Uppsatsen bygger på några teoretiska perspektiv om samtalets betydelse för lärande och framställs här som betydelsefullt såväl för lärande som för utveckling och etablering av demokrati. Sammanfattningsvis handlar det om att individer med hjälp av samtal görs delaktiga i en lärandeprocess. Uppsatsens teoretiska avsnitt tar utgångspunkt i några texter författade av Roger Säljö (2000), Olga Dysthe (1996), Douglas Barnes (1975/1978) och Tomas Englund (2000 samt 2004). För att ytterligare belysa samtalets betydelse för lärande har vi valt att lyfta fram några texter från Johan Liljestrand (2002), Kent Larsson (2004) samt Fritjof Sahlström (2001). Mot denna bakgrund har vi formulerat fyra didaktiska frågeställningar där svaren var och en på sitt sätt kan belysa samtal i undervisning. Dessa fyra frågställningar ligger sedan till grund för en enkät ställd till lärare i grundskolans tidigare år. Resultaten vi redogör för visar, utifrån respondenternas svar, att det goda samtalet används i undervisning men vi kan för den skull inte påstå att resultatet överensstämmer med verkligheten.

Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur lärare i år 3-6 arbetar så att deras elever når goda resultat i läsförståelse och uppvisar läslust. De pedagoger som intervjuats har särskilt intresse för undervisning i läsning och läsförståelse. Vår slutsats är att ett starkt engagemang och betoning på strukturerade och genomtänkta samtal förenar våra pedagoger. Lärarna har erfarenhet av flera olika undervisningsmodeller men använder ingen speciell. De pedagoger vi intervjuat anser att det inte finns någon genväg till god läsförståelse men ser samtalet som den gemensamma nämnaren.

Syftet med denna studie var att undersöka på vilket sätt lärare säger sig arbeta med den kommunikativa förmågan i sin matematikundervisning på mellanstadiet samt på vilket sätt och i vilken omfattning detta arbete sker. Vi har fått in enkäter från 18 lärare från olika skolor och av dessa lärare har vi haft fördjupade intervjuer med två. Resultatet visar att majoriteten av lärarna själva anser att de samtalar mycket under matematiklektionerna. Samtidigt visar resultatet att mer än hälften av lärarna har en traditionell undervisning där matematikboken styr och där olika inslag som exempelvis spel, praktiska moment och diskussioner sker då och då. Detta har fått oss att fundera på om lärarna klassar ordet samtal på olika sätt. Vi har nämligen sett i beskrivningarna av dessa samtal att vissa lärare beskriver dessa som ett sätt för eleverna att redogöra för sina svar vid exempelvis genomgångarna medan andra beskriver gruppdiskussioner där det matematiska språket och begreppen finns med. Problemlösning och samtal där eleverna hjälper varandra är de vanligaste exempel på samtal som lärarna tar upp. Vi har i både enkäterna och intervjuerna sett att det är skillnader mellan lärarnas svar beroende på vilken utbildning de har i matematik. De lärare med fler högskolepoäng matematik/matematikdidaktik har i de flesta fall en mer varierad undervisning, planerar sina matematiska samtal i klassrummet mer noggrant och har fler motiveringar till varför man ska använda sig av kommunikation i matematikundervisningen. Vi har även sett att lärare som är osäkra i sina matematiska språk, matematiska kunskaper eller osäkerhet i att lära eleverna att kommunicera matematik väljer att samtala under matematikundervisningen mer sällan än övriga lärare i studien.

Diss. Linköping : Univ.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.

<p>Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur lärare i år 3-6 arbetar så att deras elever når goda resultat i läsförståelse och uppvisar läslust. De pedagoger som intervjuats har särskilt intresse för undervisning i läsning och läsförståelse. Vår slutsats är att ett starkt engagemang och betoning på strukturerade och genomtänkta samtal förenar våra pedagoger. Lärarna har erfarenhet av flera olika undervisningsmodeller men använder ingen speciell. De pedagoger vi intervjuat anser att det inte finns någon genväg till god läsförståelse men ser samtalet som den gemensamma nämnaren.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka förskolepedagogers tankar kring samtal om mobbning och utanförskap i relation till förskolan. Tre stycken frågeställningar har legat till grund för studien: Vilka uppfattningar har pedagoger kring mobbning och utanförskap i relation till förskolebarn? Vilka tankar har pedagoger i förskolan kring betydelsen av att samtala om mobbning och utanförskap? Vad har pedagoger i förskolan för erfarenheter av att samtala om mobbning och utanförskap med varandra och med barn? För att besvara dessa frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med förskolepedagoger. Efter genomförda intervjuer bearbetades data och de tankar och åsikter som framkommit kunde kategoriseras i fyra avsnitt: Pedagogers tankar kring mobbning och utanförskap, Förebyggande arbete och pedagoger som förebilder, Samtal inom arbetslaget och Att samtala med barn. Resultatet visade att samtliga pedagoger ansåg att mobbning och utanförskap förekommer inom förskolan men att detta främst handlar om de äldre barnen. En annan aspekt som nämndes under intervjuerna var vikten av att vara en förebild för barnen och att agera på ett sätt som förmedlar en positiv anda. Resultatet visade även att förskolepedagogerna arbetade aktivt med frågor som rör barns sociala tillvaro på förskolan. I samtal med barnen beskrev pedagogerna hur de valde att fokusera på att förmedla värderingar och empati. Dessa bitar kunde mycket väl diskuteras och fångas upp med hjälp av litteratur, Värdepedagogik och metoden Kompissolen. Studien visar att förskolepedagoger arbetar aktivt med samtal kring ämnen som skulle kunna identifieras som mobbning och utanförskap, men att de inte använder sig av dessa begrepp. De väljer istället att tala om barns utsatthet. Under studiens genomförande väcktes tankar kring huruvida begreppen mobbning och utanförskap borde användas i förskolan och vilken förståelse förskolebarn har av dessa termer.

Denna kvalitativa intervjustudie fokuserar på hur kuratorer upplever samtal med individer som har autism, med fokus på förhållningssätt och relationer. Autism är en funktionsnedsättning som bland annat kännetecknas av begränsningar i social interaktion, verbal och icke-verbal kommunikation och repetitiva beteenden. Dessa begränsningar kan innebära en rad olika svårigheter i det dagliga livet, och att hjälpa dessa personer kan vara komplext. Professionella som möter dessa individer behöver därför kunskap om vad det innebär att leva med autism. Fyra kuratorer intervjuades, och materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar att relationen är viktig för samtalet, även vikten av att bygga och upprätthålla en relation. Vidare framkommer det att kuratorer upplever ett gott bemötande som ett viktigt förhållningssätt i mötet med individen.

No description available.

No description available.