Förmaksflimmer är en folksjukdom som drabbar minst 3 % av västvärldens befolkning. Sjukdomen orsakar inte bara risk för förtidig död utan kan också leda till försämrad livskvalitet. Senare års forskning visar att påverkbara livsstilsfaktorer såsom övervikt, överkonsumtion av alkohol, hypertoni, diabetes och sömnapné är en del i orsaken till uppkomst av förmaksflimmer. Sjuksköterskan har en viktig roll i det hälsofrämjande samtalet att hjälpa patienter till livsstilsförändringar. Hur sjuksköterskor kan arbeta hälsofrämjande med behandling av riskfaktorer för patienter drabbade av förmaksflimmer är sparsamt beforskat. Syftet med studien är att belysa faktorer som främjar livsstilsförändring hos patienter med symtomgivande förmaksflimmer. Metoden är en litteraturstudie där fyra kvalitativa och fem kvantitativa artiklar använts. Resultatet visar att motivation, kunskap och stöd men framförallt ett personcentrerat förhållningssätt är viktigt vid livsstilsförändringar.

Med utgångspunkt i att aktuell forskning lyfter samtal som en metod som främjar inlärning och språkutveckling i undervisningen av andraspråksinlärare, väcktes intresset att undersöka hur samtal används som arbetsform, vilket mynnade ut i denna studie.Syftet med studien är att undersöka hur lärare på gymnasieskolan arbetar med samtal för andraspråksinlärare i ämnet svenska som andraspråk. De frågeställningar som studien ämnar besvara är: På vilket sätt arbetar gymnasielärare med samtal i undervisningen för andraspråksinlärare? och Vilket undervisningsmaterial används och hur används det?Den föreliggande studien utgörs av tre teoretiska ansatser; sociokulturell teori, Mercers teori om samtal och Longs interaktionsteori. Studiens teoretiska ramverk utgörs av sociokulturell teori om språksocialisation och språk som medierande redskap. Dessutom används Mercers teori om samtal och Longs interaktionsteori som syftar på andraspråksinlärning. Studien intar en hermeneutisk ansats och utgår från kvalitativ undersökningsmetod. Materialet för studien består av fältanteckningar och bakgrundsmaterial som genererades av klassrumsobservationer, under lärarnas lektioner inom arbetsområdet strukturerade samtal och diskussioner, i svenska som andraspråk 1. För analys av bakgrundsmaterial används kvalitativ innehållsanalys.Studiens resultat visar att undervisningen erbjöd både lärarlett samtal och samtal i smågrupp och vidare visar resultatet att strukturen mellan samtalsformerna skiljer sig åt. Resultatet visar att undervisningen fokuserade på samtalsstruktur och mindre på explicit undervisning av materialets innehåll, vilket i sin tur reducerade alla elevers möjlighet till samtalsinteraktion.

I denna studie undersöks vilka aspekter lärare i årskurs F-3 beskriver som centrala för att skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sina samtalsförmågor i svenskundervisningen, samt vad som är lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen. Syftet med studien är att ge lärarstudenter, verksamma lärare och oss själva en fördjupad förståelse av samtalets möjligheter i svenskundervisningen. Arbetet utgår från ett sociokulturellt perspektiv på samtal och Matres (2019) teorier om samtal som ett verktyg för lärande och utveckling. Studien är genomförd med kvalitativa undersökningsmetoder i form av semistrukturerade intervjuer och öppna observationer. Sju lärare i årskurs F-3 har intervjuats, och fyra av lärarna har även blivit observerade i sin svenskundervisning. Det insamlade materialet är analyserat utifrån tematisk analys för att identifiera, analysera och beskriva våra teman. Analysen av vårt resultat visar att lärarnas arbete med att utveckla elevernas samtalsförmågor främst bygger på fyra aspekter vilka är grupp, planering, tid och trygghet. Lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen varierar beroende på vad lektionens innehåll består av. Lärarna använder sig av samtal i svenskundervisningen i språk- och textutvecklande syfte, kunskapsutvecklande syfte och i identitetsutvecklande syfte.

Syftet med den här uppsatsen har varit att undersöka och beskriva lärares upplevelser av att leda känsliga samtal med föräldrar och elever. Med känsliga samtal avses samtal som väcker starka känslor, t ex av oro eller ilska, hos deltagarna. Ramen kan vara ett utvecklingssamtal, eller annat elevvårdande samtal. Jag har intervjuat fem lärare på grundskolans senare år och på gymnasiet och använt en halvstrukturerad intervjuguide. Resultatet har analyserats med hjälp av Antonovskys teori om KASAM och ett salutogent tänkande. Resultatet visar att alla fem intervjupersonerna har mycket erfarenhet av känsliga samtal, och att de har lärt sig strategier för hur de ska hantera dessa. Alla menar att de var helt oförberedda för detta när de var nyutexaminerade. Samtliga menar att professionalitet i det här sammanhanget handlar om att vara empatisk, men inte bli personligt berörd.

I föreliggande kvalitativa litteraturstudie undersöks det dialogiska samtalets bidragande effekter i ett kunskapsfrämjande arbete för elever i årskurs F-3. Studien visar på faktorer som utvecklar elevers samtalsförmåga och hur lärare arbetar med dialogiska samtal som verktyg för att främja lärandet hos elever. För att besvara studiens syfte och frågeställningar valdes relevant forskningsmaterial ut. Resultatet visar att följande faktorer är viktiga för det dialogiska samtalet: klassrumsklimat, tydliga samtalsmallar samt lärares didaktik- och ämneskunskaper. Lärare bör forma ett tryggt klassrumsklimat, där elevers tankar och åsikter ges utrymme i undervisningen. Vidare behöver lärare anpassa undervisningens struktur för att stärka elever i sin språkutveckling. Resultatet synliggör även att elevers kommunikationsförmåga är en pågående process som sker i samspel med andra och bör bedömas formativt. Lärare ska vara en modellerande förebild som leder samtalet, utan att dominera. Genom gemensamma samtal kan elever dela erfarenheter, tankar och åsikter med varandra samt utveckla sin identitet. Studien visar även att lärare inte ger den interaktiva undervisningen ett tillräckligt stort utrymme i de tidiga skolåren. I resultatet rekommenderas att använda sig av ett kollegialt arbete för att utvecklas i sin profession och lärarutbildningar behöver synliggöra interaktiv undervisning.

Bakgrund: Övervikt är ett växande problem nationellt likaså internationellt. Trots detta genomför inte distriktssköterskan i Sverige samtal med personer med övervikt i tillräcklig omfattning. Distriktssköterskor undviker ibland samtal om övervikt då de inte vill kränka personen. Syfte: Att undersöka distriktssköterskans erfarenhet av samtal med personer med övervikt på vårdcentral. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor. Kvalitativ manifest innehållsanalys tillämpades vid analysen. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskriver informanternas erfarenheter: Förhålla sig rätt, Individen i centrum, Betydelsen av personens motivation och Att hjälpa och bekräfta. Distriktssköterskorna intog olika roller då samtalen genomfördes där rollen som förebild var betydande. Det var viktigt att samtala kring en persons övervikt men varsamhet krävdes då övervikten skulle nämnas. Samtalen var även viktiga att anpassa utefter personen med övervikt, vilket uppnåddes lättats då distriktssköterskorna använde sig av samtalsmetoden motiverande samtal. Vare sig personen med övervikt var motiverad eller omotiverad hade det stor betydelse för samspelet i samtalet med distriktssköterskan. Genom samtal kunde distriktssköterskorna förebygga sjukdomar, främja hälsan samt följa upp personerna för bästa omvårdnad. Slutsats: Oberoende av om distriktssköterskorna själva var smala, normalviktiga eller överviktiga anses rollen som förebild vara av betydelse vid samtalen. Då övervikt är ett växande problem är det ett viktigt område att föra samtal om där distriktsköterskorna bör föra samtalet individuellt anpassat för personen med övervikt.

Denna uppsats avsikt är att studera hur två pedagoger på två förskolor dels praktiserar högläsning, dels ser på högläsningens betydelse för barnen. Forskning har visat att den mesta läsningen sker som lugnande åtgärd. Frågeställningarna i denna uppsats var vilket de anser är syftet med att läsa för barnen, hur högläsningen är organiserad, hur det samtalas före, under och efter läsning samt hur böckerna väljs. Undersökningen genomfördes genom observationer av lässtunder på en avdelning per förskola samt intervjuer av de pedagoger som höll i lässtunderna. Observationer och intervjuer kompletterade varandra för att kunna få svar på alla frågeställningarna. Högläsning sker alltid efter lunch och är avsett som vila och nedvarvning för barnen. Det förekommer sällan organiserad eller planerad läsning vid andra tillfällen på de båda förskolorna. Pedagogerna anser att trots vilan är det viktigt att läsningen bidrar till barnens språkutveckling. En av pedagogerna anser det viktigt att veta vad boken handlar om så att den ger något att samtala om med barnen samt att det är viktigt att veta att boken ligger på en lagom nivå för barnen så att den inte är för lätt eller svår för dem. Samtalen organiseras olika på de båda förskolorna på den ena görs barnen mer delaktiga och stöttas i samtalen, på den andra får barnen prata om de vill men de som inte gör det uppmuntras inte. Både i tidigare forskning och i resultaten i denna studie visar att samtalen kring läsning skiljer sig mellan olika typ av litteratur. Faktaböcker genererar mycket samtal och frågor. Båda förskolorna får böcker från biblioteket via bokbussen och de flesta av böckerna på förskolorna kommer därifrån. Det visar att biblioteket är en viktig faktor för att barnen får höra olika typer av litteratur och för att få möjligheter att tala om varierade områden.

Bakgrund: Livsstilsförändringar har säkerställd effekt på våra folksjukdomar. Motiverande samtal (MI) är en samtalsmodell användbar i vårdarbete för att hjälpa patienten att nå livsstilsförändringar. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonals och patienters erfarenheter av motiverande samtal vid livsstilsförändringar. Metod: En systematisk litteraturstudie grundad på 11 vetenskapliga artiklar. Artiklarna granskades, analyserades och ledde fram till fem teman av erfarenheter av motiverande samtal. Resultat: vårdpersonalen beskrev att lära nytt och byta tankesätt till MI var svårt. Vårdpersonalen tyckte att de fick mer feedback då de var tysta och lärde sig att lyssna aktivt. Vårdpersonalen uppfattade en förbättrad kommunikation efter MI utbildning. Samtidigt beskrevs erfarenheten av att känna sig för passiv som vårdpersonal. Vårdpersonal har beskrivit att de tyckte MI samtalen tog för mycket tid. Efter MI träning kände vårdpersonalen ett ökat självförtroende att tala om livsstilsförändringar med patienterna. Patienterna redogjorde för att MI gav ett ökat personligt engagemang och en möjlighet att själva upptäcka sina problem. Patienterna uppskattade vårdpersonalens empatiska och mindre fördomsfulla framställning vid MI. Slutsats: Området är dåligt utforskat och vi efterfrågar mer forskning. Dels allmänt om erfarenheter av MI men speciellt kring varför vårdgivare och patienter erfar MI på det sätt resultatet visar.

Introduktion: En viktig del i palliativ vård är samtalet mellan sjuksköterskan och patienten. Samtalet kan vara komplext och innehålla många delar. Syfte: Att beskriva vad sjuksköterskor ansåg var av betydelse i samtal med patienter i palliativ vård. Metod: Denna litteraturstudie är gjord med en modifiering av Polit & Becks (2012) niostegmetod. Databassökningarna gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Tio artiklar återstod efter urval och kvalitetsgranskning och tre kategorier framkom utifrån artiklarnas resultat. Resultat: De tre kategorier som framkom var Organisatoriskt stöd, Sjuksköterskans egenskaper och kompetens och Sjuksköterska-patientrelationen. Samtal underlättades av att sjuksköterskor hade tid för samtal, hade stöd från sina kollegor, var öppensinnade samt hade erfarenhet av och var trygga med samtal. Sjuksköterskorna ansåg också att det var av betydelse att de var tillgängliga, fokuserade och lyssnade på patienten. Samtalet gynnades av ömsesidigt förtroende och respekt mellan patienten och sjuksköterskan. Slutsats: Sjuksköterskan ansåg att det var av betydelse att ha tid för samtal och att samtal prioriterades. Erfarenhet gav mod att våga stanna i svåra samtal och att kunna skydda sig själv emotionellt. Sjuksköterskor behövde vara genuint närvarande, lyssna på och ha en bra relation med sina patienter. En god relation underlättades av ömsesidigt förtroende, förståelse och respekt mellan sjuksköterskan och patienten.

No description available.