finns samt deras speciella behov.

Den här studien berör lärares förmåga att undervisa och stimulera särbegåvade elever i skolan. Studien har genomförts genom formella kvalitativa intervjuer med lärare i årskurs ett till tre på en skola i ett mindre samhälle. Efter intervjuer och litteraturstudier har det visat sig att mycket av lärarnas tid många gånger koncentreras till elever som har svårt att nå målen. I skolan försöker man på olika sätt individualisera undervisningen och uppgifterna genom att låta eleverna få arbeta ofta med problemlösningar, men också erbjuda eleverna andra läromedel från högre årskurser. Särbegåvade elever har efter olika tester, som visar var de ligger kunskapsmässigt, fått flytta upp en årskurs om det visat att kunskapsnivån är långt mycket högre än övriga klasskamrater. Vidare visar det sig att det inte finns tillräckligt med tid och resurser för att kunna vara behjälplig alla elever och ofta hamnar de särbegåvade eleverna i skymundan då svaga elever kräver stor del av lärarnas tid och planering.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och få kunskap om hur särbegåvade barn kan synliggöras i förskolan samt vilken hjälp de kan erbjudas. För att besvara frågeställningarna användes halvstrukturerade intervjuer tillsammans med fyra specialpedagoger verksamma på Gotland. Specialpedagogerna ansvarar för totalt 13 förskolor. Intervjuerna gav ett resultat av respondenternas erfarenheter och kunskap inom området särbegåvade barn. Deras erfarenheter var av stor grad likartade men det fanns även en del skillnader. Samtliga respondenter var överens om att det är för lite fokus på särbegåvning i förskoleverksamheterna. I diskussionen framförs respondenternas tankegångar och erfarenheter om särbegåvning samt att respondenternas svar likställs gentemot vad litteratur anger. En beskrivning av vad särbegåvning innebär för specialpedagoger, hur förskolans pedagoger kan upptäcka ett särbegåvat barn, vilka hjälpmedel det finns att tillgå samt om särbegåvade barn har särskilda behov har undersökts i detta arbete.

Hur ser lärare och skolledare på de särbegåvade eleverna och hur beskrivs dessa elever i skolan? Fyra skolors syn på särbegåvade elever. Med särbegåvad menar vi de högpresterande elever i skolan, som har en extra begåvning i ett eller flera ämnen. Vi utgick ifrån skolledares och lärares syn på dessa elever. Vårt resultat visade att alla intervjupersoner ansåg att alla elever i skolan har någon form av begåvning. De särbegåvade eleverna är oftast självgående och det är lärarna själva som ska ansvara för, ta hand om och hjälpa de särbegåvade eleverna i deras utveckling i skolan. / Schools views on gifted children.

Det finns barn som ligger långt före utvecklingsmässigt i förhållande till jämnåriga. Begreppet särbegåvad används mer och mer i samhällsdebatter och skolpolitik. Alla barn har rätt till extra stöd, men forskning visar att detta stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. I denna studie kommer begreppet särbegåvad och extra stöd att diskuteras i förhållande till tidigare forskning samt teorier gällande begåvning, utveckling och lärande.Studiens syfte är att undersöka några förskollärares erfarenheter av att möta och arbeta med särbegåvade barn i förskolan, samt deras tankar kring begreppet extra stöd. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerad intervju som metod. Sex förskollärare intervjuades med hjälp utav en intervjuguide för att besvara studiens syfte.Resultatet visar att ingen utav förskollärarna definierat barn som särbegåvade. Däremot hade samtliga förskollärare erfarenheter av barn som ligger långt fram utvecklingsmässigt i olika områden, ur ett ålderadekvat perspektiv. Förskollärare i studien känner sig ofta otillräckliga på grund av stora barngrupper och tidsbrist. Det finns även en rad andra utmaningar för förskollärare i mötet med särbegåvade barn, så som identifiering, lärandesituationer samt reflektioner över det egna arbetssättet. Resultatet visar att förskollärare beskriver att extra stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. Däremot beskriver förskollärarna en rad åtgärder de gör för att utmana barn de barn som ligger långt före utvecklingsmässigt.

Syftet med studien har varit att få kunskap om högpresterande och särbegåvade elevers skolsituation, samt hur man bör arbeta i skolan för att ge dem ledning och stimulans som främjar deras fortsatta utveckling och lärande inom matematikämnet i årskurs 4-6. Detta har undersökts genom en systematisk litteraturstudie. En slutsats som kunnat dras är att trots upptäckten av gynnsamma pedagogiska och organisatoriska differentieringar så har det i denna studie kunnat konstateras att den "traditionella" matematikundervisningen består, vars utformning är ostimulerande och får dessa elevkategorier att tappa motivationen för att lära sig matematik. Att läraren dessutom har en viktig roll vid utformningen av matematikundervisningen för högpresterande och särbegåvade blir också tydligt genom den här studien, men det synliggörs även att lärarna ofta brister i sitt ansvar och därmed behöver få mer utbildning för att bättre kunna bemöta dessa elevkategorier. / <p>Matematik</p>

Syftet med arbetet är att undersöka hur lärare stödjer elever som har särskilda förmågor i matematik. Ges dessa elever samma förutsättningar att utvecklas i ämnet som övriga elever?   Metoden som användes är semistrukturerade intervjuer där intervjun kommer liknas mer vid ett samtal än en intervju. Det är tre lärare på olika skolor som intervjuas och alla tre har många års arbetslivserfarenhet. Det finns en färdig intervjumall men det tillkom följdfrågor utefter vilka svar lärarna gav. Intervjuerna genomfördes enskilt och i separata rum. Innan intervjuerna fick lärarna skriva på ett papper där de blir informerade om de etiska överväganden samt att de godkänner intervjun. När intervjuerna var färdiga transkriberades de relevanta delarna.   Resultatet visar att ekonomin i skolan gör det svårt att stödja de särbegåvade eleverna eftersom resurserna oftast går till elever som har svårigheter i matematik. Lärarna känner sig också otillräckliga för de vill hjälpa till mer än vad de kan. Under lektionerna prioriteras oftast eleverna som inte når målen och eleverna med särskilda förmågor eller som är duktiga får arbeta självständigt. Lärarna har olika metoder för att stimulera eleverna. En lärare arbetar mycket med matematikboken eftersom den har olika nivåanpassade uppgifter samt ett fördjupningshäfte som tillhör matematikboken. Den andra läraren arbetar mycket i par för att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Den tredje läraren arbetar med olika metoder till exempel arbetar hon med olika konkreta material eller utomhus för att lära eleverna att matematik är mer än att sitta och räkna i boken.

Tidigare utförd forskning visar att särskilt begåvade elever inte alltid upptäcks och prioriteras i skolan så som den svenska skollagen kräver. Syftet med föreliggande studie är att undersöka lärarnas upplevda förutsättningar att bemöta och utmana de särskilt begåvade eleverna i skolan. Studien bygger på nio stycken kvalitativa intervjuer med lärare från Norrbotten vilka har analyserats med hjälp av tematisk analys. I den aktuella studien framgår det att skolans fokus ligger på de elever som har svårigheter att nå godkänt betyg. Studien vittnar dock om en stark önskan hos respondenterna att svara upp gentemot de särskilt begåvade elevernas behov trots att det är förbundet med ett flertal svårigheter. De huvudsakliga utmaningar som framkommer är bristen på resurser i form av kunskap, stöd och tid. Även om lärarna i den aktuella studien kan identifiera särskild begåvning finns en osäkerhet kring vem som egentligen är särskilt begåvad. Vidare tror lärarna i den aktuella studien att skolan varken ser eller utmanar de särskilt begåvade eleverna i tillräckligt hög grad och många efterlyser därför mer utbildning och kunskap, men också bättre kartläggning.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om hur lågstadielärare definierar och identifierar högpresterande respektive särbegåvade elever. Genom studien ville vi även undersöka vilka metoder som lärarna ansåg vara gynnsamma i mötet med dessa elever i matematikundervisningen samt se om lärarna får stöd av organisationen i bemötande av dessa elever. Undersökningen är av kvalitativ ansats och vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer vid datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes med åtta lågstadielärare i Skåne och Blekinge. Det teoretiska ramverk som användes i denna studie var Renzullis (2016) teori “The three-ring conception of giftedness” och som innefattar de tre klustrena “förmåga över genomsnittet”, “motivation” och “kreativitet”. För att få en matematisk inriktning i teorin, användes även Krutetskiis (1976) matematiska förmågor i Renzullis kluster “förmåga över genomsnittet”. Resultatet som framkom, visade att lärarna karakteriserade högpresterande respektive särbegåvade elever på samma vis, men använde inte samma begrepp för att benämna dessa elever. Ingen av lärarna hade någon specifik identifieringsmetod för att identifiera dessa elever, men hade genom erfarenhet fått fram olika metoder som ansågs fungera. Det visade sig att lärarna arbetade med undervisningsmetoderna acceleration, berikning och nivågruppering för att bemöta de högpresterande och särbegåvade eleverna i undervisningen. Alla lärare ansåg även att dessa eleverna behövde stöd i undervisningen för att komma vidare i sin utveckling. Några av lärarna ansåg att det stöd de hade behövt från organisationen uteblev i bemötandet av högpresterande och särbegåvade elever. Det var endast en av lärarna som presenterade att de hade gemensamma handlingsplaner för att bemöta dessa elever i matematikundervisningen.