Uppsatsen är en deskriptiv, komparativ studie av de diskurser som aktualiseras i en FN-rapport och på Sametingets hemsida. Syftet är att tematiskt undersöka diskurserna men även att utröna hur agens beskrivs. Frågeställningarna lyder som följer; Vilka diskurser om rättigheter och identitet aktualiseras i FN-rapporten respektive materialet från Sametinget? Vilka likheter och skillnader finns? Hur porträtteras agens? För att svara på dessa frågor användes en blandning av diskursanalytiska verktyg och teorem. Grundantagandet är att diskurser både konstituerar och konstitueras där språket spelar en nyckelroll. Ur diskurspsykologin lånades verktyg från den retoriska analysen, från den kritiska diskursanalysen användes främst interdiskursivitet och intertextualitet för att kartlägga diskurserna. Slutligen användes en begreppstrio som fokuserade på Problem-Orsak-Lösning. Empirin bearbetades genom en textanalys. Det ena dokumentet producerades av en expert på folkrätt som 2016 framlade rapporten i FN:s regi. Utifrån de ämnen som togs upp i rapporten analyserades motsvarande textmaterial från Sametingets hemsida. Källornas material var av offentlig och officiell karaktär. Resultatet från de båda aktörernas texter sammanställdes i fyra olika teman; Självbestämmande, Rätten till land, Rätten till språk och utbildning, Samisk identitet och samerna som folk. Analysen visade att FN-rapporten förde fram diskurser om framförallt folkrättsliga ämnen där man kritiserade Sverige för att negligera samernas rättigheter. Texterna från Sametingets hemsida aktualiserade främst diskurser om tradition och tid som avgörande faktorer för identitet och äganderätt, samisk grupptillhörighet och språkets betydelse för kulturen. De diskurser båda aktörerna delade var de om reform genom demokrati och juridik, språkets tongivande roll och samerna som naturmänniskor. Diskurserna skiljde sig även åt. FN framställde samerna som passiva aktörer medan Sametinget beskrev samerna som passiva till problemens uppkomst och orsak. Vid problemlösningen hade däremot samerna en aktiv agens. Därtill framförde FN en diskurs om samerna som en homogen grupp medan Sametingets texter delvis såg samiska identiteten som diversifierad.

This paper deals with how different operators use Sami history, what kind of use of history they apply. The material I have analysed are lesson plans from Samiskt informationscentrum, The Sami – an Indigenous People in Sweden by Sametinget and the government, brochures by Gaaltije/Sydsamiskt kulturcentrum and the journal Samefolket the years 1969-2018. The study answers two main questions: - Which use of history is made by the actors claiming Sami history? How do they use Sami history? - In what way are global historical references used in the writing of history? I have used a hermeneutic method as a tool in my analysis to try to understand in what aim the use of Sami history is made. My main conclusions are that there often are deep historical arguments that are used, where the authors in my material are trying to legitimize the presence of the Sami people as far back in time as possible. A genealogical perspective is used in all the material, where the history that is important for them is shown, as well as that the actions of the Sami peoples ancestor is often raised. This is connected with an ideological use of history, because arguments like “the Sami have been here as long as anyone can remember” are used. This is linked with the existential use of history where I see it as an aim to legitimize the rights of land, fishing, hunting and reindeer husbandry. There is also a moral use of history that are shown in connection with an existential use of history, where I see it as strive for remembering the history of the Sami, but also a reconciliation and restoration with the past. Often the moral, ideological and existential use of history is used together to achieve the same thing – more rights for the Sami’s. There is a political dimension of history culture that I see in my material where the history is used to legitimize, in this case, the rights of the Sami people. The use of global historical references is partly showed in Samefolket, some of the brochures and in one of the lesson plans about colonialism; where there are comparisons with how the Jews, the indigenous Americans and aborigines were treated.

<p>The Saami, a Nordic indigenous people scattered over four countries, has for centuries been regarded as parts of the national populations of the countries in which they live. During the 19th century saami demands for greater influence resulted en several changes, among them the founding of a Swedish Saami Council in 1993. The council became a popularly elected, representative institution with an agenda of its own, but also a public authority answerable to the government. The decision to attribute the council this twofold role was unusual and, from a certain point of view, even controversial: it makes it difficult to determine the location of the power to act in saami-related issues and the legitimacy to do so.</p><p>This essay is about how the twofold role came into existence, what it leads to and how the seemingly contradictive duality is managed. It has an institutional approach with theories concerning institutions and etnicity as well as institutional change and handling of complicated and ambiguous demands. Among the theorists are Karppi, Micheletti, Jacobsson and Sahlin-Andersson. The previous two treat the possibilities and the shortcomings of the multicultural democracy. The later deals among other things with decision making and with changes in politics and public administration.</p><p>The council was presented as the main solution of the problem that the Saami felt a lack of influence. However it was not welcomed by all main Saami figures. The founding of a council with a twofold role can be explained by governmental pressure at the time for a Saami Council working on governmental terms. This essay emphazises the efforts of the state to meet Saami demands without losing influence over a group long seen as a part of the national population.</p><p>It is my opinion that the case of the Saami Council is an example of the difficulties in the multicultural democracy. It is problematic when a group is “given” an institution by the state, among other things because it may undermine the possibilities for the group to raise objections in future conflicts. An arena attracting attention to an indigenous people in the national politics in the way the Saami Council does is, however, of great value for the Saami. It is truly a political success resulting in a new conception of the Saami and sprung from international change and a growing urge to question the legitimacy of national borders, but also from the propagation of the concept of Sápmi. One of its consequences is critique of the twofold role and suggestions of other ways to solve the situation, not only from the Saami but also from others, e. g. a governmental report. While waiting for such changes, the members of the Saami Council have created shared frameworks of interpretation and chosen to handle the twofold role by putting stress on the popularly elected part.</p><p>The structure of the Saami Council is studied through legal and other formal sources and through articles and litterature commenting the results of the structure. The results are contributions to the knowledge of the Saami political state in the Swedish society and to the knowledge of the Saami Council – a young institution harbouring many possibilities for future change. They are also ment to add to the understanding of the functioning of institutions with a built-in duality.</p>

I och med att Sverige röstade för Urfolksdeklarationen år 2007 erkände den svenska staten samiskt självbestämmande i bland annat utbildningsfrågor. Aktörer inom såväl staten som Sametinget har under det senaste decenniet föreslagit att Sametinget skall överta ansvaret för sameskolan från den statliga myndigheten Sameskolstyrelsen, men detta har inte skett. Denna uppsats analyserar policyprocessen kring att förändra sameskolans styrning mellan åren 2004-2017, och varför den har stagnerat i ett ickebeslut. Detta studeras i relation till Sametingets möjligheter att driva samisk utbildningspolitik; en form av samiskt självbestämmande. Genom att göra en fallstudie inspirerad John W. Kingdons dagordningsmodell visar denna studie på svårigheterna för Sametinget att driva utbildningspolitiska frågor. Sametinget gör upprepade försök att få upp frågan kring sameskolan styrning på den statliga dagordningen, men både den politiska kontexten och problemförståelsen skiljer sig på den statliga nivån. På den statliga nivån har frågan kopplats till ineffektiv myndighetsutövning emedan frågan inom Sametinget har politiserats utifrån bristen på självbestämmande. Därtill har intresset för frågan varierat inom Sametinget under perioden. Sametingets partier tycks fästa olika stor vikt vid frågan och den politiska majoriteten har skiftat under den undersökta perioden. Resultaten pekar på att den form av icke-beslut som Sametinget utsätts för under policyprocessen är en form av statligt maktutövande, avsiktlig eller inte, mot Sametinget och en begränsning av självbestämmandet. Även om Sametinget vid flera tillfällen driver frågan och staten inte motsätter sig förslagen tas ändå inget verkställande beslut. Sametingets nuvarande institutionella arrangemang tycks utifrån denna studies resultat inte ge möjligheter att förverkliga samiskt självbestämmande inom utbildningspolitiska frågor.

Det folkvalda samiska organet Sametinget instiftades i Sverige 1993. Det var en viktig utveckling i samernas politiska mobilisering eftersom de inte tidigare haft ett nationellt representativt organ. Vid instiftandet blev organet både ett folkvalt parlament och en statlig förvaltningsmyndighet, vilket skapade konflikter mellan samernas vilja till ökat självbestämmande och statens strävan att kontrollera Sametingets verksamhet. I föreliggande kvalitativa undersökning undersöks därför de diskussioner som förelåg i den samiska tidningen Samefolket under Sametingets inrättande 1990-1994. Undersökningen visar dels hur ledande politiska representanter från de nybildade samiska partierna resonerade i frågan, dels hur andra samiska aktörer betraktade Sametinget. Vidare påvisar undersökningens resultat att diskussionerna förändrades under den undersökta perioden och att inre konflikter ökade till följd av Sametingets inrättande. Trots att en vision med Sametinget var att ena det samiska folket, visar föreliggande undersökning att organets tillkomst istället kom att splittra gruppen under den undersökta perioden. / The Sámi Parliament, a popularly elected Sámi organ was established in Sweden in 1993. This was an important process for the political advancement of the Sámi people, since they never before had had a nationally representative body. At the founding, the body became both an elected parliament and an administrative agency for the state. This created conflicts between the Sámi peoples' desire of increased independence and the goverment's need to control and rule. Therefore, the present qualitative study investigates the discussions that appeared in the Sámi magazine Samefolket during the Sámi Parliament's institutionalisation 1990-1994. The examination partly shows how the leading political representatives from the newly founded Sámi parties argued and partly how other Sámi actors regarded its institutionalisation. Furthermore, the results of the investigation suggest that the discussions changed during the investigated period and that the amount of conflicts increased following the institutionalisation of the Sámi Parliament. Even though the vision for the Sámi Parliament was to unite the Sámi people, the present study shows that the creation of this organ shattered the unity of the Sámi during the investigated period.

Syftet med denna studie var att undersöka hur diskursen kring den gröna omställningen framstår i dokument producerade av Sametinget. Sametinget är både en statlig myndighet och ett folkvalt samiskt parlament med uppdraget att verka för samisk kultur och har som uppgift att lyfta de samiska rösterna. Detta dokument har valts då jag har velat lyfta det samiska perspektivet inom den gröna omställningen. För att få en djupare förståelse kring innebörden av den samiska natursynen används miljörättvisa som teoretiskt ramverk. Det kan ge en förklaring till de konflikter som uppstår gentemot majoritetssamhällets syn på den gröna omställningen. Tidigare forskning rapporterar att olika urfolks grupper har krav på miljörättvisa som grundar sig i behovet av erkännande av det relationella synsättet på omgivningen och dess koppling till deras kultur och traditionella levnadssätt ur ett holistiskt perspektiv (Scholesberg &amp; Carruthers, 2010, s.18). Samerna som urfolk har samma utgångspunkt och menar att den icke-mänskliga naturen och landskapet hänger samman och genomsyrar varandra i stort, vilket därför kräver ett erkännande av samiska värden och behov. Studiens resultat visar att diskursen kring den gröna omställningen framstår i dokumenten i form av ett behov av ett erkännande av deras natursyn, på de icke-mänskliga och mänskliga som en helhet och ett ökat inflytande i de olika beslutsfattandeprocesser som berör deras markanvändning.Utifrån analysarbetet av det utvalda materialet har jag i undersökningen kommit fram till att en ökad medvetenhet om samernas natursyn och hur landskap och människa förhåller sig till varandra kan bidra till att förstå den påverkan den gröna omställningen har på samerna. Ett utbyte av socialt kapital och förstående av deras värderingar och tillvägagångsätt kan leda till andra strategier inom den gröna omställningen.

Minority rights has been a common subject of discussion for several years and since the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples was adopted the interest in the matter has far from decreased. One of the countries voting in favor of the declaration is Sweden, and although they volunteerly decided to comply with the agreement they have received numerous complaints on how they treat the indigenous people inhabiting certain areas of the country. When constructing new rights, a plan on how to make them apply to everyone who is entitled to them has to be formed, which can be a bit challenging to say the least. This paper presents two different approaches used when creating minority rights – individual rights and group rights – and applies them on two cases – Sweden and Norway – in order to discover which of these methods dominate said field. This is made through examining three different categories of rights – political, economical and social – to see which differences can be found between Sweden and Norway when it comes to indigenous people’s rights, and how these differences relate to individual and group rights. The conclusion of the study is that group rights is the dominating approach, but focusing on both groups and individuals has been the most successful method yet.

Studien syftar till att undersöka om, och i så fall hur, Sametingets egna myndighetskommunikation bidrar till att konstruera ojämlika maktrelationer mellan samer och den svenska staten. Remissvar och pressmeddelanden med Sametinget som avsändare studeras genom en kritisk diskursanalys med fokus på hur kunskap, handlingsmöjligheter och handlingsbegränsningar framställs för de båda aktörerna. Studien görs med ett teoretiskt ramverk som inbegriper diskursteori, representationsteori och postkolonial teori. Resultatet visar att det i Sametingets diskurs framkommer fyra teman: Distans till en passiv stat och närhet till ett aktivt Sameting; Samer har en särställd kultur och unik kunskap som inte iakttas av staten; Statens handling och makt är inte legitim och Rovdjurspolitiken är ett problem som behöver åtgärdas. Genom dessa teman framkommer att kunskap som samer besitter inte framställs på samma sätt som kunskap som svenska staten besitter. Samernas unika kunskap framställs som något som borde ligga till grund för politiska beslut och myndighetsutövning medan statens kunskap framställs vara ogrundad och otillräcklig. Detsamma gäller för framställningen av handlingsutrymme, aktörernas handlingsmöjligheter framställs olika. Samernas och Sametingets handlingsmöjligheter framställs ofta som begränsade medan staten framställs ha för stora handlingsmöjligheter särskilt mot bakgrund av att staten varken själva har tillräcklig kunskap eller tar samernas kunskap i beaktande. Slutligen visar studien att Sametinget ifrågasätter den rådande maktrelationen mellan samer och staten och således i stora drag inte bidrar till att bibehålla rådande maktrelation. / This thesis aims to study if communication from Sametinget contribute to the construction of unequal power relations between Sámi people and the Swedish government. In a critical discourse analysis comment letters and press releases from Sametinget where analysed with a focus on how both of the actors’ knowledge and scope of action is depicted. The thesis’ theoretical framework consists of discourse theory, theory of representation and postcolonial theory.  The results show four main themes in Sametinget’s discourse: Distance from a passive government and proximity to the active Sametinget; The Sámi people has a specific culture and unique knowledge that is not sufficiently observed by the government; The government’s actions and power are not legitimate and The current politics of predatory animals is a problem that needs to be solved. Furthermore, the themes show that knowledge of the Sámi people is depicted differently from the government’s knowledge. The Sámi people’s unique knowledge is depicted as something that should, make up the foundation for political decisions and legislation. Meanwhile, the government’s knowledge is depicted to be unfounded and insufficient. The same goes for the depiction of scope of action, where the actors scope of action is depicted differently. The Sámi people’s and Sametinget’s scope of action is often depicted as limited while the government’s scope of action is depicted as being to large. Lastly, the thesis concludes that Sametinget questions the current power relation between the Sámi people and the government and is therefore generally not contributing to the maintaining of current power relations.

Indigenous rights are among the most rapidly progressing domains in international law. The UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples was adopted more than a decade ago, and now the task consists of implementing the rights within the state structure. While the concept of self- determination constitutes the very core of indigenous rights, it also represents the most difficult challenge to establish within the existing system of sovereign states. This thesis seeks to contribute to the discussion regarding the implementation of indigenous peoples’ right to self-determination within states. By examining the public discourse surrounding the concept of self-determination in relation to the Sami people in the Swedish political system, it’s possible to obtain a deeper understanding of the dynamics in play. The thesis focuses on analyzing the core elements of self- determination and the formulation of the perceived problems surrounding the political measures of the concept. The discourse analysis, examining the period 2006-2017, concludes that the understanding of the concept of self-determination is linked to the political status of the indigenous people, the political debate within the national assembly, the perception of possible solutions and the function of indigenous institutions.

The Saami, a Nordic indigenous people scattered over four countries, has for centuries been regarded as parts of the national populations of the countries in which they live. During the 19th century saami demands for greater influence resulted en several changes, among them the founding of a Swedish Saami Council in 1993. The council became a popularly elected, representative institution with an agenda of its own, but also a public authority answerable to the government. The decision to attribute the council this twofold role was unusual and, from a certain point of view, even controversial: it makes it difficult to determine the location of the power to act in saami-related issues and the legitimacy to do so. This essay is about how the twofold role came into existence, what it leads to and how the seemingly contradictive duality is managed. It has an institutional approach with theories concerning institutions and etnicity as well as institutional change and handling of complicated and ambiguous demands. Among the theorists are Karppi, Micheletti, Jacobsson and Sahlin-Andersson. The previous two treat the possibilities and the shortcomings of the multicultural democracy. The later deals among other things with decision making and with changes in politics and public administration. The council was presented as the main solution of the problem that the Saami felt a lack of influence. However it was not welcomed by all main Saami figures. The founding of a council with a twofold role can be explained by governmental pressure at the time for a Saami Council working on governmental terms. This essay emphazises the efforts of the state to meet Saami demands without losing influence over a group long seen as a part of the national population. It is my opinion that the case of the Saami Council is an example of the difficulties in the multicultural democracy. It is problematic when a group is “given” an institution by the state, among other things because it may undermine the possibilities for the group to raise objections in future conflicts. An arena attracting attention to an indigenous people in the national politics in the way the Saami Council does is, however, of great value for the Saami. It is truly a political success resulting in a new conception of the Saami and sprung from international change and a growing urge to question the legitimacy of national borders, but also from the propagation of the concept of Sápmi. One of its consequences is critique of the twofold role and suggestions of other ways to solve the situation, not only from the Saami but also from others, e. g. a governmental report. While waiting for such changes, the members of the Saami Council have created shared frameworks of interpretation and chosen to handle the twofold role by putting stress on the popularly elected part. The structure of the Saami Council is studied through legal and other formal sources and through articles and litterature commenting the results of the structure. The results are contributions to the knowledge of the Saami political state in the Swedish society and to the knowledge of the Saami Council – a young institution harbouring many possibilities for future change. They are also ment to add to the understanding of the functioning of institutions with a built-in duality.